Nu när semestern är över och vardagen har kickat in kan jag inte låta bli att tänka på vad jag kan ta med mig från våra fem veckor. Jag vill inte gå runt och skrota, gnälla eller stressa. Jag vill inte att våra fem veckor av total avslappning ska vara ogjorda. Vissa saker har börjat ta form och vissa är fortfarande stora frågetecken. Saker som att springa utan mål i skogen, sova middag, sträckläsa en bok, dricka ett glas vin mitt i veckan, äta långa frukostar, åka Sverige runt och hälsa på underbara vänner är saker jag tar med mig. Listan kan göras lång. Tänk att bara få träna tillsammans med Daniel, han och jag, något som vi inte gjort sen Vilgot kom till oss.
I sommar har jag haft många långa och givande diskussioner med våra vänner. Jag har ställt frågor och fått svar. Jag har funderat och luskat. Några glasklara svar om livet har vi inte kommit fram till men vem vill veta svaret på allt. Den största sanningen jag har kommit fram till är att jag också kan.
6 kommentarer:
Antingen kan man söka de svar man vill ha, eller så kan man fortsätta söka och aldrig känna att man blir klok på livet.
Men jag tror att man får förlika sig med att vi trots allt aldrig riktigt vet säkert, hur saker och ting ska vara eller blir. Vi kan ha mål och drömmar och någonstans i slutändan blir allt bra ändå, om vi tillåter vill säga.
Kraven idag är enorma. För att passa in i normen ska man vara på ett visst sätt. Men jag hoppas att fler vågar skapa sin egen norm! För det är trots allt det som inspirerar andra att också våga leva som man innerst inne vill.
Att gå sin egen väg är inte alltid lätt, och jag menar inte att man ska "gå blint" och trampa över sin familj och sina vänner. Därför är det ju extra kul att du fått med Daniel på löptåget. Vilgot får växa upp med två aktiva föräldrar, det tror jag är viktigt. För då blir det där med fysisk aktivitet inget konstigt eller svårt. Det blir naturligt helt enkelt.
Jag blurrar, vi tar fortsättningen över en fika:)
Kram Katarina
Visst kan du!
Finns viljan har du också kraften att genomföra det du vill. Låter annars som en underbar ledighet. Svar om livet hinner man kanske inte komma på under 5 veckor men bara att frågorna ställts och tankarna väckts är en väldigt bra början!
Du verkar ha kommit fram till många bra saker! Synd att semstern är slut, men å andra sidan är ju vardagen rätt bra med eller hur?
Klart du kan! Oavsett vad det gäller så är jag helt övertygad om det!
Katarina, Fika ja tack. Hos mig denna gången! Så får vi fortsätta filosofera.
Ingmarie, ja precis. Ställer man aldrig frågor får man heller inga svar. I alla fall har jag tänkt så hela livet. Nyfiken har en alledeles för negativ klang tycker jag. Jag älskar min nyfikenhet på livet och människorna i det och framförallt, nyfikenheten på mig själv!
Je´nny, ja det är den sannerligen. Speciellt en dag som denna när hela familjen åt glass liggandes i sängen och småpratade.
Andréa, visst är det så, man ska bara förstå det själv:)
Ja så klart kan du!
Det är knepigt detdär med tankar, och när man har tid att tänka på personliga saker mer än vanligt blir det bara mer invecklat, i alla fall för mig.
Skicka en kommentar