Jag har nu fått en tid hos min sjukgymnast. Jag hoppas hon kommer att säga att vila, lite rehab och alternativ träning kommer göra att jag snart är tillbaka på banan igen. Om man tänker positivt, vilket ju kan vara bra, har jag mer tid över för lite styrka. Alltid något!
Annars flyter livet på. Vilgot skolas in och nästa vecka börjar verkligehten igen. Men det gör inget. Jag är nöjd med att vara hemma nu. Vi har haft härliga veckor i sommar men jag känner mig rastlös. Jag vill ha lite mer form på vardagen.
måndag 31 augusti 2009
söndag 30 augusti 2009
Då var helgen över för denna gång. Veckans träningsdos var bedrövlig men det finns en orsak till det. Jag har helt enkelt inte vågat springa. Min häl har hört av sig med jämna mellanrum och jag är uppriktigt lite orolig. Visst, ska man bli skadad så är det ju bra att bli det nu. Men jag vill ju inte vila från löpningen. Först och främst borde jag väl gå och kolla upp det men vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Jag kan ju trots allt träna bara inte så mycket löpning som jag vill. Nu får jag dra mig till gymmet och sätta mig på spinninghojjen. Jag får även ta och köra lite vattenlöpning. Om jag börjar så sen får vi se hur det går helt enkelt.
fredag 28 augusti 2009
Trevlig helg!
Ingen träning idag men lunch med favorit vännen. Ikväll kickar vi igång helgen med en middag tillsammans med goda vänner. Imorgon styr vi bilen mot Bjärehalvön, det vankas bröllop. Innan dess ska jag dock hinna med ett löppass i ett sömnigt Malmö. Ha en trevlig helg allihop!
torsdag 27 augusti 2009
När Jack Daniels inte räcker till...
...får det bli en kall Budweiser. Inte för att detta är en spritblogg även om man ibland kan tro det. En kall Budweiser var det första jag tänkte på när jag klev innanför dörren i kväll efter att ha varit ute på ett totalt misslyckat löppass. Hem och dränka sorgerna. För att summera passet:
JÄVLA SKITPASS. Ingen snabbhet, inget flås, INGENTING. Misslyckade tusingar som genomfördes till hälften. Det fanns inte ens någon lust till att plocka fram pannbenet och göra klart passet så jag vände på dojjorna och tog mig hem. Magen var laddad med energi, jag såg fram emot lite smätra och jag vilade á la Jack Daniels mellan de intervaller jag körde. Trots det skit. Men jag är nog inne i en skit period just nu så varför skulle då löpningen vara annat än skit. Så är det. Det är bara att mala på.
JÄVLA SKITPASS. Ingen snabbhet, inget flås, INGENTING. Misslyckade tusingar som genomfördes till hälften. Det fanns inte ens någon lust till att plocka fram pannbenet och göra klart passet så jag vände på dojjorna och tog mig hem. Magen var laddad med energi, jag såg fram emot lite smätra och jag vilade á la Jack Daniels mellan de intervaller jag körde. Trots det skit. Men jag är nog inne i en skit period just nu så varför skulle då löpningen vara annat än skit. Så är det. Det är bara att mala på.
onsdag 26 augusti 2009
tisdag 25 augusti 2009
Finns grundkondis på riktigt?
Ibland blir jag bara så less på att springa. Jag blir less när kraften inte finns och snabbheten är som bortblåst. Vad är problemet?! Benen strejkar, andningen är tung och ändå har jag vilat. Nåja, jag glömmer dagens pass och tar mig an ett nytt i morgon. För er som är intresserade blev det tröselintervaller som hamnade några sekunder över vad de skulle. Tot 12k sprungna idag.
Jag började efter min löptur fundera på om GRUNDKONDITION verkligen finns? Mina vänner som springer ibland brukar prata om att de "trots allt" har en grundkondition. När jag var gravid tränade jag en hel del men hade uppehåll efter födsel i två månader innan jag satte igång igen. Det var verkligen ingen "walk in the park" att sätta igång med löpträningen igen. Jag använde mig av springa 5min, gå 5min. Dessutom har jag hört eller läst någonstans att kondisen dalar efter 4 dagas vila. Kanske är det någon av er som sitter inne med svaret?!
Nu är det dags för kaffe och film. Jag och Mr D har fortfarande semester och det är så najs.
Jag började efter min löptur fundera på om GRUNDKONDITION verkligen finns? Mina vänner som springer ibland brukar prata om att de "trots allt" har en grundkondition. När jag var gravid tränade jag en hel del men hade uppehåll efter födsel i två månader innan jag satte igång igen. Det var verkligen ingen "walk in the park" att sätta igång med löpträningen igen. Jag använde mig av springa 5min, gå 5min. Dessutom har jag hört eller läst någonstans att kondisen dalar efter 4 dagas vila. Kanske är det någon av er som sitter inne med svaret?!
Nu är det dags för kaffe och film. Jag och Mr D har fortfarande semester och det är så najs.
söndag 23 augusti 2009
Lösningar
Många bitar har fallit på plats den senaste veckan. Jag har haft en del funderingar på sistone med träning, lopp och allt annat runt omkring. Jag har under veckan som gått fördjupat mig i Jack Daniels Running formula. Det är en mycket intressant bok som jag varmt kan rekommendera till alla som är som jag, tycker om att träna men känner att de inte vet hur de ska gå tillväga för att lägga upp ett bra löpschema. Jag har lärt mig en hel del nytt och repeterat det som jag redan kunde sedan tidigare. Nu gäller det bara att finna svar på de sista frågorna kring Daniels bok och sen ska jag dra igång med lite Running formula:)
Jag har i en vecka letat efter ett millopp som jag kan springa. Idag kom jag på att det går ett millopp i Skanör den 19 september samtidigt som halvmaran går där. Det är väl klart att jag ska springa det! Skönt, nu slipper jag leta.
