måndag 30 november 2009

träning

20.30. Mörkt. Tomt. Lugnt. 8k med 10x100m stegringslopp och 3 löpskolningsövningar. Jag gjorde idag vad jag skulle göra imorgon. Kunde helt enkelt inte vänta. Jag får göra annat imorgon.
Nu snart soooooova.
God natt.

Makalösa Zlatan

Makalöst Zlatan. Jag som aldrig brukar kommentera sport på bloggen eller ens titta på det måste bara hylla Zlatan för att han efter 4 min på plan blev kvällen match hjälte igår. Jag gillar Zlatan, har alltid gjort det. Han är ett lysande exempel på en människa som genom sitt driv och sin självkänsla lyckats med det som så många trodde var omöjligt. I LIKE! Vi skulle nog alla kunna lära oss mycket av Zlatan och hans inställning till sig själv och till livet.
I dag är det Forza Anna som gäller. Fokus på pm och träning. Armarna ska få sig en omgång och magen ska tränas. Sen blir det antingen spinning eller vattenlöpnng. Har inte helt bestämt mig än. Fortsättning följer helt enkelt.

fredag 27 november 2009

Den bästa av fredagar

Fyra dagar utan att få springa, utan att få svettas och må bra. Men nu jäklar är snuvan borta. Jag var lite för snabb härom dagen. I våras när jag var sjuk i tre veckor bestämde jag mig för att inte träna när jag inte är 100% och det har jag lyckats hålla. Även om det spritter i benen och löparångesten sätter in så vet jag att det kan bli pannkaka om jag snörar på mig dojsen för tidigt.
Kanske hinner jag slänga in lite styrka i min kropp idag.
Idag är det femte dagen utan socker. Jag har hakat på Karin-Tri´s sockerutmaning som innebär ZERO socker i 30 dagar. So far so good , nemas problemas. Jag saknar det inte alls. Men jag vet att det kommer att komma dagar där suger kommer fram så jag har en almanacka med stora svarta kryss för varje dag som går utan socker. Den sitter fint på mitt kylskåp. Det är bara at titta på den så återfår jag motivationen.

Idag är det fredag och vilken fredag sen! Jag ska skriva klart en av mina uppgifter på kursen, jag ska till en hudläkare och få hjälp med min acne (jävla-skit-finnar!) och jag ska få träna! Och inte nog med det, inbjudningarna till bröllopet går iväg idag och insamlingskontot på cancerfonden är fixat. Istället för en massa presenter, resecheckar eller pengar vill vi att våra nära och kära sätter in pengar till cancerfonden och har därför startat en egen insamling! Det var hur smidigt som helt. Det värmer i mitt hjärta att vi har möjligheten att göra detta tillsammans med vår familj och våra underbara vänner.

Ha den bästa fredagen som bara går!

onsdag 25 november 2009

Snuva, hjul och grisar

I går kände jag mig dassig, snorig och lite febrig. Det blev således ingen löptur igår. Idag känner jag mig normal igen och ska köra 8k lite senare idag. Veckans träningsdos kommer att bli lite ihopknölad nu men det får bli så.

Jag är lite svårstartad idag. Jag har egentligen hur mycket som helt som ska skrivas men kommer mig inte för att börja. I natt var Vilgot vaken i 3 ! timmar. Härligt med en pigg kille men ibland blir det bara för mycket. Dessa barn och deras vanor som man aldrig blir klok på.

Igår kväll tog jag i alla fall fram hjulet vi har under vår säng och körde lite mage. Det är ju grymt effektivt och jag förstår inte varför det ligger under sängen. Måste ta tag i magregionen igen. Baklåret bråkar med mig och det helt beroende på att jag inte kört ordenligt med core.

