länkar

Jag är urkass på datorer, det bara är så. Jag kan inte länka som alla andra kan i sina blogar men jag skulle väldigt gärna vilja lära mig. Idag skulle jag länka till Andréa som idag sprungit finalloppet på en grymme tid. Inte bara är det superbra gjort det är även vansinnigt sporrande och jag längtar efter lite tempo. Stort grattis till den fina tiden!
Idag har det mest blivit en liten halvtaskig prommenad med barnvagnen som stöd. Hujedamig vilken träningsvärk jag haft idag. Det fanns inte på kartan att jag skulle kunna ge mig ut och springa men ont ska med ont fördrivas och jag ser fram emot en mördarmil imorgon.
Sov gott.

Shape it up!

Shit pommes frites vad jag kommer ha ont i min kropp i morgon. Jag hade svårt att gå uppför trapporna från omklädningsrummet till entren på SATS. Men det är bra, mycket bra. Här ska det formas och fixas. Innan Shapen blev det 8k på löpbandet i varierad fart. Jag tryckte på lite grann mest för att få känna på lite fart. Åh vad jag längtar tills jag kan susa fram på mina tröskelintervaller.

Jag firade segern med en falafel och nu ska det bli fortsatt plugg i sällskap med en kopp kaffe. Dagen till ära lyser solen och bara det gör ju att man blir på ett strålande humör. Eftermiddagen avslutas på lekplatsen med Vilgot. Denna underbara unge som försökte dricka upp sitt målarvatten på dagis igår. Dessutom har han börjat härma sin mor, han springer vart han än ska, inget får ta tid, allt ska hända NU!

Ha en härlig fredag, min kväll spenderar jag i soffan med Mr D och diverse idoler.

10k i eget sällskap

Mitt planerade pass i Pildammarna med Cykelmygga och hennes träningstjejer fick ställas in på grund av Mr D´s jobb. Hur Viktigt får ett jobb lov att vara:)
Jag fick ställa om och det blev 10k i sällskap med mig själv. Snitthastigheten blev 5.21/km. Hua vad det ändå var jobbigt. Jag har kvar skit i kroppen och vilan från löpningen har nog gjort sitt. DÄREMOT mår kroppen bra och jag har bara lite känning kvar i mitt baklår men det är inget som lite magstyrka kan fixa.
Nu är man igång igen i alla fall och jag känner suget efter löpningen. Imorgon ska jag gå på något som heter Shape. Det är en klass på SATS som kör igenom hela kroppen. Det ska tydligen ge muskler på armarna som håller till 13 mars:)

Tack men nej tack.

I dag när jag kom till SATS hängde det ett lila linne med gul text från NIKE på ett ställ. Linnet skrek "köp mig och jag ska visa dig vägen till oändlig löplycka". Jag brukar inte köpa träningskläder speciellt ofta så jag slog till. Men nytt linne på mig kände jag mig stark och redo för en utmaning på löpbandet. Tänk vad jag har älskat löpband. Under min tid i Stockholm när jag pluggade till mitt yrke körde jag en hel del löpning på bandet. Jag ville knappt ut och springa. Idag är det tvärtom. På med pannbenet och upp i puls. Jag sprang 8k i en takt som egentligen inte ska vara några som helst problm för mig men det var tungt.

Efter löppasset körde jag core, armhävningar, rygg, och upphopp. Efteråt kom det fram en snubbe som var personlig tränare och ville prata. Jag blev lite ängslig över att jag gjort fel, inte torkat av maskinenn eller något annat. Men han vill bara sälja in sina tjänster hos mig. Han sa att det hade sett bra ut när jag sprang men att det fanns saker som vi kunde utvecka. Han kunde hjälpa mig med teknik och forma program. Jag har länge tänkt gå till någon som kan lära mig lite löpteknik och kanske hjälpa mig med att utforma löpprogram men jag är allergisk mot försäljartyper. Sorry men så är det. Förmodligen är det jag som förlorar i långa loppet, han verkade kunna sina grejer men det räcker inte. Jag vet inte hur ni känner men för mig handlar det mycket om kemi och förtroende och det kände jag inte alls att jag fick.

Bankande hjärta

I morgon ska jag och Mr D till Malmö Opera. Vi ska gifta oss i foajen på andra våningen den 13 mars och ska dit och reka imorgon. Det finns en lång trappa upp till andra våningen där vigseln tänkt äga rum. Kanske tar jag med mig dojjorna och kör några rundor upp och ner i trappan som uppvärmning:)

Ikväll tar jag i alla fall fram samma dojjor och börjar mitt kilometersamlande. Nytt fokus, nya mål men med samma gamla glädje. Mitt hjärta slår en aning fortare bara genom att skriva dessa rader. Det är väl ett bra tecken?

