Heja trösklarna !!!

Då var det dags igen. Tänk att en vecka kan gå så snabbt. Jag körde 2x3k + 1x2,5k (orkade helt enkelt inte hålla ut i 3k på den sista). Men jag närmar mig. Idag låg tiderna på 4.36-fart, 4.35-fart och 4.44-fart. Jag bestämde mig från början att verkligen försöka hålla takten som skulle vara 4.42-fart. Jag tror det bidrag med att jag faktiskt kunde köra en tredje NÄSTAN hel intervall. Det är en bit kvar till formen men jag gnetar på. Totalt blev det 12k.

Innan jag säger hej så vill jag bara skriva att jag tycker att alla ni som sprang ultralopp i helgen är fantastiska. Ni är galna allihop men ni är ju underbart galna. Tack för alla fina berättelser och tack för att ni ger mig styrka och insipration till att springa och tänka utanför boxen.

Kan det bli bättre än såhär?

Livet kan just nu inte bli bättre. I alla fall känns det inte som så. Jag är varm in i råaste benmärg och mitt hjärta är varmt och mysigt. Helgen har varit dagar och kvällar fyllda med en massa omåsten och umgänge med nära och kära. Dagar i solen och kvällar med god mat och trevligt underbart sällskap i form av Mr D. Lite löpträning har det blivit och jag ska snart ge mig iväg ut på veckans sista pass som går i distansens tecken. Grunden är 12k och vill jag och orkar jag springer jag längre. Malmö är fullkomligt underbart idag så jag kanske är ute ett tag.

Att svettas

När jag gick på högstadiet var det äckligt att svettas på gympan. Killarna som svettades var äckliga och de tillhörde aldrig den skara pojkar man blev kär i. Då ville man inte heller svettas för man ville inte duscha. Att duscha var det sista alla ville göra och allt som oftast blev det en raggarsdusch på toan. Äckligt, ja rent av vidrigt. Å andra sidan hade jag inte funnit den stora lyckan än. Löpningen.
På gymnasiet började alla duscha och de som inte duschade då var de som var äckliga. Jag Tyckte det var ofräscht om jag inte tvättade håret och kunde inte förstå att man kunde ha gympa utan att ta ut sig och bli svettig. Då hade jag funnit löpningen. Då hade jag börjat uppskatta fysisk träning och jag hade börjat uppskatta det här med att svettas.
Nu älskar jag att svettas och det är belöningen man får efter ett tufft pass. Svett är glädje och jag mår så jäkla bra av det.
Idag har jag svettats. 2k uppjogg efter det 10x60sek med lika lång vila, sen 10x30sek med lika lång vila, till sist 2k nerjogg. Har inte en susning om hur snabbt intervallerna gick för det kunde jag inte se på min Garmin. Jag har inte lärt mig den riktigt än.

Nu är snart arbetsdagen slut. Min mage längtar efter Vilgot. Vi ska träffa Katarina och Emil i parken för lite fika och lek. Imorgon blir det en lugn och härlig dag i solen. Jag blir helt enkelt nöjd om jag får svettas, krama Vilgot och umgås med vänner. Enkelt och underbart.

Ni vet...

Ni vet säkert hur det känns när man vill vara någon annanstans än där man är nu. Jag vill ha semester men måste vänta tre lååånga veckor till. Å andra sidan är jag ledig i åtta veckor och börjar inte jobba förrän i september. Vi har det bra här i Sverige.
Men nu vill jag bara ut i det fina vädret, kramas och skratta ikapp med Vilgot, springa långt och sola mig. Jag vill allt annat än att vara där jag är nu. Det kryper i mina ben och hjärtat slår några extra slag när jag tänker på allt underbart som väntar utanför kontorets fyra väggar. Otålighet är Anna personifierat. I dag är det min dag, idag blir jag 33 år. Mr D och Vilgot mötte mig med skönsång, kramar och en välbehövlig kaffe i morse. Underbar start. Mr D undrade hur det kändes att bli så gammal:) Fy skäms på honom!

Bara att mala på

Idag var det intervaller på schemat. Dessa tröskelintervaller som jag för tillfället hat-älskar. För bara en månad sen var det bara kärlek när jag sprang tröskelintervaller. Idag var det blandade känslor. Jag vet att det är bra för mig men det gjorde ont i hela kroppen. Innan klarade jag 3x3k utan att känna mig spyfärdig. Idag blev det 2x3k och jag var rejält trött efter den andra. Totalt blev det 10k idag. Jag antar att det bara är att mala på.

Nya mål i sikte

Sådärja nu är jag igång igen. 10k innan lunch. Ganska okej tempo men inte alls som när jag la skorna på hyllan. Men något ska man väl ha för att man degat en månad. Midsommar är förbi, det blev en lugn sådan med mycket bilkörning upp och ner, en runda i skogen och en massa mat.
Det har varit en hektisk månad på många vis med fullspäckade helger och resor men nu är det lugnt ett tag. Jag har knåpat ihop ett löpschema som jag hoppas kunna följa. Jag behöver lite ramar för att träna på bra men det är lite knepigt att få ihop ett bra schema som både inspirerar och går att genomföra.