Eftersom detta inlägget är lite av ett andningshål innan mitt plugg ska dra igång kan jag ju lika gärna skriva en rad om hur grisaran i Sverige har det. Jag säger som Margot Wallström sa igår i radion, jag är inte förvånad. Varför skulle vi vara så annorlunda här i Sverige. Grisarna ska ju slaktas så varför ska bönderna tycka att grisarna ska ha en dräglig tillvaro innan Scan kommer. Återigen slås man av den totala avsaknaden av empati hos människor mitt ibland oss. Det är inte okej helt enkelt, det är för jävligt och jag är glad att jag inte käkar kött.

tisdag 24 november 2009

10 saker om mig

10 saker om mig…
Jag har fått awarden “I think you are an awesome girl” från Anna-Orka mera



Tackar för det Anna!!!

Utmaningen går ut på att berätta 10 saker om sig själv och sedan ge awarden vidare till tre andra bloggare. Mina tre utvalda bloggare blir: http://petra-running.blogspot.com/,
http://pladuska.blogspot.com/, http://marresmarathon.blogspot.com/

Det här är Anna i ett nötskal:)
1. Jag tycker väldigt mycket OM väldigt mycket:) Har dock lugnat ner mig en smula men får jag inte känna så finns jag inte.

2. Jag har svårt att ta beslut och bollar gärna över det på min käre sambo, tyvärr har han sett igenom mig och tvingar mig att ta tjuren vid hornen och ta de där besluten själv.

3. Jag har läst ekonomi och har en kandidatexamen i företagsekonomi med inriktning på strategi och styrsystem, tyckte det verkade så tråkigt att sitta bakom ett skrivbord så jag blev polis istället. Nu tycker jag att det är sådär och funderar som bäst på vad jag kan sysselsätta mig med. Jag är rädd för att jag aldrig kommer bli nöjd med mitt yrkesval...

4. Är nybliven feminist! Konstigt att jag väntat så länge med något som är så självklart och rätt.

5. Har en passion för seriemördare och slukar alla faktaböcker som finns:)

6. Kan gå och längta efter att få sätta mig och läsa eftersom det tillhör ett av mina favoritsysselsättningar. Det och att få dansa med min underbare Vilgot som älskar att snurra runt och valsa fram på vardagsrumsgolvet.

7. Har aldrig varit en fikatjej och förstår inte riktigt tjusningen med det.

8. Älskar att diskutera livets alla ingredienser med nära och kära och ja med okära människor också för den delen.

9. Jag kan inte sova om det är tänt utanför sovrummet, har svårt för ljud också. Sover med öronproppar... Vad ska man säga, jag är knasig.

10. Jag är vansinnigt mörkrädd och har vid ett tillfälle (för måååånga år sen) sovit med en kniv bredvid mig.

söndag 22 november 2009

Långpass

Efter att ha summerat veckans träning får jag nog vara nöjd ändå. Jag fick ihop 46k och ett killer- 500 reps-tillfälle. Nog vill jag springa mer och längre men just nu passar mängden mig bra.
I går var det 10k som gärna fick avverkas i terräng. Tiden var knapp och jag fick göra det bästa av det. 5k i sanddynor, 3k upp och ner för en massa tänkbara hinder och små kullar och 2k platt tråkig asfalt. Det funkade i alla fall, benen fick jobba.

Och idag 18k i ett blött Malmö. Regnet kom och gick men mina dojjor hade bara ett mål i sikte, att ta mig i hamn. Och de gjorde de! Trots regn och trots att jag var genomdränkt och trots att farten var lite fortare än tänkt så kom jag in i värmen. I dag var det en sån där underbar löpupplevelse där benen kändes pigga trots lite smärtor här och där och huvudet var helt med på noterna. Som jag längtat tillbaka till den känslan av att vara oövervinnerlig och känna ren och skär glädje i det jag gör. Jag älskar att springa och idag slog det mig att jag är inte bara älskar löpningen utan jag älskar löpningen mest när den är som svårast. Jag vill ha regn, jag vill ha backar och terräng, jag vill ha tuffa intervallpass och jag älskar när svetten rinner och hjärtat pumpar. Att bara springa rakt fram på plant underlag är tråkigt och ointressant men helt nödvändigt dels för kroppen men också för att jag bor i den plattaste staden i Sverige.

