söndag 25 december 2011

NY BLOGG!!!

Hej!

Jag har ny bloggadress från och med NU!

http://www.annabaath.se/

Ses där.

lördag 17 december 2011

Modet är uppe!

Jag är fortfarande sjuk men håller modet uppe!!! Heja mig för det. Jag är inställd på att ge järnet så fort jag kan men det är en seg förskylning jag har. Jag ser ingen direkt superbättring och har egentligen inte haft en möjlighet till vila under dessa veckor. Men nästa vecka har jag som mål att bli frisk för hur länge kan man vara sjuk och exakt hur mycket snor finns det i mig?!!! Imunfösvaret har visat sig vara i botten. Barnbaciller är hemska och ska bara överlevas. Så, nu lämnar vi tråkigheterna och blickar framåt.
Hallå!!! Snart är det jul i våra hus. Sanslöst om ni frågar mig. Det var ju precis jul ju! Skorpan ska fira sin första jul och har fått sin röda julstass av svärmor. Jag har själv lite svårt för allt det här med klänning, tuttenutt rosa/rött och allt vad det heter på små flickor. Tids nog blir man liksom medveten om att man är flicka och alla förväntningar. Men guuuud vad jag hoppas på att dessa förväntningar liksom hoppar över Skorpan.
Jag klär visserligen Skorpan lite flickigare men hoppar det rosa tutillullandet. Jag mår lite illa av det helt enkelt. Vi flickor behöver inte få stämpeln på oss som fina och söta redan vid ett halvårs ålder. Bara en parentes. Återigen till julen. Alla klappar är check. Julmaten lagar jag inte. Har svårt för all julmat som ska frossas i. Dessutom har till och med Mr D börjat gå i vegeteriantankar så kanske blir det ingen julskinka i år! Man ska aldrig sluta hoppas på mänskiligheten:)
Igår skänkte jag en slant, 200 pix till Musikhjälpen för att alla flickor ska få gå i skolan. Bara en sån sak. Så självklar men ändå så långt ifrån verklighet. Jag älskar Jason Diakte och vet att vi någon gång kommer att bli bästa vänner:) Han är så fin. Om du Jason skulle googla ditt namn en dag och hitta det i min blogg och läsa dessa orden om dig, ring mig då så tar vi en fika och pratar om livet eller bara skrattar. Lova det!

Hörs snart.

fredag 9 december 2011

Mornings

Mornings alla!

Hoppas ni har en finfredag. Det har jag. Jag ska dra till Stockholm och träffa mina fina vänner i helgen. Jag ska lämna dessa två fina sötsakerna hemma.  
 I måndags när Vilgot var ledig var vi nere på stranden. Det blåste och stod i men vi hade en härlig dag och fick härligt rosaskimrande kinder allihop.

Och igår när Mr D var och handlade med Vilgot nere i vår lilla butik kom Vilgot hem med den här fina blomman. Han hade sagt till Daniel att han ville köpa en blomma till mig. Vilgot hade valt den själv och köpt lila eftersom han vet att hans mamma äääälskar lila. I natt så skulle vi ha den i sovrummet så att vi skulle kunna se den när vi sov:) Det går inte att beskriva min stora, fantastiska kärlek till min lille lintott. Fina, finaste Vilgot!
Vi har levt lite i sjukstuga den senaste veckan och jag hoppas att jag på måndag kan återgå till det jag äääälskar förutom lila, att träna! Jag har inte kunnat röra på mig sedan i söndags men känner mig fortfarande sjukt taggad och fokuserad. Det kommer bli bra det här.

Ha en fin helg alla.

lördag 3 december 2011

Om jag hade vågat

Om jag hade vågat skulle jag ha fotat och lagt upp bilder på mig i gymmet, svettig och helt slutkörd. Men jag vågar inte fota i gymmet. Känner mig skittöntig så det blir inga bilder.
Idag blev det intervaller igen! Tänka sig. 4x4 min i 4.30 fart med 1 min vila. 5 min upp och ner jogg. Jo jag tackar, det var jobbigt och underbart. efter det ca 25 min styrka. Jag fick inte till alla plaerade övningar. Jobbgymmet har begränsade vikter och jag är helt ny på vissa övningar. Jag fick pussla men blev slut i kroppen. Det var väl det som var tanken!
Mr D tog kidsen med sig till farmor och farfar, jag käkade på ett fik innan jag kom hem. Helt ensam. Det är alltid märkligt de gångerman är ensam nu. Ibland funderar jag till och med om jag verkligen inte glömt barnen någonstans. Nu ska jag fixa inför framtiden och njuta av att jag är inne för det är ett riktigt raddigt väder ute.

fredag 2 december 2011

Ja jisses

Ja jisses med lussekatter det passerat genom min mun idag. För många! Dessutom ska jag käka himmagjord pizza à la Träningsglädje. Till det ett eller kankse två glas rött. Jag känner mig lite sliten idag så det blir nog bara ett. Jag gillar inte att bli trött av vin. Kvällen känns ganska meningslös då.
Men så var det det här med mat. Äta bör man ju liksom... Och sen var det ju det här med att jag vill ha en tajtare kropp. Hur funkar lussekatter, pizza, vin och chokladglass (den osm ligger i frysen och väntar) ihop? Illa eller hur? Okej, jag äter inte lussekatter, pizza och chokladglass varjke dag men det är långt ifrån återhållsamhet som gäller. Men så kan jag bli så trött på att utesluta saker för ärligt talat om jag nu vill bli tajtare vilket man även kan kalla för lite halv deffad, hur länge ska jag vara det? Hela livet? Nästa år? En månad? En vecka? Hur länge pallar man det? Kom inte och påstå att man kan vandra runt med en tajt kropp hela livet utan att "offra" sig. Då blir det ju liksom meningslöst på något vis. Jag ska ju träna, äta och må bra hela livet och inte bara sikta på att få en tajt kropp en vecka. Ni fattar vad jag menar! Jag vet inte ännu hur jag ska göra med min mat, om jag ska lägga om den eller om jag ska fortsätta käka lussekatter. För ärligt talat, det är jäkligt gott med lussekatter, himmagjord pizza med ost och vin! I vilket fall som helst kommer jag inte påbörja något ikväll.

Nu väntar pizzan!

torsdag 1 december 2011

Idag är en speciell dag!


Idag fyller denna fina prinsessa 6 månader. Jag är fullkomligt upp över öronen förälskad i henne och i hennes bror. Kan man bli sötare liksom...(jag är inte alls ödmjuk, jag vet). Jag vill just nu bara stanna tiden, det får inte lov att gå så här fort!

Våra fina ungar. Idag hade Vilgot lagt ett hjärta han hittat ibland julsakerna på Sophias säng. Mitt hjärta dunkar så hårt. Fina ni.

Efter nattning kl 20.00 fick jag iväg arslet till jobbets gym. Jag kan inte komma ihåg när jag senast satte foten där och dessutom tränade efter 20.00 på kvällen. I vilket fall som helst var det ju fullkomligt underbart. Jag körde intervaller på band efterföljt av tabata intervaller. Så ni vill veta vad det var för intervaller? Jo men då ska jag berätta.
Jag satte bandet på lite lutning, inte mycket men lite (0.5) och värmde upp i 10 min. Därefter blev det 4x2min, 4x1min, 4x30sek, med halverad vila. I vilan körde jag på samma tempo som i uppjoggen. Hallå! Vad det gick undan! Ibland känns det som om jag är superwoman och idag var en sådan dag. Jag avslutade med 5 min nerjogg.
Tabataintervallerna bestod av gång uppför riktigt tuffbacke på bandet, dips på bänk, ryggresningar, magövning med stång (hittat hos Lofsans blogg), step upp på bänk. SLUT! Tänk om detta fokus och denna energin fanns vid varje pass!






onsdag 30 november 2011

Snygg som attan

Kanske är det dags för ett inlägg! Det var några dagar sedan jag snackade träning. Jodå, det går framåt. Jag tränar på och posar framför Mr D med mina armar som nu fått sig några omgångars styrka. Jo, jag vet att det krävs mer än lite armhävningar för att få schyssta armar men känslan är ju att de redan nu är skitsnygga!!! Jag har haft fullt upp på dagarna eftersom Vilgot inte alls frågat efter att gå till förskolan och jag ogärna vill dra dit honom i tårar. Imorgon är det förskoledags igen och jag hoppas för min skull och, ja för hans också att han vill gå. Jag behöver andas och göra lite andra grejer. Vilgot behöver träffa sina förskolevänner och leka. Jag antar att det är en fas som säkerligen kommer att komma igen och igen. Det är ju så med barn. De är totalt oförutsägbara och man vet inte riktigt vad som kommer att komma. Men det är å andra sidan otroligt givande att något är oförutsägbart i vårt ekorrhjulsliknande liv. Eller vad säger ni?