Sockret och allt annat skit ska bort. Jag har gått på Mr D med att vi ska handla och äta mer ekologiskt. Mr D är kritisk, han tror inte på det, säger att det bara är bullshit. Jag vet att det mesta bullshitet kommer från hans mun och hade han ätit av de underbara ekologiska cocktailtomaterna jag käkade igår hade han varit tyst! Hur dum får man bli? (sorry Mr D:))
Är dock impad av honom, tredje veckan med 3 löppass/v. Bra jobbat!
En annan alldeles underbar sak till som håller på att lösa sig är att vi äntligen fått till ett datum för THE WEDDING! Nice. Plats för vigsel fixad, plats för party fixad och viktigast av allt, präst fixad.
Jag har i en vecka letat efter ett millopp som jag kan springa. Idag kom jag på att det går ett millopp i Skanör den 19 september samtidigt som halvmaran går där. Det är väl klart att jag ska springa det! Skönt, nu slipper jag leta.
Sockret och allt annat skit ska bort. Jag har gått på Mr D med att vi ska handla och äta mer ekologiskt. Mr D är kritisk, han tror inte på det, säger att det bara är bullshit. Jag vet att det mesta bullshitet kommer från hans mun och hade han ätit av de underbara ekologiska cocktailtomaterna jag käkade igår hade han varit tyst! Hur dum får man bli? (sorry Mr D:))
Är dock impad av honom, tredje veckan med 3 löppass/v. Bra jobbat!
En annan alldeles underbar sak till som håller på att lösa sig är att vi äntligen fått till ett datum för THE WEDDING! Nice. Plats för vigsel fixad, plats för party fixad och viktigast av allt, präst fixad.
torsdag 20 augusti 2009
Funderingar
I morse vaknade Vilgot tidigt, kl. 05.45 gick han och jag upp. Det är vackert ute på landet så tidigt på morgonen och vi ska snart ut i den halvkyliga morgonen. Det ska bli varmt och vackert väder idag och vi ska till Skånes djurpark. Igår hade vi en kanondag på Frostavallen och Bosjökloster. Märkligt att man aldrig upptäcker vissa saker trots att man ha de framför näsan.
Jag håller på att läsa Jack Daniels Running formula. Det tar lite tid för jag har inte hunnit med att läsa så mycket på sistone. Jag betar av det som går. Igår kväll satt jag och funderade på om jag ska testa Daniels 24 veckors progam. Jag ska läsa och lära mig mer först.
Resten av veckan funderar jag på att vila. Inte för att jag inte vill löpträna, tvärtom! Jag måste nog vila min häl. Jag känner inget när jag springer, speciellt inte i skogen. Men jag har känningar på morgonen dagen efter.
Jag har hittat ett millopp som jag skulle kunna springa 1 sept i Malmö. Det heter "i Form Loppet" men det är ett kvinnolopp och jag är inte sugen på att trängas med en massa kvinnor som ska ut och prommenera. Nåja, vi får se vad som händer.
Nu ska vi ut och leka! Ha en bra dag.
Jag håller på att läsa Jack Daniels Running formula. Det tar lite tid för jag har inte hunnit med att läsa så mycket på sistone. Jag betar av det som går. Igår kväll satt jag och funderade på om jag ska testa Daniels 24 veckors progam. Jag ska läsa och lära mig mer först.
Resten av veckan funderar jag på att vila. Inte för att jag inte vill löpträna, tvärtom! Jag måste nog vila min häl. Jag känner inget när jag springer, speciellt inte i skogen. Men jag har känningar på morgonen dagen efter.
Jag har hittat ett millopp som jag skulle kunna springa 1 sept i Malmö. Det heter "i Form Loppet" men det är ett kvinnolopp och jag är inte sugen på att trängas med en massa kvinnor som ska ut och prommenera. Nåja, vi får se vad som händer.
Nu ska vi ut och leka! Ha en bra dag.
onsdag 19 augusti 2009
Friidrotts VM och Marie
Jag tycker egentligen inte om att titta på sport. Mr D älskar att titta på sport. Man skulle ju kunna tro att detta skulle ge upphov till en del diskussioner hemma hos oss men faktum är att jag skiter i om han glor på sport bara jag slipper sitta bredvid och titta. Det finns dock en sak jag gillar glo på när det kommer till sport och det är friidrott (har faktiskt även börjat förstå tjusningen med att glo på tennis). I alla fall. Friidrotts VM är kul. De flesta grenarna är roliga även om jag såklart föredrar löpgrenarna och jag gillar 3000m hinder skarpt.
Det jag ogillar med friidrotts VM är Marie Lehman som är på SVT. Hon står och intervjuar hjältarna när de är på väg ut från arenan. Ja, ni vet alla vem hon är. Men varför gillar jag då inte Marie undrar ni. Jag gillar inte Marie för jag tycker hon är dum och att hon således även ställer dumma frågor. Som Susanna Kallur vid OS förra året, efter att hon fallit. Kallur står och gråter och Marie frågar hur det känns och nöjer sig inte med ett svar utan fortsätter pressa en uppenbart ledsen Kallur.
Och i kväll frågade Marie 200meters löparen Spirman, en amerikan om han skulle ställa upp i finalen mot Bolt för att vinna?!!! Och det är bara ett par exempel på vad Marie säger på bästa sändingstid.
