Kan det vara så att...

Kan det vara så att det är på väg att hända något med min form? I dag kände jag mig odödlig i mina dojjs. Ambitionen var MINST 15k med lite fartökningar. Efter 3k sprugna kom första ökningen, 1k i tröskelfart och så fortsatte det hela passet igenom. Var fjärde kilometer gick i tröskelfart. Fast det blev fler än så och snabbare än det också. Jag sprang i mål efter 20k med 4.54 som snittfart. En bra upplägg som funkade super idag. Mina ben var utvilade och jag var sugen på att springa lite längre utan att bli alltför uttråkad. Jag känner att det är något på gång. Det var väldigt längesen jag hade den känslan i kroppen. Under veckan som gått har jag hunnit med ett tröskelpass som kändes sådär. Jag skyller på löpbandet och vet att jag inte är ensam om att uppleva hastigheten vara fortare på bandet än ute.

Ny vecka, nya möjligheter. Och jag har ett jobb att utföra, ska fundera ut 6 knasigheter med att vara Anna, redovisas imorgon.

Ja nu är det fasiken vår!

Nu är det söndagseftermiddag, vi har varit ute i det fantastiska vårvädret med Vilgot. Efter lunch på Ribbans kallbadhus har vi nu landat i vårt hem. Vilgot snarkade in redan på hemvägen. Jag sitter halvt ombytt för en löptur i det underbara vädret. I love. Jag älskar solen, barmarken, mildheten. Min spelare är laddad med härliga sommarpratare, jag har inte lyckats beta av alla än. Jag vet inte hur långt jag ska springa idag men jag hoppas på lite mer än 15k, man får liksom passa på när solen är framme och skiner på mig.

Jag har fortfarande mycket i skallen men har många fack så jag sorterar sakerna allt eftersom de kommer. I onsdags fick jag ny snygg frisyr, jag funderar för fullt på hårflor och stora vita blommor som ska matcha min nya fräsiga pojkfrissa den 13 mars. Mina pluggböcker ligger nästintill orörda men jag skiter i att stressa kring det, jag har ju lite mer än en vecka på mig till tentan.

Hörs snart, jag får lov att återkomma med hur många kilometrar jag skramlade ihop idag.

Löpningen gör mig pigg som en mört!

Tack alla fina, peppenade och underbara bloggvänner för era varma och stillande ord.

Att jag inte ska springa marathon är i sig inte ett jättebeslut, precis som så många skrivit i kommentarerna kommer det fler marathonlopp och jag har ju planer på att springa ett tag till...
Det är snarare en känsla av att man inte har det som krävs eller att man brutit ett personligt mål. Dessutom har jag hängt upp mig på vad alla andra ska tycka och tänka. Men varför bry sig om vad alla andra ska tycka? Jag är ju fortfarande Anna som gillar att springa!

Nog om det.

Igår fick jag fart på benen ska ni tro. Innan jag hämtade Vilgot på dagis tog jag ut min fystimme genom att springa tusingar i Pildammsparken. 2k uppjogg i 5.18-tempo följt av 4x1k som jag skulle fixa under 4.20. Det gick ganska bra, 4.15, 4.15, 4.12, 4.20 men jag var trött efter sista.
Nu ska jag försöka köra tusingar varje vecka och succesivt öka antalet. Jag avslutade passet med 2k i 5.11-fart. Totalt 8k och jag var nöjd. Det var lite motigt att ge sig ut igår för sömnen blev sisådär natten till igår. Tror jag fick till 4 timmars sömn men passet satt som en smäck till kvällen för jag var pigg som en mört för att både leka med Vilgot, planera bröllop och plugga rättspsykologi.

Får lova att ändra bloggnamn nu

Jag har funderat i vad som känns som en evighet hur jag ska vända den gnagande känsla jag har i kroppen och huvudet. En känsla som gör att min löpning och träning är allt annat än taggande och rolig. Jag ser vissa pass, främst långpassen som extremt motiga och att genomföra ett långpass har varit en enorm prestation för mig.