söndag 27 november 2011

Svart på vitt

Att ta tillvara på livet är inte helt enkelt. Jag återkommer ofta till just dessa tankarna, dagligen om jag ska vara ärlig. Jag delar även gärna med mig av dem till er. Förmodligen är det som en slags terapi för mig att skriva ut mina tankar, få svart på vitt. Det är svårt att ta tillbaka löften som man gett till sig själv om de finns svart på vitt i cyberspace. Jag är livrädd för att jag inte ska komma någonstans mer än till planeringsstadiet i mina funderingar och agerande i starta eget processen. Lika mycket som det handlar om att generera pengar handlar det om att få vara kreativ, skapa min egna tillvaro och bygga något som är bara mitt. Jag vill tjäna pengar, jag vill bli rik för tusan, dessutom vill jag syssla med något som jag vill och som kommer från mig helt och hållet. Egentligen tvivlar jag inte på att jag inte skulle kunna lyckas, tvärtom. Mitt tvivel bygger snarare på om jag vågar ta steget. Jag vet att förändringar nästan alltid är till godo och att man i efterhand undrar vad sjutton det var som hindrade en från att ta steget. Det ska bli oerhört spännande att se om jag vågar ta steget fullt ut och om jag vågar att satsa på mig själv.

lördag 26 november 2011

En omtänksam varning

Lördag kväll. Jag är ensam. Eller så ensam man kan vara. Barnen sover. Mr D kollar hockey hos en vän och jag bara är. Som den ensamvarg jag är tycker jag det är makalöst underbart skönt att bara få vara med mig själv.
Imorgon är det första advent. Stjärnorna är uppe och det är fint. Jag älskar alla fina ljus i fönstren runt om i stan, det ser så vackert och stilla ut. I en stad som Malmö som nästan alltid brinner är det rofullt att se de små ljusen i varje fönster.

Idag har vi firat svärmor och innan svärmors galej blev det intervaller och ett Tabatapass. En favorit i repris men med andra intervaller och andra övningar. Jag hämtar en stor del av min träningsinspiration från lofsans blogg. Hon har lyckats med knepet att fånga mitt intresse och hon lägger dessutom många övningar på youtube och bjuder friskt på tips kring träning och kost.

Det känns så förbaskat skönt att jag bestämt mig för att köra igång träningen på riktigt. Lika mycket som det handlar om träning så handlar det om jag ska välja mig själv framför en timme med barnen. Alltför länge har det handlat om alla andra och det är okej ett tag men inte mer. Jag vägrar hamna i kvinnofällan, som jag brukar kalla det. Man är hemma med kidsen, städar, tvättar, fixar maten och allt gör allt det köret utan att ens ha fått en stund över för sig själv. I mångt och mycket är det helt självvalt. Man (jag) har svårt att släppa taget, lita på någon annas förmåga (Mr D). När man är hemma med kidsen är det lätt att hamna i ekorrhjulet som bara snurrar och snurrar.
Trots att ovan kan låta som gnäll så måste ni ändå veta att jag har det förbaskat bra. Det är superhärligt att vara hemma med Vilgot och Skorpan. Vi har det skitkul på dagarna och jag känner verkligen att jag tar vara på varje stund vi har tillsammans.

Till sist villl jag bara skriva en sak som jag kanske inte borde men nu ska jag göra det ändå, Om det nu finns någon som läser min blogg, som har barn och som själv bloggar, detta är riktat till er. Jag vet, att om ni lägger ut bilder på era barn, så är det för att ni vill visa upp dem för era nära och kära, bloggföljare och andra människor vars intentioner när de läser era bloggar är goda. Men det finns de som inte har samma intentioner som era goda läsare. SNÄLLA VÄLJ ERA BILDER MED OMSORG! Välj bort bilder där era barn inte är fullt påklädda. Lägg ALDRIG ut bilder på era barn när de är nakna eller visar sitt kön. Cybervärlden är en guldgruva för pedofiler och bara tanken på att en pedofil skulle ha mina nakna barn i sin fotobank på datorn får det att vända sig i magen på mig. Så lita på mig när jag skriver att ni ALDRIG skall lägga ut nakna bilder på era barn. Punkt.

torsdag 24 november 2011

Kick ass

Om ni bara visste så taggad jag är nu. Det är så det kryper i fingrarna. Efter ett  förskolestopp, avlämning av ett stycke barn fortsatte jag springandes med min fyrhjuling till Hästhagens IP här i Malmö. En riktigt raddig idrottsplats som inom kort ska byggas om. Skorpan slumrade in på vägen dit och sov sig igenom mitt intervallpass. 10 min uppjogg följt av 3x2min, 3x1min,3x30sek supersnabbt med halverad vila mellan varje intervall. Det var jobbigt men jag vet att jag kan ge mer. Löpningen avslutades med 5 min nerjogg. Sen mina damer och herrar körde jag ett 20min Tabatapass direkt efter! Och ja det blir ett utropstecken för satan i gatan vad jag känner mig nöjd med det.
Jag tänkte att jag på ett hyfsat strukturerat sätt ska berätta för er längs vägen vad det är jag ska göra och vilka mål jag har. Kort och gott mitt upplägg och min framtid. Jag är föräldraledig i tre månader till. Jag håller på för fullt med att försöka komma igång med ett företag som ska tillverka bruksvaror till butiker. Jag designar, ritar och fundera på kvällarna. Jag lusläser webben på tillverkningsföretag, pratar med folk och vett och etikett i branchen, får tips och söker upp information. Jag scannar av närbutiker och alla fysiska butiker jag möter på min väg. Jag ska arbeta fram en affärsplan med konkurrensanalyser, marginalanalyser och hitta mitt koncept. Jag ska jobba på en varumärkesstrategi och fundera ut ett företagsnamn som ingen glömmer. Min tanke är att starta smått för att växa in i rollen som egenföretagre. Jag är fullkomligt övertygad om att det jag gör är bra och tror på mina idéer. Jag är också otroligt taggad och glädjen genomsyrar hela min kropp när jag nu tillåts vara kreativ, räkna på siffror och planera. Och så mitt i allt detta längtar jag ut och jag längtar tillbaka till min form. Desssutom vill jag vässa min form ytterligare. Gå ner ett par extra kilon, forma lite snygga muskler och må bra. Idag var en perfekt dag att starta tyckte jag.  Det var det för nu.

onsdag 23 november 2011

Nu ni.

Jag kan få hjärtklappning av att tänka på hur mycket jag faktiskt tränade innan Skorpan och hur hårt jag tränade. Jag blir stressad och jag kan må dåligt av att inte hinna eller kunna ge mig iväg och träna i samma mängd. Jag vet inte hur många gånger jag de senaste 6 månaderna satt ihop scheman och funderat på mål och mening med min träning. Min motivation har förändrats och jag har intalat mig själv att den kommer att ändras så fort Skorpan slutat amma. Hon ammar fortfarande, dock inte alls lika mycket. Det finns inga genvägar och dygnet har inte fått fler timmar. Jag har den tid jag har och jag har den motivationen och orken jag har. Vissa dagar finns det ork och motivation medan de andra dagar är som bortblåst. Och visst skulle jag kunna vara nöjd och se på träning på ett annat sätt än tidigare. Jag har försökt att göra det men det går helt enkelt inte. Jag mår skit av det. Det finns något förlösande med träning som inte går att få någon annanstans. Människor som inte tränar förstår inte detta och kanske ser på det som trams och onödig prioritering. Men det skiter jag faktiskt i. Har man löptränat sedan 15 års ålder har man byggt upp ett beroende. Och det bottnar inte bara i själva träningen och stunden då jag befinner mig i den utan även i hur min kropp mår och hur jag, Anna mår. Så, med detta i bagaget bestämde jag mig för att ta tag i bloggen igen, sätta mål och ge mitt träningsliv en mening. Det går inte att bara springa lite, jag måste ha mål och mening för att få ett driv framåt. Under hösten är det en del bloggare som utmanat sig själva i sin träning och kommit igenom utmaningen som starka, snabba och fokuserade. Som småbarnsmorsa finns det ingen tid och det är därför man får se till att ta sig tid. Man tar tiden när alla andra sover, när Greys Anatomi går på tv eller i sällskap med en 6 månaders bebis i barnvagnen. Det jag har märkt är att det numer inte finns utrymme för att träna på bekväma tider och att stressen till avslut alltid infinner sig. Jag har också  insett att det inte spelar någon som helst roll att fundera över om jag är trött eller inte. I samma stund som jag uttalar orden JAG ÄR TRÖTT blir jag bara en ännu större loser och känner mig skitlåg. Vissa saker är bara som de är och just nu är sömnbrist bara som det är. Lika för alla. Nu ska jag köra på en annan taktik. Jag ska öppet redovisa hur det går för mig i mitt formfokusernade. Jag ska skriva ner mål och mening med träningen och andra livsavgörande beslut:) här på bloggen. Jag ska inte se det som misslyckanden bara för att jag inte kan springa ett planerat lopp osv. För mig blir det svart på vitt vad jag gör, vad jag inte gör och vem jag är. Det kanske visar sig att jag om bara några månader är skitsnabb, har fått coola armmuskler och kanske till och med en magruta! Det vore ju dumt att inte försöka. För mig handlar det om ett fåtal saker. Jag vill bli snabb, jag vill gå ner mina sista kilon, jag vill få en stark kropp, jag vill få snygga armmuskler. Inte mer och inte mindre. Och jag har kommit fram till en sak. Den enda som begränsar mig, sätter käppar i hjulet, kalla det vad ni vill är jag själv. Bara Anna. Så är det. Inte Skorpan och Vilgot, inte Mr D, inte något eller någon annan. Som många andra i vår värld ställer jag höga krav på mig själv och är aldrig riktigt nöjd. Men jag vet heller inte om jag vill ändra mig och bli nöjd. Jag har inte riktigt löst den gåtan. Jag vet bara att jag kommer att fixa det på ett eller annat sätt. Detta inlägg känns ärligt och uppriktigt och jag hoppas på lite pepp från er! Jag behöver inga kommentarer som att "var sak har sin tid" eller "ta det lugnt, det kommer" för jag har verkligen försökt leva efter "var sak har sin tid" ett bra tag nu och det funkar helt enkelt inte på mig. Nej, mer hejjarramsor och saker som "faaan va du är gryyyym", "ska vi ta ett pass ihop", "jag kan hjälpa dig putta vagnen", ja ni förstår. Nu ska jag sova, men det är inte slut. Imorgon kommer det mera. Sov gott så länge och tack för att ni orkat läsa igenom hela långa inlägget.

