Trailrunning

När man är sjuk blir man sjukt sugen på att träna. Man vill träna allt på en gång och ge sig ut på en massa roliga äventyr. Man funderar inte en sekund på sådant tråkigt som tid och ork. Jag surfade runt en del på olika sidor om trailrunning och har bestämt att jag, så fort jag blir frisk och pigg ska försöka mig på ett trailpass. Jag gillar det jag läser om frihetskänsla, tuffa pass och upptäckandets väg. Alla vet ju att Skåne är platt men inte överallt och framförallt är det ett fantastiskt vackert landskap. Jag har förstått att det ställer lite krav på styrka så att kroppen håller. Lite funktionell träning och fortsatt rehabträning borde funka. Jag var inne och läste om lopp som Swiss Alpine Marathon och andra häftiga traillopp. Man blir sjukt sugen på att testa benen inne i skogen över stock och sten. Fredrika Gullfot som bloggar på intothewild anordnar ett löparläger i Alperna i sommar som ser riktigt fint ut. Jag känner inte att jag är där just nu, jag har alldeles för få mil i benen och för liten erfarenhet men viss blir man sugen! Och det gör underverk för själen att få drömma sig bort mitt i halseländet:)

Glad valborg på er mina vänner!

Vinden har vänt

Precis så känns det idag. Även om halsen fortfarande gör ont så kan jag le och njuta av att jag faktiskt mår BRA! Kanske är det så att fanskapet som kidnappat min kropp håller på att släppa taget om mig och att jag kanske snart får springa mig så utmattad som på bilden här ovan.

Förstå vad en förskylning kan göra med mitt psyke, jag är inte alls så tuff som jag tror:)

På måndag ska jag vara med på Vårruset. Det lär inte bli någon löpning för mig men en välbehövd promenad med fina vänner och lite picknick.

Jag har nallat i kakburken

Jag vet inte vad som härjar i min kropp men det vill inte ge med sig. Det sägs att barnbaciller är ihärdiga men dessa tar priset. En vanlig förskylning säger de på vårdcentralen. Två gånger har jag varit där. Idag var det för att bli sjukskriven till måndag. Jag har aldrig varit sjukskriven i hela mitt liv. Känns lite som ett nederlag bara det men just nu orkar jag inte med att jobba ens bakom ett skrivbord. De tog inte ens några tester och min ängslan om körtelfeber viftades bort. Det var en vanlig förskylning. Påminn mig igen om varför jag betalar skatt....

Just nu känns all löpning väldigt långt borta och det känns faktiskt ganska så deprimerande med tanke på att jag ville springa ett fort Göteborgsvarv och hade funnit en gnista motivation att ge mig ut på ett par 30k lopp för att erövra maran. Fast jag vet att det går över och att jag kommer få köra gärnet igen. Men visst är det är märkligt att man längtar sjukt mycket efter att göra något så sjukt jobbigt som att springa tusingar?

I mina papper som jag hade lagt på hög hittade jag min kostanalys som Anna- Orka Mera gjorde till mig förra året. Jag läste igenom den och insåg att jag precis som Alfons Åberg nallat för många kakor i kakburken. Jag är tillbaka i juiceträsket men tänker banne mig inte vara långvarig där. Får jag inte springa får jag fokusera på något annat som kan bidra till ett hälsosammare liv. Omstart helt enkelt.

...

När man är sjuk hinner man tänka en del och göra en del annat som inte har med löpning att göra. Jag bara blir lite ledsen och stressad av att läsa löparbloggar och hitta roliga lopp att springa. Vilgot är också krasslig så vi snuvar ihop. Just nu sover han dock (jippi:)) för det är skönt att sitta ner och bara blunda också. Barn är häftiga, de har hur mycket energi som helst trots feber, snuva och hosta. Men med lite fantasi så har vi kunnat ha några mysiga dagar tillsammans trots nedskruvad förmåga. Det värsta med mig nu är att jag har så förbenat ont i halsen och det vill inte släppa. Jag var och kollade upp halsen i fredags men det var ingen halsfluss utan endast en vanlig förskylning.