Jag kommer inte springa Vertex marathon. Jag vill inte springa det tillräckligt mycket för att åka så långt, inte i år i alla fall. Sen hade jag säkert varit mer taggad att springa om jag känt mig stark och snabb men just nu är jag svag och långsam. Det här med en massa vila, mat och vin sätter sina spår. Nu låter det som om jag inte gjort annat än att jag ätit och druckit vin och suttit uppe och slarvat in till småtimmarna och det stämmer inte helt. I vanliga fall lever jag inte så osunt så det är klart att det påverkar kroppen.

Nästa lopp jag ska springa är Laholmsloppet på 12k som är 18 juli i Mellbystrand. Man springer två varv på 6k slingan. Jag har inte satt något tidsmål än men det kommer. Sen ska jag satsa på ett halvmarathon, kanske blir det i Halmstad. Det går ett lopp som heter Prinsens minne på fin väg vid havet i Tylösand. Loppet går 15 augusti, samma dag som Run to the Beat skulle gå. Jag ska helt klart satsa på 1.40 så nu har jag något att träna för i sommar. Vad vore livet utan lite utmaningar!

Hej igen

Imorgon ska jag springa för första gången på en vecka. Det kommer förmodligen inte alls att vara så underbart som det brukar och jag kommer nog att svära åt mig själv en del men ut ska jag i alla fall.

Vecka som gått har rusat på i en vansinnig fart. Helgen var fylld av nöjen och en Mr D som flåsandes tog sig i mål efter 5k på en tid starx över 25 minuter. I måndags åkte jag och Mr D som jag i vanliga fall kallar Daniel till Nice. Jag hade ingen aning om att jag skulle till Nice men det hade Daniel som sa åt mig att packa en väska med lite kläder:) Nice är en supertrevlig stad och jag har fått till en rosa solbränna. I dag onsdag är jag tillbaka i verkligheten med fulladdade batterier och en ring på fingret:))

Imorgon kommer jag att skriva om löpträning för det är på tiden att jag gör det. Midsommar ska spenderas i Valdemarsvik så vi har en liten roadtrip framför oss imorgon. Jag har även fått mail om att det inte blir något Run to the Beat pga att ekonomin inte går ihop. TRIST!

Torsdag

Torsdag i dag innebär fredag imorgon. Härliga underbara fredag! Helgen är bara fylld med en massa roliga saker. Imorgon är det familjemys med mina snyggingar. På lördag kommer min underbara vän L hit ner och vi tillsammans med Vilgot ska heja fram Mr D till mållinjen i hans match mot mamma M. På kvällen är det tjejfest hos mig utan man och barn men en massa god mat och en hel del rosé. På söndag är det lek och fika med Vilgot och vår mammagrupp. På måndag har jag semester en vecka framåt. NAJS!

Igår ringde jag Cykelmygg-Katarina och sa att jag ville ställa in vårt planerade pass. Hon sa nej, det går inte alls för sig så jag fick dra på dojjorna och ge mig iväg. Ni kan ju bara tänka er så lycklig jag var efteråt. Jag kände mig sjukt pigg och det var kul att ha någon att köra intervaller med. Jag hade inte sprungit på så bra om det inte hade varit för min draghjälp. Jag har alltid velat träna själv men måste säga att jag nog ändrat mig lite. Sådana här pass är det superbra att köra med någon annan. Man får kriga lite och vill ju inte vara den som ger sig. Tack för bästa sällskapet Katarina!

I ur och skur

Klockan är efter 20.00 och jag sitter duschad och färdigäten efter en löprunda i regn och rusk. Jag lyckades komma ut innan klockan slog 19! Underbart. Jag sprang 10k, kanske lite mer. Egentligen skulle jag hållit ett lugnare tempo men sen när jag väl var ute så ville benen helt enkelt springa på.

I går blev det tröskelintervaller 3x2k (4.30-tempo, 4.29-tempo, 4.26-tempo) med 2k upp o nerjogg, tot 10k. Jag hade rejält hög puls och hade förmodligen inte orkat en till men sen vet man ju inte riktigt hur det är med det där. Sitter det i huvudet eller är det så det är. Jag har inte samma flås som för tre veckor sen men ärligt talat har jag varken tränat på som jag borde eller levt något renlevnadsliv.

I söndags blev det 12k lugn, skön jogg. Tre dagar fyllda med träning som känts bra. Jag har tyckt att det varit roligt att ge mig iväg och har inte velat avbryta och vända hem. Det måste ju ändå vara positivt. Tyvärr bråkar mina baklår med mig och jag blir stel och har ont men jag kör på med core och strechar för fullt. Det ska nog ge sig så småningom.

På lördag är det lopp i stan men jag ska inte springa. Jag hade tänkt springa Malmö 10k men eftersom jag vill slå mitt pb blir det inget. Jag och Vilgot ska vara påhejare istället. Mr D har antagit utmaningen och ska göra allt som står i sin makt för att spöa mamma M. Det kommer att bli en rysar och jag är en smula ängslig för att någon kommer hamna på sjukan för de har traschat varandra ett bra tag nu.