onsdag 2 november 2011

Tar en liten paus.

Hej på er alla glada. Nu ska jag ta en paus från bloggen och från alla andra bloggar också för den delen. Nu ska jag köra 100% på att få samla tankarna som rusar genom huvudet och på något sätt genomföra dem. Jag har inte mycket tid över och den lilla tid jag har ska jag inte lägga på att surfa runt bland bloggar som visserligen är skittrevliga att läsa men i själva verket inte hinns med. Min vardag går i maxat tempo och jag ska försöka vrida ner volymen, hänga lite mer hemma och ge mig själv mer tid. Så tills vi ses och hörs igen, ha det så bra, träna hårt och lev väl. Kram.

måndag 31 oktober 2011

Gårdagens mil

Jodå så är det. Min första mil som tvåbarnsmorsa. Det tog sin tid, jag hade Skorpan med mig i vagnen men jag tog mig runt på ca en timme. Min vanliga milrunda kändes bekant och jag insåg att jag saknat den under de månader jag hållit mig borta. Att springa milen har varit ett mål sedan Skorpan föddes och nu kan jag bocka av ett av de många träningsmål jag har satt. Nu är det bara den förbannade styrkan jag skall hitta kraft att genomföra. Hur svårt kan det vara liksom? Jag behöver den riktigt mycket nu. Kroppen känns otroligt svag och jag behöver bygga upp mig. Ikväll har jag tänkt att köra 5k riktigt jäkla fort. Styrkan ska jag försöka peta in lite efteråt.
Vi har ett crossfitcenter här i Malmö, inte alls speciellt långt ifrån där vi bor. Jag har tänkt testa på det. Dels för att det är ösigt men också för att det går hyfsat snabbt. Jag har bara inte funnit tid till det.

söndag 30 oktober 2011

Denna reklam som finns överallt

Nu ska jag gnälla igen. Jag läser bloggar nästan dagligen som på ett eller annat sätt gör reklam för något. FINE! och bra jobbat alla ni som efter tufft jobb får in lite intäkter på bloggen. Dessutom tycker jag att vissa produkter visat sig vara skitbra och jag hade aldrig köpt dem om jag inte upptäckt dem på bloggar runt om i cybervärlden. Hatten av till er. Men jag måste dock skriva att jag blir uppriktigt sagt skitbesviken när jag läser bloggar som jag tycker publicerar direkta reklaminlägg utan att skriva att personen faktiskt fått varan eller får betalt för att göra det. Jag vet att många är duktiga på att skriva att de testar produkter för olika företag och skriver ut att de fått varan osv. Inget ont till er. Men till alla er som testar och får grejer vars syfte är att göra reklam för det,  skriv det, det blir så mycket seriösare. Jag kan ta er seriösare och produkten framställs mer seriöst. Vi läsare är inte dumma i huvudet, vi fattar att det är reklam. Det blir bara så tramsigt. Jag har tagit upp detta tidigare och jag vet att en del skruvar på sig och tycker att jag är en bitch som är grön av avund men det skiter jag i. Tyck vad ni vill, det göra ju jag.

fredag 28 oktober 2011

Tyvärr inga skor till mig:)

Jag har fortfarande längtan till NY. Vi har pratat lite löst om att åka dit i vår. Kanske kan vi dra dit om jag slutar köpa svindyra skor till Vilgot. Det är makalöst vad skor och ytterkläder kostar till barn. Hur är det möjligt att jag köper dyrare skor till Vilgot än till mig själv. Det är inte rättvist! Jag har på senare tid funderat på om man ska starta upp ett nytt barnklädesmärke utan en massa krims krams. Kläder som funkar för både pojkar och flickor i coola mönster. Som dessutom inte behöver kosta skitmycket och som inte skor sig på diverse seriefigurer och filmer. Vilgot är såklart tokig i Bilar, älskar Blixten. På senare tid har han börjat tänka på vad han sätter på sig och ordet COOL finns även i hans vokabulär. Fast det är skönt att han kan säga vad han vill ha, mindre beslut för mig att ta. Idag gick skoköpet superbra, bäst hittills. Han  fick välja och det blev kanon!

Håll i hatten alla nu för när min Mr D kommer hem tänkte jag träna. Både lite snabbhet och lite styrka. Bring it on bara.


Slutar gräva nu

Jag är egentligen ingen person som gräver ner mig för mycket i saker. Oftast handlar det bara om att få lyfta bort skiten som sitter på axlarna för att kunna ta nya tag och se nya lösningar. Jag ger aldrig upp men stannar ibland upp för att reflektera över vad som egentligen händer. Jag tycker det är skönt att få det ur systemet genom att exempelvis skriva en rad på bloggen, prata med min underbare Mr D eller kanske bara springa skiten ur mig. Jag är av den tron att allting blir vad man gör det till. Jag väljer att tycka och känna olika saker i olika situationer och handlar sen därefter. Är livet piss, kommer jag att handla utifrån det. Tycker jag att hela världen är emot mig kommer den att vara det. Är livet som ett ekorrhjul kommer det bara fortsätta snurra samma varv runt, runt, runt tills jag tycker något annat. Det är också därför jag kan bli så jäkla irriterad på mig själv för att jag ibland trillar dit så enkelt. Stressnivån är löjligt låg för tillfället. Nog sagt om det. Jag tror ni fattar vad jag menar. Det är egentligen inte så komplicerat. Dessutom skäms jag ibland för mina känslor eftersom jag är så otroligt lyckligt lottad med att bo i ett rikt land, ha en underbar familj, härliga vänner och må bra. Hur många hade inte gett upp sin vänstra fot för att få byta. Ibland kan jag känna att det faktiskt inte är okej att klaga, jag skapar MITT liv och det är en förmån som inte speciellt många människor har möjlighet att göra på denna vackra jord.

Så idag är det fredag, brafredag! Efter lite mat i magen och pussar på barnen ska jag försöka få till ett litet träningspass med dem. Vilgot var helt med på noterna igår men ville hellre springa än cykla. Vi får helt enkelt ta det som det kommer. Egentligen är det förskola både igår och idag men de ringde igår och berättade att magsjukan härjar och att det var läge att stanna hemma. Otroligt omtänksamt och såklart att vi stannar hemma.
Ha en fin dag allihopa!

torsdag 27 oktober 2011

Havererad

Mina nära och kära får ursäkta nu.

Jag tror jag har tappat greppet om multitasking eller alternativt tagit det till en annan nivå som sen totalhavererat. Det går sådär i mitt liv nu när det kommer till balansen mellan att vara en innerlig moder, kärleksbejakande partner och vara Anna. Vet inte riktigt hur jag ska sortera upp allt, det blir mest en massa krafsande överallt. Tvättberg blandas med affärsidéer som växer på hög. En snart 5-månaders bebis som absolut inte vill vara någon annanstans än hos sin mamma. En storebror med myror i brallan och ett evinnerligt släpande upp o ner i hissen och runt överallt. Det känns som om det är en evighetsmaskin av saker. OCH jag är skiträdd för att hamna i detta träsket. Träsket som består i att serva och se till så att alla andra har det bra. Fasen vi måste ju käka, vi måste ju kunna bo i vår lägenhet utan allergichocker och barnen måste få vara barn o ha kul. Efter det så kan jag luta mig tillbaka och tycka synd om mig själv. Jag tycker jag jobbar med att hitta en balans men i ärlighetens namn går det åt helvete. Jag har kommit fram till att det just nu inte funkar att träna kvällstid. Skorpan fixar inte det och fram tills att hennes självständighet kickar in så får jag hitta en annan lösning. Dessutom är jag dränerad energimässigt på kvällarna så träningen måste försöka genomföras på dagen. Imorgon ska jag lura med Vilgot till Hästhagens IP. Han får cykla runt där medan jag springer. Jag får väl muta honom på något vis.


