Hos Anna

NY BLOGG!!!

2011-12-25T11:06:00.003+01:00

Hej!

Jag har ny bloggadress från och med NU!

http://www.annabaath.se/

Ses där.

Modet är uppe!

2011-12-17T22:11:00.003+01:00

Jag är fortfarande sjuk men håller modet uppe!!! Heja mig för det. Jag är inställd på att ge järnet så fort jag kan men det är en seg förskylning jag har. Jag ser ingen direkt superbättring och har egentligen inte haft en möjlighet till vila under dessa veckor. Men nästa vecka har jag som mål att bli frisk för hur länge kan man vara sjuk och exakt hur mycket snor finns det i mig?!!! Imunfösvaret har visat sig vara i botten. Barnbaciller är hemska och ska bara överlevas. Så, nu lämnar vi tråkigheterna och blickar framåt.
Hallå!!! Snart är det jul i våra hus. Sanslöst om ni frågar mig. Det var ju precis jul ju! Skorpan ska fira sin första jul och har fått sin röda julstass av svärmor. Jag har själv lite svårt för allt det här med klänning, tuttenutt rosa/rött och allt vad det heter på små flickor. Tids nog blir man liksom medveten om att man är flicka och alla förväntningar. Men guuuud vad jag hoppas på att dessa förväntningar liksom hoppar över Skorpan.
Jag klär visserligen Skorpan lite flickigare men hoppar det rosa tutillullandet. Jag mår lite illa av det helt enkelt. Vi flickor behöver inte få stämpeln på oss som fina och söta redan vid ett halvårs ålder. Bara en parentes. Återigen till julen. Alla klappar är check. Julmaten lagar jag inte. Har svårt för all julmat som ska frossas i. Dessutom har till och med Mr D börjat gå i vegeteriantankar så kanske blir det ingen julskinka i år! Man ska aldrig sluta hoppas på mänskiligheten:)
Igår skänkte jag en slant, 200 pix till Musikhjälpen för att alla flickor ska få gå i skolan. Bara en sån sak. Så självklar men ändå så långt ifrån verklighet. Jag älskar Jason Diakte och vet att vi någon gång kommer att bli bästa vänner:) Han är så fin. Om du Jason skulle googla ditt namn en dag och hitta det i min blogg och läsa dessa orden om dig, ring mig då så tar vi en fika och pratar om livet eller bara skrattar. Lova det!

Hörs snart.

Mornings

2011-12-09T07:02:00.001+01:00

Mornings alla!

Hoppas ni har en finfredag. Det har jag. Jag ska dra till Stockholm och träffa mina fina vänner i helgen. Jag ska lämna dessa två fina sötsakerna hemma.

I måndags när Vilgot var ledig var vi nere på stranden. Det blåste och stod i men vi hade en härlig dag och fick härligt rosaskimrande kinder allihop.

Och igår när Mr D var och handlade med Vilgot nere i vår lilla butik kom Vilgot hem med den här fina blomman. Han hade sagt till Daniel att han ville köpa en blomma till mig. Vilgot hade valt den själv och köpt lila eftersom han vet att hans mamma äääälskar lila. I natt så skulle vi ha den i sovrummet så att vi skulle kunna se den när vi sov:) Det går inte att beskriva min stora, fantastiska kärlek till min lille lintott. Fina, finaste Vilgot!

Vi har levt lite i sjukstuga den senaste veckan och jag hoppas att jag på måndag kan återgå till det jag äääälskar förutom lila, att träna! Jag har inte kunnat röra på mig sedan i söndags men känner mig fortfarande sjukt taggad och fokuserad. Det kommer bli bra det här.

Ha en fin helg alla.

Om jag hade vågat

2011-12-03T14:07:00.001+01:00

Om jag hade vågat skulle jag ha fotat och lagt upp bilder på mig i gymmet, svettig och helt slutkörd. Men jag vågar inte fota i gymmet. Känner mig skittöntig så det blir inga bilder.
Idag blev det intervaller igen! Tänka sig. 4x4 min i 4.30 fart med 1 min vila. 5 min upp och ner jogg. Jo jag tackar, det var jobbigt och underbart. efter det ca 25 min styrka. Jag fick inte till alla plaerade övningar. Jobbgymmet har begränsade vikter och jag är helt ny på vissa övningar. Jag fick pussla men blev slut i kroppen. Det var väl det som var tanken!
Mr D tog kidsen med sig till farmor och farfar, jag käkade på ett fik innan jag kom hem. Helt ensam. Det är alltid märkligt de gångerman är ensam nu. Ibland funderar jag till och med om jag verkligen inte glömt barnen någonstans. Nu ska jag fixa inför framtiden och njuta av att jag är inne för det är ett riktigt raddigt väder ute.

Ja jisses

2011-12-02T19:51:00.001+01:00

Ja jisses med lussekatter det passerat genom min mun idag. För många! Dessutom ska jag käka himmagjord pizza à la Träningsglädje. Till det ett eller kankse två glas rött. Jag känner mig lite sliten idag så det blir nog bara ett. Jag gillar inte att bli trött av vin. Kvällen känns ganska meningslös då.
Men så var det det här med mat. Äta bör man ju liksom... Och sen var det ju det här med att jag vill ha en tajtare kropp. Hur funkar lussekatter, pizza, vin och chokladglass (den osm ligger i frysen och väntar) ihop? Illa eller hur? Okej, jag äter inte lussekatter, pizza och chokladglass varjke dag men det är långt ifrån återhållsamhet som gäller. Men så kan jag bli så trött på att utesluta saker för ärligt talat om jag nu vill bli tajtare vilket man även kan kalla för lite halv deffad, hur länge ska jag vara det? Hela livet? Nästa år? En månad? En vecka? Hur länge pallar man det? Kom inte och påstå att man kan vandra runt med en tajt kropp hela livet utan att "offra" sig. Då blir det ju liksom meningslöst på något vis. Jag ska ju träna, äta och må bra hela livet och inte bara sikta på att få en tajt kropp en vecka. Ni fattar vad jag menar! Jag vet inte ännu hur jag ska göra med min mat, om jag ska lägga om den eller om jag ska fortsätta käka lussekatter. För ärligt talat, det är jäkligt gott med lussekatter, himmagjord pizza med ost och vin! I vilket fall som helst kommer jag inte påbörja något ikväll.

Nu väntar pizzan!

Idag är en speciell dag!

2011-12-01T22:33:00.001+01:00

Idag fyller denna fina prinsessa 6 månader. Jag är fullkomligt upp över öronen förälskad i henne och i hennes bror. Kan man bli sötare liksom...(jag är inte alls ödmjuk, jag vet). Jag vill just nu bara stanna tiden, det får inte lov att gå så här fort!

Våra fina ungar. Idag hade Vilgot lagt ett hjärta han hittat ibland julsakerna på Sophias säng. Mitt hjärta dunkar så hårt. Fina ni.

Efter nattning kl 20.00 fick jag iväg arslet till jobbets gym. Jag kan inte komma ihåg när jag senast satte foten där och dessutom tränade efter 20.00 på kvällen. I vilket fall som helst var det ju fullkomligt underbart. Jag körde intervaller på band efterföljt av tabata intervaller. Så ni vill veta vad det var för intervaller? Jo men då ska jag berätta.
Jag satte bandet på lite lutning, inte mycket men lite (0.5) och värmde upp i 10 min. Därefter blev det 4x2min, 4x1min, 4x30sek, med halverad vila. I vilan körde jag på samma tempo som i uppjoggen. Hallå! Vad det gick undan! Ibland känns det som om jag är superwoman och idag var en sådan dag. Jag avslutade med 5 min nerjogg.
Tabataintervallerna bestod av gång uppför riktigt tuffbacke på bandet, dips på bänk, ryggresningar, magövning med stång (hittat hos Lofsans blogg), step upp på bänk. SLUT! Tänk om detta fokus och denna energin fanns vid varje pass!

Snygg som attan

2011-11-30T21:43:00.001+01:00

Kanske är det dags för ett inlägg! Det var några dagar sedan jag snackade träning. Jodå, det går framåt. Jag tränar på och posar framför Mr D med mina armar som nu fått sig några omgångars styrka. Jo, jag vet att det krävs mer än lite armhävningar för att få schyssta armar men känslan är ju att de redan nu är skitsnygga!!! Jag har haft fullt upp på dagarna eftersom Vilgot inte alls frågat efter att gå till förskolan och jag ogärna vill dra dit honom i tårar. Imorgon är det förskoledags igen och jag hoppas för min skull och, ja för hans också att han vill gå. Jag behöver andas och göra lite andra grejer. Vilgot behöver träffa sina förskolevänner och leka. Jag antar att det är en fas som säkerligen kommer att komma igen och igen. Det är ju så med barn. De är totalt oförutsägbara och man vet inte riktigt vad som kommer att komma. Men det är å andra sidan otroligt givande att något är oförutsägbart i vårt ekorrhjulsliknande liv. Eller vad säger ni?

Svart på vitt

2011-11-27T20:52:00.001+01:00

Att ta tillvara på livet är inte helt enkelt. Jag återkommer ofta till just dessa tankarna, dagligen om jag ska vara ärlig. Jag delar även gärna med mig av dem till er. Förmodligen är det som en slags terapi för mig att skriva ut mina tankar, få svart på vitt. Det är svårt att ta tillbaka löften som man gett till sig själv om de finns svart på vitt i cyberspace. Jag är livrädd för att jag inte ska komma någonstans mer än till planeringsstadiet i mina funderingar och agerande i starta eget processen. Lika mycket som det handlar om att generera pengar handlar det om att få vara kreativ, skapa min egna tillvaro och bygga något som är bara mitt. Jag vill tjäna pengar, jag vill bli rik för tusan, dessutom vill jag syssla med något som jag vill och som kommer från mig helt och hållet. Egentligen tvivlar jag inte på att jag inte skulle kunna lyckas, tvärtom. Mitt tvivel bygger snarare på om jag vågar ta steget. Jag vet att förändringar nästan alltid är till godo och att man i efterhand undrar vad sjutton det var som hindrade en från att ta steget. Det ska bli oerhört spännande att se om jag vågar ta steget fullt ut och om jag vågar att satsa på mig själv.

En omtänksam varning

2011-11-26T21:28:00.001+01:00

Lördag kväll. Jag är ensam. Eller så ensam man kan vara. Barnen sover. Mr D kollar hockey hos en vän och jag bara är. Som den ensamvarg jag är tycker jag det är makalöst underbart skönt att bara få vara med mig själv.
Imorgon är det första advent. Stjärnorna är uppe och det är fint. Jag älskar alla fina ljus i fönstren runt om i stan, det ser så vackert och stilla ut. I en stad som Malmö som nästan alltid brinner är det rofullt att se de små ljusen i varje fönster.

Idag har vi firat svärmor och innan svärmors galej blev det intervaller och ett Tabatapass. En favorit i repris men med andra intervaller och andra övningar. Jag hämtar en stor del av min träningsinspiration från lofsans blogg. Hon har lyckats med knepet att fånga mitt intresse och hon lägger dessutom många övningar på youtube och bjuder friskt på tips kring träning och kost.

Det känns så förbaskat skönt att jag bestämt mig för att köra igång träningen på riktigt. Lika mycket som det handlar om träning så handlar det om jag ska välja mig själv framför en timme med barnen. Alltför länge har det handlat om alla andra och det är okej ett tag men inte mer. Jag vägrar hamna i kvinnofällan, som jag brukar kalla det. Man är hemma med kidsen, städar, tvättar, fixar maten och allt gör allt det köret utan att ens ha fått en stund över för sig själv. I mångt och mycket är det helt självvalt. Man (jag) har svårt att släppa taget, lita på någon annas förmåga (Mr D). När man är hemma med kidsen är det lätt att hamna i ekorrhjulet som bara snurrar och snurrar.
Trots att ovan kan låta som gnäll så måste ni ändå veta att jag har det förbaskat bra. Det är superhärligt att vara hemma med Vilgot och Skorpan. Vi har det skitkul på dagarna och jag känner verkligen att jag tar vara på varje stund vi har tillsammans.

Till sist villl jag bara skriva en sak som jag kanske inte borde men nu ska jag göra det ändå, Om det nu finns någon som läser min blogg, som har barn och som själv bloggar, detta är riktat till er. Jag vet, att om ni lägger ut bilder på era barn, så är det för att ni vill visa upp dem för era nära och kära, bloggföljare och andra människor vars intentioner när de läser era bloggar är goda. Men det finns de som inte har samma intentioner som era goda läsare. SNÄLLA VÄLJ ERA BILDER MED OMSORG! Välj bort bilder där era barn inte är fullt påklädda. Lägg ALDRIG ut bilder på era barn när de är nakna eller visar sitt kön. Cybervärlden är en guldgruva för pedofiler och bara tanken på att en pedofil skulle ha mina nakna barn i sin fotobank på datorn får det att vända sig i magen på mig. Så lita på mig när jag skriver att ni ALDRIG skall lägga ut nakna bilder på era barn. Punkt.

Kick ass

2011-11-24T11:36:00.001+01:00

Om ni bara visste så taggad jag är nu. Det är så det kryper i fingrarna. Efter ett förskolestopp, avlämning av ett stycke barn fortsatte jag springandes med min fyrhjuling till Hästhagens IP här i Malmö. En riktigt raddig idrottsplats som inom kort ska byggas om. Skorpan slumrade in på vägen dit och sov sig igenom mitt intervallpass. 10 min uppjogg följt av 3x2min, 3x1min,3x30sek supersnabbt med halverad vila mellan varje intervall. Det var jobbigt men jag vet att jag kan ge mer. Löpningen avslutades med 5 min nerjogg. Sen mina damer och herrar körde jag ett 20min Tabatapass direkt efter! Och ja det blir ett utropstecken för satan i gatan vad jag känner mig nöjd med det.
Jag tänkte att jag på ett hyfsat strukturerat sätt ska berätta för er längs vägen vad det är jag ska göra och vilka mål jag har. Kort och gott mitt upplägg och min framtid. Jag är föräldraledig i tre månader till. Jag håller på för fullt med att försöka komma igång med ett företag som ska tillverka bruksvaror till butiker. Jag designar, ritar och fundera på kvällarna. Jag lusläser webben på tillverkningsföretag, pratar med folk och vett och etikett i branchen, får tips och söker upp information. Jag scannar av närbutiker och alla fysiska butiker jag möter på min väg. Jag ska arbeta fram en affärsplan med konkurrensanalyser, marginalanalyser och hitta mitt koncept. Jag ska jobba på en varumärkesstrategi och fundera ut ett företagsnamn som ingen glömmer. Min tanke är att starta smått för att växa in i rollen som egenföretagre. Jag är fullkomligt övertygad om att det jag gör är bra och tror på mina idéer. Jag är också otroligt taggad och glädjen genomsyrar hela min kropp när jag nu tillåts vara kreativ, räkna på siffror och planera. Och så mitt i allt detta längtar jag ut och jag längtar tillbaka till min form. Desssutom vill jag vässa min form ytterligare. Gå ner ett par extra kilon, forma lite snygga muskler och må bra. Idag var en perfekt dag att starta tyckte jag. Det var det för nu.

