Helt seriöst hur kan man springa ett marathon uppe i Tjotahejti mitt i vinter och kyla. Har minne av att det går ett marathon norrut, typ norra Norge eller något sån´t där man får dra på sig täckjacka för att springa.
Idag skulle det bli tröskelintervaller men det reviderades så fort jag kom utanför dörren. HUA vad kallt det var. Mitt arsle frös till is redan efter 2k. När jag efter 6k vände ner mot Västra hamnen och följde cyklebanan fram till BO 01 och vidare långs Ribban trodde jag allvarligt att jag skulle förfrysa häcken. Vart man än vänder sig i Malmö är det blåsigt och minus på det gör susen för en omotiverad löpare som vill stanna inomhhus. Nu tillhör ju inte jag den kategorien:) utan trotsade kylan och kom hem efter 12 stolta kilometrar. Att höja tempot var det inte snack om, det var tungt med kylan som det var och benen var totalt stumma på slutet.
Vid ett par tillfällen ville jag ge upp men var skulle jag göra med mig själv. Inga pengar att ta mig hem för och alldeles för långt bort från taxi. Sen kom jag att tänka på marathonet där de springer ute i kyla och blåst på is tror jag. Vad var mina 12 ynka kilometrar mot det. Jag tänkte på Anna-Orka mera som hade genomfört ett långpass i djupsnö och fick nytt mod. Men vad skönt det var att komma hem. Imorgon ska jag springa långpass på 20k, det ska komma mer snö och det ska bli kallat så in i helvete. Men en dag i taget, imorgon kanske jag är grym på 20k i snöyra och kyla.
lördag 30 januari 2010
Det blev 10k
Det blev varken långpass eller tröskelintervaller. Det blev 10k med löpskolning och stegringslopp. Snopet. Spännande att se vad det blir idag.
Ikväll blir det 30-års partaj på landet. Underbart när man har yngre vänner. Snön har fortsatt falla här i söder, har aldrig varit med om dess like till snö. Har blandade känslor gällande snön. Ena stunden jättemysigt, andra stunden tycker jag det är skit. Nu frukost.
Ikväll blir det 30-års partaj på landet. Underbart när man har yngre vänner. Snön har fortsatt falla här i söder, har aldrig varit med om dess like till snö. Har blandade känslor gällande snön. Ena stunden jättemysigt, andra stunden tycker jag det är skit. Nu frukost.
fredag 29 januari 2010
Beslutsångest
Jag har inte läst bloggar på ett tag men idag har jag tid att sitta och läsa igenom vad som hänt i era löparliv. Skönt att ta igen lite. Ibland har jag bara inte ork att skriva, vet liksom inte vad jag ska skriva om. Idag var jag inne på Petras blogg (marathonbloggen), hon skrev om vikthets. Tydligen har Runheim skrivit en riktigt klantig ledare om att han är hälften anorektiker och hälften bullimiker. Hur tänkte du nu Runheim, det blev nog inte riktigt som du tänkt dig.Läs Petras inlägg på http://blogg.svd.se/maratonbloggen?ID=17954. Ett mycket bra inlägg.
Jag har inte bestämt mig för om jag ska köra långpass idag FREDAG eller tröskelintervaller HALLELUJA! Jag vet ju vad jag tycker är roligast men jag vet också vilket som passar in bäst idag. Tänk om jag hade kunnat göra båda två! Jag får lov att återkomma med resultatet.
Jag har inte bestämt mig för om jag ska köra långpass idag FREDAG eller tröskelintervaller HALLELUJA! Jag vet ju vad jag tycker är roligast men jag vet också vilket som passar in bäst idag. Tänk om jag hade kunnat göra båda två! Jag får lov att återkomma med resultatet.
onsdag 27 januari 2010
15k at last
Löningens dag var igår och jag som är löpare sprang inte. Hur nasigt är inte det. Jag var inne på Daniels blogg igår och blev skitglad att han styrt upp löpning i Pildammsparken men sen kom livet emellan. Satans jäkla jobb (sambons) kom och störde. Jag blev sur och drog på mig offerkostymen inför Mr D så hans dåliga samvete kickade igång rejält. Fullt gjort av mig, jag vet. Tröttheten gick inte att beskriva när han kom hem så resultatet blev 0 kilometrar igår. Vilgot har ändrat sömnbeteendet igen, nu vill han upp 05 och jag har inte riktigt kommit in i att bara sova 5 timmar per natt. Kvällarna blir hopplöst svåra att ta sig igenom utan en motivationsdipp som kommer och hälsar på.
