Att bli älskad... av Olga:)

"Det är bara skottlossning" sa Mr D för en stund sen efter att vi hört en knall. Det är bara i Malmö man kan säga så. Visserligen med ironi men visst ligger det lite i det. Skottlossning hör till Malmöitens vardag. Klimatet är hårdare sägs det. Sant eller inte, jag vet inte. Helt klart är att samhället misslyckas varje gång någon avfyrar ett skott, knivskär eller på annat vis misshandlar någon. Igår sa Paolo Roberto i Sommarpratarna att han som ung ville ha kärlek och när han inte fick kärlek ville han ha respekt. När han inte fick respekt ville han bli fruktad. Ligger något i det eller hur? Unga springer runt med vapen och vill bli älskade. Vad hände, när hände det? Idag hände det Olgor på Ribban i solsken. Olgor är tuffa. För er som inte vet vad Olgor är,
varsågoda:

2x400

2x300

2x200

2x100

Busenkelt tänker ni. Eller hur? 400 över tröslefart, 400 strax under tröskelfart, 300 över tröskelfart osv. INGEN vila, bara att köra på i 2k. Serievila 3-4 minuter och sen på det igen.

Jag pallade 3 stycken intervaller idag. Jag hade svårt att hålla ett bra tempo. Det gick för fort, hur det nu kan göra det:)

Så är det

Det börjar bli lite kyligt här i södern. Hösten har gjort riktig entré och jag älskar varje sekund av det. Älskar färgerna, regnet, mössan och mörkret som lägger sig på gatorna. Det enda jag skulle kunna vara utan är blåsten. Idag löparvila, imorgon korta intervaller.
Man blir trött när man inte tränar och man blir rastlös. Samtidigt vet jag att min kropp mår bra av vilan.

SVT ikväll var kvällens höjdpunkt. Sommarpratarna, ett program att älska. För jag älskar att lyssna på människors livshistorier och berättelser från förr. Samtal om livets mening och eventuella öde startar processer inom mig som oftast leder mig vidare.
I mitt jobb får jag lyssna på många livsberättelser och har insett att det fan inte är lätt. Livet alltså. Att åka på livets beg-o-dalbana är bland det svåraste som finns och ändå gör vi det varje dag, år ut och år in. Människan är modig. Så är det.

Äntligen

Jag kan inte fatta att mörkret redan lagt sig. Klockan är bara lite efter 19. Jag ska snart snöra på mig dojjorna för 90 minuters Malmölöpning. Jag har läst om enorma prestationer som ägt rum i spåren ute på Lidingö i helgen. Man blir varm inombords och jag drar på smilbanden när jag läser era berättelser om loppet. Mitt pass idag lär inte bli så kuperat, Malmö är platt. Det finns inte en enda backe att köra i. MEEEEN tröskelpass går finfint att genomföra. Och äntliiiiigen fick jag till det. Äntligen satt det där tröskelpasset som jag längtat efter sedan början på juni.

3x3k i 4.30-fart. Grymt och underbart. Jag rockade Malmös gator igår. Precis så som det ska vara.

Regnig dag

Idag är det en regnig dag i Skåne. Det är bara att börja vänja sig för många av höstens dagar här nere ser ut såhär. Men det är inget som stör mig. Jag gillar hösten skarpt. Har alltid gjort det.

Idag ska jag träffa min underbara vän L. Hon har varit mamma i snart 2 månader nu. Jag längtar efter henne. Från att ha träffats varje dag ses vi nu väldigt sällan och det är inte bra för själen. Hon är en av de starkaste människorna jag känner och ger mig lugn när livet känns som kaos. Dessutom får hon mig alltid att skratta. Underbara människa!

Idag ska jag även springa lite tröskel. Antingen 25 min tröskel eller 3x3k. Det senare alternativet lockar mest men jag vet inte om kroppen är redo för det än.

Jag hoppas att alla ni som ska springa Lidingöloppet får en härlig upplevelse.
Ös på och vila i mål:)

Stor Kram!