Ärligt talat Marie jag orkar inte lyssna på dig och bara jag ser Marie slår hjärtat lite fortare och kinderna blir röda av frustrationen som uppstår. Det är synd att Marie är det bästa SVT har att erbjuda. Det måste ju finnas andra kompetenta kvinnor och män som kan sköta hennes uppgift bättre.
Nog om det, det var skönt att få lätta hjärtat lite:)
Idag blev det 6,5k löpning i naturen. Det gick upp och ner och benen var fortsatt tunga och pulsen hög. Jag jobbar på, tids nog hittar benen sin form igen.
Det jag ogillar med friidrotts VM är Marie Lehman som är på SVT. Hon står och intervjuar hjältarna när de är på väg ut från arenan. Ja, ni vet alla vem hon är. Men varför gillar jag då inte Marie undrar ni. Jag gillar inte Marie för jag tycker hon är dum och att hon således även ställer dumma frågor. Som Susanna Kallur vid OS förra året, efter att hon fallit. Kallur står och gråter och Marie frågar hur det känns och nöjer sig inte med ett svar utan fortsätter pressa en uppenbart ledsen Kallur.
Och i kväll frågade Marie 200meters löparen Spirman, en amerikan om han skulle ställa upp i finalen mot Bolt för att vinna?!!! Och det är bara ett par exempel på vad Marie säger på bästa sändingstid.
Ärligt talat Marie jag orkar inte lyssna på dig och bara jag ser Marie slår hjärtat lite fortare och kinderna blir röda av frustrationen som uppstår. Det är synd att Marie är det bästa SVT har att erbjuda. Det måste ju finnas andra kompetenta kvinnor och män som kan sköta hennes uppgift bättre.
Nog om det, det var skönt att få lätta hjärtat lite:)
Idag blev det 6,5k löpning i naturen. Det gick upp och ner och benen var fortsatt tunga och pulsen hög. Jag jobbar på, tids nog hittar benen sin form igen.
tisdag 18 augusti 2009
Livet på landet
Nu lever vi livet på landet med tidiga mornar där vi bara kan släppa ut Vilgot på grönbete så han kan få springa av sig. Make till unge som har så mycket spring i benen får man leta efter. Ibland när jag funderar på om man ska skaffa fler barn suckar jag tungt. Tänk att ha två Vilgot att springa efter. Men det har sin charm också.
Idag har vi hälsat på diverse fåglar. Vilgot är tokig i fåglar så vi körde till ett ställe med en massa olika fåglar som han kunde titta på och vinka till.
Mr D fick testa runda runt Tjörnarpssjön igår. Han kom hem sliten efter 9.1k. Han hade sprungit lite härs o tvärs men till sist kommit hem till oss igen. I vissas ögon är 9k ingenting men i mina ögon genomförde Mr D en liten bedrift. Jag kommer inte ihåg när han sprang så långt sist.
Idag var det min tur och jag sprang också fel men fick ihop nästan 9k på 45min. Benen känns lite sega efter lördagens lopp men vad hade jag förväntat mig. Jag tror jag ska mysköra såhär veckan ut och sen dra på igen. Ikväll blir det grillat och vin med bästa vännen och hennes familj. Som Andréa skulle ha skrivit, BALANS när den är som bäst:)
Idag har vi hälsat på diverse fåglar. Vilgot är tokig i fåglar så vi körde till ett ställe med en massa olika fåglar som han kunde titta på och vinka till.
Mr D fick testa runda runt Tjörnarpssjön igår. Han kom hem sliten efter 9.1k. Han hade sprungit lite härs o tvärs men till sist kommit hem till oss igen. I vissas ögon är 9k ingenting men i mina ögon genomförde Mr D en liten bedrift. Jag kommer inte ihåg när han sprang så långt sist.
Idag var det min tur och jag sprang också fel men fick ihop nästan 9k på 45min. Benen känns lite sega efter lördagens lopp men vad hade jag förväntat mig. Jag tror jag ska mysköra såhär veckan ut och sen dra på igen. Ikväll blir det grillat och vin med bästa vännen och hennes familj. Som Andréa skulle ha skrivit, BALANS när den är som bäst:)
söndag 16 augusti 2009
Mot nya mål
Jaha så var det klart. Mitt mål mot en halvmara på 1.40. Vad ska hända härnäst undrar jag. Jag vill såklart springa fler lopp i år och ska ta mig tid i veckan att kolla runt vad som finns. Jag vill gärna springa milen under 45 minuter snart så jag ska kika runt efter ett passande millopp. Jag får lov att återkomma med en specifikation över mina mål och medel :) Det som känns så underbart är att jag inte känner mig nöjd utan vill ha mer. Jag vill inte pausa från löpningen som jag kände efter Gtb varvet och har känt när jag sprungit Stockholm marathon. Nu vill jag bara fortsätta och fortsätta.
Veckan som kommer spenderas utanför Höör på ett ställe som heter Tjörnarp. Det är riktigt fint här med nära till vatten och en fin lövskog. Man ska kunna springa runt sjön och jag ska skicka iväg Mr D på en testrunda imorgon. Han har fortfarande inte fastnat för löpning än men jag jobbar på det.
Idag har vi inte gjort mycket. Mr D har i alla fall grillat och det är en stor bragd! Vi slökollar på VM i friidrott och ser fram emot herrarnas final på 100m. Den där Usain Bolt, en jäkla gasell och jag tror inte riktigt på honom men man får väl utgå ifrån att han är ren. Tråkigt vore det väl annars.
Någon som har tips på roliga lopp som går inte alltför långt från Skåne?