Natten till i lördags hade jag svårt att sova. Jag låg och vände och vred på mig och gick till sist upp. Sömnlösheten berodde på mina tankar, framförallt på min löpning. Plötsligt kom insikten från ingenstans och jag mer eller mindre bara tog emot den utan att bråka. Jag har nu jag äntligen vågat formulera ner mina tankar och börjat vilja förändra dom. Som det känns idag kommer jag INTE att springa Stockholm marathon. Jag vill helt enkelt inte. Jag vill inte träna inför Stockholm marathon för jag tycker inte det är ROLIGT. Och ska jag lägga ner tid och engagemang på något måste det vara tillfredsställande och just det roligt! Jag springer för att må bra, för MIG SJÄLV, mot mina egna mål.

Tanken att inte springa marathon den 5 juni är otäck för vem är jag om jag inte ska träna inför marathon, hallå! Jag är ju "Marathon Anna". Den segaste Anna mina vänner känner. Marathon har varit mitt stora mål sedan Vilgot kom och vad händer om jag inte genomför mitt mål? Är jag en sämre människa? Nej, givetvis inte. Jag är bara dum om jag gör något jag inte vill bara för att jag ska.

Jag vet inte i dagsläget hur det blir med Stockholm marathon den 5 juni. Jag ska ta paus från marathonträningen och göra det jag tycker om när det kommer till träning. Jag ska köra mer fart, mer underbara intervaller och tempopass. Jag ska svettas, flåsas och ta ut mig MEN i rimlig mängd. Jag ska springa Göteborgsvarvet och andra halvmaror, lite millopp och kanske få in lite annan träning i schemat.

Men så har jag ju ett problem, jag måste ju byta bloggnamn för om jag inte ska springa maran då får jag se till att heta något annat. Förslag mottages gärna.

Som avslutning på mitt inlägg vill jag berätta att min blivande man (underbart med man) fick på käften igår av boxaren Håkan Brock i tre ronder. Han har ont idag, säger att han. Jag antar att hans vänner gav igen för allt ont Daniel utsatt dom för under åren.

Vara lugn som en filbunke

Det var en djup suck som precis kom ut ur mig. Jag tittade ut och funderade på om det någonsin kommer bli VÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR?
Jag har varit ute och lufsat i snön precis som alla ni andra. Hur står vi ut med all snö, all kyla och all äckelblåst? Vad är det för fel på oss som inte fortsätter mysa i soffan utan istället drar på oss dojjorna 20.00 på kvällen för ett distanspass i snömodd med en härligt isande vind! Mina vänner tycker att jag är knäpp och idag håller jag faktiskt med dom. Speciellt nu när jag sitter och undrar hur jag tänkte innan när jag blev förbannad på mig själv för att tempot inte alls var det jag önskade och tryckte på lite till för att vara helt färdig när jag kom hem. Färdig i både kropp och knopp. Jag tänker så mycket tankar just nu att jag har svårt att stanna i nuet. Det är bröllop, resa, Vilgot, jobb, vad jag vill, vart jag är på väg, var jag varit och en mängd andra frågeställningar om livet och andra storheter. Jag måste nog bara landa och andas ett tag och faktiskt försöka stanna i nuet för det kommer ju inte igen.
Ikväll går jag och lägger mig efter detta inlägget, bläddrar lite bland Ranelids citat och bara är lugn som en filbunke. Vi hörs imorgon.

Om att gifta sig

Det här med att gifta sig är ju inte alls självklart. Två personer kan leva tillsammans ett helt liv utan att ha någon önskan om att gifta sig. Själv har jag aldrig riktigt vetat vad jag vill. Jag hade ingen dröm om bröllop när jag var liten, har aldrig fantiserat om ett storslaget bröllop i vuxen ålder. Mina tankar om bröllop har dock förändrats under åren. Först var jag för liten för att bry mig, sen blev jag för tuff för att vilja och slutligen när jag passerat 30 ställde jag mig snällt i kön av kvinnor som inte-säger-nej-till-en-ring-på-det-vänstra-ringfingret. Jag och Daniel (som Mr D heter) har hängt ihop i snart 11 år utan att vara gifta och jag hade faktiskt slutat tro att det skulle bli ett frieri. Men var sak tar sin tid, så även ett frieri.