MEN idag trotsade jag snöovädret innan lunch och drog igenom kroppen med 15k. Underbart och väldigt behövligt.
Idag har jag av någon konstig anledning dagdrömt om semlor. Jag får mina idéer om godsaker emellanåt men det brukar lägga sig. Jag är snart uppe i 70 dagar utan socker. Jiiiihaaa. Tyvärr gick den andra utmaningen åt fanders. Det var tydligen svårare att släppa det vita brödet än godsakerna. Men jag skiter i det för i förrgår innan Depeche Mode konserten (som för övrigt var mycket bra) hämtade jag ut min bröllopsklänning. Jag behöver till och med ta in den lite så jag käkar vidare på mitt bröd.
Nu SOVA.
MEN idag trotsade jag snöovädret innan lunch och drog igenom kroppen med 15k. Underbart och väldigt behövligt.
Idag har jag av någon konstig anledning dagdrömt om semlor. Jag får mina idéer om godsaker emellanåt men det brukar lägga sig. Jag är snart uppe i 70 dagar utan socker. Jiiiihaaa. Tyvärr gick den andra utmaningen åt fanders. Det var tydligen svårare att släppa det vita brödet än godsakerna. Men jag skiter i det för i förrgår innan Depeche Mode konserten (som för övrigt var mycket bra) hämtade jag ut min bröllopsklänning. Jag behöver till och med ta in den lite så jag käkar vidare på mitt bröd.
Nu SOVA.
torsdag 21 januari 2010
Den bästa dagen
Idag är jag varm inne i själen, på gott humör och känner en förväntan. Vad denna förväntan är vet jag inte men det är skön känsla. Solen ler mot oss i Malmö och jag är fylld av en ro som varit på vift ett tag.
I morse körde jag lite wetvest på Kockums, bra start på dagen. Jag fick sällskap av min fantastiska vän som ville testa på wetvest. Vänner, det är bra att ha och gör livet så mycket bättre.
Igår fick jag sprunget 10k med löpskolning och stegringslopp innan lunch. Det var halt i spåret för igår föll snön men jag pinnade på. Ikväll ska jag köra lite styrka, i alla fall är det planen.
Jag har lovat mig själv att sluta gnälla om långpassen. Marathon ska genomföras och vägen dit är kantad av långpass så det är bara för mig att hitta ett sätt att gilla dom. Det går ju faktiskt bättre och bättre.
Vet ni vad som är så förbenat underbart med livet, det är att det alltid finns nya saker att upptäcka och sluka. Jag har precis förälskat mig i Björn Ranelid. Denna underbara männsika som är så full av visdom och värme. Jag läser och förundras och suger i mig vartenda ord han skriver. Tack Björn Ranelid för dina texter.
Som ni märker ler livet mot mig idag, ha den bästa dagen!
I morse körde jag lite wetvest på Kockums, bra start på dagen. Jag fick sällskap av min fantastiska vän som ville testa på wetvest. Vänner, det är bra att ha och gör livet så mycket bättre.
Igår fick jag sprunget 10k med löpskolning och stegringslopp innan lunch. Det var halt i spåret för igår föll snön men jag pinnade på. Ikväll ska jag köra lite styrka, i alla fall är det planen.
Jag har lovat mig själv att sluta gnälla om långpassen. Marathon ska genomföras och vägen dit är kantad av långpass så det är bara för mig att hitta ett sätt att gilla dom. Det går ju faktiskt bättre och bättre.
Vet ni vad som är så förbenat underbart med livet, det är att det alltid finns nya saker att upptäcka och sluka. Jag har precis förälskat mig i Björn Ranelid. Denna underbara männsika som är så full av visdom och värme. Jag läser och förundras och suger i mig vartenda ord han skriver. Tack Björn Ranelid för dina texter.