Veckan som kommer spenderas utanför Höör på ett ställe som heter Tjörnarp. Det är riktigt fint här med nära till vatten och en fin lövskog. Man ska kunna springa runt sjön och jag ska skicka iväg Mr D på en testrunda imorgon. Han har fortfarande inte fastnat för löpning än men jag jobbar på det.
Idag har vi inte gjort mycket. Mr D har i alla fall grillat och det är en stor bragd! Vi slökollar på VM i friidrott och ser fram emot herrarnas final på 100m. Den där Usain Bolt, en jäkla gasell och jag tror inte riktigt på honom men man får väl utgå ifrån att han är ren. Tråkigt vore det väl annars.
Någon som har tips på roliga lopp som går inte alltför långt från Skåne?
lördag 15 augusti 2009
1:38:38
Vilgot har somnat, Mr D är på svensexa, mina föräldrar är på fest. Jag är ensam och njuter i fulla drag. Benen är lite mosiga men annars har jag mått som en prinsessa. Kan man egentligen må något annat när man spöat skiten ur sig själv och är sådär larvigt nöjd med det?!
Jag klarade min drömgräns på 1.40 och sprang in på 1:38:38 vilket blev plats 13 av 126 damer.
Min pappa körde in mig och stannade kvar tills jag kommit i mål. Underbara pappa som fanns där idag jämte mig. Jag sa i bilen in att jag var nervös, så nervös att jag kände mig lite illamående. Tack och lov släppte det efter lite uppjogg även om pirret i magen fanns kvar.
Rådet från mästaren Tröskelkungen var att låta första kilometern bestämma takten och det var precis vad jag gjorde. Min Garmin var inställd på 4.45-fart men efter 1k löpt låg jag på 4.30 och bestämde mig att det var där jag skulle försöka ligga mestadels av tiden. Loppet delade jag till en början in i 5:or. Efter de första 5k kände jag mig jäkligt pigg och bestämde mig för att ta ytterligare 5k i samma tempo. När 10k var avklarat kände jag mig som en gasell och pinnade på i samma takt men tänkte samtidigt "en kilometer i taget". När det på skylten stod att det var 8k kvar och jag fortfarande kände mig som störst, bäst och vackrast stöp jag i backen. Jag snubbla och föll på grusvägen samtidigt som jag skrek faaan! En underbart söt tjej hjälpte mig snabbt på fötter puttade mig i ryggen uppför backen så jag kunde fortsätta pinna på. Jag kände efter en sekund om det gjorde ont i knät men det var absolut ingen fara med knät. Skrubbsår i händerna och på knät men inget som jag inte kunde fortsätta springa med. Tack supergulliga tjej som hjälpte mig. Skulle tackat henne men hittade inte henne i målområdet. Uppför backen kom jag som sagt och fortsatte framåt. Fram tills att det var 4k kvar var det bara ren underbar löpglädje och jag tänkte för mig själv att det är något fel på mig men som sagt det var tills det var 4k kvar. Där började kroppen jobba emot mig. Jag visste ju att det skulle komma och hade förbrett mig på det så jag lät smärtan komma men sket duktigt i den. De fyra sista kilometrarna gick lite saktare, jag försökte mig på några tarvliga försök att öka farten men det gick inte. I mål kom jag efter 21k i alla fall.
Banan då. Måste säga att jag gillade banan skarpt + att det inte var så mycket folk så jag behövde inte slå mig fram. Stigarna kändes lätta även om det var några småbackar så var det ändå okej. Vädret var ju som det var. Regn som övergick i mer regn som övergick i motvind på vägen in till stan igen.
I mål fick jag träffa Tröskelkungen Robert och hans fru In the zone-Lena. De var verkligen jättegulliga och jag är glad att jag äntligen fått se er i verkligheten. Tröskelkungen kom trea i loppet. STORT GRATTIS, makalöst att springa så fort. Och Lena, nästa år ses vi på startlinjen till Prinsens minne:)
Jag är toklycklig och en smula stolt. Det var trots allt bara ett år sedan jag var glad över att jag hade fått ihop en mil sammanhängande löpning. En sak slog mig på vägen hem från Halmstad, man kan om man vill och det finns ingen som stoppar mig förutom mina egna tankar. Detta är något som jag ska ta med mig till välden utanför dojjorna.
Jag klarade min drömgräns på 1.40 och sprang in på 1:38:38 vilket blev plats 13 av 126 damer.
Min pappa körde in mig och stannade kvar tills jag kommit i mål. Underbara pappa som fanns där idag jämte mig. Jag sa i bilen in att jag var nervös, så nervös att jag kände mig lite illamående. Tack och lov släppte det efter lite uppjogg även om pirret i magen fanns kvar.