 Jag o Vilgot på lekplatsen efter min löprunda innan hämtning på Vilgots "jobb" dvs. förskola.


 Finingarna

måndag 24 oktober 2011

400-hundringar

Igår kväll när mörkret lagt sig drämde jag till med 400-hundringar i varierande fart. Som snabbast var jag på 1.40 och som långsammast på 1.58. Jag orkade 6 stycken. 2k upp o nerjogg. Det är märkligt det här med intervaller. Jag upplever det som att jag är hur snabb som helst samtidigt som jag vet att jag är väldigt långt ifrån farten innan Skorpan kom. Men det är känslan av att känna sig snabb och att ta ut sig som ändå är den viktigaste. Nu väntar en ny vecka med nya träningsmöjligheter. Inte idag dock, idag finns det tyvärr ingen tid att få in allt och träningen får ryka idag. Det finns ju trots allt andra roliga saker i livet som jag gärna vill hinna med.

lördag 22 oktober 2011

Det som är vackert

Malmö må vara en stad i händelsenas centrum och det kan te sig som en hård och kall stad. Men innerst inne döljer sig en värme och stolthet över att bo i denna föränderliga stad som Malmö är. Härom dagen såg det ut så här längs Ribban. Malmö är en liten stad där många ska rymmas och få plats. Ett av mina lufthål är Ribban och stranden. Vyn tar ibland andan ur en och det är svårt att förstå att man faktiskt befinner sig i en stad som periodvis brinner av frustration och utanförskap.



 Hösten när den är som bäst. Krispig luft, vackra färger är som gör själen glad.

fredag 21 oktober 2011

Brafredag!

Idag har jag gjort en Jenny. Gått en långprommenad, köpt underbart gott surdegsbröd, fikat och skall snart snöra på mig löpardojjorna för att i sällskap med Skorpan ta mig runt i Malmö i 45 minuter. Allt innan storebror Vilgot skall hämtas. Det är oförsämt fint väder här och man blir bara grå och trist om man stannar inne. Ingen tid att förlora liksom...
Innan dess har jag en timme att fördriva med tankar som ska ner på papper, pussar som ska utdelas på goa gosiga babykinder och en het kopp kaffe som ska drickas. En riktigt bra fredag om ni frågar mig.

tisdag 18 oktober 2011

Det blev mycket nu

Jag har verkligen inget att skriva om och har stora funderingar på att lägga ner bloggen men så kommer jag hela tiden på mig själv med att det finns så många fina och härliga människor som jag träffat genom bloggen, som inte bara gett mig råd och dåd utan också visat sig vara riktigt trevliga. Så jag fortsätter nog att blogga ett tag till. Dagens ämne är av en blanda kompott. Jag ska tycka till om hur lama vi är i vårt bloggande och hur dåliga vi är på att läsa det vi läser med kritiska ögon. Men som vanligt gör jag det svårt för mig eftersom jag är tudelad i tänket. Jag vill att det ska vara mer ifrågasättande av det som skrivs på bloggarna. Å andra sida, hur mycket debatt kan det bli kring ett träningspass på milen? Jag har själv svårt för att kritisera det andra skriver på sina bloggar just för attt det är deras ord. Jag behöver inte läsa det, jag behöver inte spy ut mina åsikter på deras bloggar. Ordet är fritt. MEN jag tycker dock att det finns något rosaskimrande över alla inläggskommentarer. Vi försvarar varandra hej vilt och försöker mer eller mindre passa in på varandras profiler. Låter det flummigt? Förmodligen. Mina tankar är inte så sorterade ännu och inlägget borde kanske ha väntat men eftersom jag inte riktigt visste vad inlägget skulle handla om blev det detta.

En annan sak, det här med att hålla en bra kosthållning. Skittråkigt, MEN i min värld lite halvviktigt just nu. Jag har snäppt upp mig ganska så bra och tänker på vad jag stoppar i mig. MEN sen räcker det med att locka kroppen med energi som egentligen bara är skit för att systemet skall krascha. Sockeret kickar in direkt och kroppen börjar automatiskt skrika efter mer. Jag blir trött, sur och mer eller mindre håglös. Mina tankar på att inte förbjuda något börjar nu ändras och jag funderar starkt på att utesluta sockret, i alla fall för en 100-dagars period. Det är ju löjligt så beroende vi i västvärlden är av socker. Sjukt läkigt.

Idag regnar det. Helt okej om ni frågar mig. Jag ska använda mina värdefulla timmar då jag är ensam med Skorpan till att få ner tankar på ett papper, mysa och dricka kaffe. Jag har inte gjort annat än agerat personlig assistent åt Vilgot och hemmafru åt Mr D de senaste dagarna och det står mig upp i halsen. Helt ärligt, hur mycket kan man slå knut på sig själv innan man går ut på balkongen och skriker?!

torsdag 13 oktober 2011

Mornings

Skulle bara säga GOD MORGON! MIna barn har sovit fantastiskt bra inatt och jag är således utvilad! Thank goooood. Solen skiner och efter förskolelämning skall jag och Skorpan puttra runt Malmö i 45 minuter. Blir liksom inte mycket bättre än så en fin höstdag som denna.

måndag 10 oktober 2011

På väg

Jag är på väg mot 21.11 vilket är mitt PB på 5k. Ikväll sprang jag 5k på 24.38. Okej, det är verkligen ingen tid att hålla fast i för länge, tvärtom. Jag ska kapa den tiden varje vecka framöver. Ikväll var första gången jag satsade ordentligt. Det var underbart att dra på ordentligt. Det bådar gott för framtiden och jag längtar till nästa snabbdistans.

torsdag 6 oktober 2011

Alla kan

Alla kan springa när de är mammalediga. Idag sprang jag med denna vagnen från mitten på 90-talet:) OCH det funkade jättebra. När Vilgot skulle komma till oss skaffade vi en Urban Jungle från 2004. Vagnen var i jättefint skick och jag använde den ofta när jag var ute och sprang med honom. Men så blev han 5 månader och på tok för liten för liggdelen. Sittdelen på UJ är bara framåtvänd och efter några turer med en apatisk baby framåtvänd köpte vi denna skönhet på Blocket för 1000 pix. Jag har fått damma av den gamla damen eftersom Skorpan ivrigt tittar efter världen och hon i denna kan halvsitta upp och titta på mig;)

Det jag vill ha sagt är att man kan springa med alla JÄVLA vagnar i världen. Det behöver inte vara en speciell vagn. Kan jag springa med denna kan alla mammor springa med sina vagnar för tro mig de flesta har inte vagnar från urtiden. Så, nu har jag på ett lite lättsamt vis gjort klart att det bara är att släppa sargen, stänga av Malou och sätta på sig dojjorna! Ses i spåret.

PS. Inte nog med att vagnen är gammal, det regnade också! Det ni!

tisdag 4 oktober 2011

Det ni!

Jag har mer och mer börjat läsa mammabloggar och framförallt de som bloggar om sitt tränande mamma liv. Jag känner att jag befinner mig lite i samma sits. Det jag glädjs åt är att vi rör på oss, tränar, svettas och mår bra av det. Det jag inte glädjs åt är att vi hela tiden måste be om ursäkt för att vi gör det. Som om inte vettiga människor fattade att träningen gör oss till piggare och gladare morsor och farsor. Jag tror inte att någon av de mammor jag läser om är en sämre mamma än den mamman som inte tränar. Trots att jag vet att det är så, skriver jag likt förbannat i vissa inlägg att Vilgot och Skorpan minsann har en gladare mamma efter löprundan. Ibland undrar jag hur det har blivit så att vi hela tiden försöker slå knut på oss själva när det kommer till föräldraskap. Jag och Mr D är i alla fall till stor del underhållare av två barn samtdigt som vi försöker vara hyfsade föräldrar. Det är inte alltid det går ihop. Idag gick det i alla fall ganska så bra. Ett stopp på ett lokalt kondis för kanelbullsintag innan tisdagsgympan.


Igår fick jag ihop 28 min ensamlöpning. Det ni! Vet ni hur långt jag kom på 28 minuter?

5k.



söndag 2 oktober 2011

Vara sin egen

Igår, helt otippat träffade jag en kollega. Hon stod och sålde grönsaker. Närodlade grönsaker. Hon har sagt upp sig. Hon har startat eget och beskrev det som att det var det bästa hon gjort. Jag sa att hon var modig som följde sin inre röst och samtidigt som jag sa det fick jag gåshud. Jag var nära att grina för jag kände mig plötsligt så stolt! Stolt över att HON vågade och stolt över att hon gav myndigheten och yrkesidentiteten fingret.

