29 minuter. Igår var resultatet 23.20 minuter. En förbättring med nästan 6 minuter! Självklart är det underbart att han har börjat löpträna och jag hejjar fram honom till ytterdörren inför varje pass. Att han slog mig på 400 meter kan jag köpa. Han har det i sig som den gamle innebandyliraren han är. Nu har vi kommmit överrens om att mötas på 800 meter. Loppet går av stapeln om lite mindre än en månad. Jag är livrädd. Tänk om han spöar mig igen.
Egentligen skulle jag vilja möta honom på milen för jag vet att jag piskar honom på den distansen. Men det vore inte schysst. Fast å andra sidan ska jag göra det nu innan han kan klå mig på distansen. För fortsätter Daniel i denna takten kommer han att bli riktigt giftig om några månader. Love hurts;)
10 kommentarer:
Äh, bästa sättet att få honom att lägga av är väl att direkt föreslå att ni ska mötas på halvmara-distansen ;)
Det är jobbigt det där med karlar, de behöver bara träna lite lite så springer de om en. Fast man själv tränat åravis för att uppnå sin form... Som tröst är dom lättare och lättare att slå ju längre loppen blir. På maran har jag familjerekordet på med hela 38 minuter :)
Oj! Det ska bli spännande att se hur detta slutar. ;) Underskatta aldrig en innebandyspelare!
Haha! Gud vad jag känner igen mig i det här, fast jag är så dum att jag vägrar sluta fast jag egentligen är totalt underlägsen Johan, han är skidåkare och orienterare som har tränat och tävlat sedan han var liten. Han vet hur man lägger upp en tävling, hur man gör för att pressa ur minsta lilla droppe ur kroppen och dessutom har han en grundfysik som inte jag har. Och så är han kille, vilket bara det innebär att han har bättre kilometertider av bara farten. Omöjlig att vinna över alltså. Men jag fortsätter, envis som en åsna, att jämföra och försöka vinna. Jag trodde att jag skulle klå honom när det kom till halvmara, för han har ju aldrig sprungit den distansen innan. Men då kom han i mål SEX MINUTER FÖRE MIG!! Nu filar jag på nästa grej. Maraton kanske? Eller ska jag springa så långt jag kan och se om han kan springa lika långt? Han kommer väl aldrig orka springa längre än fem mil...? Detta eviga tävlande! Jag blir så triggad av det, men samtidigt helt sur för att jag inte är lika snabb. Och så tänker jag i nästa andetag att vad gör det om hundra år. Men det hade varit lite kul att vara bäst nån gång. :P
Underbar läsning!
Själv försökte jag mig på att klå maken på 100 meter i somras i samband med att vi körde spontana ruscher på fotbollsplanen nedanför vårt hus. De första två klådde han mig men sen kom jag igen och tog honom på de resterande åtta, hehe! Men enligt honom var det bara den första som räknades...
Min Marcus här hemma springer lite då och då...jobbar så mycket så kontinuiteten är väl inte den bästa. Trots detta är han i super-form, är det ren vilja eller är det för att han är karl! Får se om jag vågar möta honom på 10 km....!
Kan ju tyckas lite orättvis att män har lite mer muskler än kvinnor men bieffekten blir ju så klart att man har mer vikt att släpa omkring på. Som innebandyspelare antar jag att han har väldigt explosiva muskler och därför giftig på kortare distanser. Men syresättningen av musklerna blir ju svårare på långdistans vilket i hans del borde innebära mycket mjölksyra. Du slår honom lätt på milen!
Staffan, Ja där har han inte en sportslig chans.
Anna, Du är grym Anna. Visst är det orättvist. Jag har harvat runt hur länge som helst och så kommer han nu och ska störa sig.
Daniel, Nej, jag har förstått nu att man inte skojar med innebandyspelare. De är jäkligt snabba.
Therese, det är kul att utmana varandra och få vara lite mallig när man vinner. Daniel har blivit riktigt mallig nu när han slog mig på 400 meter.
Eva, det var samma när vi hade sprungit våra 400 meter. Att jag sen slog honom på de nästföljande 7st 400:ingarna räknades liksom inte.
Jenny, nog fasiken är det orättvist. Visst har Daniel kämoat på i två månader men det har gått snabbt.
John, Borde utnyttja denna informationen på bästa sätt. Vi ställer in 800m och tar milen diret!
Kasper löptränar två gånger om året. Ända steker han upp mig rejält på 10k.
Rättvist? Nej.
Det är nedslående att inte vara bättre trots all den tid jag lägger ner.
Men visst är det härligt att ha delvis samma intresse?! Ser fram emot rapportering efter loppet :)
Både min J och jag sprang ju maran i juni, och stod på startlinjen tillsammans... efter ca. 2 km tyckte jag att det gick för långsamt så jag stack, men hade dåligt samvete hela loppet, men vet att vi ändå gjorde det bästa vi kunde genom att springa egna lopp.
Kanske D och du kan springa Vertex tillsammans snart?
Skicka en kommentar