När löpningen är som bäst

Idag var jag ute och sprang 8k i bra fart, det gick riktigt snabbt. Jag passade på, jag ska inte springa snabbt på länge och jag inte glömma den underbara känslan av häftig andning och en kropp fylld med mjöljsyra. Känslan av att det gör ont. Självplågare kanske en del tycker och jo, så är det väl eftersom jag gillar när det känns, det är då jag trivs. Nu ska jag ligga och nöta mil, bygga upp min kropp och bli stark för att jag ska kunna bli mitt snabbaste jag under 2010.

Ibland kan jag fälla en tår eller två när jag läser om livet och dess upplevelser på olika bloggar. Idag kom det en hel drös glädjetårar när jag läste om den här tjejen http://springtherese.blogspot.com/och hennes lopp i NY marathon. Gå in och läs hennes berättelse, inspireras och njut. Löpning kan inte bli bättre än så.