Nu efter snart 11 år ska vi om en månad säga ja till varandra. En gammal och väldigt vis kollega frågade mig varför vi gifter oss efter så lång tid. Jag hade inget bra svar att ge honom förutom att livet blir lite mer praktiskt men i ärlighetens namn, man kan leva utan att livet behöver vara lite mer praktiskt. Och för att jag älskar Daniel såklart men man behöver ju inte gifta sig bara för att man älskar någon. Jag har funderat en del på hans fråga utan att berätta det för Daniel. Daniel skämtar ibland och säger att han är helt säker på att jag inte kommer säga nej på den stora frågan för jag vill gifta mig alldeles för mycket:) Hmmm i sådana lägen är det är tur att jag spöar honom med hästlängder i löpning. Det är väl klart som fasiken att jag vill gifta mig med dig Daniel mer än med bröllopet. Sorry darling men så är det, fullt så knasig är jag inte.

Men varför ska vi gifta oss då?
Men herregud jag vill dela hela mitt liv med dig Daniel, ta vara på varje sekund av oss. Jag vill FIRA vår kärlek med alla våra underbara vänner och våra fantastiska familjer. Vi två ska inte bli ETT, vi ska fortfarande vara två men med vetskapen om att när det gäller då är det du och jag mot resten. Dessutom ska det bli riktigt KUL att gifta sig, klä sig fint, pussa på dig Mr Snyggo och få dansa ända till soluppgången. Och om vi tycker det är riktigt kul kan vi alltid göra om det igen om några år för vem har sagt att man bara får gifta sig en gång?

Vill du bli min bästis Charlotte Kalla?!

Inte nog med att hon är grym, hon är übergrym, jätte snabb, jätte stark och super gullig. Hon är säkert världens snällaste människa också.

KALLA DU ÄR UNDERBAR, STOOOOOOOOOOOOORT grattis väldens bästa Charlotte.

Ps. Charlotte, vill du bli min bästis????

Löpning dagen efter lilla dagen D

I går morse var jag iväg och skulle träffa en hudläkare här i Malmö. Inne i väntrummet sitter min vän M. Jag blir ställd och stressad och fortsätter till receptionen med efter ett knasigt "hej" och "vad gör du här?".
Jag förstod där och då att jag inte skulle få träffa någon läkare men hjärnan sa åt mig att fortsätta till receptionen och säga till att jag var på plats. Strax efter hör jag tassande steg och fotoblixtrar. Jag förstod att min möhippa hade börjat där och då. Och jag förstod att min söndagslöpning med Katarina och gänget skulle kännas lika långt bort på söndagsmorgonen som våren gör just nu.

WOHOOOO vilken dag jag fick. Underbara, fantastiska vänner, jag älskar er.

Och träningfri gick jag inte heller. En timmes hårdträning på Malmö Winning Boxing Club som avslutades med 3 ronder mot en boxare som jag fick slå på hur hårt jag ville. Det var vansinnigt jobbigt men jag kämpade på för jag vart så jävla förbannad på killen jag skulle slå på för han kunde ju läsa mina moves och rörde sig som en gummiboll. Jag lyckades få in några träffar i alla fall. Grymt kul. Dagen fortsatte i machotema vilket innebar ölprovning. Riktigt kul om man gillar öl och det gör jag.

Efter en massa mat, vin, prat och skratt kraschade jag i sängen 02.00.

