Jag längtar och väntar på något som jag saknar. I mina vänners öron låter det sinnessjukt att gå och längta efter ett hårt intervallpass eller en kvällstur i ett mörkt och tyst Malmö. Just nu samlar jag så mycket positiv energi jag kan och lagrar det i mina löparben. Jag laddar mitt pannben och stärker mina tankar med positiva löparminnen. Snart är det dags igen.
5 kommentarer:
Vänner fattar inte alltid sånt. Men jag är övertygad om att hela bloggarträningsvärlden är helt på det klara med hur du känner :) Så ladda benen, tanka pannbenet, snart får du ploga fram i malmökvällen igen!
jag längtar också! tyvärr hinns inte så mycket löpning med den här veckan pga massa olika anledningar (däremot massa annan träning och det duger ju nästan lika bra ;) ) så nästa vecka kommer jag vara laddad till tänderna!
hoppas du får springa snart!!
Anna, skönt att ni finns:)
Andréa, du ska väl till BBC?! Kul ni kommer ha. Vi lär bli farliga i spåret så taggade som vi är.
Faktiskt konstigt hur man kan se en löprunda som ren livskvalite! Men så är det ju! Men förståeligt att inte alla tycker så.
Fröken snork, Livskvalitet är rätta ordet!
Skicka en kommentar