Min önskelista

• Tid för massage
• Löpskolning
• Nya utmanande lopp
• Ett riktigt bra boktips
• Ett härligt långpass till helgen
• En löparweekend på Österlen
• En inspirerande vegetarisk matlagningskurs
• En middagsdejt med mina tjejkompisar
• Tusingar i 4-min tempo

Till Mr D

Jag är redo, är du?

Bild lånad av google.com

Frustrationslöpning

Jag är fortfarande arg och besviken. Det känns som om jag fått en käftsmäll. SD ska inte ta över vår agenda. Det sägs att 5% har röstat på SD. Mycket skrämmande.

Idag blev det således frustrationslöpning. Benen ville ut, hjärnan ville ut, JAG ville ut. Jag ville ut i regnet och lugna ner mig. I dag var det också löparmåndag i Heleneholms IF. Jag hängde på två snubbar som skulle springa 7k. Mina ben tyckte det var alldeles lagom idag. Benen är rastade, hjärnan är rastad, JAG är rastad. Men jag är lika förbannad som tidigare.

Rasister i vardagen

Jag var nog inte riktigt medveten om Sveriges utgångsläge i detta valet. Jag har varit naiv och tänkt att SD ALDRIG skulle kunna ta sig in i Riksdagen. Vi svenskar är för utbildade, för upplysta för att låta oss påverkas av billig och snabb proparganda. Det var vad jag trodde i alla fall. Så fel jag haft. I Skåne la 10% av invånarna sin röst på SD till riksdagen. Rasismen är utbredd och har nu blivit vardagsmat. Mina grannar väljer att ta den enkla vägen istället för att se sitt egna ansvar och del i samhället som vi lever i. Framtiden bygger inte på utanförskap och stängda gränser eller att vi delar in människor i olika fack efter hudfärg. Jag skäms för att vara svensk och skåning och jag skäms för mänskiligheten. Har vi inte kommit längre än såhär år 2010?

90 min njutlöpning

Det blev ingen skogsrunda, det blev en Malmörunda. Och vilken härlig runda det blev! Solen sken på mig och värmde mina lite stumma ben. 90 minuters långsam löpning som blev riktigt behagliga. Officiell tid från igår är 44.07. En tid jag såklart är jättenöjd med. Imorgon väntar en ny vecka med nya möjligheter.

Härligt

Vilken dag som ligger framför oss! Solen skiner i Skåne och Malmö ligger tyst i väntan på att dess nvånare ska vakna. Kaffet är på och snart ska första koppen intas i soffan med Vilgot.

Idag ska vi gå och rösta. Det är förväntan i luften och jag ser fram emot en kväll med valvaka.

Idag lockar skogen. Bokskogen eller Skrylle ligger nära till hands. Jag vill springa upp och ner i spåren och få lite härlig luft i mina lungor. Innan dess är det gårdsstädning på dagis som gäller. Ha en fin söndag.

Jag vet inte vad man ska säga...

Veckan som gått har i ärlighetens namn inte varit den bästa av träningsveckor. Löpningen har känts katastrofalt dålig och jag har mest genomlidigt passen. Hade jag inte på förhand anmält mig till loppet idag hade jag med stor sannolikhet hängt på lekplatsen kl. 13.40 istället för att stå på startlinjen till Skanörsmilen. På plats var Daniel och Katarina. Härligt att se er båda igen. Daniel sa att det förmodligen skulle bli sidovind och jag ville så gärna tro honom. För sidvind är sååå mycket bättre än motvind. För vind har det varit här nere, både idag och igår.