Eftersom jag låg och sov när Katarina och gänget var ute och sprang i morse fick jag ge mig iväg ikväll istället. Min kropp är mörbultad efter boxningen och det märktes i kväll på löpningen. Men succesivt mjukades kroppen upp och det blev riktigt skönt att springa. 15 härliga kilometrar samlade jag ihop. Jag är nöjd så in i bengen. Nu SOVA!

Trist liv;)

Sara som skriver på träningsglädje.se (http://www.traningsgladje.se/) funderade i ett inlägg på vad hon gillar att göra förutom att träna. Jag blev själv fundersam och insåg att jag faktiskt gått och klurat på den frågan ett tag nu utan att egentligen vetat om det.

Vi lägger alla ner så mycket av vår fritid och tid på att träna. Själv har jag insett att jag inte gör så mycket annat än just tränar. Missuppfatta mig inte, jag gör annat också men lägger inte ner lika mycket tid, ork och passion i det. Jag har öronmärkt tid för min träning och det är sällan jag ger bort den tiden till annat. Jag har i ärlighetens namn inte något som jag prioriterar så mycket som löpningen om man bortser från mina fantastiska män som jag lever med.

Jag har ibland lekt med tanken att jag ska gå en kvällskurs och lära mig något nytt och kanske låta tiden ta andra vägar än löpstigarna. Jag skulle gärna gå en kurs i silversmide, mönsterskiss eller något annat kreativt. Än så länge har jag inte kommit längre än till funderingar.

Men vad gillar jag att göra då? Jag älskar mina vänner men ogillar att fika däremot lagar jag gärna mat till dom. Jag ÄLSKAR att läsa och få den magiska stunden för mig själv. Med böcker kommer ju givetvis bibliotek som jag kan lulla runt på i en evighet. Resa javisst men i ärlighetens namn hur ofta händer det? det finns många små inslag i mitt liv men mest består min vardag förutom löpning av laga mat-städa-tvätta. Med facit på hand är det kanske en jäkla tur att jag har löpningen!

Fy fan vad trist mitt liv låter:)

Långpanna

Det som jag inte lyckades med i söndags eftermiddag gjorde jag dundersuccé med sent igår kväll.
Efter dagis var det lekdate med middag hos Vilgots bästis och vi var hemma vid 19.30-tiden.
Tanken var 12k distans runt Pildammsparken, klockan hade ju ändå hunnit bli sen. Men så började tanken om ett långpass växa när jag drog på mig plagg efter plagg. Jag satte på mig ett extra lager för att vara på den säkra sidan. Jag tog med en apelsin i klyftor och en flaska vatten och drog iväg kl. 20.30. Benen kändes pigga och jag började mer och mer inse att det inte alls skulle vara omöjligt att få till ett långpass. Efter 4 varv hade jag kommit hälften och fortsatte ytterligare varv efter varv. Klockan tickade på och till sist mötte jag bara ett par killar som precis som jag var ute och sprang.

Sista 5k var var jobbiga men det var ändå de 3 sista som jag tyckte kändes mest. Jag hade ju druckit en 1/2 liter vatten och tryckt i mig i mitt tycke den godaste apelsinen jag någonsin ätit under min runda så när jag kom hem mådde jag inte alls så tokigt. Visserligen var jag kall och det kröp i benen på mig när jag skulle sova men överlag kändes det helt rätt att slänga in en långpanna mitt i veckan. Jag var hemma 22.45, lite i det senaste laget men man kan ju alltid sticka ut tidigare. Sen behöver man ju inte springa 8 varv runt Pildammarna men det kändes tryggast så. Jag har larm på mig när jag springer så sent och vill inte springa iväg för långt när klockan hunnit bli så mycket.

Efter jobbet väntar bassängen på mig, kanske en runda i bastun också:)

Vilodag

Rätt och slätt en skön vilodag som inte har varit helt fel. Jag lider för tillfället av en hemsk bacill som jag skäms över. Jag vill ha allt! Jag ska gifta mig med världens bästa Mr D och vi ska på bröllopsresa till New York men jag drömmer mig ändå iväg till på Springtimes Portugalresa i slutet på februari. Mycket vill ha mer. Hua för mig.