Rådet från mästaren Tröskelkungen var att låta första kilometern bestämma takten och det var precis vad jag gjorde. Min Garmin var inställd på 4.45-fart men efter 1k löpt låg jag på 4.30 och bestämde mig att det var där jag skulle försöka ligga mestadels av tiden. Loppet delade jag till en början in i 5:or. Efter de första 5k kände jag mig jäkligt pigg och bestämde mig för att ta ytterligare 5k i samma tempo. När 10k var avklarat kände jag mig som en gasell och pinnade på i samma takt men tänkte samtidigt "en kilometer i taget". När det på skylten stod att det var 8k kvar och jag fortfarande kände mig som störst, bäst och vackrast stöp jag i backen. Jag snubbla och föll på grusvägen samtidigt som jag skrek faaan! En underbart söt tjej hjälpte mig snabbt på fötter puttade mig i ryggen uppför backen så jag kunde fortsätta pinna på. Jag kände efter en sekund om det gjorde ont i knät men det var absolut ingen fara med knät. Skrubbsår i händerna och på knät men inget som jag inte kunde fortsätta springa med. Tack supergulliga tjej som hjälpte mig. Skulle tackat henne men hittade inte henne i målområdet. Uppför backen kom jag som sagt och fortsatte framåt. Fram tills att det var 4k kvar var det bara ren underbar löpglädje och jag tänkte för mig själv att det är något fel på mig men som sagt det var tills det var 4k kvar. Där började kroppen jobba emot mig. Jag visste ju att det skulle komma och hade förbrett mig på det så jag lät smärtan komma men sket duktigt i den. De fyra sista kilometrarna gick lite saktare, jag försökte mig på några tarvliga försök att öka farten men det gick inte. I mål kom jag efter 21k i alla fall.
Banan då. Måste säga att jag gillade banan skarpt + att det inte var så mycket folk så jag behövde inte slå mig fram. Stigarna kändes lätta även om det var några småbackar så var det ändå okej. Vädret var ju som det var. Regn som övergick i mer regn som övergick i motvind på vägen in till stan igen.
I mål fick jag träffa Tröskelkungen Robert och hans fru In the zone-Lena. De var verkligen jättegulliga och jag är glad att jag äntligen fått se er i verkligheten. Tröskelkungen kom trea i loppet. STORT GRATTIS, makalöst att springa så fort. Och Lena, nästa år ses vi på startlinjen till Prinsens minne:)
Jag är toklycklig och en smula stolt. Det var trots allt bara ett år sedan jag var glad över att jag hade fått ihop en mil sammanhängande löpning. En sak slog mig på vägen hem från Halmstad, man kan om man vill och det finns ingen som stoppar mig förutom mina egna tankar. Detta är något som jag ska ta med mig till välden utanför dojjorna.
Mina tankar idag...
I dag tänker jag på...
- Cykelmygg-Katarina som genomförde Trans Alp för ett kort tag sen
- Fröken Snorks träning igår som bestod av att springa marathondistansen uppdelat på en dag
- MarathonMia som springer GAX 100 idag
...när jag springer halvmaran i Halmstad. 2,1 mil är en struntdistans i sammanhanget. I går laddade jag med grillade burgare, ett glas gott rött vin. Det kan ju inte gå dåligt då eller hur?
Hörs sen.
torsdag 13 augusti 2009
Mina tre punkter
Jag funderade idag under min lilla runda i spåret på vad det är som krävs för att jag ska nå min för tillfället drömgräns på halvmaran som är 1.40. Jag kom fram till följande punkter:
1. Bra kondis
2. Pannben
3. Tillåta smärtan
Min fokus på lördag kommer ligga på punkt 3. Jag tror att man måste våga känna det onda för att uppnå det goda. I alla fall när det kommer till att sätta nytt PB. Pannben har jag, det vet jag och jag förlitar mig på att det visar sig på lördag. Kondis det har jag också även om jag är lite osäker på hur långt den kan ta mig på lördag. Just nu har jag en seghetskänsla i kroppen men den kan även finnas där just för att det är lopp på lördag och kroppens nervositet reagerar på det.
Spännande ska det bli i alla fall och ROLIGT för det är jäkligt kul att springa lopp även om jag vet att det kommer göra ont så in i bengen.
1. Bra kondis
2. Pannben
3. Tillåta smärtan
Min fokus på lördag kommer ligga på punkt 3. Jag tror att man måste våga känna det onda för att uppnå det goda. I alla fall när det kommer till att sätta nytt PB. Pannben har jag, det vet jag och jag förlitar mig på att det visar sig på lördag. Kondis det har jag också även om jag är lite osäker på hur långt den kan ta mig på lördag. Just nu har jag en seghetskänsla i kroppen men den kan även finnas där just för att det är lopp på lördag och kroppens nervositet reagerar på det.
Spännande ska det bli i alla fall och ROLIGT för det är jäkligt kul att springa lopp även om jag vet att det kommer göra ont så in i bengen.
tisdag 11 augusti 2009
Kan löpning vara roligt?
En fråga som jag diskuterade med Mr D i går kväll. Han hävdade att löpning inte är roligt och att majoriteten av vår befolkning håller med honom. Hans poäng är att löpning, per definition, är enformig och tråkig ur nybörjarens perspektiv. Detta är anledningen till att att oinvigda alltid berömmer en löpare med ord som, "gud vad duktig du är". Samma ord används sällan när en fotbollsspelare har tränat 4 ggr under en vecka eftersom de flesta ser det som att utövaren gjort något som denne tycker om. Alltså, väldigt få personer tror att löparen springer för att själva löpningen är underhållande/stimulerande. Moroten är något annat, tex viktminskning eller snygga ben...Jag hävdade såklart motsatsen även om jag inte skulle välja att använda just ordet roligt när jag pratar om löpning.
Roligt är ju ett ganska så innehållslöst ord när det kommer till löpning. Löpning är ju så mycket mer än bara roligt. Jag får ju som Mr D hävdade ofta höra att jag är så duktig som tränar så mycket. Jag måste säga att jag hatar ordet duktig. Man är inte duktig för att man springer 5 dagar i veckan, man är duktig om man niger och säger tack för maten, då är man duktig. Alltför många förknippar löpning med ett måste och detta måste för att uppnå något annat än just tjusningen med att löpträna. De flesta som löptränar i vår omgivning gör det för att gå ner i vikt. En anledning som visserligen kan vara bra för en del men det är absolut ingen anledning om man ska förstå tjusningen med löpträning.
