Bästa vägen

Idag tittade jag och Vilgot in hos fina Katarina (http://www.cykelmygg.se/). Kaffe och prat som fick mig att höja blicken. Jag har varit ganska fast i nuet ett bra tag men idag blev det liksom verkligt, jag ska snart få springa igen. Det är inom räckhåll. Fina Katarina är bra. Hon är varm och ler sådär med ögonen som jag tycker om. När jag satt där och drack mitt kaffe och pratade om vår älskade löpning så slog det mig att jag kanske ska försöka ha mål som sträcker sig lite längre än bara till nästippen. Jag vill ju göra allt nu, nu, nu och har svårt att acceptera att vissa saker ta tid. Som att springa milen på 40 minuter. Klart jag vill kunna drämma till med milen på 40 minuter! Men jag behöver inte göra det nu, detta året och inte nästa heller. Jag behöver faktiskt inte göra det på flera år. Under tiden kan jag ta hand om min kropp, bygga inifrån och ut och bli riktigt, ruggigt, äckligt snabb. Mala mina underbara intervaller och kapa sekunder. Det bästa med att ha ett mål är ju vägen dit sägs det. Vilken väg jag har att vandra! Bästa tänkbara vägen mot sub 40.