I veckan som kommer väntar bland annat 15k distans, intervaller och ett lååång långpass. Långpasset funderar jag faktiskt¨på att bränna av mitt i veckan, så slipper jag håsa upp det så mycket. Jag kan spara min 15k till söndag och köra intervallpasset på fredag. Kan man annat än längta efter att kicka igång träningsveckan?!

Att slita varg

Om det nu var tryck och flyt i benen igår så var det motsatsen idag. Långpass ska avnjutas i härlig avslappnad fart med ben som bara flyter med. Mina intervaller satte sina spår och det är nog inte optimalt att ha intervaller innan långpass eller att köra hårdare än tänkt på dessa kvalitetpass. Å andra sidan kanske det är just det man ska göra för att träna uthållighet. Jag vet helt enkelt inte. I vilket fall som helst så ville jag vända hem efter 1k, bryta efter 4k och började förhandla med mig själv efter 5k. Jag skulle stanna och gå efter varje 5k och ta ett energistopp efter 12k. Det blev inga småstopp men det blev ett kort energistopp för banan och festis. Jag hade ingen energi i kroppen trots att jag ätit en rejäl lunch och lite mellanmål. Men jag återfick mina krafter ett kort tag men vid 18k insåg jag att jag inte hade det som krävdes idag. Det skulle inte bli något långpassrekord. Det får helt enkelt vänta. Jag stängde av klockan efter 20k, gick in på affären och handlade mat och lunkade sen hem. Man ska ju aldrig ge upp och jag hade ju tagit mig ut i kylan och klarat av de värsta underlagen men kroppen ville inte mer idag. Kom nu i efterhand på att jag faktist tränat fem dagar på rad. Livet ju kom emellan i veckan. Det är inte det mest optimala, jag brukar ju ha vilodagar mellan mina pass. Men nu glömmer vi detta långpasset och blickar framåt mot nästa veckas träning och träningsdate. På söndag har bästa Katarina fixat en löpardejt med bastu och kallbad efteråt. Jag längtar!

Tröskelintervaller

Denna underbara människa som kom på tröskelintervaller och allt var träning vid tröskel heter borde få något slags pris eller i alla fall en varm kram av mig. Tröskelträning är i mitt tycke den absolut roligaste träningen. Det är jobbigt, segt och spännande. Jobbigt för det frestar på kroppen när man gör det, segt för det bygger en seg och uthållig kropp och spännande för man kämpar på i en ganska så lång intervall och försöker att inte ta ut sig så pass mycket att man inte kan köra en intervall till efter ett par minuters vila. Action på hög nivå. Och med lite powermusik i öronen, då känner man sig oövervinnerlig. Precis som jag kände mig igår!

Vi är hemma i Laholm över helgen och här är det rejält med snö. Det är inget slask utan fina vita gångbanor som kan vara lite förädiskt hala men här och där är det barmark eller fin fast snö. Jag drämde till med tröskelpass trots underlaget och det gick faktiskt riktigt bra. Tyvärr hade jag lite svårt att disponera intervallerna så första intervallen gick i 4.26-fart, andra i 4.38-fart och tredje i 4.40-fart. Tanken var att alla tre skulle gå i 4.38-fart. Jag tror jag var för ivrig helt enkelt och det kändes under sista intervallen. MEN i mål kom jag och lycklig var jag.

Intervallernas längd blev lite längre och fler än de tänkta, 3 x 2.70k. Kroppen kändes så pigg efter andra intervallen och jag ville så gärna.

Efter lunch drar vi ner till Malmö igen. 24k står på schemat. Min spelare är laddad med en massa bra och intressant såsom sommarpratare, dokumentärer och lite skön musik. Kanske slår jag på bastun i föreningen och värmer mina kalla ben när jag kommit hem. Jag riktigt längtar ut nu. Hur har era långpass gått i helgen och brukar ni lyssna på något annat än era egna tankar när ni springer långpass?