All tid

Som småbarnsmorsa funderar man ofta över vad man gjorde med all sin tid innan man fick barn. På veckorna slökollade man på tv. På helgen gick man ut och drack vin och på söndagen hade man fullt upp med att ta hand om ett bankande huvud. Nu blir det inte så mycket sklökollande på tv eller partajande. Jag kan inte påstå att jag saknar något av det speciellt mycket. Men jag kan bli lite sur på mig själv eftersom jag inbillar mig att jag har så lite tid över för annat än Vilgot och vår familj. Många skyller sin icketräning på barnen och menar att det inte finns någon tid över. Jag har väl i mångt och mycket bevisat att man visst det kan träna trots att man har småbarn hemma. Allt handlar om prioritering. Man prioriterar bort saker som inte är så viktiga, som att glo på tv. Samtidigt så har jag hållit med om att dygnet har för få timmar och att man alltid är stressad osv. Vad skulle hända om jag i stället hade vänt på det. Tänkt att dygnet har oändligt många timmar och att jag kan göra precis vad jag vill på dessa timmar? Tänk om jag istället för att se det som ett pussel med att få ihop timmar för träning såg alla luckor på dagen istället. Allt handlar om inställning. Det spelar ingen roll vad man gör, allt handlar om instälning. Alla kan, bara man vill det tillräckligt mycket. För egen del ska jag tänka om. Jag ska inte se det som ett pussel, jag ska se det som en massa ledig tid som jag kan fylla med träning.
Ha en härligt regnig söndag.

Bloggar, snor och lite Arnold

Jag har nu varit inne på alla bloggar som jag kan komma på och fyllt på med energi. Jag är så sugen på att springa och pusha mig själv. Mer än jag har varit på väldigt länge. En förkylning nu kanske inte var så illa. Bättre att den kommer nu än senare när jag satt igång på allvar igen. Jag var på bibblan innan idag och hittade böcker om vegokost, träning och annat smått och gott. Vad skulle jag gjort utan biblioteket, så mycket gratis kunskap.
Hösten bjuder inte på så mycket nytt i löpväg mer än att jag bestämde mig för ett tag sen att träna på riktigt:) Med det menar jag uppbyggnads fas och nötning som ska ge mig en grym tävlingsform:) Det är kul att testa nya grepp och ska jag fortsätta springa måste jag ta till lite nya knep. Jack Daniels har många fina recept på löpprogam och jag funderar på det som passar mig bäst.
Jag har legat på latsidan ett bra tag och det går inte att förneka att jag faktiskt inte sprungit max 3-4 mil de sista veckorna. Det har inte blivit någon styrketräning, ingen core och jag har säkert förlorat en hel det fart. Det värsta med allt är att jag inte kan skylla på någon annan än mig själv. Jag ställer klockan på mornarna men istället för att gå upp ställer jag om den. Jag peppar mig att jag ska ge mig ut på kvällen men när kvällen kommer är jag trött och vill inte. I takt med detta har bristande motivation kört mig i botten. Men det är som jag skrev för ett tag sen, bara att börja om från början. Kunde jag då så kan jag nu.

Jag säger som Arnold, I´ll be back.

Jag vill.

Dagarna i Uppsala bjöd på två löpturer. En längs ån i stan och en på löpband i lite bättre fart. Uppsala är fint. Stegen känns bra när jag springer och jag tänker mycket på min löpteknik men det räcker inte till när snuva och annat har belägrat min kropp. De senaste två dagarna har jag avstått träning. Jag vågar inte, vill inte träna när jag har skit i kroppen. Men efter regn kommer solsken och fram till 1 november ska jag mysjogga i den mån det går. I november börjar jag om med fint löpschema och mål som milen ska samlas till. Spännande och utmanande.

Ny utbildningsvecka

Imorgon drar jag till Uppsala och är borta till torsdag. Dojjorna följer med. Jag har bott i Uppsala i tre hela veckor en gång i mitt unga liv. Jag skulle plugga historia på universitet men kom efter ett par veckors studerande in i Lund och tog det i stället. Vilken tur att jag har så snälla föräldrar som kört halva Sverige med flyttlass åt mig. Ska bli kul att se om jag känner igen något.

Jag är peppad att köra lite tuffare pass i veckan som kommer men jag lovar inget. Dagarna är långa och jag hoppas att längtan efter löpning sitter i efter dagens slut. Vi hörs!

Lajbans

Upp och ner som en berg o dalbana. Ena dagen buhuuu andra dagen glädje. Jag snacka löpning. Idag var det lajbans och jag körde ett slags låtintervallpass där varannan låt fick gå i snabbt tempo. Lite flås har jag kvar även om det inte är på topp. Passet slutade på 10k och jag känner mig pigg och glad och längtar ut till nästa pass. Det är ju såhär det ska kännas. Även jag förstår att det inte kan vara på topp jämt men när man är inne i en period av neggotänk kring träningen är det inte kul. Nu ser jag ljuset igen och hoppas det håller i sig ett tag till. Det är mycket roligare att träna när man vill träna och är motiverad än när man bara drar på sig dojjorna för att man ska.