Nu ni.

2011-11-23T21:54:00.001+01:00

Jag kan få hjärtklappning av att tänka på hur mycket jag faktiskt tränade innan Skorpan och hur hårt jag tränade. Jag blir stressad och jag kan må dåligt av att inte hinna eller kunna ge mig iväg och träna i samma mängd. Jag vet inte hur många gånger jag de senaste 6 månaderna satt ihop scheman och funderat på mål och mening med min träning. Min motivation har förändrats och jag har intalat mig själv att den kommer att ändras så fort Skorpan slutat amma. Hon ammar fortfarande, dock inte alls lika mycket. Det finns inga genvägar och dygnet har inte fått fler timmar. Jag har den tid jag har och jag har den motivationen och orken jag har. Vissa dagar finns det ork och motivation medan de andra dagar är som bortblåst. Och visst skulle jag kunna vara nöjd och se på träning på ett annat sätt än tidigare. Jag har försökt att göra det men det går helt enkelt inte. Jag mår skit av det. Det finns något förlösande med träning som inte går att få någon annanstans. Människor som inte tränar förstår inte detta och kanske ser på det som trams och onödig prioritering. Men det skiter jag faktiskt i. Har man löptränat sedan 15 års ålder har man byggt upp ett beroende. Och det bottnar inte bara i själva träningen och stunden då jag befinner mig i den utan även i hur min kropp mår och hur jag, Anna mår. Så, med detta i bagaget bestämde jag mig för att ta tag i bloggen igen, sätta mål och ge mitt träningsliv en mening. Det går inte att bara springa lite, jag måste ha mål och mening för att få ett driv framåt. Under hösten är det en del bloggare som utmanat sig själva i sin träning och kommit igenom utmaningen som starka, snabba och fokuserade. Som småbarnsmorsa finns det ingen tid och det är därför man får se till att ta sig tid. Man tar tiden när alla andra sover, när Greys Anatomi går på tv eller i sällskap med en 6 månaders bebis i barnvagnen. Det jag har märkt är att det numer inte finns utrymme för att träna på bekväma tider och att stressen till avslut alltid infinner sig. Jag har också insett att det inte spelar någon som helst roll att fundera över om jag är trött eller inte. I samma stund som jag uttalar orden JAG ÄR TRÖTT blir jag bara en ännu större loser och känner mig skitlåg. Vissa saker är bara som de är och just nu är sömnbrist bara som det är. Lika för alla. Nu ska jag köra på en annan taktik. Jag ska öppet redovisa hur det går för mig i mitt formfokusernade. Jag ska skriva ner mål och mening med träningen och andra livsavgörande beslut:) här på bloggen. Jag ska inte se det som misslyckanden bara för att jag inte kan springa ett planerat lopp osv. För mig blir det svart på vitt vad jag gör, vad jag inte gör och vem jag är. Det kanske visar sig att jag om bara några månader är skitsnabb, har fått coola armmuskler och kanske till och med en magruta! Det vore ju dumt att inte försöka. För mig handlar det om ett fåtal saker. Jag vill bli snabb, jag vill gå ner mina sista kilon, jag vill få en stark kropp, jag vill få snygga armmuskler. Inte mer och inte mindre. Och jag har kommit fram till en sak. Den enda som begränsar mig, sätter käppar i hjulet, kalla det vad ni vill är jag själv. Bara Anna. Så är det. Inte Skorpan och Vilgot, inte Mr D, inte något eller någon annan. Som många andra i vår värld ställer jag höga krav på mig själv och är aldrig riktigt nöjd. Men jag vet heller inte om jag vill ändra mig och bli nöjd. Jag har inte riktigt löst den gåtan. Jag vet bara att jag kommer att fixa det på ett eller annat sätt. Detta inlägg känns ärligt och uppriktigt och jag hoppas på lite pepp från er! Jag behöver inga kommentarer som att "var sak har sin tid" eller "ta det lugnt, det kommer" för jag har verkligen försökt leva efter "var sak har sin tid" ett bra tag nu och det funkar helt enkelt inte på mig. Nej, mer hejjarramsor och saker som "faaan va du är gryyyym", "ska vi ta ett pass ihop", "jag kan hjälpa dig putta vagnen", ja ni förstår. Nu ska jag sova, men det är inte slut. Imorgon kommer det mera. Sov gott så länge och tack för att ni orkat läsa igenom hela långa inlägget.

Tar en liten paus.

2011-11-02T21:15:00.002+01:00

Hej på er alla glada. Nu ska jag ta en paus från bloggen och från alla andra bloggar också för den delen. Nu ska jag köra 100% på att få samla tankarna som rusar genom huvudet och på något sätt genomföra dem. Jag har inte mycket tid över och den lilla tid jag har ska jag inte lägga på att surfa runt bland bloggar som visserligen är skittrevliga att läsa men i själva verket inte hinns med. Min vardag går i maxat tempo och jag ska försöka vrida ner volymen, hänga lite mer hemma och ge mig själv mer tid. Så tills vi ses och hörs igen, ha det så bra, träna hårt och lev väl. Kram.

Gårdagens mil

2011-10-31T07:34:00.003+01:00

Jodå så är det. Min första mil som tvåbarnsmorsa. Det tog sin tid, jag hade Skorpan med mig i vagnen men jag tog mig runt på ca en timme. Min vanliga milrunda kändes bekant och jag insåg att jag saknat den under de månader jag hållit mig borta. Att springa milen har varit ett mål sedan Skorpan föddes och nu kan jag bocka av ett av de många träningsmål jag har satt. Nu är det bara den förbannade styrkan jag skall hitta kraft att genomföra. Hur svårt kan det vara liksom? Jag behöver den riktigt mycket nu. Kroppen känns otroligt svag och jag behöver bygga upp mig. Ikväll har jag tänkt att köra 5k riktigt jäkla fort. Styrkan ska jag försöka peta in lite efteråt.
Vi har ett crossfitcenter här i Malmö, inte alls speciellt långt ifrån där vi bor. Jag har tänkt testa på det. Dels för att det är ösigt men också för att det går hyfsat snabbt. Jag har bara inte funnit tid till det.

Denna reklam som finns överallt

2011-10-30T12:31:00.003+01:00

Nu ska jag gnälla igen. Jag läser bloggar nästan dagligen som på ett eller annat sätt gör reklam för något. FINE! och bra jobbat alla ni som efter tufft jobb får in lite intäkter på bloggen. Dessutom tycker jag att vissa produkter visat sig vara skitbra och jag hade aldrig köpt dem om jag inte upptäckt dem på bloggar runt om i cybervärlden. Hatten av till er. Men jag måste dock skriva att jag blir uppriktigt sagt skitbesviken när jag läser bloggar som jag tycker publicerar direkta reklaminlägg utan att skriva att personen faktiskt fått varan eller får betalt för att göra det. Jag vet att många är duktiga på att skriva att de testar produkter för olika företag och skriver ut att de fått varan osv. Inget ont till er. Men till alla er som testar och får grejer vars syfte är att göra reklam för det, skriv det, det blir så mycket seriösare. Jag kan ta er seriösare och produkten framställs mer seriöst. Vi läsare är inte dumma i huvudet, vi fattar att det är reklam. Det blir bara så tramsigt. Jag har tagit upp detta tidigare och jag vet att en del skruvar på sig och tycker att jag är en bitch som är grön av avund men det skiter jag i. Tyck vad ni vill, det göra ju jag.

Tyvärr inga skor till mig:)

2011-10-28T14:55:00.002+02:00

Jag har fortfarande längtan till NY. Vi har pratat lite löst om att åka dit i vår. Kanske kan vi dra dit om jag slutar köpa svindyra skor till Vilgot. Det är makalöst vad skor och ytterkläder kostar till barn. Hur är det möjligt att jag köper dyrare skor till Vilgot än till mig själv. Det är inte rättvist! Jag har på senare tid funderat på om man ska starta upp ett nytt barnklädesmärke utan en massa krims krams. Kläder som funkar för både pojkar och flickor i coola mönster. Som dessutom inte behöver kosta skitmycket och som inte skor sig på diverse seriefigurer och filmer. Vilgot är såklart tokig i Bilar, älskar Blixten. På senare tid har han börjat tänka på vad han sätter på sig och ordet COOL finns även i hans vokabulär. Fast det är skönt att han kan säga vad han vill ha, mindre beslut för mig att ta. Idag gick skoköpet superbra, bäst hittills. Han fick välja och det blev kanon!

Håll i hatten alla nu för när min Mr D kommer hem tänkte jag träna. Både lite snabbhet och lite styrka. Bring it on bara.

Slutar gräva nu

2011-10-28T07:01:00.001+02:00

Jag är egentligen ingen person som gräver ner mig för mycket i saker. Oftast handlar det bara om att få lyfta bort skiten som sitter på axlarna för att kunna ta nya tag och se nya lösningar. Jag ger aldrig upp men stannar ibland upp för att reflektera över vad som egentligen händer. Jag tycker det är skönt att få det ur systemet genom att exempelvis skriva en rad på bloggen, prata med min underbare Mr D eller kanske bara springa skiten ur mig. Jag är av den tron att allting blir vad man gör det till. Jag väljer att tycka och känna olika saker i olika situationer och handlar sen därefter. Är livet piss, kommer jag att handla utifrån det. Tycker jag att hela världen är emot mig kommer den att vara det. Är livet som ett ekorrhjul kommer det bara fortsätta snurra samma varv runt, runt, runt tills jag tycker något annat. Det är också därför jag kan bli så jäkla irriterad på mig själv för att jag ibland trillar dit så enkelt. Stressnivån är löjligt låg för tillfället. Nog sagt om det. Jag tror ni fattar vad jag menar. Det är egentligen inte så komplicerat. Dessutom skäms jag ibland för mina känslor eftersom jag är så otroligt lyckligt lottad med att bo i ett rikt land, ha en underbar familj, härliga vänner och må bra. Hur många hade inte gett upp sin vänstra fot för att få byta. Ibland kan jag känna att det faktiskt inte är okej att klaga, jag skapar MITT liv och det är en förmån som inte speciellt många människor har möjlighet att göra på denna vackra jord.

Så idag är det fredag, brafredag! Efter lite mat i magen och pussar på barnen ska jag försöka få till ett litet träningspass med dem. Vilgot var helt med på noterna igår men ville hellre springa än cykla. Vi får helt enkelt ta det som det kommer. Egentligen är det förskola både igår och idag men de ringde igår och berättade att magsjukan härjar och att det var läge att stanna hemma. Otroligt omtänksamt och såklart att vi stannar hemma.
Ha en fin dag allihopa!

Havererad

2011-10-27T19:25:00.000+02:00

Mina nära och kära får ursäkta nu.

Jag tror jag har tappat greppet om multitasking eller alternativt tagit det till en annan nivå som sen totalhavererat. Det går sådär i mitt liv nu när det kommer till balansen mellan att vara en innerlig moder, kärleksbejakande partner och vara Anna. Vet inte riktigt hur jag ska sortera upp allt, det blir mest en massa krafsande överallt. Tvättberg blandas med affärsidéer som växer på hög. En snart 5-månaders bebis som absolut inte vill vara någon annanstans än hos sin mamma. En storebror med myror i brallan och ett evinnerligt släpande upp o ner i hissen och runt överallt. Det känns som om det är en evighetsmaskin av saker. OCH jag är skiträdd för att hamna i detta träsket. Träsket som består i att serva och se till så att alla andra har det bra. Fasen vi måste ju käka, vi måste ju kunna bo i vår lägenhet utan allergichocker och barnen måste få vara barn o ha kul. Efter det så kan jag luta mig tillbaka och tycka synd om mig själv. Jag tycker jag jobbar med att hitta en balans men i ärlighetens namn går det åt helvete. Jag har kommit fram till att det just nu inte funkar att träna kvällstid. Skorpan fixar inte det och fram tills att hennes självständighet kickar in så får jag hitta en annan lösning. Dessutom är jag dränerad energimässigt på kvällarna så träningen måste försöka genomföras på dagen. Imorgon ska jag lura med Vilgot till Hästhagens IP. Han får cykla runt där medan jag springer. Jag får väl muta honom på något vis.

Jag o Vilgot på lekplatsen efter min löprunda innan hämtning på Vilgots "jobb" dvs. förskola.

Finingarna

400-hundringar

2011-10-24T08:53:00.003+02:00

Igår kväll när mörkret lagt sig drämde jag till med 400-hundringar i varierande fart. Som snabbast var jag på 1.40 och som långsammast på 1.58. Jag orkade 6 stycken. 2k upp o nerjogg. Det är märkligt det här med intervaller. Jag upplever det som att jag är hur snabb som helst samtidigt som jag vet att jag är väldigt långt ifrån farten innan Skorpan kom. Men det är känslan av att känna sig snabb och att ta ut sig som ändå är den viktigaste. Nu väntar en ny vecka med nya träningsmöjligheter. Inte idag dock, idag finns det tyvärr ingen tid att få in allt och träningen får ryka idag. Det finns ju trots allt andra roliga saker i livet som jag gärna vill hinna med.

Det som är vackert

2011-10-22T09:24:00.000+02:00

Malmö må vara en stad i händelsenas centrum och det kan te sig som en hård och kall stad. Men innerst inne döljer sig en värme och stolthet över att bo i denna föränderliga stad som Malmö är. Härom dagen såg det ut så här längs Ribban. Malmö är en liten stad där många ska rymmas och få plats. Ett av mina lufthål är Ribban och stranden. Vyn tar ibland andan ur en och det är svårt att förstå att man faktiskt befinner sig i en stad som periodvis brinner av frustration och utanförskap.

Hösten när den är som bäst. Krispig luft, vackra färger är som gör själen glad.

Brafredag!

2011-10-21T11:43:00.002+02:00

Idag har jag gjort en Jenny. Gått en långprommenad, köpt underbart gott surdegsbröd, fikat och skall snart snöra på mig löpardojjorna för att i sällskap med Skorpan ta mig runt i Malmö i 45 minuter. Allt innan storebror Vilgot skall hämtas. Det är oförsämt fint väder här och man blir bara grå och trist om man stannar inne. Ingen tid att förlora liksom...
Innan dess har jag en timme att fördriva med tankar som ska ner på papper, pussar som ska utdelas på goa gosiga babykinder och en het kopp kaffe som ska drickas. En riktigt bra fredag om ni frågar mig.