Jag vet egentligen inte vad det är för fel på mig. Majoriteten av min tankeverkamhet på dagarna går ut på att finna vägar som kan ta mig på roligare spår än den jag är inne på. Nu snackar vi enbart jobb. Men det är otroligt vad mycket tid jag lägger ner på att fundera ut strategier, design, budget och allt det där andra som hör till när man vill bli sin egen. Och så kommer hon och säger att hon sagt upp sig och startat eget! Kan det vara så att jag helt enkelt funderar för mycket och agerar för lite? För i ärlighetens namn, hur mycket kan man egentligen fundera, vrida och vända på en sak innan det blir nog. Förmodligen är det rädslan som kickar in vilket är skitkonstigt eftersom jag, när det kommer till att förändra saker i mitt liv, aldrig förr haft problem med det. Och vad är egenligen rädsla för känsla att ha och ens bry sig om? Rädslan hämmar oss bara, den tillför absolut ingenting i våra liv.

Ibland kan jag känna (mycket känslor just nu) att det enda jag är, det är att vara MAMMA. Det finns ingen som JUST NU behöver mig och de som behöver mig i så fall har inte vett att uppskatta det och dessutom får jag knappt betalt för att göra det jag ska. Uruslet och totalt knasigt tänkt, jag vet! Jag har själv svårt att ta kollegor som gnäller över vår låga lön. Vad trodde vi? När det dessutom fikas en hel del på avdelningarna kan jag inte ta gnället på allvar. Men vi formar våra egna liv, ingen annan har satt mitt arsle på min kontorsstol. Tänk er mig vid 55, snacka om en riktigt bitter bitch.

Jag vet varför jag vill vara egen. Jag vill tjäna pengar, vara kreativ och få frihet. Finns det någon därute som läser min lilla blogg som är sin egen. Hur gjorde ni? Varför ville du vara din egen? och Vad är det bästa med att vara egen?

lördag 1 oktober 2011

Nja

Det händer inte mycket hos mig. Jag har hostat mig fram de senaste nätterna. Är inte alls i något träningsstadie. Tvärtom. Men jag sörjer inte. Sjukdom och träning går liksom inte ihop. Det är redan beprövat. Hörs.

tisdag 27 september 2011

Alone at last

Äntligen ensam. Mr D är på jobbet, Vilgot är på förskolan. Som jag längtat. Det kanske är som att svära i kyrkan när jag skriver att jag tycker det är skönt att Vilgot är på förskolan men det skiter jag i. Jag är otroligt familjekär och tycker fantastisk mycket om mina vänner men har ett STORT behov av att vara ensam. Det är därför löpningen passar mig så bra. Jag får vara för mig själv. Nu är jag ju inte helt ensam, Skorpan är med mig. Men ändå.

Appropå löpning, träning och allt det där så går det trögt framåt med formen. Jag vet inte om jag varit naiv innan Skorpan kom som trodde att träningen minsann skulle bli en dans på rosor. Hittills har jag krigat mig till och igenom varenda pass. Det är ont om tid, Skorpan är vaken otroligt mycket för att vara så liten och hon är inte alls glad för att bara titta på. Jag känner att jag måste hitta ett sätt som fungerar för oss allihop. Jag har kört på tre i månader nu och vissa veckor har jag fått till 5 pass medan jag andra bara lyckats få ihop 2 eller färre. Jag är inte den som inte tror att det går. Tvärtom. Det måste gå annars rasar jag ihop. Utan min träning kan jag lika gärna kasta in handduken. I alla fall känns det så. Igår sa Mr D att han visst förstod att jag ville komma tillbaka till min form och bli vältränad och allt men att han hoppasdes att jag mitt i allt kunde stanna upp och ändå vara nöjd med den jag är just nu. Vad jag hade velat svara: JA, jag är nöjd just nu! Men det kan jag inte. Jag vet att jag i ett inlägg tidiagre skrev att jag inte är lika stressad som jag var efter graviditeten med Vilgot men just nu känner jag att det verkligen inte händer något.

Kanske är jag tramsig och till viss del utseendefixerad men det är så jag är. Jag skulle vilja kunna skriva att jag inte bryr mig men det gör jag. Att gå ner i vikt och hitta tillbaka till den jag var är just nu otroligt viktigt. Och jag har inget tålamod överhuvudtaget.

måndag 26 september 2011

Det behövs så lite

Ikväll blev det 30 min lätt löpning följt av 6x30 sek skitfort med 30 sek vila. Voila!
På vägen hem såg jag att Gateau ska öppna 200 meter från mig. Jippi!! Och de söker personal. Kanske ska jag slänga in en ansökan. De bakar ju ljuvligt bröd.

fredag 23 september 2011

Årets morsa

Snart är vi tillbaka i vårt fina Malmö. Ska bara inom LAholm på vägen. Veckan i Långasand har förvisso varit blåsig och regnig men även jäkligt härlig. När umgås man annars så mycket med varandra. Vissa dagar har man knappt tid eller ork att sitta ner och prata med varandra. Jo Vilgot, han snackar mest hela tiden. Dessutom har han blivit besatt av Dora under veckan. När Vilgot var liten skulle jag aldrig ha drömt om att låta honom titta på tv eller film. Man kan vara ganska så självgod som nybliven mamma och tro sig veta allt. Man blir ödmjukare med tiden. Ibland får jag känslan av att vår strävan efter att bli årets morsa och farsa gör att barnen inte får vara barn. Jag är ute mycket med Vilgot och Skorpan på dagarna och det är då själva den om jag sen ska sitta med dåligt samvete för att Vilgot kollar på Dora. Min egna nominering till årets morsa uteblev den kvällen då jag gav Vilgot kanelbullar till middag:)

tisdag 20 september 2011

Slut på tristessen

Jag har kört styrka och är helt slut i kroppen. 17 minuter tog det. Jag är otroligt svag, det var jag redan innan jag blev gravid med Skorpan. Mitt mål är att bli stark innifrån och ut men jag vill ha lite schyssta muskler på armarna också. Jag varvade styrka med lite konditionsövningar. Helvete vad jobbigt. Jag kommer inte att behöva vara så rastlös resten av veckan. Nu vilar jag med Skorpan, man får passa på medan Mr D är ledig. Nästa vecka är det bara jag, lintotten och Skorpan och då blir det fullt ös.

måndag 19 september 2011

Not much

I Långsand mellan Halmstad och Falkenberg händer det inte så mycket. Mr D är bra på att tagga ner, jag är urusel på det och blor lite lätt irriterad och oplanerad vilket resulterar i rastlöshet. Dessutom har jag märkt att det är svårare att dra ut arslet och träna när vi är lediga båda två. Idag har jag dock sprungit intervaller, 2 minutrare. Jag höll till sista intervallen men är ändå nöjd med mina 9 som jag sprang. Mr D har grillat, att grilla är att vara man. Jag väntade två timmar på min köttbit men den var god och Mr D var extrem manlig i grilloset. Jag frågade lite försiktigt om det blev fler grillkvällar. Han svarade att han skulle grilla varje kväll. Jag tänkte direkt att jag nog kommer köra på förrätt imorgon. Sov gott.

söndag 18 september 2011

Lååång dag

Klockan har tickat förbi midnatt. Det har varit racerlördag, en dag som gått fort som fan helt enkelt. Lördagen bestod av klädinköp till en +++ kilokropp, barnkalas, köra till Helsingborg för möte med mormor o morfar, hem igen, göra sig snygg och sen iväg på fest. Skorpan var på sitt första Gille idag och både hon och jag tyckte det var kul till 21.30. Sophia vill gärna vara med hela tiden och på kvällarna sitter jag ofta med henne i famnen och ammar henne ganska så mycket. Vi drog hem och inom en filmbutik. Jag hyrde en hopplöst traditionell kärlekskomedi och vräkte i mig en massa godis. Det är ju ändå lördag tänkte jag... Hmmm, hur ränkte jag där tänker jag nu. Imorgon drar vi iväg på en veckas stugsemester i något som heter Långasand i Halland. Kram och God Natt.

torsdag 15 september 2011

Nåja

7k löpning idag. Blåste så in i bengen. Det gick uruselt. Hade ont i kroppen efter mitt microstyrkepass igår. Det är ju så man skall skämmas. Lite planka, utfakk och armhävningar på knäna och kroppen protesterar. Nåja, det kan ju bara bli bättre.

God kväll.

Resa utan dess like

Det börjar bli en stor liten Skorpa vi har. När Sophia föddes vägde hon 2900 gr, nu har hon dubblat sin vikt. Snart fyller lillan 4 månader och min graviditet på 9 månader känns otroligt långt bort. Skorpan vill mycket redan nu och bärsjalen ger henne möjlighet att vara med och se världen. Hon är otroligt förtjust i sin bror och Vilgot är fantastisk med henne även om han nog hade förväntat sig en syster som skulle kunna spela fotboll med honom när hon kom.

