onsdag 30 november 2011

Snygg som attan

Kanske är det dags för ett inlägg! Det var några dagar sedan jag snackade träning. Jodå, det går framåt. Jag tränar på och posar framför Mr D med mina armar som nu fått sig några omgångars styrka. Jo, jag vet att det krävs mer än lite armhävningar för att få schyssta armar men känslan är ju att de redan nu är skitsnygga!!! Jag har haft fullt upp på dagarna eftersom Vilgot inte alls frågat efter att gå till förskolan och jag ogärna vill dra dit honom i tårar. Imorgon är det förskoledags igen och jag hoppas för min skull och, ja för hans också att han vill gå. Jag behöver andas och göra lite andra grejer. Vilgot behöver träffa sina förskolevänner och leka. Jag antar att det är en fas som säkerligen kommer att komma igen och igen. Det är ju så med barn. De är totalt oförutsägbara och man vet inte riktigt vad som kommer att komma. Men det är å andra sidan otroligt givande att något är oförutsägbart i vårt ekorrhjulsliknande liv. Eller vad säger ni?

söndag 27 november 2011

Svart på vitt

Att ta tillvara på livet är inte helt enkelt. Jag återkommer ofta till just dessa tankarna, dagligen om jag ska vara ärlig. Jag delar även gärna med mig av dem till er. Förmodligen är det som en slags terapi för mig att skriva ut mina tankar, få svart på vitt. Det är svårt att ta tillbaka löften som man gett till sig själv om de finns svart på vitt i cyberspace. Jag är livrädd för att jag inte ska komma någonstans mer än till planeringsstadiet i mina funderingar och agerande i starta eget processen. Lika mycket som det handlar om att generera pengar handlar det om att få vara kreativ, skapa min egna tillvaro och bygga något som är bara mitt. Jag vill tjäna pengar, jag vill bli rik för tusan, dessutom vill jag syssla med något som jag vill och som kommer från mig helt och hållet. Egentligen tvivlar jag inte på att jag inte skulle kunna lyckas, tvärtom. Mitt tvivel bygger snarare på om jag vågar ta steget. Jag vet att förändringar nästan alltid är till godo och att man i efterhand undrar vad sjutton det var som hindrade en från att ta steget. Det ska bli oerhört spännande att se om jag vågar ta steget fullt ut och om jag vågar att satsa på mig själv.

lördag 26 november 2011

En omtänksam varning

Lördag kväll. Jag är ensam. Eller så ensam man kan vara. Barnen sover. Mr D kollar hockey hos en vän och jag bara är. Som den ensamvarg jag är tycker jag det är makalöst underbart skönt att bara få vara med mig själv.
Imorgon är det första advent. Stjärnorna är uppe och det är fint. Jag älskar alla fina ljus i fönstren runt om i stan, det ser så vackert och stilla ut. I en stad som Malmö som nästan alltid brinner är det rofullt att se de små ljusen i varje fönster.

Idag har vi firat svärmor och innan svärmors galej blev det intervaller och ett Tabatapass. En favorit i repris men med andra intervaller och andra övningar. Jag hämtar en stor del av min träningsinspiration från lofsans blogg. Hon har lyckats med knepet att fånga mitt intresse och hon lägger dessutom många övningar på youtube och bjuder friskt på tips kring träning och kost.

Det känns så förbaskat skönt att jag bestämt mig för att köra igång träningen på riktigt. Lika mycket som det handlar om träning så handlar det om jag ska välja mig själv framför en timme med barnen. Alltför länge har det handlat om alla andra och det är okej ett tag men inte mer. Jag vägrar hamna i kvinnofällan, som jag brukar kalla det. Man är hemma med kidsen, städar, tvättar, fixar maten och allt gör allt det köret utan att ens ha fått en stund över för sig själv. I mångt och mycket är det helt självvalt. Man (jag) har svårt att släppa taget, lita på någon annas förmåga (Mr D). När man är hemma med kidsen är det lätt att hamna i ekorrhjulet som bara snurrar och snurrar.
Trots att ovan kan låta som gnäll så måste ni ändå veta att jag har det förbaskat bra. Det är superhärligt att vara hemma med Vilgot och Skorpan. Vi har det skitkul på dagarna och jag känner verkligen att jag tar vara på varje stund vi har tillsammans.