Det blev mycket nu

2011-10-18T11:00:00.001+02:00

Jag har verkligen inget att skriva om och har stora funderingar på att lägga ner bloggen men så kommer jag hela tiden på mig själv med att det finns så många fina och härliga människor som jag träffat genom bloggen, som inte bara gett mig råd och dåd utan också visat sig vara riktigt trevliga. Så jag fortsätter nog att blogga ett tag till. Dagens ämne är av en blanda kompott. Jag ska tycka till om hur lama vi är i vårt bloggande och hur dåliga vi är på att läsa det vi läser med kritiska ögon. Men som vanligt gör jag det svårt för mig eftersom jag är tudelad i tänket. Jag vill att det ska vara mer ifrågasättande av det som skrivs på bloggarna. Å andra sida, hur mycket debatt kan det bli kring ett träningspass på milen? Jag har själv svårt för att kritisera det andra skriver på sina bloggar just för attt det är deras ord. Jag behöver inte läsa det, jag behöver inte spy ut mina åsikter på deras bloggar. Ordet är fritt. MEN jag tycker dock att det finns något rosaskimrande över alla inläggskommentarer. Vi försvarar varandra hej vilt och försöker mer eller mindre passa in på varandras profiler. Låter det flummigt? Förmodligen. Mina tankar är inte så sorterade ännu och inlägget borde kanske ha väntat men eftersom jag inte riktigt visste vad inlägget skulle handla om blev det detta.

En annan sak, det här med att hålla en bra kosthållning. Skittråkigt, MEN i min värld lite halvviktigt just nu. Jag har snäppt upp mig ganska så bra och tänker på vad jag stoppar i mig. MEN sen räcker det med att locka kroppen med energi som egentligen bara är skit för att systemet skall krascha. Sockeret kickar in direkt och kroppen börjar automatiskt skrika efter mer. Jag blir trött, sur och mer eller mindre håglös. Mina tankar på att inte förbjuda något börjar nu ändras och jag funderar starkt på att utesluta sockret, i alla fall för en 100-dagars period. Det är ju löjligt så beroende vi i västvärlden är av socker. Sjukt läkigt.

Idag regnar det. Helt okej om ni frågar mig. Jag ska använda mina värdefulla timmar då jag är ensam med Skorpan till att få ner tankar på ett papper, mysa och dricka kaffe. Jag har inte gjort annat än agerat personlig assistent åt Vilgot och hemmafru åt Mr D de senaste dagarna och det står mig upp i halsen. Helt ärligt, hur mycket kan man slå knut på sig själv innan man går ut på balkongen och skriker?!

Mornings

2011-10-13T08:22:00.003+02:00

Skulle bara säga GOD MORGON! MIna barn har sovit fantastiskt bra inatt och jag är således utvilad! Thank goooood. Solen skiner och efter förskolelämning skall jag och Skorpan puttra runt Malmö i 45 minuter. Blir liksom inte mycket bättre än så en fin höstdag som denna.

På väg

2011-10-10T22:20:00.001+02:00

Jag är på väg mot 21.11 vilket är mitt PB på 5k. Ikväll sprang jag 5k på 24.38. Okej, det är verkligen ingen tid att hålla fast i för länge, tvärtom. Jag ska kapa den tiden varje vecka framöver. Ikväll var första gången jag satsade ordentligt. Det var underbart att dra på ordentligt. Det bådar gott för framtiden och jag längtar till nästa snabbdistans.

Alla kan

2011-10-06T22:30:00.003+02:00

Alla kan springa när de är mammalediga. Idag sprang jag med denna vagnen från mitten på 90-talet:) OCH det funkade jättebra. När Vilgot skulle komma till oss skaffade vi en Urban Jungle från 2004. Vagnen var i jättefint skick och jag använde den ofta när jag var ute och sprang med honom. Men så blev han 5 månader och på tok för liten för liggdelen. Sittdelen på UJ är bara framåtvänd och efter några turer med en apatisk baby framåtvänd köpte vi denna skönhet på Blocket för 1000 pix. Jag har fått damma av den gamla damen eftersom Skorpan ivrigt tittar efter världen och hon i denna kan halvsitta upp och titta på mig;)

Det jag vill ha sagt är att man kan springa med alla JÄVLA vagnar i världen. Det behöver inte vara en speciell vagn. Kan jag springa med denna kan alla mammor springa med sina vagnar för tro mig de flesta har inte vagnar från urtiden. Så, nu har jag på ett lite lättsamt vis gjort klart att det bara är att släppa sargen, stänga av Malou och sätta på sig dojjorna! Ses i spåret.

PS. Inte nog med att vagnen är gammal, det regnade också! Det ni!

Det ni!

2011-10-04T22:35:00.000+02:00

Jag har mer och mer börjat läsa mammabloggar och framförallt de som bloggar om sitt tränande mamma liv. Jag känner att jag befinner mig lite i samma sits. Det jag glädjs åt är att vi rör på oss, tränar, svettas och mår bra av det. Det jag inte glädjs åt är att vi hela tiden måste be om ursäkt för att vi gör det. Som om inte vettiga människor fattade att träningen gör oss till piggare och gladare morsor och farsor. Jag tror inte att någon av de mammor jag läser om är en sämre mamma än den mamman som inte tränar. Trots att jag vet att det är så, skriver jag likt förbannat i vissa inlägg att Vilgot och Skorpan minsann har en gladare mamma efter löprundan. Ibland undrar jag hur det har blivit så att vi hela tiden försöker slå knut på oss själva när det kommer till föräldraskap. Jag och Mr D är i alla fall till stor del underhållare av två barn samtdigt som vi försöker vara hyfsade föräldrar. Det är inte alltid det går ihop. Idag gick det i alla fall ganska så bra. Ett stopp på ett lokalt kondis för kanelbullsintag innan tisdagsgympan.

Igår fick jag ihop 28 min ensamlöpning. Det ni! Vet ni hur långt jag kom på 28 minuter?

5k.

Vara sin egen

2011-10-02T21:15:00.000+02:00

Igår, helt otippat träffade jag en kollega. Hon stod och sålde grönsaker. Närodlade grönsaker. Hon har sagt upp sig. Hon har startat eget och beskrev det som att det var det bästa hon gjort. Jag sa att hon var modig som följde sin inre röst och samtidigt som jag sa det fick jag gåshud. Jag var nära att grina för jag kände mig plötsligt så stolt! Stolt över att HON vågade och stolt över att hon gav myndigheten och yrkesidentiteten fingret.

Jag vet egentligen inte vad det är för fel på mig. Majoriteten av min tankeverkamhet på dagarna går ut på att finna vägar som kan ta mig på roligare spår än den jag är inne på. Nu snackar vi enbart jobb. Men det är otroligt vad mycket tid jag lägger ner på att fundera ut strategier, design, budget och allt det där andra som hör till när man vill bli sin egen. Och så kommer hon och säger att hon sagt upp sig och startat eget! Kan det vara så att jag helt enkelt funderar för mycket och agerar för lite? För i ärlighetens namn, hur mycket kan man egentligen fundera, vrida och vända på en sak innan det blir nog. Förmodligen är det rädslan som kickar in vilket är skitkonstigt eftersom jag, när det kommer till att förändra saker i mitt liv, aldrig förr haft problem med det. Och vad är egenligen rädsla för känsla att ha och ens bry sig om? Rädslan hämmar oss bara, den tillför absolut ingenting i våra liv.

Ibland kan jag känna (mycket känslor just nu) att det enda jag är, det är att vara MAMMA. Det finns ingen som JUST NU behöver mig och de som behöver mig i så fall har inte vett att uppskatta det och dessutom får jag knappt betalt för att göra det jag ska. Uruslet och totalt knasigt tänkt, jag vet! Jag har själv svårt att ta kollegor som gnäller över vår låga lön. Vad trodde vi? När det dessutom fikas en hel del på avdelningarna kan jag inte ta gnället på allvar. Men vi formar våra egna liv, ingen annan har satt mitt arsle på min kontorsstol. Tänk er mig vid 55, snacka om en riktigt bitter bitch.

Jag vet varför jag vill vara egen. Jag vill tjäna pengar, vara kreativ och få frihet. Finns det någon därute som läser min lilla blogg som är sin egen. Hur gjorde ni? Varför ville du vara din egen? och Vad är det bästa med att vara egen?

Nja

2011-10-01T20:56:00.000+02:00

Det händer inte mycket hos mig. Jag har hostat mig fram de senaste nätterna. Är inte alls i något träningsstadie. Tvärtom. Men jag sörjer inte. Sjukdom och träning går liksom inte ihop. Det är redan beprövat. Hörs.

Alone at last

2011-09-27T10:25:00.000+02:00

Äntligen ensam. Mr D är på jobbet, Vilgot är på förskolan. Som jag längtat. Det kanske är som att svära i kyrkan när jag skriver att jag tycker det är skönt att Vilgot är på förskolan men det skiter jag i. Jag är otroligt familjekär och tycker fantastisk mycket om mina vänner men har ett STORT behov av att vara ensam. Det är därför löpningen passar mig så bra. Jag får vara för mig själv. Nu är jag ju inte helt ensam, Skorpan är med mig. Men ändå.

Appropå löpning, träning och allt det där så går det trögt framåt med formen. Jag vet inte om jag varit naiv innan Skorpan kom som trodde att träningen minsann skulle bli en dans på rosor. Hittills har jag krigat mig till och igenom varenda pass. Det är ont om tid, Skorpan är vaken otroligt mycket för att vara så liten och hon är inte alls glad för att bara titta på. Jag känner att jag måste hitta ett sätt som fungerar för oss allihop. Jag har kört på tre i månader nu och vissa veckor har jag fått till 5 pass medan jag andra bara lyckats få ihop 2 eller färre. Jag är inte den som inte tror att det går. Tvärtom. Det måste gå annars rasar jag ihop. Utan min träning kan jag lika gärna kasta in handduken. I alla fall känns det så. Igår sa Mr D att han visst förstod att jag ville komma tillbaka till min form och bli vältränad och allt men att han hoppasdes att jag mitt i allt kunde stanna upp och ändå vara nöjd med den jag är just nu. Vad jag hade velat svara: JA, jag är nöjd just nu! Men det kan jag inte. Jag vet att jag i ett inlägg tidiagre skrev att jag inte är lika stressad som jag var efter graviditeten med Vilgot men just nu känner jag att det verkligen inte händer något.

Kanske är jag tramsig och till viss del utseendefixerad men det är så jag är. Jag skulle vilja kunna skriva att jag inte bryr mig men det gör jag. Att gå ner i vikt och hitta tillbaka till den jag var är just nu otroligt viktigt. Och jag har inget tålamod överhuvudtaget.

Det behövs så lite

2011-09-26T22:16:00.000+02:00

Ikväll blev det 30 min lätt löpning följt av 6x30 sek skitfort med 30 sek vila. Voila!
På vägen hem såg jag att Gateau ska öppna 200 meter från mig. Jippi!! Och de söker personal. Kanske ska jag slänga in en ansökan. De bakar ju ljuvligt bröd.

Årets morsa

2011-09-23T09:55:00.001+02:00

Snart är vi tillbaka i vårt fina Malmö. Ska bara inom LAholm på vägen. Veckan i Långasand har förvisso varit blåsig och regnig men även jäkligt härlig. När umgås man annars så mycket med varandra. Vissa dagar har man knappt tid eller ork att sitta ner och prata med varandra. Jo Vilgot, han snackar mest hela tiden. Dessutom har han blivit besatt av Dora under veckan. När Vilgot var liten skulle jag aldrig ha drömt om att låta honom titta på tv eller film. Man kan vara ganska så självgod som nybliven mamma och tro sig veta allt. Man blir ödmjukare med tiden. Ibland får jag känslan av att vår strävan efter att bli årets morsa och farsa gör att barnen inte får vara barn. Jag är ute mycket med Vilgot och Skorpan på dagarna och det är då själva den om jag sen ska sitta med dåligt samvete för att Vilgot kollar på Dora. Min egna nominering till årets morsa uteblev den kvällen då jag gav Vilgot kanelbullar till middag:)

Slut på tristessen

2011-09-20T14:45:00.001+02:00

Jag har kört styrka och är helt slut i kroppen. 17 minuter tog det. Jag är otroligt svag, det var jag redan innan jag blev gravid med Skorpan. Mitt mål är att bli stark innifrån och ut men jag vill ha lite schyssta muskler på armarna också. Jag varvade styrka med lite konditionsövningar. Helvete vad jobbigt. Jag kommer inte att behöva vara så rastlös resten av veckan. Nu vilar jag med Skorpan, man får passa på medan Mr D är ledig. Nästa vecka är det bara jag, lintotten och Skorpan och då blir det fullt ös.

Not much

2011-09-19T23:16:00.001+02:00

I Långsand mellan Halmstad och Falkenberg händer det inte så mycket. Mr D är bra på att tagga ner, jag är urusel på det och blor lite lätt irriterad och oplanerad vilket resulterar i rastlöshet. Dessutom har jag märkt att det är svårare att dra ut arslet och träna när vi är lediga båda två. Idag har jag dock sprungit intervaller, 2 minutrare. Jag höll till sista intervallen men är ändå nöjd med mina 9 som jag sprang. Mr D har grillat, att grilla är att vara man. Jag väntade två timmar på min köttbit men den var god och Mr D var extrem manlig i grilloset. Jag frågade lite försiktigt om det blev fler grillkvällar. Han svarade att han skulle grilla varje kväll. Jag tänkte direkt att jag nog kommer köra på förrätt imorgon. Sov gott.

Lååång dag

2011-09-18T00:16:00.002+02:00

Klockan har tickat förbi midnatt. Det har varit racerlördag, en dag som gått fort som fan helt enkelt. Lördagen bestod av klädinköp till en +++ kilokropp, barnkalas, köra till Helsingborg för möte med mormor o morfar, hem igen, göra sig snygg och sen iväg på fest. Skorpan var på sitt första Gille idag och både hon och jag tyckte det var kul till 21.30. Sophia vill gärna vara med hela tiden och på kvällarna sitter jag ofta med henne i famnen och ammar henne ganska så mycket. Vi drog hem och inom en filmbutik. Jag hyrde en hopplöst traditionell kärlekskomedi och vräkte i mig en massa godis. Det är ju ändå lördag tänkte jag... Hmmm, hur ränkte jag där tänker jag nu. Imorgon drar vi iväg på en veckas stugsemester i något som heter Långasand i Halland. Kram och God Natt.

Nåja

2011-09-15T21:18:00.003+02:00

7k löpning idag. Blåste så in i bengen. Det gick uruselt. Hade ont i kroppen efter mitt microstyrkepass igår. Det är ju så man skall skämmas. Lite planka, utfakk och armhävningar på knäna och kroppen protesterar. Nåja, det kan ju bara bli bättre.

God kväll.

Resa utan dess like

2011-09-15T10:28:00.002+02:00

Det börjar bli en stor liten Skorpa vi har. När Sophia föddes vägde hon 2900 gr, nu har hon dubblat sin vikt. Snart fyller lillan 4 månader och min graviditet på 9 månader känns otroligt långt bort. Skorpan vill mycket redan nu och bärsjalen ger henne möjlighet att vara med och se världen. Hon är otroligt förtjust i sin bror och Vilgot är fantastisk med henne även om han nog hade förväntat sig en syster som skulle kunna spela fotboll med honom när hon kom.