Dags att sätta fart

Mina två inlämningsuppgifter till nästa vecka är klara. Jag ska läsa lite bevisvärdering och sen får det vara slut med plugg för denna vecka. Ikväll kickar helgen igång. Idag är första dagen på över två veckor som jag längtar efter att få sätta på mig dojjorna och ge mig ut. Som belöning efter 100 sidor bevisvärdering ska jag ge mig ut innan jag hämtar min kille på dagis.

Ikväll är det brudträff med Sex and the City filmen. Jag har sett den men mina mammakollegor har inte sett den. Lite drinkar och snack, kan inte bli bättre. Nu är det dags att sätta fart på denna dagen om jag ska hinna ut en runda.

Ha en bra dag.

Himeln är blå

Idag är det verkligen underbart höstväder. Det biter lite i kinderna men solen är framme och himeln är blå. Jag pluggar på som tusan. Kan inte förstå var all denna lust till att läsa annat än skönlitteratur kommer från. Var fanns den glädjen när jag pluggade för 10 år sedan?

Jag springer på och njuter av lugnet, av att inte känns press, av att bara vara. Det ÄR svårt att slå löpningen då. Jag måste bara få skriva en rad om mitt vegoprojekt. Det går så jäkla bra! Jag mår super, äter en massa saker jag inte stoppat i munnen innan. Det finns en tanke bakom det jag äter och jag intresserar mig för vad jag äter. Jag saknar inte köttet alls. Nu har jag dessutom lite mer koll på proteinkällor och känner redan efter ett par dagar med uppstyrt proteinintag att jag är piggare och orkar mer.

Börja om från början

Det känns som om det var en evighet sen jag var inne och skrev något och det var det väl också. Inget nytt under solen. Stockholm var hektiskt. Fullt ös dagarna igenom men ett löppass fick jag till. Stockholm är fint, riktigt fint. Malmö är Malmö och omgivningarna är begränsade. Jag har knappt hunnit smälta första veckan på kursen. Jag är glad att jag fick möjlighet att gå den.

Idag var det dags för en löprunda och kroppen skrek NEJ! Det fanns inget sug efter dojjorna utan jag ville nog mest lägga mig under täcket. Jag har haft problem att motivera mig tilll att ge mig ut. Dessutom har jag ignorerat min kropp som har ont. Jag har ont i vä skinka, ont i mina höfter (ga skada som kommer och går), ont i vä baklår och känner av hälen efter vissa pass. Hmmm kanske borde jag ta en timeout och fundera på om det är löpning jag vill hålla på med eller om jag ska försöka få in någon annan aktivitet. Jag är trött men vet inte om det beror på de senaste två veckornas vegetariska kost. Jag saknar inte kött, tvärtom blir jag lite illamående bara av att tänka på att stoppa in kött i munnen. Jag har käkat fisk men kommer spendera en tid ikväll åt att söka efter alternativa proteinkällor till köttet för jag anar att det är det som spökar.
Sen slog det mig att jag inte ska ta så jäkla allvarlig på det. Vad är det värsta som kan hända? Jag slutar springa ett tag och känner efter vad det är jag vill syssla med. Eller så brassar jag på med en mil om dagen ett tag för att spotta upp mig. Efter en stunds eftertanke innan när jag var ute och sprang kom jag fram till att jag ska brassa på ett par veckor och sen se vad jag känner, hitta tillbaka och ta bort mina prestationskrav. Jag skrev om PB i förra inlägget. PB är som jag skrev en bra morot men kan även vara stressande. Just nu existerar inga PB, inga tävlingar, jag ska springa helt förutsättningslöst, jag ska njuta av mina ensamma stunder och hösten. Det är vad jag ska göra.

Innebörden av PB

Vilket jäkla skitväder det var igår. Jag försökte mig på en tur i regnet och blåsten men gav upp efter 7 sega kilometrar. Tråkig och blött. I fredags fick jag till ett halvdant tröskelpass på ett löpband som jag inte litar på. Vet inte om det är maten som spökar eller om det bara är kroppen som fortfarande inte vill. Segt är det i alla fall. När ska det lossna????


Igår pratade jag och Mr D om rekord eller PB. Mr D pratade om betydelsen av rekord och vilken innebörd de har för en löpares utveckling. PB kan vara en drivkraft men det kan även vara oerhört stressande. Och som Mr D sa, det spelar ingen roll var man befinner sig i livet, om man fött barn för ett par månader sen eller varit skadad, man mäter alltid sin senatse prestation med sitt PB.

Så vad betyder då PB för mig? PB för mig framåt, mot nya mål. Samtidigt måste jag erkänna att jag kan bli stressad när träningen inte ger nya fina rekord (där är jag nu). Sanningen är den att jag hade tyckt det var jättetråkigt och inte speciellt motiverande om jag skulle träna utan ett PB i sikte. Jag tävlar mot mitt PB och de tider som poppar upp i mitt huvud när orken är som minst. Detta säger jag nu men om 10 år så kommer dessa PB att jaga mig som en blåslampa. Om 10 år är mina rekord inte mer än just det PB som jag sprang på en gång för 10 år sen.