Min träning just nu

Så här glad blir man när man får springa. Ni känner säkert igen känslan av frihet. Jag har inte supermånga som läser min blogg men det finns de som gör det. Tack! Och tack för alla fina kommentarer som piggar upp.

Cecilia, så här tränar jag just nu:
3 löppass, 3 styrkepass. Dessa varvas med varandra.

Löppassen består av:
Pass 1: intervaller, 5-10 min uppjogg, 4x4 min högt tempo med 1 min gång. Avslutas ed 5-10 min nerjogg.
Pass 2: Tempopass 30-35 minuter, det ska kännas och flåsas:)
Pass 3: Lite längre i lägre tempo, ca 45-50 minuter

Styrkan då? Jo, jag har ett program som tar allt mellan 15-30 minuter beroende på hur många varv man orkar. Utfall, knäböj, armhävningar (på knä), tricepsövning, plankan, ryggresning, upphopp, mm. Inga konstigheter. Jag kör 10 av varje innan jag bytar övning och så håller jag på så några varv. Jag tror att det är rätt för mig just nu eftersom jag är ny i det här med att ha två barn och inte kan ta mig så långt från hemmet. Jag vill heller inte att styrkan ska behöva ta så lång tid eftersom löpningen kommer ta mer tid framöver. Plankan gör under för bålen och jag har redan märkt att min ömma baksida i benet blivit mycket bättre.

På god väg

Född löpare. Min son alltså. Nu också min man. Han pinnar på. I sina nya tights. Min man alltså. Som han hånat män i tights! Nu älskar han sina tights. Så kan det vara. Jag älskar min styrka som jag försöker köra tre gånger i veckan. Det är ett skitenkelt upplägg som gör mig mör efter 15 minuter. Jag ska klara 5 varv men har so far gett upp efter 3. Den som ändå hade tid att gå till en PT som kunde piskam skiten ur en... Jag läser många bloggar skrivna av småbarnsmorsor. De tränar och äter rätt och är helt fantastiska i sitt vardagspussel. De blir starka och snabba morsor fulla med energi till sina ungar. Bra där. Min vän M skrev idag på sin facebooksida:

Very important ingredient in life is happiness- 1. Care for your loveones 2. Follow your heart 3. Do what you strive for...

Mmmm känns som om jag är på god väg...

dagens

Min dag idag. Hänga med Skorpan. Träna lite. Hämta Vilgot för lite lekplatshäng.

Tack

Jag är 35 år gammal. Har de finaste ungarna, en underbar Daniel, är frisk och har nära och kära som jag älskar och som älskar mig. Om några veckor ska jag träffa två av mina absoluta närmaste vänner med deras familjer under en hel vecka. Jag ska få prata, skratta och debattera med dessa underbara människor. Jag får dagligen se min son prata och leka med sina vänner. Jag har tak över huvudet, mat i min mage och mår underbart. Allt det har jag. Allt det är jag tacksam för. Igår stötte jag på Herr Död. Han tog ett ungt liv som inte var redo att följa med honom än. Det är oerhört tragiskt när en ung människa går bort. Mina tankar går till hennes nära och kära. Själv hyllar jag livet och människorna i det. Tack för att ni finns, tack för livet.

Min satsning

Jag vet inte hur mycket jag gick upp i vikt när jag väntade Skorpan. Jag tror det landade på ca
15 kg. Jag har egentligen aldrig tyckt om att skriva om vikt och vad jag äter på bloggen eftersom jag tycker det finns tillräckligt många som gör det och som är bättre på det än vad jag är. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att dela med mig av mina graviditetskilon till er:)

Jag bestämde mig ganska så snabbt efter Skorpans födsel att inte stoppa i mig en massa skit. Jag hade varit hyfsat duktig på det under graviditeten och det hade skapat ett visst sockerbehov. Jag skulle så gärna vilja skylla allt på Mr D som köpte godis och åt mina mindre nyttiga middagar. Men tyvärr är det nog så att det var jag som drog ner honom i skiten. I vilket fall som helst var både Mr D och jag var rätt trötta på snasket och tog ett gemensamt beslut att skippa all skit och koncentera oss på det som är bra för oss. Jag är otroligt imponerad av Mr D som tränar som aldrig förr och äter bra, frisk mat. Status just nu är att jag har hälften av viktuppgången att ta igen. Ca 7 kg. Eftersom det känns som om jag sprungit hela mitt liv har jag aldrig behövt bry mig så mycket om vad jag väger. Till viss del har jag nog alltid tänkt på vad jag stoppar i mig men har tänk att löpningen nog gör sitt. Således har jag aldrig haft någon riktig koll på kaloriintag och förbrukning.