Jag tror inte det går en dag utan att jag eller Mr D konstaterar för varandra vilken underbar lycka det är att få vara tillsammans med dessa två underbara små individer. Att vara mamma är den svåraste uppgiften jag axlat. Som jag skrev i förra inlägget är det många känslor som jag måste hantera samtidigt som jag hela tiden utsätts för nya utmaningar i takt med att barnen utvecklas. Det är en häftig resa vår familj är på, en resa som aldrig kommer ta slut utan bara kommer att bli häftigare och häftigare.

Som en öppen bok

2011-09-14T07:50:00.006+02:00

När jag var sisådär 15-16 år var jag helt övertygad om att jag skulle bo i NY. Det hade jag och min fina vän L bestämt. En skulle bli skådis och en skulle bli dansare. Vi skulle bli berömda och leva loppan in the Big Apple. Vi blev inte berömda och vi bor inte i Big Apple men visst lever vi loppan. I alla fall så gott det går. Jag älskar NY och skulle kunna åka dit idag om det bara gick. Tids nog kommer jag att återse den underbara staden som aldrig sover.

Ibland funderar jag över mina val som lett mig hit där jag är nu. Jag är just nu uppe i en förändringsprocess. En process som jag befunnit mig i ett par år känns det som:) Jag har funderat på mitt yrkesval många gånger om och det känns mer aktuellt än någonsin just nu. Med barn nr 2 kom känslor krypande på mig som jag inte haft innan. Barn får oss att öppna upp vårt känsloregister och jag tror att jag blivit mer emoitionell sedan Vilgot och Sophia kom. Sen tror jag inte att det är bra för människan att bara uppleva onska, sorg och förstörelse. Vi behöver något mer. Visst ger arbetet mig en stor glädje men det svarta fastnar ändå på något vis. Man blir lite bittrare, lite mer hård och lite mer avskavd efter ett tag. Tanken när jag valde mitt yrke var att jag skulle hjälpa och påverka. Att välja rätt väg i livet är inte alltid så lätt. Det är lätt för oss alla som har en mamma och pappa som älskar oss, vänner som vill oss väl och en stadig grund att stå på. För andra är motsatsen det enda de mött. Ibland, väldigt ofta känns det som om min skalle stångas blodig. Mottagaren vill eller är oförmögen att ta in det jag säger eller gör och jag finner mig själv i en situation som mest liknar ett löpande band. Kanske är det dags att vända blad nu och se vad som väntar bortom allt. Kanske kommer jag ångra mig, kanske blir det det bästa som hänt mig. Kanske gör jag inget alls åt det. Jag känner mig oerhört priviligerad som kan tänka tanken på att lämna mitt yrke, lämna min yrkesidentitet och fokusera på vem jag är och vad jag vill. Jag vet i skrivande stund inte vad som händer framöver, jag vet bara att jag måste finna någon slags ro med mina val och det jag gör i mitt yrkesliv.

Taggad

2011-09-13T19:23:00.002+02:00

Tänk så snabbt det kan svänga. I alla fall i mitt liv. Ena dagen skittrist att ens tänka tanken på att dra på sig löparstassen. Andra dagen, längtan och förväntan över en blåsig runda med Skorpan som bästa sällskap. Intervaller i mängder, fler än jag hittills pallat. Funderade till och med på att anmäla mig till ett lopp. Bara för att få känna lite nervositet och adernalin. Men sån är jag.

Bilder

2011-09-13T09:53:00.004+02:00

Jag har funderat på vad jag vill ha ut av min blogg och kommit fram till att jag för tillfället inte har en susning. Bjuder däremot på lite bilder från förra veckan.

Vilgot tröstar sin syster, jag springer i backen upp till vårt hus.

Skorpan är en otroligt pigg tjej, sover i princip inget på dagen men tack o lov på nätterna. Hon har en pigg och intensiv blick och vill vara med där det händer.

Vilgot är en fantastisk liten individ med en drös frågor som ska besvaras varje dag. Han kramas och springer om vartannat. Jag är mitt i all småbarnskaos otroligt lycklig.

Jag kan tyvärr inte skryta med att jag badade i poolen så många gånger. Trots värmen tyckte jag det var skitkallt i poolen, har blivit en riktig landråtta.

Som sagt, jag vet inte vad det ska bli av min blogg. Just nu tränar jag sporadiskt. Jag varken orkar eller vill följa mitt schema och jag inbillar mig att det kommer en tid för träningen senare. Det är knepigt med träning och amning men med lite pussel går det. Helst springer jag utan vagn eftersom det är mer effektivt och jag kan "springa ut". Vi har testat ersättning några gånger och det blir bättre och bättre för var gång. Skorpan vill väldigt gärna vara nära hela tiden och vill hon det ska hon så klart få det. Skillanden mellan Baby Vilgot och Baby Skorpan är att jag är mer avslappnad i mitt förhållande till träningen denna gången. Jag känner mig inte alls lika stressad av att inte få träna. Var sak har sin tid och just nu vill jag inte stressa och jaga. Jag kommer hitta formen igen, det kommer bara ta lite längre tid denna gången.

Under Toscanas sol

2011-09-12T08:40:00.002+02:00

Så, nu är jag åter uppkopplad. Jag har varit i Toscana i en vecka. Under den varma solen, bredvid vinrankor och olivträd i goda vänners sällskap. Barnen har skrattat och lekt mest hela tiden. Jag har pratat, umgåtts och haft det härligt. Träningen har legat på is och jag har njutit av att bara vara. Jag ska slänga upp lite bilder så småningom men just nu orkar jag inte koppla in telefonen. Nu börjar en ny vecka med nytt fokus. Hörs snart.

Min träning just nu

2011-08-26T13:06:00.002+02:00

Så här glad blir man när man får springa. Ni känner säkert igen känslan av frihet. Jag har inte supermånga som läser min blogg men det finns de som gör det. Tack! Och tack för alla fina kommentarer som piggar upp.

Cecilia, så här tränar jag just nu:
3 löppass, 3 styrkepass. Dessa varvas med varandra.

Löppassen består av:
Pass 1: intervaller, 5-10 min uppjogg, 4x4 min högt tempo med 1 min gång. Avslutas ed 5-10 min nerjogg.
Pass 2: Tempopass 30-35 minuter, det ska kännas och flåsas:)
Pass 3: Lite längre i lägre tempo, ca 45-50 minuter

Styrkan då? Jo, jag har ett program som tar allt mellan 15-30 minuter beroende på hur många varv man orkar. Utfall, knäböj, armhävningar (på knä), tricepsövning, plankan, ryggresning, upphopp, mm. Inga konstigheter. Jag kör 10 av varje innan jag bytar övning och så håller jag på så några varv. Jag tror att det är rätt för mig just nu eftersom jag är ny i det här med att ha två barn och inte kan ta mig så långt från hemmet. Jag vill heller inte att styrkan ska behöva ta så lång tid eftersom löpningen kommer ta mer tid framöver. Plankan gör under för bålen och jag har redan märkt att min ömma baksida i benet blivit mycket bättre.

På god väg

2011-08-24T14:02:00.002+02:00

Född löpare. Min son alltså. Nu också min man. Han pinnar på. I sina nya tights. Min man alltså. Som han hånat män i tights! Nu älskar han sina tights. Så kan det vara. Jag älskar min styrka som jag försöker köra tre gånger i veckan. Det är ett skitenkelt upplägg som gör mig mör efter 15 minuter. Jag ska klara 5 varv men har so far gett upp efter 3. Den som ändå hade tid att gå till en PT som kunde piskam skiten ur en... Jag läser många bloggar skrivna av småbarnsmorsor. De tränar och äter rätt och är helt fantastiska i sitt vardagspussel. De blir starka och snabba morsor fulla med energi till sina ungar. Bra där. Min vän M skrev idag på sin facebooksida:

Very important ingredient in life is happiness- 1. Care for your loveones 2. Follow your heart 3. Do what you strive for...

Mmmm känns som om jag är på god väg...

dagens

2011-08-23T07:10:00.003+02:00

Min dag idag. Hänga med Skorpan. Träna lite. Hämta Vilgot för lite lekplatshäng.

Tack

2011-08-19T07:44:00.004+02:00

Jag är 35 år gammal. Har de finaste ungarna, en underbar Daniel, är frisk och har nära och kära som jag älskar och som älskar mig. Om några veckor ska jag träffa två av mina absoluta närmaste vänner med deras familjer under en hel vecka. Jag ska få prata, skratta och debattera med dessa underbara människor. Jag får dagligen se min son prata och leka med sina vänner. Jag har tak över huvudet, mat i min mage och mår underbart. Allt det har jag. Allt det är jag tacksam för. Igår stötte jag på Herr Död. Han tog ett ungt liv som inte var redo att följa med honom än. Det är oerhört tragiskt när en ung människa går bort. Mina tankar går till hennes nära och kära. Själv hyllar jag livet och människorna i det. Tack för att ni finns, tack för livet.

Min satsning

2011-08-18T12:38:00.003+02:00

Jag vet inte hur mycket jag gick upp i vikt när jag väntade Skorpan. Jag tror det landade på ca
15 kg. Jag har egentligen aldrig tyckt om att skriva om vikt och vad jag äter på bloggen eftersom jag tycker det finns tillräckligt många som gör det och som är bättre på det än vad jag är. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att dela med mig av mina graviditetskilon till er:)

Jag bestämde mig ganska så snabbt efter Skorpans födsel att inte stoppa i mig en massa skit. Jag hade varit hyfsat duktig på det under graviditeten och det hade skapat ett visst sockerbehov. Jag skulle så gärna vilja skylla allt på Mr D som köpte godis och åt mina mindre nyttiga middagar. Men tyvärr är det nog så att det var jag som drog ner honom i skiten. I vilket fall som helst var både Mr D och jag var rätt trötta på snasket och tog ett gemensamt beslut att skippa all skit och koncentera oss på det som är bra för oss. Jag är otroligt imponerad av Mr D som tränar som aldrig förr och äter bra, frisk mat. Status just nu är att jag har hälften av viktuppgången att ta igen. Ca 7 kg. Eftersom det känns som om jag sprungit hela mitt liv har jag aldrig behövt bry mig så mycket om vad jag väger. Till viss del har jag nog alltid tänkt på vad jag stoppar i mig men har tänk att löpningen nog gör sitt. Således har jag aldrig haft någon riktig koll på kaloriintag och förbrukning.

Efter att ha surfat runt på en del bloggar har jag förstått att det inte bara är att springa skiten ur sig som gäller. Kosten har lika stor del när det kommer till viktminskning. Visst fattar jag att man inte kan stoppa i sig vad som helst men jag har inte riktigt greppat hur saker och ting är rent kalorimässigt. Faktum är att jag nog trott att det krävs mer kalorier för att driva runt min kropp än vad det egentligen behövs. Bara vetskapen om detta har förändrat min syn på det jag stoppar in i min mun och när jag väljer att göra det. För att få koll på kaloriintaget har jag laddat ner en app till telefonen som gör det enkelt för mig att se hur mycket kalorier maten jag äter innehåller. Jag vet vilket intag jag skall ligga på för att få en sund viktnedgång och hur lång tid det kommer att ta mig. Ganska kul faktiskt. Dessutom otroligt lärorikt.

Hur det kommer att gå återstår att se. Jag kommer inte att visa några bilder på någon degig gravidmage. Inte heller någon på mina kommande magrutor:) Jag kommer däremot dela med mig av mina upplevelser som kalorijagare och löparnörd. Ses i spåret.

dagens

2011-08-16T20:01:00.001+02:00

Dagens pass bestod av 5 min uppjogg, 4x4min tempo med 1 min återhämtning. Nerjogg 5 min. Igår styrka. Pallade 3 varv av de 5 tänkta. Imorgon drar jag och barnen till mormor och morfar. Löpning på slingan i Mellbystrand på torsdag!

Just nu.

2011-08-16T08:22:00.002+02:00

Koksmjölk får lov att stå för förändring. Det är mycket som förändrats i mitt liv de senaste åren och så även smaken. Förr avskydde jag av någon anledning kokos vilket bland annat inneburit att jag aldrig tyckt om chokladbollar eller maträtter med kokos i. Jag har fortfarande svårt för chokladbollar men det beror mest på konsistensen idag och mindre på kokosen. Kokos i mat däremot har börjat bli riktiga höjdarrätter. Har läst att man kan stek i kokosolja vilket jag ännu inte provat än.

Skorpan och Vilgot står för den otroliga mängd kärlek som vi har inom oss och som på någotvis aldrig tar slut. Jag drar in doften av bebis i min näsa och bara njuter. Hjärtat slår volter och jag kan inte annat än känna lycka.

Röda naglar står för hot mama, javisst!

Är den slut nu?

2011-08-12T09:56:00.003+02:00

Är den redan slut? Sommaren alltså. Precis som alla andra år går de varma månaderna alldeles för fort. Å andra sidan ska vi snart få lite värme igen. Om några veckor drar hela familjen till Italien. Tackar för det ja. Inte bara ska jag till Italien, nej jag ska dit med mina fina vänner och deras familjer. Kan knappast bli bättre.
Igår när Skorpan sov, Vilgot var på dagis satte jag ihop ett styrkeprogram och ett 4 veckors träningsschema som drar igång på måndag. Styrkan gör jag hemma och löpningen med Skorpan. Både övningar och schemat är realistiskt att genomföra. För det är det jag behöver känna. Att det är realistiskt. Det är inte mycket tid man har över men lite finns och då gäller det att maxa den fullt ut.

Skärpning

2011-08-11T09:56:00.003+02:00

Jag tackar ödmjukast för att ni tog er tid att svara på min fråga angående styrka vs löpning i förra inlägget.

Efter att Skorpan kom till världen har jag dragit på ganska ordentligt med löpningen. Det har gått fortare än med Vilgot. Tyvärr är det inte helt okomplicerat det här med löpning. Speciellt inte efter en graviditet och allt vad det innebär. Mina magmuskler är kassa. De var kassa redan innan graviditet och kejsarsnitt men nu finns de typ inte. Det som händer mig när mina magmusklerna är kassa och jag springer är att musklerna i baksida lår gör ont. När magmusklerna tackar för sig måste fram- och baksidan av låret jobba extra mycket vilket resulterar i att det gör ont. Naprapat Jimmy berättade detta för mig och gav mig övningar både för uppvärmning och för magen. Jag märkte resultat direkt. Nu är jag där igen. Att det gör ont. Allt för att mina magmuskler kapsejsat. Eftersom jag inte vågat köra några direkta magövningar än så är magen fortfarande helt urkopplad när jag springer. SÅ vad säger det mig? Jag har funderat sedan i förrgår då känningen kom och har följande plan:

Ta det jäkligt lugnt. Vad stressar jag upp mig för. Förr eller senare kommer jag tillbaka till snabbhet och tävling. Jag springer för min egen skull, för att slå MINA resultat. Jag känner mig en smula tramsig när jag tänker på att jag efter 2 månader tror att allt ska vara som vanligt.
Börja göra plankan VARJE dag. 3x30 sek på knäna. Det fixar jag.
Fokusera mer på styrka än kondition ett tag. Det var ju stark innifrån och ut jag skulle bli.

Tre saker. Varken mer eller mindre.

