Brooklyn BridgeHemma igen, hemma i Malmö som gjorde sig påmint direkt vilken slags stad vi bor i. Bombdåd mot en nattklubb i natt. Det är märkligt att man känner sig mer trygg i en mångmiljonstad som NY än i en pluttestad som Malmö. Det känns som om det är något skit var och varannan dag här i mitt älskade Malmö.
Bröllopet och vår resa har varit mer än magiskt och det mest magiska i New York var nog min morgonjogg i ett NY som höll på att vakna ( ja, och så Haile då förståss). Vi kommer definitivt att åka tillbaka, det är en perfekt stad att spendera några ensamma dagar i. NY är kontrasternas stad. Rikedom blandat med fattigdom. The land of free samtidigt som du inte får sitta ner och vila benen på en offfenlig trappa. Otrevlig personal som efter 12 timmars arbete fortfarande har några timmar kvar och den extrema övertygelsen om att vi alla är terrorister. Man får ta det onda med det goda. Och jag hittade hem, jag hittade till Niketown...
En trött hemlös man i Central parkNu är vardagen här igen och jag har längtat efter den ska ni veta. Längtat efter bra mat, längtat efter att sätta igång med löpning på riktigt och längtat efter att lugnet ska lägga sig och bubblan försvinna. Men vilken resa vi gjort jag och Mr D på så många plan. Tänk er något så fantastiskt som att vi tillsammans med våra vänner och familj lyckades samla ihop över 17 000 kronor till Cancerfonden. För mig och Mr D känns det fantastiskt att vi tillsammans med våra vänner och familj kunde genomföra något som vi båda längtat efter att få göra. Men nu är det ny fokus som gäller. Det som finns kvar av kvällen spenderas i sängen med penna och papper. Jag ska planera de sista veckorna fram till Gtb varvet för det börjar dra ihop sig och min träning har inte prioriterats som den ska och farten är inte alls där den ska vara.
Trött i fötterna efter allt promenerandeNu är det slutpromenerat för ett tag för varför gå när man kan springa?
7 kommentarer:
vad skönt att du har längtat efter vardagen för det betyder ju att den är "rätt", eller hur? (Själv längtar jag ALDRIG hem när jag är i USA men oftast när jag är på andra ställen...) Farten kommer. 1000-ingar, tröskel och 300-600m intervaller fixar det. :-)
New York är verkligen underbart! Eller Manhattan - för det är det de flesta menar med NY. Jag har varit där många gånger och alltid med löparskorna. Men jag har varit feg och morgonsprungit på hotellgymmet. Nästa gång ska jag våga mig ut!
Välkommen hem!!
Kul att du låter så motiverad! Ingmaries tips låter super, du kommer bli snabb i Göteborg, oroa dig inte för det! ;)
Välkommen hem! Visst är det läskigt att Göteborg rycker närmare med en sån otrolig hastighet. Känner mig inte heller alls där jag borde... Kör hårt!
Välkommen hem. Berätta lite om planerna du smitt!
Ingmarie, you´re lovely, så peppande och full av tro. Bra för då blir jag peppad och tror att allt är möjligt.
anneliten, Då måste du testa central park på morgonen, du kommer inte vara ensam. jag var ute vid 06.30-tiden en vardag. antar att det r lite glesare med folk så tidigt en helg.
Daniel, ja man behöver lite vishet på vägen.
Anna, nu kör vi så det ryker!
Joel, jag har bara planerat två veckor fram men har en tanke om att röra mig varje dag i 30 dagar bara för att inte tappa flytet. Det kommer inte vara löpning alla dagar, kanske lite simning, cykling och hederlig gympa. Jag hoppas kunna fixa detta. men fixar jag inte det så ska det nog gå att få flyt ändå.
Grattis till bröllopet och härligt med en resa till NY!!
Hittade precis till dig fran Petra.
Skicka en kommentar