Jag tror inte det går en dag utan att jag eller Mr D konstaterar för varandra vilken underbar lycka det är att få vara tillsammans med dessa två underbara små individer. Att vara mamma är den svåraste uppgiften jag axlat. Som jag skrev i förra inlägget är det många känslor som jag måste hantera samtidigt som jag hela tiden utsätts för nya utmaningar i takt med att barnen utvecklas. Det är en häftig resa vår familj är på, en resa som aldrig kommer ta slut utan bara kommer att bli häftigare och häftigare.

onsdag 14 september 2011

Som en öppen bok

När jag var sisådär 15-16 år var jag helt övertygad om att jag skulle bo i NY. Det hade jag och min fina vän L bestämt. En skulle bli skådis och en skulle bli dansare. Vi skulle bli berömda och leva loppan in the Big Apple. Vi blev inte berömda och vi bor inte i Big Apple men visst lever vi loppan. I alla fall så gott det går. Jag älskar NY och skulle kunna åka dit idag om det bara gick. Tids nog kommer jag att återse den underbara staden som aldrig sover.
Ibland funderar jag över mina val som lett mig hit där jag är nu. Jag är just nu uppe i en förändringsprocess. En process som jag befunnit mig i ett par år känns det som:) Jag har funderat på mitt yrkesval många gånger om och det känns mer aktuellt än någonsin just nu. Med barn nr 2 kom känslor krypande på mig som jag inte haft innan. Barn får oss att öppna upp vårt känsloregister och jag tror att jag blivit mer emoitionell sedan Vilgot och Sophia kom. Sen tror jag inte att det är bra för människan att bara uppleva onska, sorg och förstörelse. Vi behöver något mer. Visst ger arbetet mig en stor glädje men det svarta fastnar ändå på något vis. Man blir lite bittrare, lite mer hård och lite mer avskavd efter ett tag. Tanken när jag valde mitt yrke var att jag skulle hjälpa och påverka. Att välja rätt väg i livet är inte alltid så lätt. Det är lätt för oss alla som har en mamma och pappa som älskar oss, vänner som vill oss väl och en stadig grund att stå på. För andra är motsatsen det enda de mött. Ibland, väldigt ofta känns det som om min skalle stångas blodig. Mottagaren vill eller är oförmögen att ta in det jag säger eller gör och jag finner mig själv i en situation som mest liknar ett löpande band. Kanske är det dags att vända blad nu och se vad som väntar bortom allt. Kanske kommer jag ångra mig, kanske blir det det bästa som hänt mig. Kanske gör jag inget alls åt det. Jag känner mig oerhört priviligerad som kan tänka tanken på att lämna mitt yrke, lämna min yrkesidentitet och fokusera på vem jag är och vad jag vill. Jag vet i skrivande stund inte vad som händer framöver, jag vet bara att jag måste finna någon slags ro med mina val och det jag gör i mitt yrkesliv.

tisdag 13 september 2011

Taggad

Tänk så snabbt det kan svänga. I alla fall i mitt liv. Ena dagen skittrist att ens tänka tanken på att dra på sig löparstassen. Andra dagen, längtan och förväntan över en blåsig runda med Skorpan som bästa sällskap. Intervaller i mängder, fler än jag hittills pallat. Funderade till och med på att anmäla mig till ett lopp. Bara för att få känna lite nervositet och adernalin. Men sån är jag.

Bilder

Jag har funderat på vad jag vill ha ut av min blogg och kommit fram till att jag för tillfället inte har en susning. Bjuder däremot på lite bilder från förra veckan.
Vilgot tröstar sin syster, jag springer i backen upp till vårt hus.
Skorpan är en otroligt pigg tjej, sover i princip inget på dagen men tack o lov på nätterna. Hon har en pigg och intensiv blick och vill vara med där det händer.






Vilgot är en fantastisk liten individ med en drös frågor som ska besvaras varje dag. Han kramas och springer om vartannat. Jag är mitt i all småbarnskaos otroligt lycklig.
Jag kan tyvärr inte skryta med att jag badade i poolen så många gånger. Trots värmen tyckte jag det var skitkallt i poolen, har blivit en riktig landråtta.
Som sagt, jag vet inte vad det ska bli av min blogg. Just nu tränar jag sporadiskt. Jag varken orkar eller vill följa mitt schema och jag inbillar mig att det kommer en tid för träningen senare. Det är knepigt med träning och amning men med lite pussel går det. Helst springer jag utan vagn eftersom det är mer effektivt och jag kan "springa ut". Vi har testat ersättning några gånger och det blir bättre och bättre för var gång. Skorpan vill väldigt gärna vara nära hela tiden och vill hon det ska hon så klart få det. Skillanden mellan Baby Vilgot och Baby Skorpan är att jag är mer avslappnad i mitt förhållande till träningen denna gången. Jag känner mig inte alls lika stressad av att inte få träna. Var sak har sin tid och just nu vill jag inte stressa och jaga. Jag kommer hitta formen igen, det kommer bara ta lite längre tid denna gången.

måndag 12 september 2011

Under Toscanas sol

Så, nu är jag åter uppkopplad. Jag har varit i Toscana i en vecka. Under den varma solen, bredvid vinrankor och olivträd i goda vänners sällskap. Barnen har skrattat och lekt mest hela tiden. Jag har pratat, umgåtts och haft det härligt. Träningen har legat på is och jag har njutit av att bara vara. Jag ska slänga upp lite bilder så småningom men just nu orkar jag inte koppla in telefonen. Nu börjar en ny vecka med nytt fokus. Hörs snart.

fredag 26 augusti 2011

Min träning just nu

Så här glad blir man när man får springa. Ni känner säkert igen känslan av frihet. Jag har inte supermånga som läser min blogg men det finns de som gör det. Tack! Och tack för alla fina kommentarer som piggar upp.

Cecilia, så här tränar jag just nu:
3 löppass, 3 styrkepass. Dessa varvas med varandra.

Löppassen består av:
Pass 1: intervaller, 5-10 min uppjogg, 4x4 min högt tempo med 1 min gång. Avslutas ed 5-10 min nerjogg.
Pass 2: Tempopass 30-35 minuter, det ska kännas och flåsas:)
Pass 3: Lite längre i lägre tempo, ca 45-50 minuter

Styrkan då? Jo, jag har ett program som tar allt mellan 15-30 minuter beroende på hur många varv man orkar. Utfall, knäböj, armhävningar (på knä), tricepsövning, plankan, ryggresning, upphopp, mm. Inga konstigheter. Jag kör 10 av varje innan jag bytar övning och så håller jag på så några varv. Jag tror att det är rätt för mig just nu eftersom jag är ny i det här med att ha två barn och inte kan ta mig så långt från hemmet. Jag vill heller inte att styrkan ska behöva ta så lång tid eftersom löpningen kommer ta mer tid framöver. Plankan gör under för bålen och jag har redan märkt att min ömma baksida i benet blivit mycket bättre.


onsdag 24 augusti 2011

På god väg

Född löpare. Min son alltså. Nu också min man. Han pinnar på. I sina nya tights. Min man alltså. Som han hånat män i tights! Nu älskar han sina tights. Så kan det vara. Jag älskar min styrka som jag försöker köra tre gånger i veckan. Det är ett skitenkelt upplägg som gör mig mör efter 15 minuter. Jag ska klara 5 varv men har so far gett upp efter 3. Den som ändå hade tid att gå till en PT som kunde piskam skiten ur en... Jag läser många bloggar skrivna av småbarnsmorsor. De tränar och äter rätt och är helt fantastiska i sitt vardagspussel. De blir starka och snabba morsor fulla med energi till sina ungar. Bra där. Min vän M skrev idag på sin facebooksida:

Very important ingredient in life is happiness- 1. Care for your loveones 2. Follow your heart 3. Do what you strive for...

Mmmm känns som om jag är på god väg...






tisdag 23 augusti 2011

dagens

Min dag idag. Hänga med Skorpan. Träna lite. Hämta Vilgot för lite lekplatshäng.


fredag 19 augusti 2011

Tack

Jag är 35 år gammal. Har de finaste ungarna, en underbar Daniel, är frisk och har nära och kära som jag älskar och som älskar mig. Om några veckor ska jag träffa två av mina absoluta närmaste vänner med deras familjer under en hel vecka. Jag ska få prata, skratta och debattera med dessa underbara människor. Jag får dagligen se min son prata och leka med sina vänner. Jag har tak över huvudet, mat i min mage och mår underbart. Allt det har jag. Allt det är jag tacksam för. Igår stötte jag på Herr Död. Han tog ett ungt liv som inte var redo att följa med honom än. Det är oerhört tragiskt när en ung människa går bort. Mina tankar går till hennes nära och kära. Själv hyllar jag livet och människorna i det. Tack för att ni finns, tack för livet.

torsdag 18 augusti 2011

Min satsning

Jag vet inte hur mycket jag gick upp i vikt när jag väntade Skorpan. Jag tror det landade på ca
15 kg. Jag har egentligen aldrig tyckt om att skriva om vikt och vad jag äter på bloggen eftersom jag tycker det finns tillräckligt många som gör det och som är bättre på det än vad jag är. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att dela med mig av mina graviditetskilon till er:)

Jag bestämde mig ganska så snabbt efter Skorpans födsel att inte stoppa i mig en massa skit. Jag hade varit hyfsat duktig på det under graviditeten och det hade skapat ett visst sockerbehov. Jag skulle så gärna vilja skylla allt på Mr D som köpte godis och åt mina mindre nyttiga middagar. Men tyvärr är det nog så att det var jag som drog ner honom i skiten. I vilket fall som helst var både Mr D och jag var rätt trötta på snasket och tog ett gemensamt beslut att skippa all skit och koncentera oss på det som är bra för oss. Jag är otroligt imponerad av Mr D som tränar som aldrig förr och äter bra, frisk mat. Status just nu är att jag har hälften av viktuppgången att ta igen. Ca 7 kg. Eftersom det känns som om jag sprungit hela mitt liv har jag aldrig behövt bry mig så mycket om vad jag väger. Till viss del har jag nog alltid tänkt på vad jag stoppar i mig men har tänk att löpningen nog gör sitt. Således har jag aldrig haft någon riktig koll på kaloriintag och förbrukning.

