Brunbrända ben

Jag vet faktiskt inte om jag varit med om en sommar som denna. Vår semester har tajmats in perfekt med det fina och varma vädret. Benen har blivit brunbrända och jag har simmat en hel del i både hav och sjöar. Nu är vi hemma i Malmö igen. Våra två veckor på landet har gjort underverk, lugnet har infunnit sig och energin är uppladdad. Vi har haft möjlighet att få träffa många av våra vänner, sett våra barn leka tillsammans, ätit goda middagar, fått sitta ner och prata med varandra om livet. Vänner gör gott. Både mina och Daniels ben har fortsatt att få arbeta. För vila är inget som prioriteras för brunbrända ben. Daniel har imponerat på mig. Har har tuffat till sig och kört löpning nästan varje dag. Det finns en gnista som tänts och jag ska göra vad jag kan för att hålla den vid liv.

Jag har fortsatt i samma spår som jag började för några veckor sedan. 5-6 dagars löpning med

2 fartpass/vecka. Jag kör efter Jack Daniels blåa program och är i uppstarten. Hur länge jag kommer ligga här får vi se men jag är definitivt inte redo att lämna de fyra första veckornas program. Jag trivs otroligt bra med att träna i tid och inte i km. Jag har alltid hetsat så mycket kring sträckan och hur snabbt det gått. Det tar tid att få fart i benen. Jag vet inte om det är värmen eller en på tok för dålig kondis men det går trögt framåt. Vilgot gåt runt och säger "var sak...sin tid" precis som favoriten Alfons Åberg gör. Kanske får jag lyssna lite bättre på min son.