Jag har hunnit rensa ut papper, tidningar och allt annat som bara legat på hög. Satt in i pärmar och surfat runt på hemnet. Just nu är jag väldigt inne på att flytta till hus i Hofterup. Hofterup ligger norr om Malmö i Kävlinge kommun. Det är sandskog och efter att ha varit och hälsat på några vänner föll jag för den lilla orten. Eller ort och ort, det finns ingenting där. Fast jag slår vad om att det är hyfsat fint att springa där. Vi ska ju inte flytta än så önskelistan kanske hinner ändas.

Till helgen är det åter dags för bröllop. Skulle jag inte ha gått på bröllop på lördag och varit frisk så skulle jag ha sprungit Sydkustloppet. En halvmara längs den vackra sydkusten här i Skåne. Vi får hoppas på fint väder så alla som kommer ner hit till Skåne får se det bästa av Sverige!

same same

Jag vet i ärlighetens namn inte om jag kommer kunna ta ett enda löpsteg nästa vecka. Just nu känns det som att jag är lika förskyld som i början på veckan. Stackars lille Vilgot ligger däckad i soffan jämte mig, han känner sig säkert lika yngklig som hans mamma gör. Givetvis är jag deppig som fan för att jag inte kan springa. Å andra sidan blir jag inte lyckligare av att sitta och tänka på hur många mil jag förlorar eller hur många tröskalr jag missar. Var sak har sin tid, så även en förskylning. Jag har levt på alvedon de sista dygnen, mest för att inte säcka ihop helt. Det är lite meckigare att vara hemma sjuk med ett barn som har hög feber men ändå vill köra järnet. Idag tog jag mig till Lund och skrev en tenta som jag inte pluggat speciellt mycket till. man måste ju i alla fall försöka eller hur! Imorgon är en ny dag och vem vet kanske mår jag superduper mycket bättre.

R.S

Torsdag idag och jag är hemma idag igen. Visserligen känner jag mig piggare idag men långt ifrån träningsduglig. Jag kanske orkar öppna en bok idag i alla fall. Visst blir man extra glad när man är hemma sjuk och vill sova och grannen borrar järnet!

Nog gnällt. Jag har ju helt glömt att berätta att Runners Store har öppnat här i Malmö. Jag har hittills bara cyklat förbi affären men såg häromdagen att de nu öppnat. Jag kommer ju definitivt besöka butiken för jag är lite trött på Löplabbet även om det var en tjej där som faktiskt hjälpte mig hitta en fantastisk bra sko.

Sjukdom Blä!

Sjuk igen. Buhuu. Första tanken är att jag inte får springa. Det har ju inte blivit så många mil på sistone. Förra året vid denna tidpunkt var jag sjuk i 3 veckor och blev frisk lagom till Göteborgsvarvet. Jag ska ta det med ro, är man sjuk så är man. Jag får passa på att njuta av ensamheten och SOVA idag för det är det enda som hjälper när man är sjuk. Så är det för mig i alla fall. Jag skiter just nu i PB och tider den 22 maj, nu vill jag bara springa och njuta av loppet. Jag kommer ändå inte kunna göra några monstertider.
Och....
Idag har det kommit en liten tjej till världen. På samma dag som sin 2 år äldre storebror! Och nej, det är inte jag som fött barn:) Livet är så underbart. Många av våra vänner har bebisar i magen som bara väntar på att få komma ut. Nu sova igen.