Som ni märker ler livet mot mig idag, ha den bästa dagen!
söndag 17 januari 2010
Kallt långpass
Jag har funderat på det här med långpass. Min hjärna snurrar mycket kring just långpass. Vissa älskar långpass och ser det som verklig kvalitetstid med sig själv eller tillsammans med andra. Jag måste erkänna att jag kan bli lite stressad av att sticka ut och springa så länge. Det hänger givetvis ihop med att jag är mamma och att det ibland kan vara svårt att få in i planeringen. Tid finns alltid men man vill ju göra så mycket!
Jag gillar att vara iväg en timme och sen är träningen klar. Det jag egentligen skall skriva är att jag är osäker på om jag VILL springa Stockholm marathon. Givetvis vill jag stå på startlinjen, taggad och adrenalinfylld och det kommer jag vara men jag tycker att 42k är långt. Det är långt att springa och det är långt att träna inför. Idag sprang jag 22k i 5.18-fart. Jag gömde min Garmin under jackan och tittade först på den efter 18k. Jag ville låta benen styra mig fartmässigt. Det blev lite fortare än tänkt men ändå okej tycker jag. Som sällskap hade jag Ingvar Kamprad och Alex Schulman. Tack SR för podversionerna från i somras. Tillsammans med två fina killar tog jag mig igenom mina kilometrar. När jag landade hemma slog det mig, jag har ju hälften kvar! Hur sjutton ska jag palla ett helt marathon. Jag har sprungit två marathon innan men har verkligen glömt att jag faktiskt har tagit mig igenom dom. Idag kändes uppgiften nästan omöjlig.
Jag gillar att vara iväg en timme och sen är träningen klar. Det jag egentligen skall skriva är att jag är osäker på om jag VILL springa Stockholm marathon. Givetvis vill jag stå på startlinjen, taggad och adrenalinfylld och det kommer jag vara men jag tycker att 42k är långt. Det är långt att springa och det är långt att träna inför. Idag sprang jag 22k i 5.18-fart. Jag gömde min Garmin under jackan och tittade först på den efter 18k. Jag ville låta benen styra mig fartmässigt. Det blev lite fortare än tänkt men ändå okej tycker jag. Som sällskap hade jag Ingvar Kamprad och Alex Schulman. Tack SR för podversionerna från i somras. Tillsammans med två fina killar tog jag mig igenom mina kilometrar. När jag landade hemma slog det mig, jag har ju hälften kvar! Hur sjutton ska jag palla ett helt marathon. Jag har sprungit två marathon innan men har verkligen glömt att jag faktiskt har tagit mig igenom dom. Idag kändes uppgiften nästan omöjlig.
lördag 16 januari 2010
Sån´t som en småbarnsmorsa behöver
Det blev ju såklart ingen wetvest igår. Alternativet var att jag skulle dragit till kockums igår kväll men jag ville helt enkelt inte. Idag har det ialla fall blivit träning. 10k med rolig och jobbig fartlek. Vinden var både med och mot mig idag och jag har skrivit det innan, Malmö är Malmö.
Det här med fartlek är helt okej. Jag har fått tips av Ingmarie att köra 30,60,90,120,90,60,30 med lika vila och det funkade bra. Jag gillar att ha ett klart scheman och veta att det är 5x1000m eller 3x3000m. Det känns som om jag har mer koll på vad jag gör och hur jag gör det. Det låter lite knäppt men jag tycker om att veta att det kommer vara jobbigt och att det kommer ge snabba ben. Springer jag ett pass som fartlek, ett pass som jag ser som mer eller mindre ett improvisationspass, blir jag lite ängslig över hur jag ska lägga upp det för att få ut det maximala av det. Men det blev bra.
Idag när jag var ute kändes benen så lätta och snabba och även om jag hade ont i baklåret och lovade mig själv att rehabba varenda evig dag var jag som en racerbil:)
Sen kom jag på mig själv med att skrika "för helvete" och hytta med näven åt en bil som inte stannade. Jag kan bli arg så in i bengen på bilister som ser att jag kommer men ändå inte stannar. Föraren såg lite förundrat på mig och min näve.
