Mina nära och kära får ursäkta nu.
Jag tror jag har tappat greppet om multitasking eller alternativt tagit det till en annan nivå som sen totalhavererat. Det går sådär i mitt liv nu när det kommer till balansen mellan att vara en innerlig moder, kärleksbejakande partner och vara Anna. Vet inte riktigt hur jag ska sortera upp allt, det blir mest en massa krafsande överallt. Tvättberg blandas med affärsidéer som växer på hög. En snart 5-månaders bebis som absolut inte vill vara någon annanstans än hos sin mamma. En storebror med myror i brallan och ett evinnerligt släpande upp o ner i hissen och runt överallt. Det känns som om det är en evighetsmaskin av saker. OCH jag är skiträdd för att hamna i detta träsket. Träsket som består i att serva och se till så att alla andra har det bra. Fasen vi måste ju käka, vi måste ju kunna bo i vår lägenhet utan allergichocker och barnen måste få vara barn o ha kul. Efter det så kan jag luta mig tillbaka och tycka synd om mig själv. Jag tycker jag jobbar med att hitta en balans men i ärlighetens namn går det åt helvete. Jag har kommit fram till att det just nu inte funkar att träna kvällstid. Skorpan fixar inte det och fram tills att hennes självständighet kickar in så får jag hitta en annan lösning. Dessutom är jag dränerad energimässigt på kvällarna så träningen måste försöka genomföras på dagen. Imorgon ska jag lura med Vilgot till Hästhagens IP. Han får cykla runt där medan jag springer. Jag får väl muta honom på något vis.
Jag o Vilgot på lekplatsen efter min löprunda innan hämtning på Vilgots "jobb" dvs. förskola.
Finingarna
4 kommentarer:
Har inga bra tips att ge dig Anna men jag hoppas Staffan läser ditt inlägg. Han brukar få ihop det och har kanske ett bra Staffan-upplägg till dig ;)
Glöm inte bort Anna bland allt ståhej!
Kram!
Det är inte lätt att vara alla de där "rollerna" som du skriver om och man vill ju även göra alla rollerna bra.
Jag vet inte om det får dig att må bättre av att höra att du inte är ensam om denna problematik.
Jag tappade en del av mig själv när jag blev mamma så det enda lilla råd som jag kan ge är att ge utrymme till Anna så mycket det går för det är stommen i alla de andra rollerna. För mig tog det tre år att hitta tillbaka till Eva. Och det var en jobbig resa att hitta tillbaka till mig själv då jag nästan glömt bort hur det var att bara vara jag när de andra rollerna tog över.
Sorry för långt inlägg och vet inte om det hjälper dig i din situation. Styrkekramar i massor.
Just nu tycker jag det funkar mycket bättre än jag vågat hoppas på, men dels har jag en oförtjänt (?) nöjd bäbis och inget äldre syskon. Jag tror dock det blir lite knepigare när jag börjar jobba och ännu svårare när vi båda jobbar.
Och dom är väldigt fina dina små!
Daniel, ibland behöver man bara få det ur sig för att gå vidare. Jag ska ta mig en rejäl funderare på hu jag bäst löser detta.
Eva, Jag antar att så länge man ändå är medveten om det så kan man göra något åt det. Jag tror precis som du att det är ett dilemma för många, det gäller bara att inte låta det gå överstyr.
Andrea, Men alltsom oftast funkar det ju. Sen kommer perioder där livet går så jäkla fort att man inte hinner med. JAg brukar säga att det blir vad man gör det till för lite så är det.
Skicka en kommentar