Det bästa av pass

.....heter TRÖSKELPASS

Igår fick jag till ett riktigt fint tröskelpass med 3 x 2,7k i tröskelfart som för tillfället springs i 4.38-fart. Igår höll jag alla tre intervallerna i den angivna farten och jag kände mig jättestark. Kanske kan jag öka tempot om ett par veckor. Med upp o nerjogg i 5.30-tempo fick jag ihop 12k i går kväll.

NU har jag sprungit fem dagar på rad och det känns jättebra i kroppen. Påsken närmar sig och jag fortsätter i dojjorna ett tag till för det är det mest tidseffektiva för mig just nu. Idag ska jag springa hem från jobbet, hämta Vilgot och cykla från dagis hem. Imorgon hoppas jag kunna köra Staffans stege eller tusingar på bandet och på fredag vill jag HEMSKT gärna springa lååångt men benen får bestämma.

Ha en bra onsdag!

En fråga

En fråga, kör ni med speciella tävlings skor när ni springer tävlingar?

Om JA, vad vinner man på det och finns det risker att det är för kass dämpning? Är det någon som har koll på några bra dojjor som funkar?

Bra med hejjarklack

Äntligen är en skitvecka till ända. Sömnbrist blandat med jetlag är ingen bra kombination. För mycket jobb för Mr D och inga som helst andningshål för mig. Prästen sa att vi skulle bära varandras bördor. Det måste man i tider som är stressade och innehåller alldeles för lite kvalitetstid. Men som sagt skitveckan är snart över och jag fick ihop 3 löppass i veckan.
Summa 35k.

Ovan en ung man som säkert har talang för det här med löpning (för han hatar att sitta still )uppmuntrade sin mamma att springa fort idag. Han tog fram mina nyinköpta Mizuno inspired och sa "mamma springa snabbt". Det är bra att ha en hejjarklack på hemmaplan. Även om det kanske inte gick i racerfart idag försökte jag hålla ett bra tempo i 5min fart under mina 15k.
Och nu ska jag sova. Förresten, stort grattis till alla som sprungit lopp i helgen och presterat så fin tider. Bra jobbat.

Jag fich en bröllopspresent...

Dagen jag skulle gifta mig fick jag en väldigt fin bröllopspresent av Staffan som bloggar på http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.com/. Han gav mig en schysst stege som jag skulle njuta av och den ser ut så här:
200-400-600-800-1000-1000-800-600-400-200, vilan är hälften av den snabba distansen. Sista 200 ska gå i samma fart som den första 200.

Nu har det ju varit sisådär med min löpning och jag gav mig ju på en utmaning i måndags som krashade totalt eftersom energin denna vecka har varit som bortblåst och jag har däckat i sängen runt 20-tiden på kvällarna. Men ni vet väl alla att mars månad inte räknas?!
På måndag gör jag ett nytt 30-dagars försök.

Igår var det så dags att använda mig av Staffans fina present. Jag tog in på SATS och körde på efter 1,5k uppjogg. Alla intervaller gick i 4.11-fart, förutom de två tusingarna, dessa gick i 4.18-fart. Passet var svinjobbigt och jag fick peppa mig igenom de sista men fan den som ger sig. Jag kom i mål. Joggvilan gick i 5.30-fart. Tyvärr hann jag ingen nerjogg men passet landade på 10,5k.

Idag har det hittills varit en städ- och inköpsdag. Solen är borta och har ersatts av regn och blåst. Mitt huvud är fortfarande mosat och kroppen skriker efter sömn så nu när min lille sockerbit har somnat ska jag också ta en eftermiddagslur. Sen hade jag faktiskt tänkt att springa. Kors i taket, löpning två dagar på rad! När hände det senast?

Staffan, tusen tack för din fina present. Jag ska vårda den ömt för den var väldigt fin och kommer förhoppningsvis att visa sig vara väldigt användbar.

Surbitchens 30-dagars-träning-utmaning

Kan man träna 30 dagar i rad utan att bli helt slut i rutan? Jag har nästan alltid haft två dagar eller mer träningsfritt i veckan och har trivts ganska bra med det. Nu vill jag testa något nytt som kommer sätta mitt jävlarannamma på prov. 30 dagars träning utan vilodag är det som gäller. Det kommer inte bli löpning varje dag, kanske blir det spinning, gympa eller vattenlöpning. Jag vet inte om jag kommer att lyckas men vad fasen, det är värt ett försök. Det lär bli en hel del pusslande för Mr D har en hel del på sitt jobb så inte nog med att jävlarannammat ska testas, även tålamodet ska testas.