torsdag 19 november 2009

Hemåt

Om några timmar ska jag äntligen flyga söderut igen. Härligt och efterlängtat. Veckan i Stockholm har varit fylld med en massa intressant och rolig information och kunskap. Nu väntar hårdplugg hemma.
Jag har fått till tre träningspass i veckan varav två morgonjoggar. I morse var det till och med behagligt att springa. Klart segt i början men sen lättade det.
Mina funderingar från föregående inlägg kvarstår men med en vetskap om att saker och ting blir vad vi gör de till. Det är ingen mening med att bara fundera på något utan att göra något åt det. Då blir det ju som att ha ett skavsår som aldrig läker. En tanke i taget och för tillfället är min tankeverksamhet mest inriktad på min underbara unge. Och Mr D såklart!

söndag 15 november 2009

Det här med att vara Svensson

Ibland när jag cyklar till jobbet efter att ha lämnat snyggingen på dagis kan jag få en känsla av att jag befinner mig i ett ekorrhjul. Jag springer runt runt men lyckas aldrig ta mig ut från det förbannade hjulet. Ni kanske känner igen känslan, alla dagar ser likadana ut och kommer se likadana ut. I alla fall känns det så då.

Vi skapar vår tillvaro och väljer fritt hur vi vill leva våra liv. Mina beslut står jag för och har fullt ansvar för min livsväg. Även om det hade varit skönt att få kasta över ansvaret på någon annan så måste vi ju till slut ändå stå till svars för våra val.
Mina val är inget jag kan ändra på, jag vet inte ens om jag hade velat. Jag är ju Anna och jag gör ibland knasiga, ogenomtänkta val men det är ändå mina.

Min vän har sagt upp sig efter ett turbulent möte. Han ville inte längre vara kvar på en arbetsplats vars chefer inte har förtroende för honom. Han har fru, barn och ett hus som han håller på att renovera. Inte den bästa tiden att gå arbetslös men det är att val som han gjort. Jag tycker han är modig som få och beundrar hans integritet. För honom finns inte arbetslöshet, för honom finns bara en oändlig massa möjligheter. Det kommer att bli något riktigt bra av detta, det är jag helt övertygad om. Kan någon så är det han.

Jag kan inte låta bli att i denna situationen fundera på hur jag har valt att leva mitt liv. Det är mycket mer Svensson än vad jag trodde. Å andra sidan är Svensson aldrig fel. Svensson kan vara jäkligt mysigt och tryggt även om det stundtals innebär att man är fast i ekorrhjulet. När det kommer till jobb där mina största funderingar finns, vet jag att jag inte kommer arbeta med det jag gör hela livet, det är jag alldeles för kreativ för. Jag kommer söka nya utmaningar och jag vill skapa något eget. Tills dess lever jag kvar i mitt ekorrhjul med fredagsmys och barnskratt. För det mina vänner, är det allra bästa med Svenssonlivets ekorrhjul, att få vara med Vilgot när han kiknar av skratt.

Långpassöndag

Söndag och min nya söndagssysselsättning är avklarad. 15k i lugn stadig fart. Långpassöndag. Det är längre än jag sprungit på väldigt länge. Benen är slitna efter en vecka fylld med en massa rolig träning. 15k kanske inte är ett så långt långpass men det är ju bara början, om några veckor kommer det bli längre och längre. Jag ska nog ta och ladda ner en bok som jag kan lyssna på när jag är ute och springer de långa passen, jag har ju tiden på mig.

