Jag kom precis innanför dörren efter att ha promenerat eller ja, powerwalkat som det heter i 70 minuter. Jag gick till Pildammarna, runt ett varv och så ringer min goda och fina vän M. Det visar sig att hon också är i parken och promenerar. Jag som tänkte tanken att gå inom och kolla om hon skulle med men klockan visade nästan 20.30 och flickan ska gifta sig på lördag så jag lät det vara. Vi drog iväg på ett varv till och njöt av kvällen och pratade ikapp. Vad mycket roligare det är att gå nr man har sällskap. Jag gillar ju inte ens att gå men ikväll var det fantastiskt på alla plan. Skönt att få komma ut och andas sommarkväll, skönt att få gå bort Göteborgsvarvet och skönt att få ladda batterierna inför morgondagen.
I morgon ska jag ringa en läkare som jag kan få komma till utan att vara halvt döende. Kommer inte att bli lätt men jag ska vända mig till den privata vården. De ska få ta lite tester bara för att kolla att allt är som det ska. Sen ska jag promenera och njuta av tillvaron, springa lite och långsamt, försöka ta mig ut i naturen när tillfälle ges och bara få jogga runt, lukta på naturen och njuta.
Som ni vet blir det inget Stockholm marathon för mig. Och finns det någon därute i vårt avlånga land som läser min lilla blogg och vill springa men inte har någon plats, HÖR AV ER. Jag har en startplats och ska upp till Stockholm den 5 juni ändå (som det ser ut nu) så nummerlapp finns att hämta.
5 kommentarer:
Men va fan, någon lever inte som hon lär ;-)
http://tredjegangen.blogspot.com/2010/05/det-har-med-att-salja-sitt-startbevis.html?showComment=1273082468269#c280590123072388370
Antagligen ett rätt beslut att inte springa även i ditt fall. Surt men vi kanske kommer tillbaka en annan gång. Eller inte.
ÅÅÅh,fresta mig inte sådär!!! Jag är jättesugen på att springa och tok-avis på alla som ska. Meeeen, jag är inte tränad för så långt. Och Coach F säger nej. Så jag får fortsätta vara avis :(
Joel, ha ha ha ja där ser man. Vindarna vänder. är det till någon tröst så ger jag bort min plats, vill inte ha ett öre för det. Det fanns ju ett litet hopp då...
Anna, Bäst att lyssna på coachen. Nästa år är ditt marathon år!
Trist men förmodligen rätt beslut, vilket bara du kan avgöra. Är du ändå i Stockholm kan du ju passa på och träffa lite löparblogare vid 12.30-tiden på Östermalms IP i slänten bredvid där man går ut till startfållorna.
Och så kan du ju slå följe med Ingmarie som hejarklack!
Det är ruttet att det ska vara så, men jag är hemskt glad att ha en privat sjukförsäkring. Nu fattar jag inte att jag ens kunde tveka om den behövdes!!
Hoppas du får bra hjälp nu. Stå på dig och berätta hur viktig löpningen är för dig. Du känner din kropp bra!!
Kram Katarina (nu utan knöl "på knäskålen")
Skicka en kommentar