Åter på banan

Förra veckans träning var okej antar jag med tanke på att jag hade TVÅ! möhippor att vara med på dagarna efter varandra. Både hela fredagen och lördagen gick i brudarnas tecken och igår firade vi världens finaste Vilgot som fyllde stora 2 år. Alltså ingen träning på hela helgen.
Detta gör ju såklart att jag ville få till ett fint pass idag. Jag har tränat tröskelintervaller i 4.40- fart ett tag nu men idag kände jag att det var dags att kapa tröskel lite. Dessutom ökade jag intervallerna med 300m så de blev 3x3k. Intervallerna skulle gå i 4.30-fart var det tänkt med 2-3 min vila mellan varje. Jag lyckades hålla farten bra genom alla intervaller, det gick t.o.m lite fortare. Ett riktigt skönt pass som slutade på 12k. jag känner mig ganska så stark trots att det finns lite tid för träning just nu. Att jag dessutom var ute och slirade till 03 i lördags satte sina spår i går. Det var dock inget jag kände av idag. Skönt. Hoppas benen är lika pigga imorgon som idag.

INSPIRERAD

Kan man bli annat än inspirerad? Ni springer lopp och slår rekord både på sträckor och tid!
Fantastiska Miranda krossade sitt PB och sprang i mål på 3.35 i Milano Marathon. Guld-Daniel sprang in på 1.26 på halvmaran i går, Marathon-Mia sprang en hel evighet och Söta Andréa ultradebuterade igår. Hualigen! JAG VILL UT OCH SPRINGA NU! Men kan inte för
Mr D spelar innebandy. Sitter till och med och fantiserar om att ställa klockan på 04.00 för att gå upp och springa jättelångt. Det kommer jag ju inte göra men ni vet, det spritter i kroppen och benen vill bara ut. Fan vad jag gillar bloggandet. Och att förskylningen släppt. Imorgon ska jag mosa benen och tuffa till pannbandet.

Kört för en körd brud

Tyvärr rensade jag inte ut skiten men det sitter i alla fall i huvudet och näsan och inte i halsen som det brukar. Det blir ingen löpning alls idag, jag tror huvudet hade sprängts i bitar då. Det jobbigaste är att hag har lock för öronen så jag hör minimalt lite. Någon tävling på lördag lär det ju inte bli men jag ska inte hänga läpp för det. Nu när jag funderar på det hade jag samma planer förra året, att springa halvmaran i Malmö men blev som ni säkert förstår sjuk även då.

En annan beng grej är att jag väntat på vår första leverans från Årstiderna, de leverar ekomat till dörren men har inte dykt upp än. När jag gick in på hemsidan och kollade mina uppgifter ser jag att jag inte fyllt i portkod och de skriver att man tvingas betala för en leverans om de inte kommer in i porten. Kan de inte ringa och kolla mig och fråga efter en portkod? Nu har jag satt upp en lapp därnere och håller tummarna att de helt enkelt inte kommit hit än men det verkar kört för en körd brud...

Puls och finesser

Hur mycket av era finesser på pulsklockan använder ni? Och tränar ni alltid med puls? Jag har en Garmin 305 men använder i princip ALDRIG pulsbandet. Jag har aldrig kopplat in klockan till datorn för att kunna se mitt pass i datorn. Jag använder min Garmin för att hålla koll på distans och tider. Kanske borde jag börja använda mig av finesserna mer och framförallt av pulsbandet. Men jag har ju ingen direkt koll på min maxpuls och vilopuls så det blir lite godtyckligt det där med pulsintervaller för min del.

Än så länge känns förkylningen ganska så långt borta och jag håller tummarna att det förblir så.

Trösklar

Det är märkligt, jag var ute och kutade nu ikväll. Det blev ett tröskelpass, det vanliga. 3x2,7k i tröskelfart som idag var 4.36,4.36 och 4.32. Farten kändes riktigt behaglig och nästa vecka kan jag nog testa med att öka. Jag har som sagt börjat få lite förkylningskänningar men det var inget jag märkte av, tvärtom. Lugn och fin andning och på vägen hem flöt jag hem. Totalt ett pass på 12k och jag kan bara hålla tummarna att det rensade bort skiten jag har i kroppen. Lite positivt tänkande tack!