JAG.SKA.SPRINGA.HELA .LIVET!

Hur funkar det?

2011-08-10T14:15:00.003+02:00

En liten uppdatering om vad som händer i livet. Vi har städat och stuvat om i vår lägenhet. Piffat och trixat. Vi ska sälja lägenheten, eller i alla fall försöka. Det är ju lite stiltje på bostadsmarknaden för tillfället och just DÅ väljer vi att försöka sälja vår lägenhet. Planen är att sälja först och köpa sen. Vi får se hur det går med allt. Vi trivs bra i vår lägenhet och sitter inte på något vis i sjön om det inte blir som vi tänkt oss.

Under tiden som det fotades i vår lägenhet var vi ute och fixade med annat. Barnen somnade till i bilen på väg till lekplatsen så jag slank inom Melvins och köpte en fin grillad surdegsacka med kaffe. Ibland kan en tyst lunch i bilen vara underbar!

Efter matintag och annat hamnade vi på Sagolekplatsen intill Biblioteket här i Malmö. Vilgot älskar att springa och sprang fram och tillbaka på träplankorna medan jag matade Skorpan. Nu är vi hemma. Det blåser så in i bengen ute och regnet visar sig med jämna mellanrum.

Dagens mamma Anna bild. Det är inte så ofta som jag lägger ut bilder på mig själv. Jag vet inte varför jag har så svårt för det, är ganska självkritisk av mig. Få bli ändring på det.

Slutligen en fråga, kanske korkad, jag vet inte. Min löpträning handlar i vanliga fall inte om att gå ner i vikt. Just nu är dock viktnedgång ett mål eftersom jag ju såklart vill bli av med mina gravidkilon. Jag har hört eller rättare sagt fått det sagt till mig att löpning och viktnedgång inte har med varandra att göra men att däremot styrketräning och muskelbyggande har det. Hur funkar allt? Jag vet ju att jag så småning om kommer att hitta tillbaka till min "original" kropp men är hemskt nyfiken på hur allt hänger ihop. Är det någon som vet och som i så fall vill upplysa mig?!

Den store Sjöberg

2011-08-05T11:36:00.005+02:00

Partik Sjöberg ska sommarprata idag. Vad kul för honom att ännu en gång få göra sin röst hörd. Jag är så trött på människan. Jag är trött på att han får ta plats i media och härja runt och tycka till om precis allting. Jag är trött på att höra om hans leverne, om att han sniffat kokain. Jag skiter faktikst i det. Jag är så in i satan trött på hans dryga jävla sätt. Jag är inte ens intresserad av honom som idrottare längre. Det fanns en tid då jag tyckte att Partik Sjöberg var supercool och grym. Nu är han bara tramsig och likt en avdankad sopaskådis gör allt för att höras och synas. Tyvärr kan jag inte ta honom på allvar länge trots övergreppsavslöjanden i hans bok. Det är såklart en stor tragedi om Patrik Sjöberg blivit utsatt för övergrepp av sin tränare under sina unga idrottsår men det gör inte att jag tycker mer om honom. Jag tycker dessutom att man ska passa sig med att gå ut offenligt med anklagelser som dessa när förövaren är död och inte har en chans att försvara sig.

Lever livet

2011-08-04T13:30:00.002+02:00

Jag kunde startat min dag sämre. Jag och Skorpan drämde till med 3x10 minuter i jobbigt tempo idag. Solen sken på oss och jag fick till en liten bonnabränna. Efter 45 minuters kondition stannade jag till i Pildammsparken (se ovan) och körde styrka 15 minuter. Det ni! 3 gånger i veckan efter vagnjoggen med Skorpan ska vi fixa 15 minuters styrka. Allt medan lintotten Vilgot är och träffar sina kompisar på förskolan. Vilgot får lov att gå på förskolan 15 timmar i vecka uppdelat på 3 dagar. Helt schysst upplägg om ni frågar mig. Jag får kvalitetstid med Skorpan och hinner träna när hon sover.

En bild säger mer än tusen ord sägs det. Jag håller med. Lyckan av att få springa igen är total. Skit samma att det går i lustempo och skit samma att jag har en lång väg kvar till snabbheten i benen. Och tänk att mina små sommarshorts kom till nytta i år igen:)

Kase vid vattnet

2011-08-03T13:32:00.002+02:00

Sommaren fortsätter att visa sig från sin bästa sida. Bad och sol. Jag fick med mina båda barn till stranden idag. Helt smärtfritt. Vi har det jättefint vi tre. Jag trodde inte att det skulle gå så bra som det gör men Vilgot visar sig vara en kille man kan lita på:)

Igår var jag och Sophia ute och vagnjoggade i 40 minuter. Även om det är tungt just nu så var det sååå in i bengen tungt igår. Antar att det tunga kan bli tyngre...

Här i Malmö spelas det kasedansmusik nere på Ribban om kvällarna. I en annars ganska så rå stad som Malmö är det fint att se männskor som dansar med varandra så nära. Bilden ovan är från Haväng på Österlen. Skorpan sover fint i bärsjalen. Jag älskar sjalen och närheten till Sophia den ger trots fokusen på allt annat.

Löpningen fortgår

2011-07-31T12:31:00.005+02:00

Tre veckors semester för Mr D är smärtsamt över. Nu återgår livet till jobb för hans del och fortsatt ledighet för min. Jag är ledig till mars. Visserligen är det den tuffatse uppgiften jag ställts inför i mitt liv men jag är fullt övertygad om att jag kommer fixa det. Sophia äter och växer och jag försöker krympa i samma takt:) Det här med att bli tvåbarns morsa kräver en hel del tålamod och förståelse. Vilgot klättrar på väggarna emellanåt och Sophia vill vara nära och amma hela tiden. Allt handlar om värme och kärlek men de två underbara ungarna uttrycker det på olika sätt. Jag hatar uttrycket TROTSÅLDER och att "han är trotsig". Barn är precis som vi vuxna, individer med egen vilja och bara för att de inte vill göra som vi vill att de ska göra är de inte trotsiga. Jävla skituttryck om ni frågar mig.

I går kom vi hem från en sväng på Österlen. Österlen är underbart. Regnet öste ner de flersta av dagarna men på något vis spelade det ingen roll. Det förblir lika vackert och avslappnande.

Träningen går bra. Jag har utökat mina löprundor, tiden jag springer eller lunkar blir längre och längre. Igår körde jag till och med några halvdanna intervaller med 4 minuters lite tuffare löpning varvat med 1 minuts promenad. Styrkan går sådär om jag ska vara ärlig. Jag har inte vågat köra plankan och de andra fina övningarna jag blev tipsad om mer än en gång. Skynda långsamt är verkligen ett uttryck jag bär med mig nu efter graviditeten och kejsarsnittet.

Styrketips tack!

2011-07-13T21:58:00.003+02:00

Jag har aldrig riktigt styrketränat. Inte ens sådär lite grann som man ändå kan göra hemma. Har jag försökt, har alla mina försök havererat, jag har lessnat och prioriterat bort det. Nu vill jag sätta igång och mitt mål en stark kropp innifrån och ut. Jag vill göra övningar som funkar hemma i några månader eftersom jag inte riktigt kan ta mig till gymmet med Skorpan. Jag vill fokusera på ben, mage, rygg och armar. Plankan ska jag börja köra så smått med start imorgon. Men nu behöver jag lite tips och trixs på bra övningar i hemmet med eller utan redskap. Vad behöver jag för redskap? Vilka övningar är grymma? Hur lång tid lägger ni på styrka varje vecka?

Trumpet spel

2011-07-08T13:44:00.001+02:00

Även om regnet faller ner så väljer jag att blunda och visa strandbilden från tidigare i veckan. Sol kom tillbaka till oss. Idag är en riktig innedag. Vi har förvisso varit ut på lekplats och besökt leksaksaffären. Unge herr Vilgot ville väldigt gärna ha en trumpet. Jag frågade varför, han svarade att han ville ha en bara. Jag frågade om han skulle spela fint eller högt. Han svarade högt! Såklart. Han gick och blåste i sin trumpet hela vägen hem. Underbara unge. Vi har det bra. Mr D jobbar sin sista dag innan semestern och jag njuter av livet som tvåbarnsmorsa. Jag har inget att klaga över. Skorpan sover och äter och de stunder hon är vaken är hon otroligt pigg och alert.

Ikväll blir det ett glas RÖDVIN! Prisa herren, vad gott. Som ammande får man inte dricka så mycket men ett glas är helt okej. Sen kan man ju välja att avstå från det också men det tycker jag verkar dumt:) Innan dess ska jag ut och träna min timme. Jag går/springer/lunkar på. Det är inget sexigt tempo men det räcker till.

Ha en fin kväll.

Jag och Sofi

2011-07-05T16:59:00.003+02:00

Jag läster Sofi Fahrmans blogg. Inte varje dag men jag ser till att gå in på den då och då. Våra liv är så långt ifrån varandra som man bara kan komma. Hon är en tjej med en modeblogg som lägger upp bilder på sig själv i små minimla shorts och pumps. Jag är en tjej med två barn, svenssonbilen och jag får knappt ner mina korvben i mina minimala shorts. Ändå gillar jag Sofi Fahrman skarpt. Jag hade kunnat skriva att hon har en ytlig, totalt ointressant blogg som bara handlar om trams men faktum är att det är något i hennes blogg som får mig att gå in på den titt som tätt. Och jag vet precis varför. Därför att jag gillar hennes framåtanda, jag diggar skarpt när unga tjejer tar plats och gör bra affärer av det de gör. Hon har verkligen hittat sin grej och hon skäms inte för sina ambitioner och mål. Jag inspireras mycket av Sofi Fahrmans blogg, främst för att den och Sofi får mig att se längre bort än blöjbyten och svenssonbilen. Jag kommer hänga ett tag till med Sofi. Och ja, jag gillar hennes ben också...:)

Så som jag var då.

2011-07-04T13:19:00.007+02:00

När jag var yngre var jag otroligt driven i politiska frågor. Driven på ett näst intill maniskt sätt. Bland annat var jag ett tag så insnurrad på miljöfrågor att jag tyckte att jag och min familj kunde nöja oss med gammalt tidningspapper när vi gick på toaletten. Att torka oss med menar jag. Djurfrågor stod också otroligt högt upp på min agenda och även om jag inte är vegetarian eller djurrättsaktivist idag är det en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Mina åsikter var starka och jag drev en del projekt i grundskolan. Mitt engagemang tog slut någonstans efter gymnasiet. Gymnasiet präglades av palestinasjalar, rött hår och batiktröjor. Jag var estet och precis som så många andra i min omgivning då drogs jag åt det röda hållet. Jag undrar ibland vad det var som hände efter det. Hur blev jag den jag är i dag och var kommer de åsikter jag har idag ifrån? Är det för att jag blivit äldre och klokare? Nja, det tror jag inte för jag var ganska så klok som tonåring. Är det att jag påverkats av min omgivning? Mycket troligt men långt ifrån sanningen. Jag tror bara att jag någonstans på vägen genom utbildning, jobb, vänner, nya livssituationer och det faktum att jag inte är den personen som kör fast i saker av ren princip, har hittat nya synsätt och värderingar. Å andra sidan spelar inte det ena ut det andra. Jag tror inte att sossarna har ensamrätt på solidaritet och välfärd. Tvärtom. Jag tror att alla partier arbetar för solidaritet, välfärd och rättvisa. På sitt egna vis (om man bortser från SD). Just nu är det Almedalsveckan i Visby på Gotland och jag kan inte låta bli att vara avundsjuk på alla politikernördar som får vara där en hel vecka och ta del av varandras åsikter och diskussioner. Just nu har jag ingen hjärtefråga som brinner hos mig. Det är mer den stora paketlösningen som tilltalar mig. Och det stora ordet FRIHET. Jag har hittat vad jag tror på. Nu. Men jag har många år av livet kvar och livet lär ju skifta och så lär även jag i mina val.

Vad fin Garmin är!

2011-07-03T16:23:00.003+02:00

Titta vad jag hittade slängd och bortglömd i en byrålåda! Bara skojade. Jag vet exakt var mina fina vän Garmin varit hela tiden vi varit åtskilda och idag fick jag äntligen tillfälle att ta fram den ur gömman. Idag var dagen då det skulle hända, då jag skulle testa mina korvben i ett lite mer obehagligt tempo än promenad tempo. Jag gick i 10 minuter och lunkade i 2 minuter för att sen gå i 3 minuter. 2min lunk alt 3min gång körde jag sen i 40 minuter. Väl hemma efter totalt 55 minuters svettande (för idag blev jag svett) är jag nu såklart skitlycklig. Det förstår ni ju också. Nästan 9 månader av avhållsamhet driver ju vem som helst till vansinne. Det ska bli spännande att se hur kroppen reagerar men jag tror inte att den ska säga ifrån. Jag sprang fint och kontrollerat och kommer fortsätta så här ett tag framöver. Benen och armarna fick sig en omgång i parken innan jag och Sophia gick in. Nu väntar Laholm ett par dagar men sol, bad och fortsatt träning. So long!

Regn, men vem bryr sig

2011-07-02T10:00:00.002+02:00

Igår åkte jag och Skorpan in till Köpenhamn för att träffa Mr D. Köpenhamn är bara ett stenkast bort men som så många andra Malmöbor blir det alltför sällan som man tar sig dit. Tack o lov slapp vi det regn som gästar oss idag. Jag har, trots regn planer på att ta Skorpan med mig på min dagliga promenad. Hon ligger ju gött i vagnen trots regndropparna och jag har inget emot att sätta på mig regnkläder. Jag har även tänkt ta fram det där gummibandet jag inhandlade för ca 9 månader sedan för att träna armarna med men som ännu är oanvänt. Nu ska armar och ben svarvas:)

Ha en härlig dag trots regn och rusk.

Omstart, uppstart, nystart...

2011-06-30T13:31:00.002+02:00

Kalla det vad ni vill. Jag kallar det NYSTART. Nystart! för att det är precis så det känns. Jag har chansen att forma mitt kommande träningsliv och välmående precis hur jag vill. Efter mitt uppehåll från löpningen måste ni förstå att jag är mer fokuserad och målmedveten än någonsin. Med allt. Titeln på boken jag påbörjade för några dagar sen säger allt. Född till att springa. Precis som så många andra älskar jag detta tillstånd av total utmattning som jag bara kan få efter ett tufft intervallpass lika mycket som min man hatar det. För man kan hata det också. Att springa alltså. Något jag aldrig kommer att kunan förstå. Löpning är ju att finnas till, att andas, att tänka. I vilket fall som helst är det nu äntligen dags att skriva ordet NYSTART. Som jag längtat. Längtat tillbaka till bloggen, längtat efter att få planera pass och så småningom springa tävlingar. Längtat efter att få börja bygga upp min kropp igen från noll till en seg, uthållig och stark kropp. Jag vill vara stark innifrån och ut. Jag vill hålla i längden.