Denna vecka blir det tusingar, trösklar, 2x distanspass och ett lite längre pass med inslag av tröskel. Jag tänkte även köra ett vattenpass eller ett spinningpass. Sex dagars träning planerad denna vecka. Idag startade jag upp med ett halvtaskigt pass som skulle innehålla 4 tusingar. Men kroppen ville inte, den la av efter andra tusingen och jag fortsatte i lugnare tempo. Tröttheten sitter i och det är bara att inse, jag är inte lika snabb som för ett år sedan men det är bara att mala på. Jag kommer inte att vara trött för alltid och träning ger resultat, så är det bara.

Jag tänkte fortsätta skriva om mig, det är ju trots allt en blogg om mig:) Jag har genomgått en personlighetsundersökning bara för skojs skull, det var tredjeterminare på psykologutbildningen som ville ha försökskaniner och jag hakade på. Idag fick jag resultatet. Inga som helst överraskningar, tvärtom jag har en god självkännedom och framför allt en hög vitalitet, jag älskar livet och tycker om att köra 250 km/h:). Tyvärr har det vissa negativa aspekter, jag har svårt att säga nej, kan inte nöja mig med nuet och borde byta jobb:) Inte heller något nytt eller vad säger ni? Allt detta har jag ju tjatat hål i huvudet på er med. Det var en kul grej och det stämde nästan kusligt väl in på mig.

Nu slutligen lite gnäll. Vad är det här med att alla ska testa träningskläder och andra ting på sina bloggar? Är det bara jag eller är det fler som är lite irriterande avundsjuka? Jag tycker snart att alla testar kläder eller annat.Vill jag ha nya löparkläder så köper jag de som är snyggast och för tillfället mest färgglada. Å andra sidan är det någon som har ett par snygga tights som behöver testas så ring mig på 0707-5.....;)

Nu ska surbitchen kolla på Desperate housewives

Hemma igen!

Brooklyn Bridge

Hemma igen, hemma i Malmö som gjorde sig påmint direkt vilken slags stad vi bor i. Bombdåd mot en nattklubb i natt. Det är märkligt att man känner sig mer trygg i en mångmiljonstad som NY än i en pluttestad som Malmö. Det känns som om det är något skit var och varannan dag här i mitt älskade Malmö.

Bröllopet och vår resa har varit mer än magiskt och det mest magiska i New York var nog min morgonjogg i ett NY som höll på att vakna ( ja, och så Haile då förståss). Vi kommer definitivt att åka tillbaka, det är en perfekt stad att spendera några ensamma dagar i. NY är kontrasternas stad. Rikedom blandat med fattigdom. The land of free samtidigt som du inte får sitta ner och vila benen på en offfenlig trappa. Otrevlig personal som efter 12 timmars arbete fortfarande har några timmar kvar och den extrema övertygelsen om att vi alla är terrorister. Man får ta det onda med det goda. Och jag hittade hem, jag hittade till Niketown...

En trött hemlös man i Central park

Nu är vardagen här igen och jag har längtat efter den ska ni veta. Längtat efter bra mat, längtat efter att sätta igång med löpning på riktigt och längtat efter att lugnet ska lägga sig och bubblan försvinna. Men vilken resa vi gjort jag och Mr D på så många plan. Tänk er något så fantastiskt som att vi tillsammans med våra vänner och familj lyckades samla ihop över 17 000 kronor till Cancerfonden. För mig och Mr D känns det fantastiskt att vi tillsammans med våra vänner och familj kunde genomföra något som vi båda längtat efter att få göra. Men nu är det ny fokus som gäller. Det som finns kvar av kvällen spenderas i sängen med penna och papper. Jag ska planera de sista veckorna fram till Gtb varvet för det börjar dra ihop sig och min träning har inte prioriterats som den ska och farten är inte alls där den ska vara.

Trött i fötterna efter allt promenerande

Nu är det slutpromenerat för ett tag för varför gå när man kan springa?