Men tillbaka till Ingmarie, jag är så glad att jag vågade fråga om hon ville hjälpa mig med träningsupplägg. Det är så skönt att gå och titta på schemat, snöra på mig dojjorna och genomföra. För även om jag springer bara för att jag vill och gillar det så betyder inte det att jag inte kan få vara en löpardiva med egen coach:) Det är precis sån´t en småbarnsmorsa som jag behöver.
Det här med fartlek är helt okej. Jag har fått tips av Ingmarie att köra 30,60,90,120,90,60,30 med lika vila och det funkade bra. Jag gillar att ha ett klart scheman och veta att det är 5x1000m eller 3x3000m. Det känns som om jag har mer koll på vad jag gör och hur jag gör det. Det låter lite knäppt men jag tycker om att veta att det kommer vara jobbigt och att det kommer ge snabba ben. Springer jag ett pass som fartlek, ett pass som jag ser som mer eller mindre ett improvisationspass, blir jag lite ängslig över hur jag ska lägga upp det för att få ut det maximala av det. Men det blev bra.
Idag när jag var ute kändes benen så lätta och snabba och även om jag hade ont i baklåret och lovade mig själv att rehabba varenda evig dag var jag som en racerbil:)
Sen kom jag på mig själv med att skrika "för helvete" och hytta med näven åt en bil som inte stannade. Jag kan bli arg så in i bengen på bilister som ser att jag kommer men ändå inte stannar. Föraren såg lite förundrat på mig och min näve.
Men tillbaka till Ingmarie, jag är så glad att jag vågade fråga om hon ville hjälpa mig med träningsupplägg. Det är så skönt att gå och titta på schemat, snöra på mig dojjorna och genomföra. För även om jag springer bara för att jag vill och gillar det så betyder inte det att jag inte kan få vara en löpardiva med egen coach:) Det är precis sån´t en småbarnsmorsa som jag behöver.
torsdag 14 januari 2010
Om att vara beroende
Jag har skrivit om beroendet till löpningen för länge sen. Beroenden är aldrig bra eller egentligen varför är det inte det om det är något bra. Nåja, mitt beroende är nog ganska så oskyldigt men jag tror jag har gått och blivit beroende av Sprite ZERO. En sockerfri läsk, det är det jag är beroende av! Hur blev det så? Om inte varje så varannan dag blir det en Sprite ZERO. I går blev det en till frukosten på jobbet. Min kollega tyckte jag var äcklig och det kanske jag är som slukar en Sprite ZERO till frukost. Men sån är jag, jag heter Anna och jag är äcklig:)
Imorse skulle jag springa i vattnet på Kockums. Ni vet det där mysiga som jag skrev om förra veckan. I morse tyckte jag inte alls det kändes lika mysigt att springa runt i en bassäng. I morse stapplade jag upp, bytte blöja på Vilgot och slängde mig i sängen istället. Mr D fick ta Vilgot så jag kunde ta en halvtimme till i sängen. Det här med sömnlösa nätter är ju inte super för motivationen. Men vilken tur för mig att det är fredag imorgon och att det finns utrymme för att köra passet då.
Imorse skulle jag springa i vattnet på Kockums. Ni vet det där mysiga som jag skrev om förra veckan. I morse tyckte jag inte alls det kändes lika mysigt att springa runt i en bassäng. I morse stapplade jag upp, bytte blöja på Vilgot och slängde mig i sängen istället. Mr D fick ta Vilgot så jag kunde ta en halvtimme till i sängen. Det här med sömnlösa nätter är ju inte super för motivationen. Men vilken tur för mig att det är fredag imorgon och att det finns utrymme för att köra passet då.
tisdag 12 januari 2010
Det vänder nu
Det är nu det vänder och blir ljusare ute. Det är inte lika svinkallt och vinden har lagt sig.