Fokus idag låg på att peppa mig själv till att inte ha negativa tankar, inte känna cementklumparna i benen och inte stanna och gå. Jag lovade mig själv i starten att inte fokusera på tiden. Vid 1k bestämde jag mig för att inte titta på klockan förrän jag passerat 5k. Jag kommer inte ihåg vad klockan visade då men mitt nästa mål blev att inte titta på klockan förrän det var 1k kvar. Detta löfte höll jag. Vid 9k hade jag varit ute och sprungit i 39 min och någonting. Jag förstod att jag kunde och skulle med största sannolikhet komma under 45 min på milen. Dojjorna tog mig i mål och den sista kilometern gick lika snabbt som den första, i 4.10-tempo. Jag spurtade till och med i mål. Jag sprang även om den ca 12-åriga killen som legat 5 meter framför mig hela loppet. I mål stängde jag av klockan på 44.06!!! Jag har ingen officiell tid än men om Garmin inte ljuger alltför mycket ligger min tid kring 44 minuter. Direkt efter racet gick jag fram till den unge löpförmågan och tackade för hjälpen. Jag sa att han var grym och hans mamma växte nog en halvmeter av stolthet. Han älskar att springa sa hon. Det syntes, bra jobbat killen!
Jag sprang därefter på Linn som susat förbi mig i starten. Jag fick även hejjat på Emelie som jag hoppas få se mer av i framtiden på måndagsträningarna. Det är fantastiskt med lopp. Trevliga och glada människor som direkt ger ett härligt avtryck.

Min hejjarklack bestående av min lilla familj, Vilgots kompis och hans familj stack till Café Aldo i Skanör för att umgås och fika gott. Ett riktigt trevligt ställe. Katarina ringde och jag fick reda på att jag blivit TREA i damklassen. Hallå TREA! Jag har aldrig blivit trea, jag har aldrig blivit någonting i löpväg innan. Jag hade inte en tanke på att min löpning idag skulle ge mig en tredjeplats. Det fanns inte i min värld och eftersom resutatlistorna enbart visade männens resultat när jag stod där fick jag heller inte reda på min fina tredjeplats. Min första och förmodligen enda pallplats och så är jag inte där!
Det innebar ju såklart att Katarina och Linn kommit etta respektive två. Varför fattade jag inte det då? Det går bra för Anna nu, först målmissen i 5k på Iformloppet och nu detta. Lite knasigt är det allt.

Men tjejer, stort grattis till er, Katarina till din första plats och till dig Linn för din andra plats!
IDAG GOTT FOLK VAR DET MORSORNA SOM ROCKADE SKITEN UR SKANÖR!!!

Tankar om tankar och frihet

Jag vet inte hur det är med er, men min hjärna går på högvarv nästan jämt. I alla fall känns det så. Det är tankar som far fram och tillbaka, ut och in. Oftast är det tankar om framtiden, vad jag vill, hur jag ska gå till väga, vad jag vill göra eller inte göra. Hur långt jag ska springa, vad jag ska springa och så klart vad jag ska laga till middag. En salig blandning. I bland har jag svårt att sitta still för jag vill ta tag i mina tankar direkt. Otålig, my middle name. Löpningen räddar många gången mig från att bli tokig. När jag springer får tankarna fritt blås och kanske till och med blir utblåsta:). Ibland, när det vankas intervaller finns inga tankar alls. Inte på mer än på att jag ska överleva. Det kan också vara skönt. Skönt för huvudet att få vila. Idag blev det en behaglig runda på 35 minuter innan lunch. Benen kändes som vanligt igen. Gött.

På söndag är det val gott folk. Jag har inga som helst problem med att välja vad jag ska rösta på och jag ser verkligen fram emot att få lägga min röst på söndag. Jag ser det som lite av en högtid att gå till vallokalen, gå in i båset, bli avprickad och lägga ner mitt valkuvert i lådan. En handling för frihet som i min värld är självklar att man gör. Har du inte bestämt dig för vem du vill ska leda Sverige, kolla in debatten ikväll på SVT. Ett bättre fredagsnöje får man leta efter.

På eller av?

Tänk om man alltid hade fått ha pigga och snabba ben under sina pass och fått till det där lilla extra. Önskedröm? Många skriver i sina bloggar om löpningen som en drog. Jag är inte sämre eller bättre i min syn på löpningen. Flyter löpningen på fylls jag av tillfredsställelse. Jag känner mig stark och nästan oövervinnerlig. Känns löpningen seg, jobbig och tung blir jag sur och förbannad och kan till och med bli låg. Om min inställningen till löpning och den sk. drogen är hälsosam eller inte kan diskuteras. Jag tänker inte fördjupa mig mer i det. Jag är vad jag är och just nu är jag förbannad och sur för att intervallerna gick piss idag. I dag var den härliga känslan borta som jag så vitt och brett galt om. Idag fick jag möta både väggen och uppgivenheten.