Till sist villl jag bara skriva en sak som jag kanske inte borde men nu ska jag göra det ändå, Om det nu finns någon som läser min blogg, som har barn och som själv bloggar, detta är riktat till er. Jag vet, att om ni lägger ut bilder på era barn, så är det för att ni vill visa upp dem för era nära och kära, bloggföljare och andra människor vars intentioner när de läser era bloggar är goda. Men det finns de som inte har samma intentioner som era goda läsare. SNÄLLA VÄLJ ERA BILDER MED OMSORG! Välj bort bilder där era barn inte är fullt påklädda. Lägg ALDRIG ut bilder på era barn när de är nakna eller visar sitt kön. Cybervärlden är en guldgruva för pedofiler och bara tanken på att en pedofil skulle ha mina nakna barn i sin fotobank på datorn får det att vända sig i magen på mig. Så lita på mig när jag skriver att ni ALDRIG skall lägga ut nakna bilder på era barn. Punkt.

torsdag 24 november 2011

Kick ass

Om ni bara visste så taggad jag är nu. Det är så det kryper i fingrarna. Efter ett  förskolestopp, avlämning av ett stycke barn fortsatte jag springandes med min fyrhjuling till Hästhagens IP här i Malmö. En riktigt raddig idrottsplats som inom kort ska byggas om. Skorpan slumrade in på vägen dit och sov sig igenom mitt intervallpass. 10 min uppjogg följt av 3x2min, 3x1min,3x30sek supersnabbt med halverad vila mellan varje intervall. Det var jobbigt men jag vet att jag kan ge mer. Löpningen avslutades med 5 min nerjogg. Sen mina damer och herrar körde jag ett 20min Tabatapass direkt efter! Och ja det blir ett utropstecken för satan i gatan vad jag känner mig nöjd med det.
Jag tänkte att jag på ett hyfsat strukturerat sätt ska berätta för er längs vägen vad det är jag ska göra och vilka mål jag har. Kort och gott mitt upplägg och min framtid. Jag är föräldraledig i tre månader till. Jag håller på för fullt med att försöka komma igång med ett företag som ska tillverka bruksvaror till butiker. Jag designar, ritar och fundera på kvällarna. Jag lusläser webben på tillverkningsföretag, pratar med folk och vett och etikett i branchen, får tips och söker upp information. Jag scannar av närbutiker och alla fysiska butiker jag möter på min väg. Jag ska arbeta fram en affärsplan med konkurrensanalyser, marginalanalyser och hitta mitt koncept. Jag ska jobba på en varumärkesstrategi och fundera ut ett företagsnamn som ingen glömmer. Min tanke är att starta smått för att växa in i rollen som egenföretagre. Jag är fullkomligt övertygad om att det jag gör är bra och tror på mina idéer. Jag är också otroligt taggad och glädjen genomsyrar hela min kropp när jag nu tillåts vara kreativ, räkna på siffror och planera. Och så mitt i allt detta längtar jag ut och jag längtar tillbaka till min form. Desssutom vill jag vässa min form ytterligare. Gå ner ett par extra kilon, forma lite snygga muskler och må bra. Idag var en perfekt dag att starta tyckte jag.  Det var det för nu.

onsdag 23 november 2011

Nu ni.

