De finaste

Äter godis och funderar över livet. Om ett litet, kort litet tag ska tre bli fyra. Ska Vilgot bli storebror och vi, jag och Daniel bli tvåbarnsföräldrar. Svindlande men underbart. Roligt och svettigt men fyllt av fullkomlig lycka. Jag är 35 år gammal. Har inte hittat hem men är likt förbannat lycklig för det. En lintott som skrattar mest, en liten varelse på väg och en man som är ljuvlig. Kärlek. Jag älskar min familj, älskar skratten och gråten och stressen. Älskar handen på kinden och alla knasiga 3-års frågor. Älskar mina nära. Ni är fina ni.

Så bra ni är!

Läser bloggar till höger och vänster. Läser om era enorma prestationer och får ett helt absurt sug efter att sätta igång med löpningen med sikte mot Stockholm marathon nästa år. Man blir ju helt förtrollad av alla inlägg. Fina, starka och supersnabba människor. Tack.

Snart så

Det var då satan vad jag blev sugen på ett glas Amarone just.nu!

För övrigt. Håller tummarna för alla som ska svetta sig igenom de underbara 42 kilometrarna idag. Andas och ha kul. Ser fram emot allas inlägg.

MIna göromål

Att göra en ledig dag:

• Ta en kopp kaffe


• Läsa en bok


• Ta bort det lila nagelacket


• städa köket


• SOVA


• Längta

Siesta

Idag var det sista dagen på jobbet. Och det kändes INTE ALLS JOBBIGT. Tvärtom! Tanken på att jag kanske aldrig återvänder slog mig. Man vet aldrig vad som händer på 10 månader. Kanske vill jag dit igen eller så vill jag gå åt ett annat håll. Nu ska jag först bli tvåbarnsmorsa och så ska jag låta mitt korta hår bli långt. Det ni!