Ikväll var jag ute och gick i det fina vintermörkret med en riktigt fin vän. Jag är ingen gångare, jag är löpare men ibland, när man får ett telefonsamtal från den fina vännen som vill ut och gå får man helt enkelt passa på. Jag valde helt rätt när jag hängde på!
Jag skulle egentligen lagt mig för ett tag sen. Är trött och ska upp riktigt tidigt i morgon men så hamnade jag inne på min blogg som jag den senaste tiden knappt tittat in på. Det finns en orsak till att jag inte bloggat. Tids nog återkommer jag mer frekvent med inlägg både här och hos er.
På jobbet har jag hittat ett riktigt utmanande uppdrag som kommer att utmana mina känslor, funderingar och arbetsmetoder. Precis så som jag vill ha det. Mina stora drivkrafter kring jobbet är utmaningen i det nya och svåra och viljan att lära mig något nytt. Daniel frågade mig för en tid sen hur jag skulle känna om jag var nöjd med mitt jobb och om jag ville vara nöjd. Det var egentligen inte så svårt att svara på hans frågor. Jag vill inte vara nöjd, jag är skiträdd för att vara nöjd. Att vara nöjd för mig är som att kapitulera och inte vilja mer, inte ha hungern kvar. Men det är högst personligt.
Nu ska jag sova. Hörs snart.
9 kommentarer:
Ta den tid du behöver, men jag tycker det är mysigt när det kommer upp ett inlägg här ibland :)
Kram på dig Anna!
Karin, Tack fina Karin
Eva, Kram tillbaka!
Gillar även jag dina inlägg även om jag tyvärr är rätt dålig på att ge dig kommentarer så läser jag ofta. Du skriver så klokt och bra!
Jag väntar med på dig men ta den tid du behöver. Och vänskapspromenader är bland det värdefullaste som finns. KRAM
Fortsätter att kika in och blir glad när du skrivit något, sen spelar det ingen roll om det är en gång om dagen, en i veckan eller en i månaden. Ha det bra i det underbara vintervädret!
Vad glad man blir att få läsa ett inlägg här!
Låter som om det rullar på bra med utmaningar jobbmässigt också. Och promenader är väldigt sköna bara man väl kommer ut; finns definitivt saker att göra åt inställningen man har där.
Vänpromenader är det bästa som finns och jag har en väldigt speciell vän som jag kan gå hur långt som helst med....till och med till Kina...utan att märka av avståndet ; )...
Är inte heller så aktiv på min blogg just nu och det är så det får vara ibland. När man har mkt kring sig och kanske dessutom sitter mkt framför datorn på jobbet hela dagarna - ja då är det liksom inte lika kul...
Önskar dig en fortsatt skön helg,
Kramar Sofie
You go girl!
Skicka en kommentar