Så åter till överskriften, kan löpning vara roligt? Som sagt roligt är fel ord, löpning är snarare utmanande, utpumpande, adrenalingivande och stärkande. Roligt är det när man har flytet, när benen pinnar på och när det känns som om man kan springa till Kina men även då tycker jag att roligt är ett alldeles för mesigt och innehållsfattigt ord.
Semester tickar på. Vädret är regn men vi njuter ändå. Mr D fick på sig sina Asics Nimbus igår kväll och sprang 4k på slingan. Jag avverkade tröskelintervaller 3x2,7k i 4.30 fart. Kändes tufft i början eftersom alkoholkonsumtionen blev högre än väntat i lördags men allteftersom hjärtat jobbade på släppte segheten.
Roligt är ju ett ganska så innehållslöst ord när det kommer till löpning. Löpning är ju så mycket mer än bara roligt. Jag får ju som Mr D hävdade ofta höra att jag är så duktig som tränar så mycket. Jag måste säga att jag hatar ordet duktig. Man är inte duktig för att man springer 5 dagar i veckan, man är duktig om man niger och säger tack för maten, då är man duktig. Alltför många förknippar löpning med ett måste och detta måste för att uppnå något annat än just tjusningen med att löpträna. De flesta som löptränar i vår omgivning gör det för att gå ner i vikt. En anledning som visserligen kan vara bra för en del men det är absolut ingen anledning om man ska förstå tjusningen med löpträning.
Så åter till överskriften, kan löpning vara roligt? Som sagt roligt är fel ord, löpning är snarare utmanande, utpumpande, adrenalingivande och stärkande. Roligt är det när man har flytet, när benen pinnar på och när det känns som om man kan springa till Kina men även då tycker jag att roligt är ett alldeles för mesigt och innehållsfattigt ord.
Semester tickar på. Vädret är regn men vi njuter ändå. Mr D fick på sig sina Asics Nimbus igår kväll och sprang 4k på slingan. Jag avverkade tröskelintervaller 3x2,7k i 4.30 fart. Kändes tufft i början eftersom alkoholkonsumtionen blev högre än väntat i lördags men allteftersom hjärtat jobbade på släppte segheten.
lördag 8 augusti 2009
Semesterfirare
Jag är i L.A dvs Laholm. Vi kom idag HELA FAMILJEN!!! Äntligen är det familjesemster, Tjohooo! Semestern inleds med 30-års fest ute på landet. Därefter en dryg vecka i Mellbystrand med förhoppningsvis badväder, löpning, lek och en rejäl dos ta-hand-om-varandra och ha det bra-mys. På lördag är det halvmarathon i Halmstad sen bär det av en vecka till Tjörnarp utanför Höör.
Hälen känns MYCKET bättre idag, känner faktiskt inget alls. Jag var på apoteket och köpte inlägg till mina vardagsskor. Var på löplabbet och köpte nya löpardojjs, det var dags. Asicsen var utnötta efter 5 månaders löpning och mina Puma får bli promenaddojjor i stället. Det blev ett par Mizuno wave inspired 5. Störtsköna och flickan i butiken lovade att det skulle vara samma stabilitet och allting trots att skon känns som luft på min fot. Jag ska ut och testspringa en runda på slingan i Mellbystrand snart.
Har tänkt på en annan sak. Jag måste börja tänka på hur jag för mig i spåret. Med det menar jag min hållning. Jag drar upp mina axlar till öronen och springer med huvudet bakåt när det är jobbigt. Man kan nog påstå att jag springer lite som han Michael Johnsson som var så duktig på 400m resp 800m (tror jag det var). Jag måste definitivt göra något åt detta. Tips någon?
Ha en skön lördag och håll tummarna igen då för att jag inte ska känna av något ont.
Det är föresten Vertex marathon idag. Jag var anmäld men bangade ur som ni vet. Så är det om man inte har det som krävs och är en fegis och även en latmask. Sitter och är en smula bitter men bara en smula för jag vet ju att jag alltid kan genomföra loppet nästa år.
Hälen känns MYCKET bättre idag, känner faktiskt inget alls. Jag var på apoteket och köpte inlägg till mina vardagsskor. Var på löplabbet och köpte nya löpardojjs, det var dags. Asicsen var utnötta efter 5 månaders löpning och mina Puma får bli promenaddojjor i stället. Det blev ett par Mizuno wave inspired 5. Störtsköna och flickan i butiken lovade att det skulle vara samma stabilitet och allting trots att skon känns som luft på min fot. Jag ska ut och testspringa en runda på slingan i Mellbystrand snart.
Har tänkt på en annan sak. Jag måste börja tänka på hur jag för mig i spåret. Med det menar jag min hållning. Jag drar upp mina axlar till öronen och springer med huvudet bakåt när det är jobbigt. Man kan nog påstå att jag springer lite som han Michael Johnsson som var så duktig på 400m resp 800m (tror jag det var). Jag måste definitivt göra något åt detta. Tips någon?
Ha en skön lördag och håll tummarna igen då för att jag inte ska känna av något ont.
Det är föresten Vertex marathon idag. Jag var anmäld men bangade ur som ni vet. Så är det om man inte har det som krävs och är en fegis och även en latmask. Sitter och är en smula bitter men bara en smula för jag vet ju att jag alltid kan genomföra loppet nästa år.
fredag 7 augusti 2009
Som ett brev på posten...