Jag har funderat på lite lopp nu i vår. På lördag om allt går vägen (om jag inte blir sjuk eller behöver jobba) hade jag tänkt springa halvmaran här i Malmö. Sen har vi vårruset som jag ska ta mig igenom bara för att få en mysig stund tillsammans med tjejerna efteråt, den 8 maj är det Lundaloppet som jag hoppas kunna fixa barnvakt till och sen Gtb varvet 22 maj. Fler lopp kommer säkert att dyka upp.

Outside och kanske sjuk

Vi har haft sjukstuga hela påsken som varat in på veckan. Vilgot har feber och hostar järnet. Mina D vitaminer har räddat mig fram till idag. Men på tok för lite sömn tillsammans med en kelsjuk son har satt sina spår. Ve och fasa, jag vill inte bli sjuk. MEN blir jag det så får det vara så. Jag har STORA planer på ett tröskelpass idag och solen skiner så förhoppningsvis fixar jag det. Jag får helt enkelt känna efter.

Idag när jag var och handlade kunde jag inte låta bli att köpa nya numret av Outside. Det är första gången jag köper tidningen och hittills vad jag sett i den gillar jag innehållet. Att den dessutom tar upp Sveriges mest vältränade doldisar är både inspirerande och sjukt kul för de fyra som lägger ner så mycket tid på sin träning. Jag brukar inte läsa Fredrikas Gullfots blogg så ofta men kommer förmodligen vara stamgäst inne på hennes blogg varje dag nu. Jag gillar hur Fredrika ser på sin träning och känner igen frihetskänslan. Dessutom har hon satt upp ett imponerande mål som jag bara genom att ha läst det lilla som skrevs i tidningen är säker på att hon når. Passion blandat med disciplin, klockrent.

17,5k

Sådärja då har jag städat och fejjat ur mina garderober. Bort med allt det gamla, allt som bara har hängt i evighet och orsakat kaos i min klädförvaring. Det känns fantastiskt bra mer luft.
Varför köper man på sig en massa grejer och kläder som man sen knappt använder. Jag plockade bort en blå IKEA påse med bara skor. Hua! Jag slängde en massa gamla träningskläder som är urtvättade, för små eller stora och som jag aldrig använder. Tyvärr fick jag inte med
Mr D i röjningen men hans tid kommer var så säker. Jag tänker inte vara den som röjer i hans grejer, där går gränsen för vad som är okej och inte i ett äktenskap. Lite privacy får man ha.

I går sprnag jag 17.5k i 4.46-fart. Benen värkte lite på kvällen men jag var överaskad av att de pinnade på så bra under passet. Jag kände mig grymt stark i går. Tyvärr fick jag inte till någon träning i lördags och har tyvärr misslyckats med min 30 dagars utmaning MEN jag ger inte upp. Kan jag få ihop resten av dagarna är jag nöjd ändå.

I eftermiddag sa jag ut igen. Jag är supertaggad just nu. Det känns som om jag börjar få fart i benen och vill bara fortsätta och fortsätta!

Ha en underbar dag.

Tusingar

Idag är det långfredag. När man var liten klassades den som årets tråkigaste dag. Inget var öppet, inte ens Shell var öppet så man kunde köpa godis. Nu har ju allt det förändras och det är väl tur det. Idag var det dax för löpning igen. TUSINGAR skulle avverkas. Ett intervallpass som jag har en slags hatkärlek till. Det är så jävla jobbigt att man bara vill avbryta men underbart att ha genomfört. Jag skulle springa 4 men det blev 5 och till slut 6. Alla utom en låg i 4.20-tempo eller strax under. Totalt fick jag ihop10k.

Igår fick vi ta del av några fina kort från vårt bröllop. Denna lilla pärla fanns med. Vackra skuggor som ger ett magiskt ljus vid ett underbart ögonblick.