Igår tog jag mig till Bokskogen och sprang 10k i kuperad terräng. Det finns väldigt många backar i Bokskogen men attans vad det är effektivt. Och i fredags gjorde jag en killer-workout som jag hittade inne på Pladuskas blogg. 500 reps heter den. 10 övingar à 10 upprepningar x 5 varv. Hualigen vad grymt effektivt och jobbigt. Passar mig bra, jag som inte gillar träna styrka. Programmet tog en halvtimme men jag orkade bara 400 reps.

Imorgon är det vila om jag inte får för mig att göra killer-workouten. Måndag-torsdag spenderas i Stockholm och jag hoppas på att hinna med en runda till Hagaparken och Brunnsviken även om mina dagar är långa i klassrummet är långa. Ni har det bra ni som bor i världens vackraste huvudstad.

torsdag 12 november 2009

Kalla det vad fan du vill

I går rasade Vellingeborna över att kommunen ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Barnen ska bo på ett vandrarhem i Vellinge kommun. Man hade möte där invånarna blev informerade om beslutet och på tv kunde man se hur folk skrek om demokrati och att de minsann inte blivit tillfrågade om boendet. Vellinge är en kommun utanför Malmö som vad jag förstår inte tagit emot några flyktingar under åren. Det är också en rik kommun och en av de kommuner som betalar minst skatt i Sverige. Kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman uttalade att vandrarhemmet inte är säkert och att en brandinspektion måste genomgås innan någon flyttar in. Snacka om att försöka greppa ett halmstå.

Följande är hämtat från Sydsvenskan idag:

Kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (m) redogör för kommunledningens syn i ett pressmedelande på kommunens hemsida. Han menar att Malmö stad och Attendo skött det hela dåligt.
"Vi kommer därför att undersöka vilka möjligheter vi har för att stoppa denna cirkus - så här får det inte gå till!", sägs det i pressmeddelandet från Vellinge kommun.
Varför är ni så kritiska?– Vi har fått många reaktioner från invånarna i Hököpinge. Många känner sig överkörda. Verksamheten öppnar i morgon och informationen har gått ut med mycket kort varsel, säger Lars-Ingvar Ljungman och fortsätter: – Det är min uppgift som kommunalföreträdare att reagera. Om man vill skapa en bra verksamhet gör man inte så här. Det gör bara att många Hököpingebor vänder taggarna utåt från början.
Är det verkligen ett problem för Vellinge kommun att ett företag hyr platser av ett privat vandrarhem? – Det kommer sannolikt att påverka Vellinge kommun. Vi måste utse gode män (ställföreträdande förmyndare) åt de här barnen. Det är inte något vi brukar hitta helt lätt i vår vanliga verksamhet. – Vi måste också fundera över hur ungdomarna ska erbjudas skolgång. Vi vet inget om ålder eller eller bakgrund. Det blir också ett ansvar.
En del undrar kanske om ert motstånd i verkligheten bottnar i allmän främlingsfientlighet eller ovilja mot invandrare. Vad säger du till dem?– Jag är den första att beklaga att diskussionen blivit så polariserad. Så fort man har synpunkter på den här typen av verksamhet blir man utpekad som rasist. Det finns många redan i Vellinge kommun som har invandrarbakgrund, säger Lars-Ingvar Ljungman.


Idag är man ingen stolt skånebo. Rasism bor överallt. Alla som vet något om Vellinge vet att det inte handlar om något annat än främlinsfientlighet sen kan Lars-Ingvar Ljungman kalla det vad fan han vill.

Vattenlöpning

Igår var det segt som fasiken. Benen ville inte framåt men det ville jag! Tur var det annars hade vi aldrig kommit hem jag och mina ben. Stanna fick jag göra och långsamt gick det men det skiter jag i. 5.40-fart inkl. 2 stopp, totalt 10k. Vad ska man säga. Det finns där inne i mig bara det att jag just nu har lite svårt att plocka fram det. Snabbheten alltså:)

På kvällen blev det SHAPE! Passet var inte lika kul som förra gången men jag har ont i musklerna i dag så någon nytta gjorde det. Och idag då. Efter läming på dagis tog jag mig till Kockumsbadet här i Malmö och körde vattenlöpning i 45 min med 2x10 min intervallträning. Urjobbigt men jätteskönt.