Efter att ha surfat runt på en del bloggar har jag förstått att det inte bara är att springa skiten ur sig som gäller. Kosten har lika stor del när det kommer till viktminskning. Visst fattar jag att man inte kan stoppa i sig vad som helst men jag har inte riktigt greppat hur saker och ting är rent kalorimässigt. Faktum är att jag nog trott att det krävs mer kalorier för att driva runt min kropp än vad det egentligen behövs. Bara vetskapen om detta har förändrat min syn på det jag stoppar in i min mun och när jag väljer att göra det. För att få koll på kaloriintaget har jag laddat ner en app till telefonen som gör det enkelt för mig att se hur mycket kalorier maten jag äter innehåller. Jag vet vilket intag jag skall ligga på för att få en sund viktnedgång och hur lång tid det kommer att ta mig. Ganska kul faktiskt. Dessutom otroligt lärorikt.

Hur det kommer att gå återstår att se. Jag kommer inte att visa några bilder på någon degig gravidmage. Inte heller någon på mina kommande magrutor:) Jag kommer däremot dela med mig av mina upplevelser som kalorijagare och löparnörd. Ses i spåret.

tisdag 16 augusti 2011

dagens

Dagens pass bestod av 5 min uppjogg, 4x4min tempo med 1 min återhämtning. Nerjogg 5 min. Igår styrka. Pallade 3 varv av de 5 tänkta. Imorgon drar jag och barnen till mormor och morfar. Löpning på slingan i Mellbystrand på torsdag!

Just nu.

Koksmjölk får lov att stå för förändring. Det är mycket som förändrats i mitt liv de senaste åren och så även smaken. Förr avskydde jag av någon anledning kokos vilket bland annat inneburit att jag aldrig tyckt om chokladbollar eller maträtter med kokos i. Jag har fortfarande svårt för chokladbollar men det beror mest på konsistensen idag och mindre på kokosen. Kokos i mat däremot har börjat bli riktiga höjdarrätter. Har läst att man kan stek i kokosolja vilket jag ännu inte provat än.
Skorpan och Vilgot står för den otroliga mängd kärlek som vi har inom oss och som på någotvis aldrig tar slut. Jag drar in doften av bebis i min näsa och bara njuter. Hjärtat slår volter och jag kan inte annat än känna lycka.
Röda naglar står för hot mama, javisst!

fredag 12 augusti 2011

Är den slut nu?

Är den redan slut? Sommaren alltså. Precis som alla andra år går de varma månaderna alldeles för fort. Å andra sidan ska vi snart få lite värme igen. Om några veckor drar hela familjen till Italien. Tackar för det ja. Inte bara ska jag till Italien, nej jag ska dit med mina fina vänner och deras familjer. Kan knappast bli bättre.
Igår när Skorpan sov, Vilgot var på dagis satte jag ihop ett styrkeprogram och ett 4 veckors träningsschema som drar igång på måndag. Styrkan gör jag hemma och löpningen med Skorpan. Både övningar och schemat är realistiskt att genomföra. För det är det jag behöver känna. Att det är realistiskt. Det är inte mycket tid man har över men lite finns och då gäller det att maxa den fullt ut.


torsdag 11 augusti 2011

Skärpning

Jag tackar ödmjukast för att ni tog er tid att svara på min fråga angående styrka vs löpning i förra inlägget.

Efter att Skorpan kom till världen har jag dragit på ganska ordentligt med löpningen. Det har gått fortare än med Vilgot. Tyvärr är det inte helt okomplicerat det här med löpning. Speciellt inte efter en graviditet och allt vad det innebär. Mina magmuskler är kassa. De var kassa redan innan graviditet och kejsarsnitt men nu finns de typ inte. Det som händer mig när mina magmusklerna är kassa och jag springer är att musklerna i baksida lår gör ont. När magmusklerna tackar för sig måste fram- och baksidan av låret jobba extra mycket vilket resulterar i att det gör ont. Naprapat Jimmy berättade detta för mig och gav mig övningar både för uppvärmning och för magen. Jag märkte resultat direkt. Nu är jag där igen. Att det gör ont. Allt för att mina magmuskler kapsejsat. Eftersom jag inte vågat köra några direkta magövningar än så är magen fortfarande helt urkopplad när jag springer. SÅ vad säger det mig? Jag har funderat sedan i förrgår då känningen kom och har följande plan:
  • Ta det jäkligt lugnt. Vad stressar jag upp mig för. Förr eller senare kommer jag tillbaka till snabbhet och tävling. Jag springer för min egen skull, för att slå MINA resultat. Jag känner mig en smula tramsig när jag tänker på att jag efter 2 månader tror att allt ska vara som vanligt.
  • Börja göra plankan VARJE dag. 3x30 sek på knäna. Det fixar jag.
  • Fokusera mer på styrka än kondition ett tag. Det var ju stark innifrån och ut jag skulle bli.

Tre saker. Varken mer eller mindre.

JAG.SKA.SPRINGA.HELA .LIVET!




onsdag 10 augusti 2011

Hur funkar det?

En liten uppdatering om vad som händer i livet. Vi har städat och stuvat om i vår lägenhet. Piffat och trixat. Vi ska sälja lägenheten, eller i alla fall försöka. Det är ju lite stiltje på bostadsmarknaden för tillfället och just DÅ väljer vi att försöka sälja vår lägenhet. Planen är att sälja först och köpa sen. Vi får se hur det går med allt. Vi trivs bra i vår lägenhet och sitter inte på något vis i sjön om det inte blir som vi tänkt oss.
Under tiden som det fotades i vår lägenhet var vi ute och fixade med annat. Barnen somnade till i bilen på väg till lekplatsen så jag slank inom Melvins och köpte en fin grillad surdegsacka med kaffe. Ibland kan en tyst lunch i bilen vara underbar!

Efter matintag och annat hamnade vi på Sagolekplatsen intill Biblioteket här i Malmö. Vilgot älskar att springa och sprang fram och tillbaka på träplankorna medan jag matade Skorpan. Nu är vi hemma. Det blåser så in i bengen ute och regnet visar sig med jämna mellanrum.

Dagens mamma Anna bild. Det är inte så ofta som jag lägger ut bilder på mig själv. Jag vet inte varför jag har så svårt för det, är ganska självkritisk av mig. Få bli ändring på det.
Slutligen en fråga, kanske korkad, jag vet inte. Min löpträning handlar i vanliga fall inte om att gå ner i vikt. Just nu är dock viktnedgång ett mål eftersom jag ju såklart vill bli av med mina gravidkilon. Jag har hört eller rättare sagt fått det sagt till mig att löpning och viktnedgång inte har med varandra att göra men att däremot styrketräning och muskelbyggande har det. Hur funkar allt? Jag vet ju att jag så småning om kommer att hitta tillbaka till min "original" kropp men är hemskt nyfiken på hur allt hänger ihop. Är det någon som vet och som i så fall vill upplysa mig?!

fredag 5 augusti 2011

Den store Sjöberg

Partik Sjöberg ska sommarprata idag. Vad kul för honom att ännu en gång få göra sin röst hörd. Jag är så trött på människan. Jag är trött på att han får ta plats i media och härja runt och tycka till om precis allting. Jag är trött på att höra om hans leverne, om att han sniffat kokain. Jag skiter faktikst i det. Jag är så in i satan trött på hans dryga jävla sätt. Jag är inte ens intresserad av honom som idrottare längre. Det fanns en tid då jag tyckte att Partik Sjöberg var supercool och grym. Nu är han bara tramsig och likt en avdankad sopaskådis gör allt för att höras och synas. Tyvärr kan jag inte ta honom på allvar länge trots övergreppsavslöjanden i hans bok. Det är såklart en stor tragedi om Patrik Sjöberg blivit utsatt för övergrepp av sin tränare under sina unga idrottsår men det gör inte att jag tycker mer om honom. Jag tycker dessutom att man ska passa sig med att gå ut offenligt med anklagelser som dessa när förövaren är död och inte har en chans att försvara sig.