Min nystart började för ett par veckor sedan. Det var då jag påbörjade mina barnvagnsprommenader med Sophia. Vi går en timme varje dag. På morgonen eller kvällen. "En timme om dagen" är mitt nya mantra. En timmes träning varje dag ska göra mig stark innifrån och ut och ge mig kraft att fixa livets uppförsbackar när de kommer emot mig. För de kommer och är jag inte beredd ramlar jag bakåt istället för att kämpa mig uppför. Om en vecka ska jag så smått börja springa. Det handlar om små inslag av löpning i mina prommenader på ca 5 minuter. Jag hade detta upplägget efter mitt snitt med Vilgot och det gick bra. Denna gången skall jag dock börja styrketräna. Tyvärr måste jag vänta med magträning, är lite osäker på hur länge. Jag vet bara att man inte får börja för tidigt med just magträning. Är det någon som vet eller har erfarenhet av magträning efter snitt så skriv gärna en rad. Det är så många olika bud när jag söker på nätet.

Det var det för idag. Nu är jag på gång och kommer att börja skriva oftare. Ses och hörs snart!

Så smått

2011-06-14T14:25:00.004+02:00

I går var jag ute och prövade mina vingar. 5k barnvagnsprommenad i raskt tempo. Det funkade men jag har fått stränga tillsägningar av Mr D att jag nu inte ska tro att det är något jag ska ge mig ut och göra varje dag. Han är rädd att jag tar i för mycket. Sophia kom ut till oss med kejsarsnitt och läkningen tar tid. Jag kommer så småningom kunna börja springa men måste ta det försiktigt i början. Men allt har gått bra. Jag läker fint och känner mig stark och pigg. Även Vilgot kom med snitt och då började jag springa så smått 5 veckor. Jag tror att jag har en bra kropp att operera i för det verkar som om den läker snabbt och fint. Jag stannade kvar på BB en natt innan jag kom hem. Allt funkade bra med amning och smärtan efter snittet var inte större än att jag kunde hantera den. Man ska ju försöka röra på sig så gott det går för att läka bättre och minska risken för blodpropp. Dessutom saknade jag Vilgot och tyckte att sjukhuslivet var förfärligt tråkigt. Lilla Skorpan är en fantastisk liten varelse och det ska bli underbart att få lära känna henne. Sommaren hade inte kunnat börja på ett bättre sätt. En liten fin flicka i armarna på en mycket fin storebror.

Här är jag!

2011-06-03T13:23:00.002+02:00

I onsdags kom vår fina dotter Sophia till oss. Vilgot lyser av stolthet och kan inte hålla sina händer ifrån henne. Vill mest pussas med henne hela tiden. Jag och Daniel är fullkomligt överösta av kärlek och lycka just nu. Tack våra fina ungar.

De finaste

2011-05-30T12:25:00.004+02:00

Äter godis och funderar över livet. Om ett litet, kort litet tag ska tre bli fyra. Ska Vilgot bli storebror och vi, jag och Daniel bli tvåbarnsföräldrar. Svindlande men underbart. Roligt och svettigt men fyllt av fullkomlig lycka. Jag är 35 år gammal. Har inte hittat hem men är likt förbannat lycklig för det. En lintott som skrattar mest, en liten varelse på väg och en man som är ljuvlig. Kärlek. Jag älskar min familj, älskar skratten och gråten och stressen. Älskar handen på kinden och alla knasiga 3-års frågor. Älskar mina nära. Ni är fina ni.

Så bra ni är!

2011-05-28T19:57:00.004+02:00

Läser bloggar till höger och vänster. Läser om era enorma prestationer och får ett helt absurt sug efter att sätta igång med löpningen med sikte mot Stockholm marathon nästa år. Man blir ju helt förtrollad av alla inlägg. Fina, starka och supersnabba människor. Tack.

Snart så

2011-05-28T11:25:00.002+02:00

Det var då satan vad jag blev sugen på ett glas Amarone just.nu!

För övrigt. Håller tummarna för alla som ska svetta sig igenom de underbara 42 kilometrarna idag. Andas och ha kul. Ser fram emot allas inlägg.

MIna göromål

2011-05-16T09:41:00.002+02:00

Att göra en ledig dag:

Ta en kopp kaffe

Läsa en bok

Ta bort det lila nagelacket

städa köket

SOVA

Längta

Siesta

2011-05-12T20:17:00.000+02:00

Idag var det sista dagen på jobbet. Och det kändes INTE ALLS JOBBIGT. Tvärtom! Tanken på att jag kanske aldrig återvänder slog mig. Man vet aldrig vad som händer på 10 månader. Kanske vill jag dit igen eller så vill jag gå åt ett annat håll. Nu ska jag först bli tvåbarnsmorsa och så ska jag låta mitt korta hår bli långt. Det ni!

Rimligt?

2011-04-28T18:35:00.002+02:00

Okej, vad är rimligt egentligen? Är det rimligt att man kan springa ett lopp ca 2 månader efter att bebisen kommit? Jag har inga tidskrav utan vill bara delta i loppen för känslans skull och lite för att ha något att mäta mig med. Jag behöver ju främst komma upp i mängd, inte snabbhet. Jag vet ju att det gick ganska snabbt förra gången att komma igång även om jag tog det ganska så lugnt. Jag har kollat upp lite olika lopp:

13 augusti Malmömilen

27 augusti Trelleborgsloppet

30 augusti I from loppet (som jag tabbade mig i förra året)

Milen skulle jag kunna fixa. Annat är det med halvmaran. Tyvärr går Prinsens Minne i Halmstad redan den 20 augusti. Vad jag tyckte om det loppet! Trots regn och blåst var det ett riktigt bra lopp som bjöd på en varierande terräng. Har ni inte sprungit det och är sugen på en halvmara så spring det för bövelen!Det känns verkligen som om löparcellerna har vaknat till liv nu och jag har så smått börjat ställa om både kropp och knopp till livet efter gravidmagen.

Nu på lördag går Sydkustloppet. Jag ska såklart inte delta men hoppas kunna ta mig ner för att hejja på alla duktiga löpare och löperskor. Sen kommer ju Göteborgsvarvet. Jag kan inte säga att jag är speciellt ledsen över att missa det men ändå. Det är ju ändå Göteborgsvarvet. Min bror kanske ska springa. Gör han det ska jag upp och titta. Han är gammal elitsimmare som la av för en herrans massa år sedan. Nu har han köpt nya skor och nya kläder till sin stora löparsatsning men vad jag vet står de oanvända. Han skyller på att han ska bli pappa i de dagarna och måste vara beredd när det händer. Jag har sagt åt honom att det är en bra uppvärmning för honom. Å andra sidan tror jag att hans fru blivit en smula sur om han låg och spydde på BB på grund av utmattning.

2011-04-28T09:43:00.003+02:00

Nu är det bara 6 veckors väntan och längtan kvar. Sen är vår bebis här. Det har gått otroligt snabbt fram till nu. Storebror Vilgot är förväntansfull och vi maler barnböcker om bebisar för fullt. Vilgot har redan bestämt namn, Tommy om det är en pojke och Annika om det är en flicka:) Så klart. Jag ser en smula sliten ut på kortet men det är bara utanpå. Inne i mig finns det dynamitkrafter sparade!

Jag jobbar ett par veckor till varav en går till utbildning. Jag har sett fram emot just denna utbildning men det är med en klump i halsen som jag går dit på måndag. Jag vet inte om jag pallar med det helt enkelt. Men drivet och längtan efter att få göra något som verkligen betyder något och gör skillnad i mitt arbete är för stark för att inte gå.

Idag är det VAB och jag har "lyckats" få Vilgot att titta på ett avsnitt av Musses Playhouse. Han är inte mycket för tv och filmer, har nog ingen ro i kroppen att sitta still och bara titta. Det finns ju så mycket annat kul att göra. Det som är lite märkligt dock är att han älskar när vi läser böcker och berättar sagor för honom. Då kan han sitta still hur länge som helst. Jag kan tycka det är skönt att få ta en kopp kaffe och bara vara en stund, sitta tyst bredvid, läsa tidningen och bara njuta.

Mitt bidrag till dietfrågan

2011-04-24T08:13:00.004+02:00

Ibland undrar jag hur vi människor är funtade. Det är för mig ett under att vi får våra våra liv att gå runt. Ja, hur vi lyckas försörja oss och nå de mål vi satt upp för oss. Jag undrar det speciellt mycket idag. På text-tv kan man läsa om personer som fått uppsöka läkarvård efter att ha bantat på en lågkaloridiet. De ska dessutom ha rekommenderats till att dricka 5 liter vatten om dagen. För helvete! Vi så dumma och naiva så vi tror på allt som sägs och utlovas, BARA VI GÅR NER I VIKT! Jag är trött på dieter, trött på mathets, trött på att vi inte bara kan äta och vara lyckliga. Ständigt denna matjakt och debatt kring vad som är bäst för oss och inte. Vissa dieter är ju rent av bara dumheter och det är just när vi gör dessa dumma val som jag börjar tappa tron om oss. Människan är förnuftig och vi vet innerst inne vad som funkar och inte. Hur kommer det sig då att det slutar med ett sjukhusbesök på grund av en usel diet?!

Jag är verkligen ingen person som är befriad från vikthets och smalhetsideal. Jag är för tillfället fast i en kropp som jag inte alls tycker om och längtar tills mina kilon åker av. Det är såklart att jag skulle vilja vara helt nöjd med mig själv, alltid kunna äta min choklad utan ånger och skrolla förbi inlägg om mat. Jag vet inte någon som stolt kan resa på sig och säga att han eller hon inte bryr sig om hur man ser ut eller vad man stoppar i sig. Måttlighet och balans har försvunnit och ersatts med hets som skapat en sorglig syn på mat och varför vi äter. Ska vi bara äta för energins skull eller kan man faktiskt äta för att det är gott också? Inte allra minst gäller detta alla oss som tycker om att röra på oss och som kanske satt upp mål kring vår träning. Ofta läser jag om mat som energi och bränsle till vår träning och sällan om mat som en upplevelse, ett sätt att umgås och som får våra sinnen att utvecklas.

Det är för jäkla trist att vi blivit så lättpåverkade och fått så en kass självkänsla att vi tvingas läggas in på sjukhus för en sketen diet.

Bästa vägen

2011-04-14T19:28:00.004+02:00

Idag tittade jag och Vilgot in hos fina Katarina (http://www.cykelmygg.se/). Kaffe och prat som fick mig att höja blicken. Jag har varit ganska fast i nuet ett bra tag men idag blev det liksom verkligt, jag ska snart få springa igen. Det är inom räckhåll. Fina Katarina är bra. Hon är varm och ler sådär med ögonen som jag tycker om. När jag satt där och drack mitt kaffe och pratade om vår älskade löpning så slog det mig att jag kanske ska försöka ha mål som sträcker sig lite längre än bara till nästippen. Jag vill ju göra allt nu, nu, nu och har svårt att acceptera att vissa saker ta tid. Som att springa milen på 40 minuter. Klart jag vill kunna drämma till med milen på 40 minuter! Men jag behöver inte göra det nu, detta året och inte nästa heller. Jag behöver faktiskt inte göra det på flera år. Under tiden kan jag ta hand om min kropp, bygga inifrån och ut och bli riktigt, ruggigt, äckligt snabb. Mala mina underbara intervaller och kapa sekunder. Det bästa med att ha ett mål är ju vägen dit sägs det. Vilken väg jag har att vandra! Bästa tänkbara vägen mot sub 40.

Min favorit just nu

2011-04-12T21:22:00.000+02:00

akiiami

Mitt i natten

2011-04-12T03:38:00.003+02:00

Jag kan inte sova. Eller rättare sagt jag kan inte somna om. Så har det varit ett tag nu. Jag vaknar av Vilgot eller av att jag bara måste gå på toaletten sen ligger jag bara och väntar på att jag ska somna om. Nu är kl 03.30, två timmar har snart gått och jag har gett upp. Funderade ett tag på att börja tapetsera den där väggen som bara väntar på att få kläs om...men insåg att jag varken vill eller orkar göra det mitt i natten. Utanför fönstret kvittrar fåglarna. Det kommer nog bli en riktigt fin dag idag också.

Thunderstruck

2011-04-07T12:16:00.003+02:00

Jag är allätare när det kommer till musik men just hårdrock har jag alltid haft lite svårt för. Fråga mig inte varför. Nu har jag helt otippat fått dille på ACDC´s låt Thunderstruck. En underbar låt som peppar och gör att jag kanske kör lite för fort både i bilen och på spinningcykeln. Man kan förändras, det är inte så att man gjutigt fast arslet i samma stol hela livet. Jag genomgick för ett år sen ett personlighetstest i samband med en utbildning och fick stort utslag på att jag just har möjligheten att ta in andras åsikter, omvädera och inte nödvändigtvis tycker samma sak i 60 år. Det är inte att förknippa med att jag vänder kappan efter vinden för det gör jag inte. Jag var inne på Miss Agdas blogg häromdagen och blev inspirerad. Härligt med alla dessa bloggar och människor som ger mig och er nya tankar och nya tag. Hon rekommenderade en bok: "Bli din egen coach" av Charlotte Hågård. Sagt och gjort, jag beställde hem den och igår kom den med posten. Jag har länge tänkt söka en hjälpande hand för att försöka sortera tankar i mitt huvud som aldrig tycks vilja vila. Jag ser detta som en början, ett nyfiket steg på vad jag själv kan åstadkomma med enkla medel. Jag får väl lov att återkomma med en rapport om det var något för mig. Men det gäller att vara nyfiken och öppen för annars går man miste om så mycket roligt. För övrigt flyter allt på. Mindre än 10 veckor kvar nu! Bebisen och jag mår bra. Han eller hon envisas, precis som Vilgot med att sitta med rumpan ner i min mage. Vilgot trivdes bäst så och satt förmodligen ner ett bra tag innan han ville komma ut. Bebisen har några veckor på sig att bestämma sig men jag är övertygad om att det blir bra hur det än blir. Och se, nu kom solen fram också.

En inte alltför smickrande sida av mig

2011-03-29T20:34:00.002+02:00

Idag höll jag på att bli nermejad av en taxichaffis här i Malmö. Jag vet inte hur det är i övriga Sverige men här nere lever man farligt som cyklist i närheten av taxichaffisar. Näst efter taxichaffisar kommer busschaufförer. De har alltid så in i helvetes bråttom och riskerar gärna en och annan cyklist som råkar komma i deras närhet bara för att sen passera det superröda trafikljuset. Är det arbetsbördan eller bara att de är så satans trötta på sina jobb? Jag brukar säga ifrån och be dem ta det lite lugnt. Allt som oftast tycker de att jag är beng i huvudet och kör vidare. Jag vet att det sårar att någon säger ifrån men det är svårt att hålla sig som en gravid kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Taxichaffisen i morse slapp undan för han var smart nog att snabbt blinka höger och när jag kom fram till honom. För några veckor sedan blev jag nästa påkörd av en stressad bilist som vad jag sen förstod ändå bara skulle parkera och gå in till sig. Jag slog lite lätt på bilen när han svichade förbi en halv meter i från mig. Han parkerade snabbt och kom springandes efter. Han var inte glad. Sa att att jag skulle ge fan i hans bil och om jag någonsin rörde hans bil igen så...Ja, jag säger då det. Att det ska vara så jäkla svårt att ta in någon annans rädsla. Men visst, jag kan vara likadan. Istället för att erkänna att det blir fel, blir man istället skitförbannad. Som den gången jag kom cyklande på en bred gångbana och min cykel var full med matkassar och två pensionärer sa till mig att man minsann inte cyklade på gångbanan. Jag hade ju bara kunnat cykla vidare men NEJ DÅ inte jag. Jag stannade och skrek åt dem att jag var så trött på allt gnäll från pensionärer och att de borde ha något bättre för sig. My bad. Jag har väl tack och lov lugnat ner mig lite med åren men som sagt hormonerna har gett nytt bränsle till mig.