JAG VET att man måste få ha skitpass där allt känns piss. JAG VET att kroppen inte alltid är på. Men jag vet också hur det känns när kroppen är PÅ, hur stark och snabb man känner sig. Den känslan är helt klart överlägsen den där tråkiga sega känslan. På lördag smäller det och då spelar det ingen roll om kroppen är på eller av för JAG kommer att vara PÅ.

På date med löparsnäckan Ingmarie

I helgen var jag och Daniel i underbara Stockholm. En fantastisk stad på många sett. Framförallt är det en mycket vacker stad. Idag är det måndag och jag är lycklig och varm in i själen. Vi var i Stockholm för att träffa våra härliga vänner. Vänner som jag saknar och önskar att jag kunde träffa oftare. Vänner som jag får uppleva livet med och som ger mig energi i överskott.

Helgen avslutades med 65 minuters härlig löpning med fina Ingmarie. Ingmarie tillhör definitivt en av de vänner som ger mig värme och energi i överskott. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Ibland är livet häftigt. Jag har aldrig träffat Ingmarie och ändå kändes det som om jag känt henne jättelänge, som att hon är en gammal vän där samtalet fortsatte där vi slutade förra gången. Jag har genom mitt bloggande träffat ett gäng superfina människor som jag aldrig hade fått möta om det inte varit för bloggen. Härligt.


Solen skiner, det är en fin kväll i Malmö. Mina dojjor väntar i hallen, nu ska jag bara se till att få på mig dom också;)

Om varför det är så satans kul att springa intervaller

Är du en person som hatar intervaller?Kanske är du rädd för att du inte ska orka eller för att det ska göra ont?

Så fel du har!!!

Skit i dina rädslor, ta dig bortom hatet och låt det göra lite ont. För intervaller rockar!

Hemligheten ligger i att man ska lägga sig på sin nivå i intervallerna och träna utifrån SINA egna förutsättningar. I början på sommaren när jag satte igång att springa så smått efter mitt långa uppehåll sprang jag inga intervaller alls. Efter ett tag kom suget efter att få ta i. Då låg mina tusingar i 4.50-5 min fart och jag gjorde 4 stycken. Efteråt var jag helt slut men på ett positivit och energigivande sätt. Ganska snabbt sjönk farten till 4.30-4.45 fart på tusingarna och där har jag legat fram till för ca en månad sen. Jag har succesivt kapat farten. Sist jag var ute låg farten på 4.20-4.25 fart. Min ambition vid dessa pass har varit att genomföra fyra tusingar med 2-4 min joggvila.

Tusingarna igår gick i 4.13-4.18 fart, 2min gåvila och jag genomförde 6! stycken!!! Visserligen fick jag bra skjuts i ryggen på två av intervallerna, passande nog de två sista. Å andra sidan fick jag kämpa i motvind med ett par så det gick jämt ut. Jag har aldrig sprungit 6 tusingar under ett pass så lyckan var total igår.

Svaret på varför det är så satans kul att springa intervaller är att du får snabba resultat. Ge dig själv 2-3 månader , träna olika intervaller och du kommer känna snabbheten i dina ben inom kort. Intervaller är roliga just för att kroppen får jobba, hjärnan får får fokusera på uppgiften och svetten får lacka. Dessutom BLIR benen snabbare. Jag kör igen nästa vecka, är du på?

Kinderägg för löpnördar

Så var det då äntligen dags för mitt premiärpass i Heleneholms IF och deras långlöparsektion.
Det var samling redan 18.00, inte den bästa tiden i vårt hem, det är mycket sällan jag kommer ut så tidigt på kvällarna.

Jag joggade bort till samlingsplatsen, en bit på 4k. Jag trodde att passet ikväll skulle bestå av ca 1 timmes löpning i behagligt tempo. Nu blev det inte alls så. Nu blev det milen i 4.45 tempo där de sista km gick i 4.30-tempo. Jag kunde valt en kortare sträcka och ett annat tempo men poängen var att man skulle tänja sina gränser lite. Jag valde därför milen och hade sällskap med en far och hans dotter. Jag tycker att det är härligt att far och dotter springer i samma klubb och tänkte under passet på min egen pappa som fick mig att börja springa i 16-års åldern. Han och jag i en löparklubb tillsammans, underbar tanke.

