Lördag kväll och jag har precis sett Ola gråta i direktsändning. Vackert. Jag diggar känslor. Veckan i Uppsala är över och efter en mellanlandning i Stockholm och utgång i tre delar av storstaden är jag äntligen hemma. Imorse när klockan ringde efter 4 timars sömn och med alldeles för mycket vin i ådrorna trodde jag inte att det skulle var möjligt att må bra igen. Men det gick!
Nästa vecka drar min träning igång på allvar. Jag har efter mycket funderande kommit fram till en sak, jag ska ta hjälp. Det finns alldeles för många frågetecken kring grundträning och uppbyggnadsfaser för att jag helt ska kunna slappna av. Därför har jag vänt jag mig till Ingmarie som bloggar här: http://blog.nemonisimors.com/. Ingmarie skickar veckoscheman som succesivt trappas upp. Första veckorna kommer vara lugna. Jag har ju i ärlighetens namn inte fått ihop så många mil per vecka så en start från grunden är inte fel.
Mina mål är Gtb varvet och Stockholm marathon även om det ser lite kört ut med Gtb varvet eftersom jag strulat till det med min betalning. Men jag ska kolla av på jobbet om de har platser kvar så håll tummarna.
3 kommentarer:
Nu när jag inte kan så vill jag. Är det inte fantastiskt.
Hoppas du får tag på en startplats!!
Och klokt att ta hjälp. Man förhandlar inte bort pass som andra skrivit:)
Kram
Vad spännande att börja träna efter schema. Blir säkert lite annorlunda att träna och tänka på typ uppbyggnadsfas, fas för att få upp farten o toppa formen osv. Och säkert är det bra att kunna planera in de passen du vet att du ska köra i vardagen. Lycka till!
Katarina, Är det inte typiskt och fantastiskt:) Ja, jag kände att det måste till något och precis som du säger, man kompromissar inte bort ett pass lika lätt.
Fröken Snork, Jag vet! Det kommer bli jättekul och spännande att se hur man kommer utvecklas under tiden fram till maran.
Skicka en kommentar