Jag mötte Haile Gebrselassie idag

Sagan i NY fortsätter. I går blev det åter jogg i bra tempo runt i Central Park. Gårdagen bjöd även på finmiddag i Meatpacking district. Ja, denna underbara stad har allt.

Idag har vi mest hängt i Brooklyn och testat på metron. Måste säga att jag föredrar att gå eller att åka taxi.

Väl hemma på hotellet såg först två löpare, ja "riktiga" löpare (sådana som kan vara jäkligt snabba). Ni vet klen kroppsbyggnad, löpardojjor, jeans och en löparjacka. Dessa två gick ur hissen när vi gick in. På våning två hoppade en hel drös löparentusiaster på. De såg i alla fall ut så. Sen kom det ett "pling" var vi framme på vår våning, nr 15. Dörrarna öppnas och framför oss, i all sin ensamhet på våning 15 stod han. Han som är så jävla grym, den grymmaste av dom alla, HAILE GEBRESELASSIE!!! Jag blev konfunderad, kunde det vara han. Daniel frågade snabbt mig om jag hade en penna. Jajjamensan att jag hade det. En liten autograf och ett kort men moi och Haile finns nu. Han var ju jättesöt och snäll och dessutom blev han mycket snyggare än jag på bilden.

Haile frågade om jag ville med på morgonjogg i Central park imorgon bitti. Klart jag vill svarade jag! :) Fast nu sa han ju inte så.

Shit pommes frites

Jag är i världens häftigaste och coolaste stad just nu. Min morgon startades med en jogg i Central park. Det blev ett av Katarinas favvopass, 10x2min, totalt 50 minuters löpning i ett gudomligt vackert New York. Jag såg soluppgången och blev förälskad i staden. Så tyst men ändå så fylld av liv och rörelse. Jag tror jag såg fler löpare ute än vad ett lopp i Malmö drar:)

I lördags gifte vi oss, då såg det bland annat ut såhär:

Jag och Daniel i vår första dans som nygifta.

Här kommer vi allihop, Vilgot käkandes russin.

Fler bilder kommer och jag ska ge mig på en bröllops berättelse snart.

Vi bor super, nära södra delen av Central park. Bilden togs igår när det höll på att skymma. Vackert så det gör ont. Jag kan inte riktigt föra en konversation med Daniel för det är så mycket att titta på.

Daniel vid Wall Street

Jag uppe i Empire State Buildning.

Ikväll ska vi på hockey på Madison Square Garden. Jag ska ha hockeytröja och allt på mig och skrika hejjarramsor. Jag är inget hockeyfreak men vad gör man inte för sin man. Prästen sa att vi skulle bära varandras bördor så det är bara att sätta igång.

Förresten, det är 20 gr varmt här. Nice!

Hej och puss.

Idag smäller det!

Idag är det dax för mig att bli fru. Fru med nytt efternamn och hela baletten. Känns märkligt att inte heta Anna Landén imorgon men mitt nya efternamn kommer förmodligen inte att vara så fel det heller.

Tänk att jag har fått sova en hel natt med 7 timmars sömn och vaknat innan Vilgot som inte ville masa sig upp förrn efter 07! Vilket flyt och vilken skön inledning på dagen.

Om några timmar ska vi checka in på Hilton här i Malmö för att 16.00 stå klara på Malmö Opera. Foajén på Malmö Opera är oerhört vacker med ett fantastiskt glasparti som ger ett fantastiskt ljus trots regnet som hotar. Efter bröllop blir det middag med dans på Opera Grillen, en supermysig restaurang.

Jag tror inte det blir någon löpning idag, det hinns helt enkelt inte med. Jag har inte sprungit en meter sedan i söndags, jag vet inte hur jag skulle ha hunnit det men har betsämt mig för att var sak tar sin tid och nu är det giftemål som tagit upp mitt fous senaste veckan.

På måndag är det ju liksom vanlig måndag igen och då kommer dojjorna få göra sitt. Fram tills dess ska jag njuta för fullt och pussa på min man.

Kram på er.

Åh boy!