Jag har nog fått hälsporre i min högra fot. jag har känt en smärta under hälen i några dagar nu men inte tänkt så mycket på det. I dag känner jag av smärtan utan att jag har tränat. Har googlat och symptomen stämmer in. Man ska vila står det. Jag är inte riktigt beredd på det just nu. Hmm ska fixa nya dojjor och se om det hjälper. Jag har inte ökat min trängsdos men däremot använt mina PUMA skor ganska så flitigt den senaste tiden och de har inte lika bra dämpning som mina Asics. Håll tummarna för att det går att fixa bort genom nya skor. Jag vill inte vila, jag vill springa.
torsdag 6 augusti 2009
Underbar dag
Dagen började på lekplatsen 07.10! Jo det är så. Lika bra att komma ut med Vilgot så han får springa av sig. Det var fullkomligt underbart ute. Efter sovtimme och lunch var det åter dags att bege sig ut. Denna gången till en större och roligare lekplats. Efter 3 timmars lek stassade jag om och vi begav oss till Hästhagens IP. Solen gassade och efter 6 varv på 400m banan hade Vilgot knoppat in. Jag körde 5 tusingar i 4.10-fart. Benen var tunga vilket beror på lite för dålig vila mellan de tuffa passen. Jag fick ihop alla inom 4.10 oh de var alla hyfsat jämna. 2,5k nerjogg och sen var det klart!
Nu har jag ett par timmar för mig själv. Vilgot, bäste träningskompisen har somnat in för kvällen. Fullt ös ger den effekten. Mr D jobbar på, sista dagen imorgon innan semestern! Jag ska ta ett glas rött och kolla på Mammut, Lukas Modyssons film. Vädret ute är fortfarande underbart men efter att ha varit ute hela långa dagen är jag nöjd.
Tack för en underbar dag.
Nu har jag ett par timmar för mig själv. Vilgot, bäste träningskompisen har somnat in för kvällen. Fullt ös ger den effekten. Mr D jobbar på, sista dagen imorgon innan semestern! Jag ska ta ett glas rött och kolla på Mammut, Lukas Modyssons film. Vädret ute är fortfarande underbart men efter att ha varit ute hela långa dagen är jag nöjd.
Tack för en underbar dag.
onsdag 5 augusti 2009
Linda Rosing
Jag vet inte hur jag ska börja detta inlägg. Jag går rakt på sak. Alla vet vem Linda Rosing är. Alla vet att hon har en blogg. Alla tycker något om Linda Rosing. Jag vet inte vad jag ska tycka och behöver egentligen inte tycka något om henne, MEN. Idag var jag inne på hennes blogg. Hon tjänar tydligen en hel del casch på att skriva om just Linda Rosing. Fantastiskt! I alla fall. Jag skrollade ner bland hennes inlägg och hon hade skrivit ett inlägg om att hon skaffat en PT till sin dotter Melissa. Melissa är ett barn. Hon är vad jag förstår 15 år gammal så ja, hon är ett barn. Hon tränar 3ggr i veckan med "världens bästa PT" och powerwalkar 2ggr i veckan. Rosing skriver att Melissa har tränat två veckor med PT:n och hon är motiverad så resultaten kommer att komma snabbt.
FÖR HELVETE ROSING! Vilka resultat???
Fråga: Vad är det för fel på folk?!
FÖR HELVETE ROSING! Vilka resultat???
Fråga: Vad är det för fel på folk?!
tisdag 4 augusti 2009
Nästan där
Ikväll nådde jag nästan ända fram. 3x2,7k i tröskelfart som skulle gå i 4.30-fart. Jag tänkte så här: 2,7k är 300m kortare än 3k. 3x3k i 4.30-fart, siffror som i några veckor känt ouppnåligt. 2,7k är så långt det är runt Pildammsparken så det blev en bra siffra. Efter 2k uppjogg fick jag ihop 3 intervaller i farterna 4.27, 4.27 och till sist 4.25. Jämt och fint. De sista 500m på sista intervallen fick jag kriga för.
2k nerjogg hem. Nu dusch och lite god mat.
Hörs imorgon.
2k nerjogg hem. Nu dusch och lite god mat.
Hörs imorgon.
Raw Food - är det någon som har koll?
Vad är egentligen RAW FOOD och kan man verkligen träna löpning på raw food?
Jag funderar ibland till och från om jag ska bli veggo. Har varit det en kort period av mitt liv. Inte för att jag inte tycker om kött, tvärtom. I love it men så börjar tankarna vandra på vad det är jag stoppar i mig och så ja...
Jag mår knasigt av socker och snabba kolhydrater, det gör nog de flesta av oss och i boken (yogaboken) som jag läser och börjar gilla (se inlägget om ordet lycka) skriver författaren om socker och dess påverkan på vår kropp. Otäcka saker. Ja man ska väl kanske inte tro på allt han skriver men socker har nog en knasig effekt på oss. Ju mer vi äter desto mer vill vi ha. Mitt humör skiftar med sockerintaget och magen blir helt upp och och ner. Jag blir trött och lite håglös.
Åter till frågan. Författaren skriver om raw food och hur bra det är men att bara leva på "kalla grönsaker" funkar inte för mig. Jag måste njuta när jag äter annars kan det lika så vara. Sockret kan jag vara utan och köttet tänker jag ju ändå ibland på att välja bort. Är det någon som har koll?
Allt handlar väl om ens egna inställning till nya saker och förändringar. Bra information och en vilja och engagemang till det man vill förändra. Jag vill må bra, vara stark och pigg och inte gå ner i vikt. Vikten skiter jag faktiskt i utan det handlar mer om att bli medveten om vad jag stoppar i mig.