Jag kan verkligen varmt rekommendera vattenlöpning. Benen blir inte utslitna och man kan träna på sin teknik samtidigt som man faktiskt får upp pulsen rejält. Vattenlöpning är toppen om man är gravid. Jag kunde varken springa eller simma på grund av smärtor i ryggen under min graviditet men vattenlöpningen var super. Jag lånar väst på kockums men man kan köpa egna. Det är många som är intresserade av vad man syssla med i vattnet. I dag var det en äldre dam som ville veta vad jag höll på med. Jag fick henne inte att testa idag men vem vet, nästa gång kanske vi kör vattenlöpning ihop!

onsdag 11 november 2009

Igång med grundträningen

Nu är jag igång med Ingmaries träningsschema. I går blev det 8k inkl. stegringslopp och löpskolning. Jag hade ont i kroppen efteråt. Jag är inte van vid att träna kroppen på annat sätt än att springa framåt:) Men det kommer bli bra det här, jag känner det. Jag är motiverad till tusen och längtar efter att få bocka av passen. I kväll, om jag har lite tur så hinner jag till SATS och kan köra lite SHAPE. Innan dess ska jag dra av 10k i lugn härlig fart. Även om jag vill springa fort så insåg jag igår att snabbheten är borta och att jag nu mer eller mindre får börja om från noll. Men det är väl det grundträningen handlar om. Börja lugnt och sakta jobba upp kilometrarna i kroppen för att sen lägga på snabbheten. Jag har mycket att se fram emot och ska när tid finnes leta upp lopp i vår som jag kan tagga till inför.

Ute är det grått och trist, typiskt Malmöväder om hösten. Jag illar hösten men lite sol hade inte varit fel. Men varför lägga energi på sådant vi inte kan styra! Jag har ju en massa roligt att se fram emot. Just nu kollar jag och Mr D på resor till New York. Vi måste ju på honneymoon!!! Jag har aldrig varit i NY och blir sprallig bara av tanken på att jag snart (eller nästan snart) ska få sätta min fot där. Någon som har ett bra hotelltips i närheten av SoHo?

måndag 9 november 2009

Från grått till gult.

Igår hade jag en skitdag. En skitdag för jag kände mig ful, fet och totalt ointressant, ja till och med lite misslyckad. En av löpningens mest positiva sidor är att man kan gå från att vara gråmulen till att bli en stålande sol på bara 45 minuter! I min kurs som jag läser har vi tillsammans pratat om ångest och deprissioner och om att man idag hellre medicinerar sig än tar tag i sina demoner. Ångest är ett så starkt och farligt ord för många. Ångest vill vi helst sopa under mattan eller gömma långt inne i garderoben. I stället för att se ångest som en drivkraft ser vi istället ångest som något hämmande. Mina svarta stunder går nästan alltid över bara genom att jag får gråta eller får sticka ut och springa en stund. Jag har aldrig mått dåligt en längre period och jag har aldrig behövt medicinera mig. Jag kommer alltid bära med mig det psykoterapeuten sa till oss på kursen, hon sa att ångest är något positivt, något som driver oss framåt och som vi inte ska vara rädda för. Alla mår skit ibland, så är det. Jag är glad att jag funnit löpningen som en andningsventil. Jag säger inte att löpning är lösningen för alla men många skulle nog må bra av att röka och dricka mindre, äta bättre och träna lite mer. Tyvärr är det mer okej i Sverige att leva mindre hälsosamt i form av stress, tv-tittande, för mycket fredagsmys i form av vin, godis etc än att lägga tid på träning. Speciellt om man är småbarnsmorsa. Jag fick senast för en vecka höra hur omöjligt det kommer att bli för mig om vi får ett barn till. Det kommer inte finnas någon tid över för träning. Jag ville av artighet inte säga att det visst kommer att gå. Jag ville inte säga att det handlar om instälning och om att vilja. Och jag ville inte säga att det handlar om en strävan efter att må bra och att jag faktiskt tyckte lite synd om dom.