Det verkar som om jag håller på att få en vana eller är det för tidigt att säga att man har en vana efter två gånger?
I två dagar har Vilgot ropat på sin mor innan 05.00. I morse var han så söt att jag inte ens kunde vara trött när jag kom in till honom. Efter lite kaffe var jag helt hel i huvudet igen och kunde börja fundera på vad jag ville åstadkomma denna sista träningsdag i veckan. Jag sprang inte igår, jag tryckte program och Mr D är en hård arbetsledare så jag fick ingen paus:) Men eftersom vi fick gjort allt det tråkiga igår fanns det en massa tid över för roliga saker idag.

Jag visste att jag ville springa lite längre och fantiserade till och med om 25k. Var kommer de fantasierna ifrån? Kanske är det som Ingmarie skrev i en kommentar, att jag inte längre har krav och då släpper ju alla måsten och det blir roligt igen. Det blev inga 25k men det blev 20k och var fjärde gick i tröskelfart. Benen var slitna vid den sista kilometern så jag får helt enkelt bygga upp min sträcka successivt. Jag gillar verkligen upplägget att var fjärde kilometer går i tröskelfart. De tre emellan går fort och vips har man sprungit 20k.

Om det tar tre gånger för att etablera en vana så får jag nog skjuta upp den vanan ett par veckor för snart händer det grejer och jag har inte tid att springa så långt. Nästa söndag ska jag spegla mig i min nya ring och söndagen därpå ska jag sitta och dricka en kaffe och spana på folk i NY. Veckan som kommer handlar inte bara om bröllop men ganska så mycket ändå. Allt är nästan fixat men det blir väl ändå saker som ska göras i sista sekund. Jag är inte nervös, jag har ju levt tillsammans med mannen jag ska säga JA till i en evighet. Men jag är förväntansfull, det är vi nog båda. Oh jag önskar så att jag hinner med en lite löprunda på vår dag, det skulle liksom kännas så rätt.

För övrigt så har våren kommit hit. Ni är alla välkomna ner och springa i vårsolen med mig. Det är till och med lite solstrålar som når kinden och värmer den emellanåt.

Sexig vardag

15k i kall men underbar vårsol. Ibland behövs det inte mer. Det är de små vardagliga sakerna som gör livet. Jag strävar alltid mot något nytt, nya mål och precis som Vilgot har jag myror i brallan. Men jag har FAKTISKT börjat inse att jag missar halva mitt liv om jag hela tiden ska sträva mot något annat. Vardag är det jag lever i och andas, därför ska guldkornen i vardagen tas tillvara. Det är vardagen som är det sexiga.

100 dagars utmaning och utvärdering

I förrgår hade jag min sista sockerfria dag och igår "fick" jag således käka socker igen. Egentligen skulle jag hålla på till bröllopet nästa lördag men igår kände jag att det fick räcka.

100 dagar är en lång tid utan godis, choklad, glass, bullar, chips och allt annat sött och gott. Målet var att testa 30 dagar, bara för att se om jag kunde stå emot det. Det gick över förväntan och jag betsämde mig för fortsätta. Det finns många positiva aspekter med att inte äta massa onödigt socker. Jag skulle kunna rada upp en lång lista men nöjer mig med att konstatera att 1. jag har en jäkla karaktär (något som jag inte trodde jag hade) 2. min mage har mått finfint 3. jag har inte gått ner ett enda kilo i vikt:)

Jag skulle mycket väl kunna göra det igen om bara så för att reta gallfeber på alla som ifrågasatt mitt val. Vi människor är märkliga, vill man inte käka sött, dricka alkohol eller äta kött så retar det en del så in i bengen. Själv har jag aldrig riktigt förstått hur man inte kan dricka kaffe:) Jag har fått höra både det ena och det andra och vissa har det verkligen stört att jag avstått från det söta. Innan utmaningen tackade jag snällt och artigt ja till sötsaker trots att jag kanske inte ville äta det. Nu kan jag lätt säga nej tack, deras känslor kring att jag avstår från sött är inte mitt problem.

Och träningen då?
Jodå i dessa bråda tider är jag nöjd om jag lyckas få ihop mina fyra löppass denna veckan. Jag skulle så gärna vilja få till fem men det blir tyvärr inte denna vecka. Idag är det torsdag och jag har hittills fått till ett TRÖSKELPASS på 12k. Visserligen ett bra pass med 3x2.7k som gick i tröskelfart (4.40) men ack så tungt. Jag hade nog lite av söndagens pass kvar i mina ben. Tur för mig att det är tre hela dagar kvar på denna veckan!