Spinning-absolut!

2011-03-17T15:51:00.002+01:00

Idag har vi regn här i Malmö. Det stämmer inte alls överens med det jag önskat mig som är sol och värme. Ska man få värme får man sätta sig på ett plan söderöver och det vill jag inte så jag får nöja mig med en kofta så länge. Eller en spinningcykeln för det går lika bra, om det är svetten man är ute efter. Nu är det ju inte bara svetten jag längtar efter men den är ack så ljuvlig. Igår körde jag spinning på jobbet, 50 minuter. Tänk så lyxigt att gå ner i en källare där det finns både gym, gympa sal och spinning sal. Duschar och bastu och man kan till och med få massage mot en billig slant. Vad har jag egentligen att klaga på. Nåja, det blev riktigt fina 50 minutrar på cykeln tillsammans med svettiga kollegor. Magen börjar bli lite ivägen men jag höjer styret så smått för var gång. Idag var det tänkt vattenlöpning men det fanns ingen ork till det. Vi drar på playdate med våra fina vänner istället. Lek och mat och prat såklart. Kan liksom inte bli mysigare än så. Vi har för övrigt kommit in i husköpartankar igen, denna gången stannar vi inom Malmö. Jag hittade mitt drömhus i Limhamn idag men eftersom vi vill göra mer än att bara bo så får vi se oss om efter något annat. Jag vet att det finns ett perfekt hus som bara väntar på att bli köpt av oss. Ett hus som passar just vår familj. Nu ska jag dra från jobbet och ta eftermiddag. Ha en härlig kväll.

Tankar om tid och lite annat

2011-03-15T08:42:00.002+01:00

Varför känns det som om tiden springer ifrån mig? Jag har aldrig upplevt att tiden går så fort som just nu. Jag har funderat och kommit fram till att jag med min graviditet krympt min tid. Jag är inte uppe lika länge på kvällarna, jag orkar helt enkelt inte. Därför får jag ju heller inte så mycket tid. Mina träningspass är inte alls lika många per vecka och jag väljer att lägga dem i samband med lunch eller tidig kväll för att orka med. Innan graviditet tränade jag allt som oftast när alla andra låg och degade i soffan och jag upplevde att kvällen var dubbelt så lång som den är nu. Det infinner sig en viss tillfredsställelse när man kliver ut från porten 20.00 och sticker iväg på ett pass i sina dojjor. Gatorna blir ens egna och det är lugnt och skönt ute. Jag har alltid tyckt bättre om att springa på kvällarna, jag har mer energi och känner ett större lugn över att genonmföra passet. Det finns inget annat som stör. Speciellt sedan Vilgot kom. Han ligger och sover när jag svettas som mest och det kan jag få göra i lugn och ro. Jag har fullt av planer i mitt huvud redan nu, tre månader innan den nya bebisen ska komma. Planer på hur min träning kommer se ut, vilka tidsmål jag har och lite funderingar på vilket lopp som ska få vara det som sätter ramarna om framtiden som löpar-Anna. Det är triggande och lugnande för mig. Mr D undrade häromdagen varför jag ska förändra världen (min) när jag är gravid. Men sanningen är den att jag är alltför rastlös för att bara vara gravid även om jag tycker att jag kunnat släppa taget om livet lite mer denna gången. Frihetskänslan är viktig för mig och en graviditet innebär att fokus landar på något helt annat än Anna. Det är bara att acceptera och tänka framåt.

Ett långt inlägg om tankar som fastnat och idag ville ut. Ha en bra dag alla.

Ett år som båt

2011-03-13T09:06:00.003+01:00

Idag har jag varit gift ned Mr D i ett helt år! Det känns ofattbart hur tiden får lov att gå så fort. Vi träffades för 12 år sedan i ett kallt Östersund för att påbörja en utbildning ingen av oss visste så mycket om. Mr D är skåning och kom upp till -20 i bara en sommarjacka. Han var 20 år, jag 23 och jag hade inga som helst planer på att behålla honom....;)

Men jag är glad att jag gjorde det.

Jag vet inte om jag tror på själsfränder men jag tror på mig, jag tror på Mr D och jag tror på oss.

Igår firade vi med ett besök på Malmö Opera där vi gifte oss. Vi såg dansföreställningen Leap Second och åt en riktigt god middag efter det.

Hej

2011-03-04T12:24:00.002+01:00

Jag växer precis som man ska under en graviditet. Jag besökte barnmorskan igår och allt lät och såg fint ut. Magen börjar bli riktigt stor och ibland känns det som om jag är beredd att föda JUST NU! Men det är 14 veckor kvar....

Tröttheten har fortfarande ett starkt tag om mig men jag försöker parera den med lite träning och järntabletter (de dagar jag kommer ihåg att stoppa i mig dem). I ugnen väntarjust nu köttfärspaj och jag ska snart slänga ihop lite grekisk sallad. Magen kurrar efter att ha varit i vattnet i 40 minuter. Efter jobbet stack jag till Kockums och körde vattenlöpning. 20 tuffa minutrar med 10 min uppvärming och 10 min lugnt tempo efteråt. Totalt 40 minuter i rörelse idag. Det är vad jag orkar med just nu. Inte för långt och inte för kort.

På Kockums hänger det en hel del pensionärer som gillar att träffa varandra och snacka skit. Helt i min smak. Jag kan lulla runt i min väst utan att störa någon specillet mycket. Jag kan inte rå för det men jag älskar gamla människor. Speciellt alla dessa mysiga tanter som har den där härlig glimten i ögat. De har så mycket vishet inom sig.

Nu väntar en lugn helg med god mat, trevligt sällskap och en massa Vilgot såklart. Träna hårt och njut av livet så hörs vi!

Ps. det ljusnar nu, våren kommer på stark frammarch!

jag.vill.ha.sommar.nu

2011-02-22T20:19:00.002+01:00

Ge mig vår och gärna sommar NU, ja på en gång! Jag kan inte komma ihåg att jag längtat så mycket efter värmen som jag gjort denna vinter. Jag har haft svårt att förstå att jag förra vintern harvade runt i Pildammsparken i 20 minus. Vilken bragd! Idag snöade det här i vårt Malmö. TAck o lov försvann den lika fort som den kom. Men vi har kallt. Det är kallt ända in i märgen och det gör ont att vara ute.
Jag har kommit igång med träningen. Jag känner mig hyfsat normal när jag får svettas och komma upp lite i puls. Det blir cykel med lite intervaller, vattenlöpning och igår testade jag något som hette Star Trac på jobbet. En maskin man står på som liknar en trampmaskin men som mer går runt ett helt varv så man få en liten känsla av att man springer. Det är så jäkla många redskap, klasser och maskiner som jag inte har någon susning om för jag använder aldrig dem. Inget slår ju löpningen eller vad säger ni?

socker vs. apelsiner

2011-02-09T13:46:00.003+01:00

Det blev ett gravidyoga pass i all enkelhet igår. Andning, avslappning ochl ite övningar. Jag är helt nöjd med att ha kommit igång. För det har jag!
Sen vet jag inte vad som hänt med mig. Grönsaker har nästan helt gått bort under graviditeten hittills men under de senaste dagarna vill jag äta c-vitaminer och grönsaker så det bubblar ur öronen på mig. Tänk om jag nu bara kunde skippa chokladen också;) Ärligt talat så tror jag inte på cravings eller att man som i mitt fall blir mer sugen på sött och annat skit under graviditeten. Det är bara att man tillåter sig själv på något märkligt vis att sätta i sig skiten. Jag har ju lyckats jobba upp sockerberoendet nu och får så sakteliga göra mig av med det. När jag var gravid med Vilgot var jag väldigt restrektiv med sockret för jag var livrädd för att få gravid diabetes och mata min bebis i magen med socker. Jag vet inte hur jag tänkt denna gången, det är precis som om jag förnekat att det finns något som heter gravid diabetes. Inte för att jag ligger i någon riskgrupp men man ska aldrig vara säker. Kanske kan apelsinerna bli mitt nya knark, de är förbannat goda just nu i alla fall.

Yoga och meditationsutmaning!

2011-02-08T11:19:00.004+01:00

Det här med yoga och meditation är något jag alltid velat och önskat mig vara intresserad av. Det verkar så fridfullt och avslappnande och framförallt renande för själ och hjärta. MEN jag har haft så svårt att komma mig för att utöva yoga och meditaion. Jag har skyllt på att jag är för rastlös, det händer för lite, tankarna far från det ena till det andra och jag känner mig mer stressad än avslappnad. Nu fattar ju jag att det förmodligen är så för alla i början och att det är det som är mening med det hela. Ja, att man skall LÄRA sig slappna av och gå in i sig själv och att detta TAR tid. I mose på TV4:as morgon tv hade de två tjejer, en psykolog och en utövare som talade sig varma om yoga och meditation och jag bestämde mig för att testa. Det är ju en skitbra tidpunkt att testa nu när jag är gravid och borde slappna av och släppa tankar som stör. Så fram med gravidyoga program och in på webben och söka på yoga, gravidyoga och meditation. Jag har faktiskt köpt en bok för ett år sen eller två av Yoga Jona och i den finns det olika yoga för olika tillfällen. Bland annat gravidyoga och andning/meditationsövningar. Den boken åker fram igen. Ska man kanske slå till med en yoga/meditationsutmaning ett par veckor framöver. Jag behöver ju en utmaning nu när jag känner att löpningen får vila. Återkommer med yogarapporten.

Funderingar inför framtiden

2011-02-02T18:22:00.002+01:00

Med mindre än hälften "to go" har jag redan börjat fundera på vad min comeback här på bloggen ska heta. "Annas comeback" eller "Anans race" eller varför inte "hur man bli snabb på 100 dagar?" :) Mmmm fundera går ju. Och läääängta. Hur ser ett liv ut med två barn, mat, sömn och träning?Och sen i långa loppet heltidsjobb? Jag antar att det blir vad man gör det till, eller vad säger ni småbarnsmorsor? Hur svårt kan det vara? Jag kan bli lite irriterad när personer man talar med understrycker exakt HUR svårt det är att få EGENTID och att kunna TRÄNA med två barn. Jag försöker vara en nål i ögat och säga med viss ödmjukhet att det nog ordnar sig för mig. Allt det där hörde jag ju vid ett barn och det gick ju bra ändå. Jag är helt övertygad om att jag kommer göra comeback i mina orange löparskor. Viljan att bli snabb, uthållig och känna hettan efter ett grymt intervallpass kommer att gnaga i mig precis lika mycket sen som då. Att jag JUST NU föredrar choklad framför dojjorna (förlåt söta pjuks) är ett val jag tyvärr inte kan styra över. Viktiga rekord slås och en viktig komponent i detta är just choklad:) Kanske får bloggen heta hur jag gick ner 30 kg på ett halvår....

Dimma är okej men sol är så mycket bättre!

2011-01-24T10:34:00.004+01:00

Jag längtar till sommaren!

Idag är jag hemma med killen på kortet. Feber och hosta hela helgen men idag verkar det bli en feberfri dag så imorgon återgår allt till det normala igen. Vi ska snart ut och göra dimman i Malmö. En dag som idag kan man inte hjälpa att längta efter värmen och sommaren. Vår sommar 2010 var helt magisk och jag hoppas på en likadan i år. Vi håller som flitigast på att boka resa till Italien med vänner och barn i början på september. Jag ser fram emot en hel del löpturer längs vägarna och dopp i poolen efteråt. Samtal, god mat och vackra omgivningar. Kan knappast bli bättre än så. Idag har jag hunnit boka ett par spinningpass på SATS. Ett ikväll och ett på onsdag då bästa Katarina ska köra. Hon är en grym instruktör och jag vill inte missa chansen att få spinna skiten ur mig (ja så gott det går) tillsammans med henne.

Idag är en ny dag och tårarna, tankarna och begränsingarna i mitt huvud får stå åt sidan. Kram!

Någon slags ärlighet

2011-01-23T17:58:00.004+01:00

Ibland faller det en bit på plats i livet som man tycker att man saknat eller en bit som berättar om vem man är. Nu när jag är gravid och inte kan eller har lust/ork att träna så mycket och så hårt har jag kommit fram till hur mycket av löpningen som faktiskt blivit min identitet. Utan löpningen är jag inte riktigt hel. När jag själv läser det jag skriver så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Kan man vara så enkelspårig och så "tråkig" som människa att man blir hel av att dra några intervaller i Pildammarna. Mitt svar är klart man kan! Jag har ingen brokig bakgrund eller gamla problem som ligger och gnager. Mina tonår var hur bra som helst och jag hamnade aldrig i fel sällskap. Ibland kan jag "hitta på" problem som jag egentligen inte har, bara för att få en möjlighet till att förändra något. Senast idag var det en känsla av att det förmodligen inte blir mer än så här. Livet alltså. Jäkla tur för mig som har Mr D som säger "vänd på det då, gör det bästa av ditt liv". Så jävla enkelt! Jag skrattade och tårkande mina hormontårar som jag tyvärr inte har någon koll på just nu och drog till Bibblan för inspiration. Jag längtar ibland så det värker efter mitt riktiga jag som jag förhoppningsvis får träffa igen om några månader. Graviditeten gör mig en smula nedstämd och jag känner mig begränsad. Jag kände likadant när jag var gravid med Vilgot. Vissa älskar sin graviditet, jag ser det mest som en transportsträcka till det underbara nya livet som kommer till oss. Nu ska jag vara helt ärlig. Jag är en ganska så kritisk person som trots min kritik visst kan sprudla av glädje, möjligheter och spontanitet. Men så är jag ibland så jävla negativ. Så in i bengen negativ så jag kan kräkas på mig själv. Jag läser och inspireras av människor som vänder sin negativa energi till något positivt och ögonen på dessa människor glöder. Jag ser på dessa ögon med stort avund och hoppas någonstans innerst inne att jag kan få sådana ögon. Har ni upplevt sådana ögon vet ni precis vad jag skriver om. De är äkta och de påverkar en. Vägen till glödande ögon är ingen enkel resa, jag har förstått att man inte bara vaknar upp en dag med all denna energi. Precis som med en miltid under 45 minuter måste man träna lite tuffare pass som gör ont också. Det var en smula ärlighet från mig. Nu är det dags för mat i vårt hem. Spring på, spring fort som fan och njut av varenda steg du tar! Om bara några månader ska jag flåsa dig i nacken igen:)

Landet

2011-01-07T23:03:00.002+01:00

Har varit på landet i några dagar. Snö och ett barn som inte alls gillar att åka pulka. Lyckat!
Jag och Mr D hade nog större förhoppningar men det blir inte alltid som man tänkt sig. Kallt så in i bengen, har sovit med full mundering varje natt. I natt fick jag nog. I morse packade vi väskorna och drog in till stan igen. Tanken på landet är mysig men efter några dagar börjar jag jaga Mr D runt huset som en galning a la Jack Nicholson. Kanske är det så att man vill tycka om något mer än man egentligen gör.