Nu måste jag sätta igång med pluggandet. Hörs!

söndag 8 november 2009

När löpningen är som bäst

Idag var jag ute och sprang 8k i bra fart, det gick riktigt snabbt. Jag passade på, jag ska inte springa snabbt på länge och jag inte glömma den underbara känslan av häftig andning och en kropp fylld med mjöljsyra. Känslan av att det gör ont. Självplågare kanske en del tycker och jo, så är det väl eftersom jag gillar när det känns, det är då jag trivs. Nu ska jag ligga och nöta mil, bygga upp min kropp och bli stark för att jag ska kunna bli mitt snabbaste jag under 2010.

Ibland kan jag fälla en tår eller två när jag läser om livet och dess upplevelser på olika bloggar. Idag kom det en hel drös glädjetårar när jag läste om den här tjejen http://springtherese.blogspot.com/och hennes lopp i NY marathon. Gå in och läs hennes berättelse, inspireras och njut. Löpning kan inte bli bättre än så.

lördag 7 november 2009

Lite hjälp på traven

Lördag kväll och jag har precis sett Ola gråta i direktsändning. Vackert. Jag diggar känslor. Veckan i Uppsala är över och efter en mellanlandning i Stockholm och utgång i tre delar av storstaden är jag äntligen hemma. Imorse när klockan ringde efter 4 timars sömn och med alldeles för mycket vin i ådrorna trodde jag inte att det skulle var möjligt att må bra igen. Men det gick!

Nästa vecka drar min träning igång på allvar. Jag har efter mycket funderande kommit fram till en sak, jag ska ta hjälp. Det finns alldeles för många frågetecken kring grundträning och uppbyggnadsfaser för att jag helt ska kunna slappna av. Därför har jag vänt jag mig till Ingmarie som bloggar här: http://blog.nemonisimors.com/. Ingmarie skickar veckoscheman som succesivt trappas upp. Första veckorna kommer vara lugna. Jag har ju i ärlighetens namn inte fått ihop så många mil per vecka så en start från grunden är inte fel.

Mina mål är Gtb varvet och Stockholm marathon även om det ser lite kört ut med Gtb varvet eftersom jag strulat till det med min betalning. Men jag ska kolla av på jobbet om de har platser kvar så håll tummarna.

måndag 2 november 2009

Otippade 10k

Söndagen blev ganska så innehållslös, löpmässigt i alla fall. Nog fanns det en massa måste som vi fyllde den med men min snuva och mina sargade ben satte stopp för löpturen. Men idag har jag tränat, helt otippat faktiskt. Direkt efter förläsningens slut kl 17.00 chekade vi in på hotellet här i Uppsala. En halvtimme senare gav jag mig ut i mörkret och upptäckte staden. Det blev 55 min löpning i skön takt, ca 10k. Efter dusch och mat gick jag sen på bio. Vilken kanondag! Jag såg Bröllopsfotografen. En film jag starkt kan rekommendera. Jag är ju lite småförälskad i Tuva Novotny och i denna filmen var hon fantastiskt vacker och jag gillade hennes outfits supermycket. Helt min stil. Nåja nu var det ju inte bara ett sött ansikte och kläderna som var bra. Mitt tips är att se den. En film som innehåller det mesta.

Imorgon är det tidig uppstigning. Jag ska dras ut i kylan av min vän L som vill ut och springa. Imorgon kväll är det förmodligen plugg så det är lika bra att få genomfört träningen på morgonen. På onsdag är det dags för Shape igen. De har SATS här i Uppsala och jag tänkte inte ligga på latsidan med mina armar. Dags att få tillbaka den brännande känslan i kroppen.