Efter att ha surfat runt på en del bloggar har jag förstått att det inte bara är att springa skiten ur sig som gäller. Kosten har lika stor del när det kommer till viktminskning. Visst fattar jag att man inte kan stoppa i sig vad som helst men jag har inte riktigt greppat hur saker och ting är rent kalorimässigt. Faktum är att jag nog trott att det krävs mer kalorier för att driva runt min kropp än vad det egentligen behövs. Bara vetskapen om detta har förändrat min syn på det jag stoppar in i min mun och när jag väljer att göra det. För att få koll på kaloriintaget har jag laddat ner en app till telefonen som gör det enkelt för mig att se hur mycket kalorier maten jag äter innehåller. Jag vet vilket intag jag skall ligga på för att få en sund viktnedgång och hur lång tid det kommer att ta mig. Ganska kul faktiskt. Dessutom otroligt lärorikt.

Hur det kommer att gå återstår att se. Jag kommer inte att visa några bilder på någon degig gravidmage. Inte heller någon på mina kommande magrutor:) Jag kommer däremot dela med mig av mina upplevelser som kalorijagare och löparnörd. Ses i spåret.

dagens

Dagens pass bestod av 5 min uppjogg, 4x4min tempo med 1 min återhämtning. Nerjogg 5 min. Igår styrka. Pallade 3 varv av de 5 tänkta. Imorgon drar jag och barnen till mormor och morfar. Löpning på slingan i Mellbystrand på torsdag!

Just nu.

Koksmjölk får lov att stå för förändring. Det är mycket som förändrats i mitt liv de senaste åren och så även smaken. Förr avskydde jag av någon anledning kokos vilket bland annat inneburit att jag aldrig tyckt om chokladbollar eller maträtter med kokos i. Jag har fortfarande svårt för chokladbollar men det beror mest på konsistensen idag och mindre på kokosen. Kokos i mat däremot har börjat bli riktiga höjdarrätter. Har läst att man kan stek i kokosolja vilket jag ännu inte provat än.

Skorpan och Vilgot står för den otroliga mängd kärlek som vi har inom oss och som på någotvis aldrig tar slut. Jag drar in doften av bebis i min näsa och bara njuter. Hjärtat slår volter och jag kan inte annat än känna lycka.

Röda naglar står för hot mama, javisst!

Är den slut nu?

Är den redan slut? Sommaren alltså. Precis som alla andra år går de varma månaderna alldeles för fort. Å andra sidan ska vi snart få lite värme igen. Om några veckor drar hela familjen till Italien. Tackar för det ja. Inte bara ska jag till Italien, nej jag ska dit med mina fina vänner och deras familjer. Kan knappast bli bättre.
Igår när Skorpan sov, Vilgot var på dagis satte jag ihop ett styrkeprogram och ett 4 veckors träningsschema som drar igång på måndag. Styrkan gör jag hemma och löpningen med Skorpan. Både övningar och schemat är realistiskt att genomföra. För det är det jag behöver känna. Att det är realistiskt. Det är inte mycket tid man har över men lite finns och då gäller det att maxa den fullt ut.

Skärpning

Jag tackar ödmjukast för att ni tog er tid att svara på min fråga angående styrka vs löpning i förra inlägget.

Efter att Skorpan kom till världen har jag dragit på ganska ordentligt med löpningen. Det har gått fortare än med Vilgot. Tyvärr är det inte helt okomplicerat det här med löpning. Speciellt inte efter en graviditet och allt vad det innebär. Mina magmuskler är kassa. De var kassa redan innan graviditet och kejsarsnitt men nu finns de typ inte. Det som händer mig när mina magmusklerna är kassa och jag springer är att musklerna i baksida lår gör ont. När magmusklerna tackar för sig måste fram- och baksidan av låret jobba extra mycket vilket resulterar i att det gör ont. Naprapat Jimmy berättade detta för mig och gav mig övningar både för uppvärmning och för magen. Jag märkte resultat direkt. Nu är jag där igen. Att det gör ont. Allt för att mina magmuskler kapsejsat. Eftersom jag inte vågat köra några direkta magövningar än så är magen fortfarande helt urkopplad när jag springer. SÅ vad säger det mig? Jag har funderat sedan i förrgår då känningen kom och har följande plan:

• Ta det jäkligt lugnt. Vad stressar jag upp mig för. Förr eller senare kommer jag tillbaka till snabbhet och tävling. Jag springer för min egen skull, för att slå MINA resultat. Jag känner mig en smula tramsig när jag tänker på att jag efter 2 månader tror att allt ska vara som vanligt.
• Börja göra plankan VARJE dag. 3x30 sek på knäna. Det fixar jag.
• Fokusera mer på styrka än kondition ett tag. Det var ju stark innifrån och ut jag skulle bli.

Tre saker. Varken mer eller mindre.

JAG.SKA.SPRINGA.HELA .LIVET!

Hur funkar det?