Jag funderar ibland till och från om jag ska bli veggo. Har varit det en kort period av mitt liv. Inte för att jag inte tycker om kött, tvärtom. I love it men så börjar tankarna vandra på vad det är jag stoppar i mig och så ja...
Jag mår knasigt av socker och snabba kolhydrater, det gör nog de flesta av oss och i boken (yogaboken) som jag läser och börjar gilla (se inlägget om ordet lycka) skriver författaren om socker och dess påverkan på vår kropp. Otäcka saker. Ja man ska väl kanske inte tro på allt han skriver men socker har nog en knasig effekt på oss. Ju mer vi äter desto mer vill vi ha. Mitt humör skiftar med sockerintaget och magen blir helt upp och och ner. Jag blir trött och lite håglös.
Åter till frågan. Författaren skriver om raw food och hur bra det är men att bara leva på "kalla grönsaker" funkar inte för mig. Jag måste njuta när jag äter annars kan det lika så vara. Sockret kan jag vara utan och köttet tänker jag ju ändå ibland på att välja bort. Är det någon som har koll?
Allt handlar väl om ens egna inställning till nya saker och förändringar. Bra information och en vilja och engagemang till det man vill förändra. Jag vill må bra, vara stark och pigg och inte gå ner i vikt. Vikten skiter jag faktiskt i utan det handlar mer om att bli medveten om vad jag stoppar i mig.
söndag 2 augusti 2009
Långpass
Långpass med 20k i 5.00-fart blev det idag. Det längsta jag sprungit sen Gtb-varvet i maj. Jag bestämde mig när jag satte igång att det skulle få ta den tid det behövdes för att springa 2 mil idag. Jag ville inte springa på utan försöka ta det lugnt. Jag tycker själv det gick jättebra. Benen började kännas lite tunga den sista kilometern men det fanns definitivt plats för fler kilometrar i dag. Det blev en fin och lätt tur med inslag av sommarregn, det luktade underbart sommarregn och det var stora droppar som föll på mig.
Igår var vi i Skrylle utanför Dalby och sprang. Mr D sprang 5k och jag 10k. Mr D fick låna Garmin i går men jag körde på ordentligt hela passet även om de sista 3 gick uppför. Vi hade sällskap av farmor och farfar som lekte med Vilgot under tiden. Efter dusch blev det lunch därute innan vi åkte vidare. Skrylle är verkligen superfint och jag kommer återvända dit även om det är en bit att köra.
Imrogon är det en ny vecka. Mr D jobbar sista veckan innan semestern HALLELUJA! Sen har vi tre underbara veckor tillsammans. Ha en skön söndagskväll.
Igår var vi i Skrylle utanför Dalby och sprang. Mr D sprang 5k och jag 10k. Mr D fick låna Garmin i går men jag körde på ordentligt hela passet även om de sista 3 gick uppför. Vi hade sällskap av farmor och farfar som lekte med Vilgot under tiden. Efter dusch blev det lunch därute innan vi åkte vidare. Skrylle är verkligen superfint och jag kommer återvända dit även om det är en bit att köra.
Imrogon är det en ny vecka. Mr D jobbar sista veckan innan semestern HALLELUJA! Sen har vi tre underbara veckor tillsammans. Ha en skön söndagskväll.
ordet LYCKA
Fler och fler människor i vår värld verkar sträva efter lycka. Böcker skrivs om vartannat om samma begrepp med olika titlar trots att alla syftar till att ge oss verktyg till att bli lyckliga. Det finns diverse självhjälpskurser som ska leda till att vi tar vara på livet bättre och lär oss prioritera det som är viktigast i livet - LYCKA! Jag håller på med en bok just nu som heter "Happy Yoga- 7 skäl till att släppa taget" Har bara kommit igenom inledningen men känner redan nu att jag har en halv pizza i halsen.
Jag kan bli ganska så jävla irriterad över detta påtvingade, sönderstressande och uttjatade begrepp som lycka kommit att bli. Lycka ska väl inte vara något som ska eftersträvas hela tiden, det är väl i alla fall en känsla vi alla har även om den i de mörkaste tider för tillfället gömt sig så finns den där. Det blir så otroligt sorligt om man ska jaga något, en känsla som man inte tror man har, känner eller upplever livet igenom. I jakten på lyckan förlorar vi inte bara oss själva, våra förmågor och upplevelser utan blir även väldigt missnöjda och tråkiga.
Jag vill leva nu och ta vara på det jag har i mig och i min omgivning. Jag är ödmjuk inför att Daniel och jag fortfarande upplever livet tillsammans med öppna och sunda ögon, att Vilgot kommit till oss och för att jag har en värld full av vänner och familj som är varma, kärleksfulla och får mig att skratta.
Jag kan bli ganska så jävla irriterad över detta påtvingade, sönderstressande och uttjatade begrepp som lycka kommit att bli. Lycka ska väl inte vara något som ska eftersträvas hela tiden, det är väl i alla fall en känsla vi alla har även om den i de mörkaste tider för tillfället gömt sig så finns den där. Det blir så otroligt sorligt om man ska jaga något, en känsla som man inte tror man har, känner eller upplever livet igenom. I jakten på lyckan förlorar vi inte bara oss själva, våra förmågor och upplevelser utan blir även väldigt missnöjda och tråkiga.
Jag vill leva nu och ta vara på det jag har i mig och i min omgivning. Jag är ödmjuk inför att Daniel och jag fortfarande upplever livet tillsammans med öppna och sunda ögon, att Vilgot kommit till oss och för att jag har en värld full av vänner och familj som är varma, kärleksfulla och får mig att skratta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)