Gamla hundar

Vilken toppeninledning på helgen! 12k med lite stegringslopp och löpskolning. Det var riktigt fint underlag idag och vinden var med mig. Nästan så att det inte kan bli bättre än så här. Baklåret var fint och stadigt och jag börjar komma in i min löpteknik mer och mer utan att tänka på den. Kul för när jag började fattade jag inte HUR jag skulle lyckas omvandla min snart 34 åriga kropp till att springa på ett annat sätt. Men det går visst att lära gamla hundar att sitta.

Men vad är det egentligen för talesätt. Precis som om det inte gick att förändra något på grund av gamla vanor och sätt. Tråkig inställning och faktiskt ganska vanligt förekommande på min arbetsplats. Om man tänker så blir man nog väldigt fattig och tom. Men vem är jag att döma. Jag kan nog slänga ur mig både det ena och det andra. Förhoppningvis ger jag lite positiv energi också.



Nu ska jag lusläsa alla era bloggar.

I poolen

Ingmarie, vattnet var ljuvligt!

Imorse mellan kaos och en väääldig massa kärlek fick jag till ett wetvest pass i poolen på kockums. Tanken var att Vilgot skulle till dagis efter några dagars sjuka men det blev omfall. För att jag skulle få till träning idag slängde jag mig på hojjen och dök ner i vattnet. 60min senare var jag klar, hojjade hem och avlöste Mr D som skulle till jobbet. Nu kan jag vabba med lugn själ.

Kanske är det onormalt att prioritera träning trots att ens barn är hemma och sjukt men utan träning blir jag sjuk och det blir inget bra.

I poolen på kockums ryms det en stor variation av människor. Där finns gamlingarna som flyter likt kungligheter fram i vattnet. Där finns tjejerna i karriären som fort-simmar 45 min innan jobbet. Där finns medelålders männen som jätte gärna vill kunna crawla. Och så finns jag där i min väst. Jag får ofta frågor om vad jag håller på med i vattnet och jag försöker förklara på bästa vis. Oftast är folk positiva och jag brukar alltid föreslå att de ska testa. Hittills har jag bara sett mig själv i poolen med väst men vem vet vad gamlingarna gör när jag inte är där:)

Ha en fantastisk dag alla.

En klapp på axeln

Med ena handen klappade jag mig själv på axeln och med den andra fräste jag snor. Så kan man sammafatta både min runda och min målgång idag. Det har varit lite lite löpträning de senaste dagarna. Livet har kommit emellan. Ibland gör det det och då kajkar allt, dvs löpningen ihop sig. En snorig och hostig Vilgot med VAB som följd, nya utmaningar som innebär en halvfartskurs på Lunds universitet och en blivande man som har kick-off mitt i veckan. Och lite självförvållat dagen-efter också. Långpasset blev inte av och även om jag hade velat hade det inte gått på grund av vädret.

Jag har hunnit längta efter träningen vilket är bra för på senaste tiden har det mest handlat om att genomföra. Jag tror mycket av det har att göra med slirigt underlag, blåst och kyla. Nu vill jag ha vår med torr asfalt och hyfsat lugn vind. Dessutom är det nog för att jag kört så mycket distans. Det nya schemat innehåller intervaller och fart vilket varmt välkomnas. Att bara mala i distansfart är inte min grej. Jag vill ha variation, då är det kul.

Idag blev det som sagt träning efter tre dagars vila. 12k innan lunch i snömodd. All träning är ju bra träning och det kändes som om pulsen fick jobba lite extra idag på grund av underlaget så jag antar att snön för med sig något gott. Jag har en stor utmaning framför mig i helgen. På schemat står långpass 26k. Jag har inte sprungit 26k sen 2007 då jag sprang marathon. Jag ska tokladda och se det som en rejäl löparutmaning.