torsdag 4 augusti 2011

Lever livet

Jag kunde startat min dag sämre. Jag och Skorpan drämde till med 3x10 minuter i jobbigt tempo idag. Solen sken på oss och jag fick till en liten bonnabränna. Efter 45 minuters kondition stannade jag till i Pildammsparken (se ovan) och körde styrka 15 minuter. Det ni! 3 gånger i veckan efter vagnjoggen med Skorpan ska vi fixa 15 minuters styrka. Allt medan lintotten Vilgot är och träffar sina kompisar på förskolan. Vilgot får lov att gå på förskolan 15 timmar i vecka uppdelat på 3 dagar. Helt schysst upplägg om ni frågar mig. Jag får kvalitetstid med Skorpan och hinner träna när hon sover.
En bild säger mer än tusen ord sägs det. Jag håller med. Lyckan av att få springa igen är total. Skit samma att det går i lustempo och skit samma att jag har en lång väg kvar till snabbheten i benen. Och tänk att mina små sommarshorts kom till nytta i år igen:)

onsdag 3 augusti 2011

Kase vid vattnet

Sommaren fortsätter att visa sig från sin bästa sida. Bad och sol. Jag fick med mina båda barn till stranden idag. Helt smärtfritt. Vi har det jättefint vi tre. Jag trodde inte att det skulle gå så bra som det gör men Vilgot visar sig vara en kille man kan lita på:)
Igår var jag och Sophia ute och vagnjoggade i 40 minuter. Även om det är tungt just nu så var det sååå in i bengen tungt igår. Antar att det tunga kan bli tyngre...
Här i Malmö spelas det kasedansmusik nere på Ribban om kvällarna. I en annars ganska så rå stad som Malmö är det fint att se männskor som dansar med varandra så nära. Bilden ovan är från Haväng på Österlen. Skorpan sover fint i bärsjalen. Jag älskar sjalen och närheten till Sophia den ger trots fokusen på allt annat.

söndag 31 juli 2011

Löpningen fortgår

Tre veckors semester för Mr D är smärtsamt över. Nu återgår livet till jobb för hans del och fortsatt ledighet för min. Jag är ledig till mars. Visserligen är det den tuffatse uppgiften jag ställts inför i mitt liv men jag är fullt övertygad om att jag kommer fixa det. Sophia äter och växer och jag försöker krympa i samma takt:) Det här med att bli tvåbarns morsa kräver en hel del tålamod och förståelse. Vilgot klättrar på väggarna emellanåt och Sophia vill vara nära och amma hela tiden. Allt handlar om värme och kärlek men de två underbara ungarna uttrycker det på olika sätt. Jag hatar uttrycket TROTSÅLDER och att "han är trotsig". Barn är precis som vi vuxna, individer med egen vilja och bara för att de inte vill göra som vi vill att de ska göra är de inte trotsiga. Jävla skituttryck om ni frågar mig.
I går kom vi hem från en sväng på Österlen. Österlen är underbart. Regnet öste ner de flersta av dagarna men på något vis spelade det ingen roll. Det förblir lika vackert och avslappnande.
Träningen går bra. Jag har utökat mina löprundor, tiden jag springer eller lunkar blir längre och längre. Igår körde jag till och med några halvdanna intervaller med 4 minuters lite tuffare löpning varvat med 1 minuts promenad. Styrkan går sådär om jag ska vara ärlig. Jag har inte vågat köra plankan och de andra fina övningarna jag blev tipsad om mer än en gång. Skynda långsamt är verkligen ett uttryck jag bär med mig nu efter graviditeten och kejsarsnittet.

onsdag 13 juli 2011

Styrketips tack!

Jag har aldrig riktigt styrketränat. Inte ens sådär lite grann som man ändå kan göra hemma. Har jag försökt, har alla mina försök havererat, jag har lessnat och prioriterat bort det. Nu vill jag sätta igång och mitt mål en stark kropp innifrån och ut. Jag vill göra övningar som funkar hemma i några månader eftersom jag inte riktigt kan ta mig till gymmet med Skorpan. Jag vill fokusera på ben, mage, rygg och armar. Plankan ska jag börja köra så smått med start imorgon. Men nu behöver jag lite tips och trixs på bra övningar i hemmet med eller utan redskap. Vad behöver jag för redskap? Vilka övningar är grymma? Hur lång tid lägger ni på styrka varje vecka?

fredag 8 juli 2011

Trumpet spel

Även om regnet faller ner så väljer jag att blunda och visa strandbilden från tidigare i veckan. Sol kom tillbaka till oss. Idag är en riktig innedag. Vi har förvisso varit ut på lekplats och besökt leksaksaffären. Unge herr Vilgot ville väldigt gärna ha en trumpet. Jag frågade varför, han svarade att han ville ha en bara. Jag frågade om han skulle spela fint eller högt. Han svarade högt! Såklart. Han gick och blåste i sin trumpet hela vägen hem. Underbara unge. Vi har det bra. Mr D jobbar sin sista dag innan semestern och jag njuter av livet som tvåbarnsmorsa. Jag har inget att klaga över. Skorpan sover och äter och de stunder hon är vaken är hon otroligt pigg och alert.
Ikväll blir det ett glas RÖDVIN! Prisa herren, vad gott. Som ammande får man inte dricka så mycket men ett glas är helt okej. Sen kan man ju välja att avstå från det också men det tycker jag verkar dumt:) Innan dess ska jag ut och träna min timme. Jag går/springer/lunkar på. Det är inget sexigt tempo men det räcker till.
Ha en fin kväll.

tisdag 5 juli 2011

Jag och Sofi

Jag läster Sofi Fahrmans blogg. Inte varje dag men jag ser till att gå in på den då och då. Våra liv är så långt ifrån varandra som man bara kan komma. Hon är en tjej med en modeblogg som lägger upp bilder på sig själv i små minimla shorts och pumps. Jag är en tjej med två barn, svenssonbilen och jag får knappt ner mina korvben i mina minimala shorts. Ändå gillar jag Sofi Fahrman skarpt. Jag hade kunnat skriva att hon har en ytlig, totalt ointressant blogg som bara handlar om trams men faktum är att det är något i hennes blogg som får mig att gå in på den titt som tätt. Och jag vet precis varför. Därför att jag gillar hennes framåtanda, jag diggar skarpt när unga tjejer tar plats och gör bra affärer av det de gör. Hon har verkligen hittat sin grej och hon skäms inte för sina ambitioner och mål. Jag inspireras mycket av Sofi Fahrmans blogg, främst för att den och Sofi får mig att se längre bort än blöjbyten och svenssonbilen. Jag kommer hänga ett tag till med Sofi. Och ja, jag gillar hennes ben också...:)

måndag 4 juli 2011

Så som jag var då.

När jag var yngre var jag otroligt driven i politiska frågor. Driven på ett näst intill maniskt sätt. Bland annat var jag ett tag så insnurrad på miljöfrågor att jag tyckte att jag och min familj kunde nöja oss med gammalt tidningspapper när vi gick på toaletten. Att torka oss med menar jag. Djurfrågor stod också otroligt högt upp på min agenda och även om jag inte är vegetarian eller djurrättsaktivist idag är det en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Mina åsikter var starka och jag drev en del projekt i grundskolan. Mitt engagemang tog slut någonstans efter gymnasiet. Gymnasiet präglades av palestinasjalar, rött hår och batiktröjor. Jag var estet och precis som så många andra i min omgivning då drogs jag åt det röda hållet. Jag undrar ibland vad det var som hände efter det. Hur blev jag den jag är i dag och var kommer de åsikter jag har idag ifrån? Är det för att jag blivit äldre och klokare? Nja, det tror jag inte för jag var ganska så klok som tonåring. Är det att jag påverkats av min omgivning? Mycket troligt men långt ifrån sanningen. Jag tror bara att jag någonstans på vägen genom utbildning, jobb, vänner, nya livssituationer och det faktum att jag inte är den personen som kör fast i saker av ren princip, har hittat nya synsätt och värderingar. Å andra sidan spelar inte det ena ut det andra. Jag tror inte att sossarna har ensamrätt på solidaritet och välfärd. Tvärtom. Jag tror att alla partier arbetar för solidaritet, välfärd och rättvisa. På sitt egna vis (om man bortser från SD). Just nu är det Almedalsveckan i Visby på Gotland och jag kan inte låta bli att vara avundsjuk på alla politikernördar som får vara där en hel vecka och ta del av varandras åsikter och diskussioner. Just nu har jag ingen hjärtefråga som brinner hos mig. Det är mer den stora paketlösningen som tilltalar mig. Och det stora ordet FRIHET. Jag har hittat vad jag tror på. Nu. Men jag har många år av livet kvar och livet lär ju skifta och så lär även jag i mina val.