God jul

2010-12-23T13:29:00.002+01:00

Ho ho ho...vad det snöar. Hoppas våra familjer kan komma imorgon. Annars blir det en massa vidrig senapssill för mig och Mr D att äta. Och en satans massa julgodis för i år har jag gått all in!
Jo, jag är ledig idag eller ledig och ledig. Jag agerar hemmafru. Ett inte alls så charmerande arbete som det jag får lön för. Jul spenderas hos oss och dammtussarna måste bort!

Vet ni vänner, igår sprang jag trots att klockan var 19.oo! När hände det senast??? Och det var riktigt vackert ute. Man får njuta av all denna lyxiga snö trots att den ställer till med problem för en del.

Snart är året slut och summan av kardemumman är att det varit ett super år. Löpmässigt har det varit kasst men allt är ju inte bara löpning........eller? Jag har ju gift mig med den stilige Mr D, sett NY, persat på milen, träffat bloggvänner, druckit riktigt fina viner gott sällskap, talat om livet, fått skratta i kapp med vår Vilgot och fått upplevelser utöver det vanliga. Vad kan man mer önska sig? Dessutom har jag återigen fått uppleva hormonernas inverkan på min kropp och knopp. Djupa dalar och höga toppar är väl det som jag kan beskriva min höst bäst med. Ibland har jag inte vetat om jag ska skratta eller gråta. Under hösten har min kropp blivit otymplig och inte alls längtat ut till dojjorna i hallen. Min puls har blivit hög och tröttheten har slagit mig i huvudet klockan 20.00 varje kväll. Vetskapen om vad som komma skall har skrämt mig samtidigt som det har skänkt mig stor glädje. De tre musketörerna ska bli fyra och jag ska återigen få dra runt på stan med en barnvagn och en latte i handen:) Jo, jag är gravid och det är därför jag inte varit så närvarande. Springer man inte utan mest ligger framför dåliga tv-porgram eller i sängen och bölar så finns det ju liksom inte så mycket att skriva om på en blogg som trots allt heter Annas Marathon. Snart är hälften gjord. Efter nyår är det bara nerförsbacke. Dessutom kallar dojjorna på mig igen. Vilken härlig julklapp.

God jul på er alla och ta hand om er.
Kram.

Kvällsprommenad

2010-12-08T21:26:00.004+01:00

Ikväll var jag ute och gick i det fina vintermörkret med en riktigt fin vän. Jag är ingen gångare, jag är löpare men ibland, när man får ett telefonsamtal från den fina vännen som vill ut och gå får man helt enkelt passa på. Jag valde helt rätt när jag hängde på!

Jag skulle egentligen lagt mig för ett tag sen. Är trött och ska upp riktigt tidigt i morgon men så hamnade jag inne på min blogg som jag den senaste tiden knappt tittat in på. Det finns en orsak till att jag inte bloggat. Tids nog återkommer jag mer frekvent med inlägg både här och hos er.

På jobbet har jag hittat ett riktigt utmanande uppdrag som kommer att utmana mina känslor, funderingar och arbetsmetoder. Precis så som jag vill ha det. Mina stora drivkrafter kring jobbet är utmaningen i det nya och svåra och viljan att lära mig något nytt. Daniel frågade mig för en tid sen hur jag skulle känna om jag var nöjd med mitt jobb och om jag ville vara nöjd. Det var egentligen inte så svårt att svara på hans frågor. Jag vill inte vara nöjd, jag är skiträdd för att vara nöjd. Att vara nöjd för mig är som att kapitulera och inte vilja mer, inte ha hungern kvar. Men det är högst personligt.

Nu ska jag sova. Hörs snart.

2010-11-26T09:35:00.002+01:00

Det är verkligen helt underbart med all snö vi fått. Landskapet är så mycket vackrare än det gråtrista vi Malmöbor annars är vana vid. Idag är jag ledig och jag och Vilgot ska upp till LA, den fina lilla staden jag kommer från. LA är en förkortning av Laholm. Nördigt men sant.
Innan dess hade jag faktiskt tänkt köra mitt första löppass i snö detta året. Får se om jag kommer hem som en istapp.

Alive

2010-11-18T13:43:00.002+01:00

Jodå jag lever även om jag varit lite under isen. Tur för mig att vattnet inte var fullt så kallt:)
I ett grått och hyfsat trist Malmö ler själen en smula mer än den gjort den senaste tiden. Jag har matat arga vargar och de har skrikit efter mat. Men livet vänder och solen hittar in i kroppen när man minst anar det. Träningen har det i ärlighetens namn gått sisådär med. Ibland inget ibland mer. Alla har vi svackor. Jag vet varför den är här och gnager på mig. Jag vet att den snart är bortblåst men likt förbannat jävligt jobbig när man är mitt i den.

Hörs snart. Kram alla fina!

Ljuvligt gott

2010-10-14T20:45:00.003+02:00

Jag har precis varit ute och rastat mina springa-snabbt-skor. Ni vet de där orange, lätta, underbara skorna jag köpte för ett tag sedan. Tekniken blir så mycket bättre genom att då och då springa i så lätta skor. Tänk om man alltid kunde göra det. Kan man det? Gör ni det?
Under tightsen fanns även mina nyinköpta Zensah Leg sleeves från sportwell. Lila och fina och väldigt sköna. Tröttheten har bitit sig fast i mig och jag märker att det som gör mig pigg är att träna. Endorfinerna kickar igång systemet. Jag håller så smått på att utforska den vegetariska köket igen. Jag har kommit in i en period där kött går bort. Jag vet inte varför jag i perioder kräker vid tanken på kött men så är det. Ikväll blev det matvete med apelsin och mynta, rostade tomater med hemmagjord tomatsås på färsk basilika och vitlök. Till det stekta champinjoner med färsk spenat och stekt hallomi. Ljuvligt gott.

Mycket vill ha mer

2010-10-12T20:49:00.004+02:00

Jag är 34 år men känner mig som 24. Jag är mamma, jobbar fulltid, tränar i snitt 5 gånger i veckan, pluggar från och till på universitetet, håller så smått på att starta upp ett litet hobbyföretag, är tokkär i Mr D och älskar mina vänner och biblioteket. OCH! jag ska på måndag börja en grundkurs i modeteckning!!!
Mycket vill ha mer. Jag vill alltid ha mer av allt. Av Vilgot, av kunskap, av möten med underbara energirika människor, av nya utmaningar, av träning och rekord. Jag vägrar prioritera bort någon del av mitt liv.
Intill ser ni Malmö högskola, en fin byggnad som blir finare när ljuset faller på.
Igår tränade jag spinning på jobbet. Effektivitet!. Jag har dock fått känslan av att just dessa inpressade och tidseffektiva pass oftast blir skitpass. Jag blev trött men det var inte kul.

På bilden intill ser ni en liten del av min fina gardin på mitt rum som jag har på jobbet. Jag drömmer om att få måla stora färgglada blommor på väggarna och ha tokrosa gardiner.

Det du Mr chef, det hade varit nå´t!

Träningsvärk

2010-10-11T13:06:00.003+02:00

Vaknade med träningsvärk i kroppen i morse. Efter en snabb genomgång av gårdagen i huvudet kom jag fram till att det faktiskt inte blev någon träning igår och jag förtod inte var värken kom ifrån. Inte förrän jag var på dagis och en annan mamma sa att hon hade ont i kroppen efter städningen. Jamen såklart. Vi städade på dagis igår. Tydligen kan man få träningsvärk av att städa. Betyder det att jag städar för sällan hemma eftersom jag aldrig får träningsvärk av det då eller att jag städar för dåligt?

Lunchen är avklarade. Det blev veggo på Govindas igen. Kan inte hålla mig ifrån stället.
Om ett par timmar är det spinning. Kan kanske inte bli bättre än såhär en helt vanlig måndag.

Kuperad dag

2010-10-09T21:10:00.003+02:00

Idag har det varit en lite berg-o-dal-bane -dag. Jag vaknade med ett leende på läpparna men på något sätt lyckades jag mata den trista vargen. Det är bara jag som väljer vilken varg jag vill mata eller hur? Jag sparkade mig själv i baken och släppte det trista och välkomnade solen in.

Vilket kanonväder vi haft idag. Underbart. Vi drog ner till stranden för lek och fika.

Igår blev det åka av på hojjen med Katarina (http://www.cykelmygg.se/) i spetsen. Oj vad vi gav järnet. Så kul och jobbigt det var. Vi knöt nävarna, tog tramptag för tramptag och sekund för sekund. Allt precis enligt Katarina mantra. Vi kom i mål och ALLA i spinningsalen var nöjda med sig själva. Härlig fredag. Och jo, det blev lite mysjogg också men inte 05.00 utan 10.00. Det funkade precis lika bra då.

Nu ikväll har jag precis varit ute på 60 minuters distans i ett behagligt tempo. Jag vet att det finns en massa andra saker man kan och säkert bör göra en lördag kväll men inget av de sakerna tilltalade mig idag. I kväll var det ju party på Malmös gator för sjuttsingen:)

Mys

2010-10-07T22:05:00.003+02:00

I söndags åkte mössan på och jo det blev svettigt efter ett tag. Imorgon bitti får den nog åka på igen. För jag hade tänkt att mysjogga innan frukost imorgon. Men det blir bara mysjogg för på eftermiddagen ska jag lägga 55 minuters spinning bakom mig i sällskap med Katarina(http://www.cykelmygg.se/). Då kommer det inte att bli mys, det lovar jag er.

Finväder idag

2010-10-06T18:58:00.003+02:00

Löpning efter lunch i finväder. Jo man tackar. 4 tusing i ett ett våldsamt tempo med 1 min vila. Herrejesus vad trött jag var. Jag kastade mig på marken och flåsade efter den fjärde. Precis så det ska vara. För känns det inte, är det förmodligen något annat än intervaller man springer.Tempot var bättre och vilan kortare idag jämfört med tidigare. Det blåser här nere och vid stråket kring Torson var det med, mot, sid och gud vette vad med vind.

Lintotten Vilgot var i djungelrummet när jag kom till dagis. Så mycket glädje, så mycket spring och så mycket nyfikenhet.
Lunchen idag spenderades på mitt nya favoritställe i Malmö, Govindas. Veggo restaurang. God mat som ger värme och energi till kroppen.

I own the night

2010-10-05T20:30:00.003+02:00

Nu är det mörkt som natten ute. Älskar dessa mörka kvällar och har inget emot att snöra på mig dojjorna. Det är då jag äger Malmös gator.
Men just ikväll blir det ingen löpning. Och det blev det inte igår heller. Suget finns och jag vill men orken säger stopp. Egentligen är jag full av energi men energin vill gå andra vägar än ut på gatorna. Anledningen till mitt energitillskott och mitt mer-än-vanliga-klurande-över- livets-alla-förmågor är Lou Rossling. I torsdags var jag på en föreläsning med Lou Rossling. Underbara kvinna, som jag älskar dig Lou;) Fyra saker bär jag med mig från din föreläsning:

Barn föds men stjärnögon, det är vi vuxna som släcker dem.
Det säger mer om dig som tänker tankarna om mig och mitt liv än vad det säger om mig som lever i det.
Skulle du vilja vara din egna medarbetare?
Vilken varg vill du mata, den positiva eller den negativa?

Mmmm ibland händer det bara.

Att bli älskad... av Olga:)

2010-09-28T21:54:00.005+02:00

"Det är bara skottlossning" sa Mr D för en stund sen efter att vi hört en knall. Det är bara i Malmö man kan säga så. Visserligen med ironi men visst ligger det lite i det. Skottlossning hör till Malmöitens vardag. Klimatet är hårdare sägs det. Sant eller inte, jag vet inte. Helt klart är att samhället misslyckas varje gång någon avfyrar ett skott, knivskär eller på annat vis misshandlar någon. Igår sa Paolo Roberto i Sommarpratarna att han som ung ville ha kärlek och när han inte fick kärlek ville han ha respekt. När han inte fick respekt ville han bli fruktad. Ligger något i det eller hur? Unga springer runt med vapen och vill bli älskade. Vad hände, när hände det? Idag hände det Olgor på Ribban i solsken. Olgor är tuffa. För er som inte vet vad Olgor är,
varsågoda:

2x400

2x300

2x200

2x100

Busenkelt tänker ni. Eller hur? 400 över tröslefart, 400 strax under tröskelfart, 300 över tröskelfart osv. INGEN vila, bara att köra på i 2k. Serievila 3-4 minuter och sen på det igen.

Jag pallade 3 stycken intervaller idag. Jag hade svårt att hålla ett bra tempo. Det gick för fort, hur det nu kan göra det:)

Så är det

2010-09-27T22:55:00.003+02:00

Det börjar bli lite kyligt här i södern. Hösten har gjort riktig entré och jag älskar varje sekund av det. Älskar färgerna, regnet, mössan och mörkret som lägger sig på gatorna. Det enda jag skulle kunna vara utan är blåsten. Idag löparvila, imorgon korta intervaller.
Man blir trött när man inte tränar och man blir rastlös. Samtidigt vet jag att min kropp mår bra av vilan.

SVT ikväll var kvällens höjdpunkt. Sommarpratarna, ett program att älska. För jag älskar att lyssna på människors livshistorier och berättelser från förr. Samtal om livets mening och eventuella öde startar processer inom mig som oftast leder mig vidare.
I mitt jobb får jag lyssna på många livsberättelser och har insett att det fan inte är lätt. Livet alltså. Att åka på livets beg-o-dalbana är bland det svåraste som finns och ändå gör vi det varje dag, år ut och år in. Människan är modig. Så är det.

Äntligen

2010-09-26T19:07:00.002+02:00

Jag kan inte fatta att mörkret redan lagt sig. Klockan är bara lite efter 19. Jag ska snart snöra på mig dojjorna för 90 minuters Malmölöpning. Jag har läst om enorma prestationer som ägt rum i spåren ute på Lidingö i helgen. Man blir varm inombords och jag drar på smilbanden när jag läser era berättelser om loppet. Mitt pass idag lär inte bli så kuperat, Malmö är platt. Det finns inte en enda backe att köra i. MEEEEN tröskelpass går finfint att genomföra. Och äntliiiiigen fick jag till det. Äntligen satt det där tröskelpasset som jag längtat efter sedan början på juni.

3x3k i 4.30-fart. Grymt och underbart. Jag rockade Malmös gator igår. Precis så som det ska vara.