Jag kan få hjärtklappning av att tänka på hur mycket jag faktiskt tränade innan Skorpan och hur hårt jag tränade. Jag blir stressad och jag kan må dåligt av att inte hinna eller kunna ge mig iväg och träna i samma mängd. Jag vet inte hur många gånger jag de senaste 6 månaderna satt ihop scheman och funderat på mål och mening med min träning. Min motivation har förändrats och jag har intalat mig själv att den kommer att ändras så fort Skorpan slutat amma. Hon ammar fortfarande, dock inte alls lika mycket. Det finns inga genvägar och dygnet har inte fått fler timmar. Jag har den tid jag har och jag har den motivationen och orken jag har. Vissa dagar finns det ork och motivation medan de andra dagar är som bortblåst. Och visst skulle jag kunna vara nöjd och se på träning på ett annat sätt än tidigare. Jag har försökt att göra det men det går helt enkelt inte. Jag mår skit av det. Det finns något förlösande med träning som inte går att få någon annanstans. Människor som inte tränar förstår inte detta och kanske ser på det som trams och onödig prioritering. Men det skiter jag faktiskt i. Har man löptränat sedan 15 års ålder har man byggt upp ett beroende. Och det bottnar inte bara i själva träningen och stunden då jag befinner mig i den utan även i hur min kropp mår och hur jag, Anna mår. Så, med detta i bagaget bestämde jag mig för att ta tag i bloggen igen, sätta mål och ge mitt träningsliv en mening. Det går inte att bara springa lite, jag måste ha mål och mening för att få ett driv framåt. Under hösten är det en del bloggare som utmanat sig själva i sin träning och kommit igenom utmaningen som starka, snabba och fokuserade. Som småbarnsmorsa finns det ingen tid och det är därför man får se till att ta sig tid. Man tar tiden när alla andra sover, när Greys Anatomi går på tv eller i sällskap med en 6 månaders bebis i barnvagnen. Det jag har märkt är att det numer inte finns utrymme för att träna på bekväma tider och att stressen till avslut alltid infinner sig. Jag har också  insett att det inte spelar någon som helst roll att fundera över om jag är trött eller inte. I samma stund som jag uttalar orden JAG ÄR TRÖTT blir jag bara en ännu större loser och känner mig skitlåg. Vissa saker är bara som de är och just nu är sömnbrist bara som det är. Lika för alla. Nu ska jag köra på en annan taktik. Jag ska öppet redovisa hur det går för mig i mitt formfokusernade. Jag ska skriva ner mål och mening med träningen och andra livsavgörande beslut:) här på bloggen. Jag ska inte se det som misslyckanden bara för att jag inte kan springa ett planerat lopp osv. För mig blir det svart på vitt vad jag gör, vad jag inte gör och vem jag är. Det kanske visar sig att jag om bara några månader är skitsnabb, har fått coola armmuskler och kanske till och med en magruta! Det vore ju dumt att inte försöka. För mig handlar det om ett fåtal saker. Jag vill bli snabb, jag vill gå ner mina sista kilon, jag vill få en stark kropp, jag vill få snygga armmuskler. Inte mer och inte mindre. Och jag har kommit fram till en sak. Den enda som begränsar mig, sätter käppar i hjulet, kalla det vad ni vill är jag själv. Bara Anna. Så är det. Inte Skorpan och Vilgot, inte Mr D, inte något eller någon annan. Som många andra i vår värld ställer jag höga krav på mig själv och är aldrig riktigt nöjd. Men jag vet heller inte om jag vill ändra mig och bli nöjd. Jag har inte riktigt löst den gåtan. Jag vet bara att jag kommer att fixa det på ett eller annat sätt. Detta inlägg känns ärligt och uppriktigt och jag hoppas på lite pepp från er! Jag behöver inga kommentarer som att "var sak har sin tid" eller "ta det lugnt, det kommer" för jag har verkligen försökt leva efter "var sak har sin tid" ett bra tag nu och det funkar helt enkelt inte på mig. Nej, mer hejjarramsor och saker som "faaan va du är gryyyym", "ska vi ta ett pass ihop", "jag kan hjälpa dig putta vagnen", ja ni förstår. Nu ska jag sova, men det är inte slut. Imorgon kommer det mera. Sov gott så länge och tack för att ni orkat läsa igenom hela långa inlägget.

onsdag 2 november 2011

Tar en liten paus.

Hej på er alla glada. Nu ska jag ta en paus från bloggen och från alla andra bloggar också för den delen. Nu ska jag köra 100% på att få samla tankarna som rusar genom huvudet och på något sätt genomföra dem. Jag har inte mycket tid över och den lilla tid jag har ska jag inte lägga på att surfa runt bland bloggar som visserligen är skittrevliga att läsa men i själva verket inte hinns med. Min vardag går i maxat tempo och jag ska försöka vrida ner volymen, hänga lite mer hemma och ge mig själv mer tid. Så tills vi ses och hörs igen, ha det så bra, träna hårt och lev väl. Kram.