Inga beslut är tagna än angående Vertex. Jag ska sova några nätter till på saken innan jag bestämmer mig.

Vertex Fjällmarathon 2009

För ett halvår sedan anmälde jag mig till Vertex fjällmarathon. Med två månader kvar till start är jag nu livrädd. Jag vaklar i mitt beslut och har ännu inte bokat vare sig resa eller boende MEN ett beslut ska tas om jag ska upp och genomföra det som just nu känns som en omöjlighet men samtidigt känns galet roligt och oerhört triggande.
Jag var inne på hemsidan idag, det är inte alltför många som anmält sig. Jag är en smula ängslig inför att åka upp själv för jag vet hur jag blir efter att ha tagit ut mig helt. Min kropp reagerar med illamående, kräkningar och andra toalettbesök. Det är inte helt ovanligt att jag blir liggandes på rygg i ett par timmar efter. MEN kan jag på något vis förhindra detta in i det längsta med bra förberedelse och kost så kanska jag kan övervinna ängsligheten.

Bara jag skriver om det så får jag hjärtklappning och får ett sån´t där mysigt pirr i magen. Kanske är det en utmaning som denna jag behöver. Kanske behöver jag få totalfokus på något för att hitta tillbaka till allt. Jag har tränat på bra fram till varvet men har inte sprungit längre än 21k i år. Jag kommer behöva lägga många mil i bokskogens terräng och en hel del annan träning som ger mig styrka. Är det ens möjligt på två månader att förbereda sig till en fjällmara?

LOST

Jag är lost. I alla fall känns det så. Jag har ingen ork och i torsdags gav kroppen bara upp när jag skulle springa 1000 meters intervaller. Jag klarade två av mina fem inplanerade. Visserligen låg jag på ett högre tempo, strax under 4-min tempo men ändå. Jag ska klara av mer än så men det tog bara STOPP. Jag gnuggade bort de brännande tårarna och tänkte att jag nu måste sätta upp en fungerande plan. För gudarna ska veta att det är inte lätt att få ihop fem dagars löpning per vecka med ett fulltidsjobb och barn.Vilgot kommer först sen kommer allt annat. Allt annat ska innefatta ganska så mycket och jag har lite svårt just nu att sortera i allt. Jag blir ledsen och besviken de veckor jag inte får ihop mina pass och känner hur formen rinner av mig lika snabbt som vatten.
I går var jag uppe i Stokholm och kollade på Springsteen. Jag älskar honom och har sett en del konserter med honom men precis som med allt annat just nu tyckte jag bara att det var sådär. Jag var inte ens på G för en konsert med honom.
Hjärnan går på högvarv för tillfället för att hitta en lösning som fungerar för mig, för att hitta en rytm som inte skapar stress och måsten. Imorgon ska jag i alla fall besöka Bokskogen och rasta mina tunga ben.

Och så var det dags för backträning

Jag trodde att jag hade testat det mesta i träningsväg men tji fick jag. Ikväll testade jag Cykelmygg-Katarinas Malmborgsbacke. Den ser inte farlig ut, lite motlut men inte alls uppnosig.
Efter att ha sprungit en runda på 6k gav jag mig på backen. Jag skulle ruscha uppx10 och gå ner.
Jag fick ihop 6st och benen skrek år mig att sluta. Vad ska jag säga, jag kommer att köra Malmborgsbacken igen, den gör ont så då måste den ju vara bra. Jag kommer dock inte ha så många km i benen nästa gång för då ska jag klara att 10!

Pirrigt värre

Idag har det känts pirrigt i min löparkropp. Efter att ha vilat i 4! dagar från löpningen (det blir bara värre och värre) kunde jag äntligen ge mig ut. Malmö har varit helt fantastiskt ikväll. Ljumen underbar kväll och hela Ribban var fylld med folk som grillade, promenerade, åkte inlines eller sprang. Underbara sommar.

Jag knatade på men aj vad tugnt det är. Det känns som om jag sumpat bort min form och måste börja om från början med allt. Baklåret bråkar och andningen är tung. Jag skulle egentligen sprungit min 12k runda men kapade ner den till ca 10k. Jag får lov att sätta igång med mina coreövningar. Man är så duktig när man börjar med rehab och känner att det hjälper. Sen när allt blivit bra så slutar man. Jag är en jäkla slöfock helt enkelt. Jag skulle ju springa ett milslopp här i Malmö nästa helg men det kommer ju inte att funka för jag ställer bara upp om jag känner att jag kan slå mitt pers på milen. Ja, jag vet. Jag är en fegis.

Kul är att Mr D nu satt på sig dojjorna och ska springa. han ska tävla mot vår mammakompis M är det tänkt. Ingen av dom har tränat speciellt för loppet men båda tror att de ska vinna. Jag håller ju såklart på Mr D men M är vass och snabb när det gäller. Sen har hon väl lite fördel av att hon väger 50kg mindre! Det är dock oklart OM de ska springa, ingen av dem har vågat anmäla sig . Det kan komma att bli en riktig rysare den 13 juni.