I vilket fall som helst var far och dotter mycket trevliga och hjälpte mig fram längs banan. Vem hade kunnat ana att Malmö gömmer alla dessa fina grus stigar som går upp o ner.
Väl i mål visade det sig att man duschar och sen fikar innan man skiljs åt. Jag hade inget ombyte med mig och skulle jogga hem så jag tackade nej till fikan denna gången. Benen var tunga och jag var glad när jag gick innanför porten. Nästa gång blir det cykel till träningen och fika efteråt.

Inte nog med att jag fick en genomkörare på milen. Jag fick trevligt löpsällskap och ett riktigt bra långpass:) Som ett Kinderägg för en löpnörd!

Rock n´roll löpning

Efter släktträffen i lördags avslutade jag dagen i ett par knallorange löparskor på gatorna i ett halvmörkt Laholm. Jag kopierade löpardrottningen Katarinas (cykelmygg) 10x2min upplägg och formligen öste på med rock n´roll löpning under drygt en timme. Det var riktigt längesen benen kändes så pigga och ivriga på att få köra intervaller. Tänk er känslan att kunna ösa på i samma jämna fart under 10 intervaller med sällskap av Pearl Jam i öronen. Jag gillar ju inte ens Pearl Jam men i lördags kväll kom vi fantastiskt bra överens. Det kunde liksom inte ha blivit bättre. I går blev det ofrivillig vila. Jag hade tänkt springa lååångt men Zlatan kom emellan. Zlatan är i Malmö och stan har drabbats av Zlatanyra. Zlatan är husgud i de flesta Malmöhem och Stadion var fylld av folk i alla åldrar som ville se den store fotbollsspelaren. Hur mycket de sen tränade kan diskuteras. Kan dock konstatera att mina träningar ser lite annorlunda ut...

Fin start

I morse sa Vilgot att han var på bushumör. Jag kontrade och sa att jag var på kramhumör. Vilgot kapitulerade och gav sin mamma en bamsekram. En svårslagen start på dagen. I alla fall för mig.


Ingen löpning idag men en anmälan till Skanörloppet 10k den 18 september har det blivit. Man får passa på medan grytan är varm.

Gött

Satt och stirrade framför datorskärmen på jobbet idag. Fick mig liksom inte för att göra något vettigt. Satt säkert sådär i en halvtimme. Det kröp i kroppen på mig och det enda jag tänkte på var att jag snart skulle få sticka ut och springa. Tack och lov för att jag kan träna på jobbet en gång i veckan. Det behövs. Benen var ganska pigga idag även om de säkert hade behövt vila. Men alla pass behöver ju inte gå fort. Idag gick det i snigelfart längs Västra hamnen, Ribban och tillbaka via Slottsparken. Det har varit en riktigt fin dag i Malmö idag.
Jag visste att det skulle bli såhär. Så fort jag sprungit loppet i Trelleborg kom den där känslan tillbaka som jag inte fått känna på över ett år. Hur kunde jag glömma att det var så underbart härligt att springa så fort att kroppen skriker av utmattning. Nu vill jag ha mer. Faaaan va´gött det är att vara löpare!

Löparklubb

Idag känns det faktiskt helt okej att jag inte tog mig i mål. Jag kan skratta åt mitt elände. Hade jag tagit mig i mål hade jag slutat 6:a och det är inte fy skam.

På måndag ska jag testa Heleneholms IF och deras långlöparsektionen. Det ska bli riktigt kul. Tänk att få springa med likasinnade. Härligt. Jag har gått och tänk på detta i flera år nu men kom idag fram till att det är nu eller aldrig som gäller. Jag vill träffa människor som tycker om att springa och som kan ge mig input och tips. Jag vill jobba med löpskolning och teknik och springa långt i andras sällskap. Det kommer bli bra. Det är jag helt övertygad om.