En liten uppdatering om vad som händer i livet. Vi har städat och stuvat om i vår lägenhet. Piffat och trixat. Vi ska sälja lägenheten, eller i alla fall försöka. Det är ju lite stiltje på bostadsmarknaden för tillfället och just DÅ väljer vi att försöka sälja vår lägenhet. Planen är att sälja först och köpa sen. Vi får se hur det går med allt. Vi trivs bra i vår lägenhet och sitter inte på något vis i sjön om det inte blir som vi tänkt oss.

Under tiden som det fotades i vår lägenhet var vi ute och fixade med annat. Barnen somnade till i bilen på väg till lekplatsen så jag slank inom Melvins och köpte en fin grillad surdegsacka med kaffe. Ibland kan en tyst lunch i bilen vara underbar!

Efter matintag och annat hamnade vi på Sagolekplatsen intill Biblioteket här i Malmö. Vilgot älskar att springa och sprang fram och tillbaka på träplankorna medan jag matade Skorpan. Nu är vi hemma. Det blåser så in i bengen ute och regnet visar sig med jämna mellanrum.

Dagens mamma Anna bild. Det är inte så ofta som jag lägger ut bilder på mig själv. Jag vet inte varför jag har så svårt för det, är ganska självkritisk av mig. Få bli ändring på det.

Slutligen en fråga, kanske korkad, jag vet inte. Min löpträning handlar i vanliga fall inte om att gå ner i vikt. Just nu är dock viktnedgång ett mål eftersom jag ju såklart vill bli av med mina gravidkilon. Jag har hört eller rättare sagt fått det sagt till mig att löpning och viktnedgång inte har med varandra att göra men att däremot styrketräning och muskelbyggande har det. Hur funkar allt? Jag vet ju att jag så småning om kommer att hitta tillbaka till min "original" kropp men är hemskt nyfiken på hur allt hänger ihop. Är det någon som vet och som i så fall vill upplysa mig?!

Den store Sjöberg

Partik Sjöberg ska sommarprata idag. Vad kul för honom att ännu en gång få göra sin röst hörd. Jag är så trött på människan. Jag är trött på att han får ta plats i media och härja runt och tycka till om precis allting. Jag är trött på att höra om hans leverne, om att han sniffat kokain. Jag skiter faktikst i det. Jag är så in i satan trött på hans dryga jävla sätt. Jag är inte ens intresserad av honom som idrottare längre. Det fanns en tid då jag tyckte att Partik Sjöberg var supercool och grym. Nu är han bara tramsig och likt en avdankad sopaskådis gör allt för att höras och synas. Tyvärr kan jag inte ta honom på allvar länge trots övergreppsavslöjanden i hans bok. Det är såklart en stor tragedi om Patrik Sjöberg blivit utsatt för övergrepp av sin tränare under sina unga idrottsår men det gör inte att jag tycker mer om honom. Jag tycker dessutom att man ska passa sig med att gå ut offenligt med anklagelser som dessa när förövaren är död och inte har en chans att försvara sig.

Lever livet

Jag kunde startat min dag sämre. Jag och Skorpan drämde till med 3x10 minuter i jobbigt tempo idag. Solen sken på oss och jag fick till en liten bonnabränna. Efter 45 minuters kondition stannade jag till i Pildammsparken (se ovan) och körde styrka 15 minuter. Det ni! 3 gånger i veckan efter vagnjoggen med Skorpan ska vi fixa 15 minuters styrka. Allt medan lintotten Vilgot är och träffar sina kompisar på förskolan. Vilgot får lov att gå på förskolan 15 timmar i vecka uppdelat på 3 dagar. Helt schysst upplägg om ni frågar mig. Jag får kvalitetstid med Skorpan och hinner träna när hon sover.

En bild säger mer än tusen ord sägs det. Jag håller med. Lyckan av att få springa igen är total. Skit samma att det går i lustempo och skit samma att jag har en lång väg kvar till snabbheten i benen. Och tänk att mina små sommarshorts kom till nytta i år igen:)

Kase vid vattnet

Sommaren fortsätter att visa sig från sin bästa sida. Bad och sol. Jag fick med mina båda barn till stranden idag. Helt smärtfritt. Vi har det jättefint vi tre. Jag trodde inte att det skulle gå så bra som det gör men Vilgot visar sig vara en kille man kan lita på:)

Igår var jag och Sophia ute och vagnjoggade i 40 minuter. Även om det är tungt just nu så var det sååå in i bengen tungt igår. Antar att det tunga kan bli tyngre...

Här i Malmö spelas det kasedansmusik nere på Ribban om kvällarna. I en annars ganska så rå stad som Malmö är det fint att se männskor som dansar med varandra så nära. Bilden ovan är från Haväng på Österlen. Skorpan sover fint i bärsjalen. Jag älskar sjalen och närheten till Sophia den ger trots fokusen på allt annat.