Mina 10k med löpskolning och stegringslopp tog bort det dåliga humöret och när jag slutligen fick den blötaste pussen av Vilgot var mitt hjärta helt igen. Ibland bara vanar jag upp och är på ett sjuhelsies humör. Det var ett bra tag sen nu men idag var det dags igen. Tur att lite löpning kan mota bort skiten.
Mina 10k med löpskolning och stegringslopp tog bort det dåliga humöret och när jag slutligen fick den blötaste pussen av Vilgot var mitt hjärta helt igen. Ibland bara vanar jag upp och är på ett sjuhelsies humör. Det var ett bra tag sen nu men idag var det dags igen. Tur att lite löpning kan mota bort skiten.
söndag 10 januari 2010
Bästa helgen
Så har söndagskvällen hittat hit. Helgen har gåt i rekordfart och imorgon är vardagen här igen. Så är det. Jag börjar gilla vardagen mer och mer och försöker göra det till den bästa vardagen ever!
Helgen började på löpband. Lördagen övergick i långpass med sommarpratarna Amelia Adamo och Dolph Lundgren som sällskap. Jag och Mr D var utan barn i helgen och passade på att ta en kväll på stan med mat och drinkar. Kvällen avslutades på Hilton och i morse åt vi en rejäl hotellfrukost innan vi åkte och hämtade Vilgot.
Imorgon ska jag gå på spinning med Katarina som instruktör. Det ska bli superkul.
Helgen började på löpband. Lördagen övergick i långpass med sommarpratarna Amelia Adamo och Dolph Lundgren som sällskap. Jag och Mr D var utan barn i helgen och passade på att ta en kväll på stan med mat och drinkar. Kvällen avslutades på Hilton och i morse åt vi en rejäl hotellfrukost innan vi åkte och hämtade Vilgot.
Imorgon ska jag gå på spinning med Katarina som instruktör. Det ska bli superkul.
fredag 8 januari 2010
Vad många faaan det blev:)
Alltså fy faaan vilket skitpass jag sprang idag. Jag beslutade mig efter en hel del tankeverksamhet att springa mitt pass med fartlek på löpbandet inne på SATS. Men löpband är inte som ute. Det går inte att jämföra och då menar jag inte att det inte är lika effetivt. Nej fy faaaan vad tråkigt och mycket jobbigare det är. Dessutom fick jag stanna två ggr för att gå på toaletten. Min mage ville inte samarbeta med mig. Att bara mala kilometrar är dödens men att få sträcka ut benen i fartlek är desto roligare. Efter 10k fic det vara nog, jag stängde av och tog mig hem.
Det är så förbenat kallt här idag, känns som om det är den kallaste dagen hittills. I morse höll jag på att hoppa av cykeln och ta bussen istället. I kväll efter passet gjiode jag det. Tankar på snickers och marabou upptog mina tankar på väg till bussen men stoppet på pressbyrån resulterade i en liten påse nötter och torkad frukt istället. Faaan (för 3.e gången i detta inlägg) vad jag är stolt att jag inte tog snickersen istället. Har aldrig varit med om dess like. Jag vet precis varför det är så. Jag är livrädd att jag ska falla tillbaka i gamla vanor och frossa ner mig i en massa choklad så min avhållsamhet varit förgäves. Om ca två månader sitter jag där med min fulla Alladin ask som kommer vara tom någon timme efter. Så är det. Nu ska jag försöka ta mig an utmaning nr. 2 som i mitt tycke är bra mycket svårare än socker. Jag ska skippa det vita mjölet som finns i bröd, pasta och i nygräddade frasiga underbara våfflor. Två månader utan frasiga våfflor klarar jag väl.
Det finns bara ett litet problem med de här utmaningarna som jag så träget ska köra, Anna-Ora mera provar sin bröllopsklänning varje år för att se om hon kommer i den vilket hon såklart gör. Jag vill ju inte behöva utmana mig tre månader varje år för att se till att dragkejan på klänningen går igen. MEN det blir ett senare problem.
Lev väl alla, i morgon bitti hoppas jag kunna springa långpass i ett stålande solsken.
Det är så förbenat kallt här idag, känns som om det är den kallaste dagen hittills. I morse höll jag på att hoppa av cykeln och ta bussen istället. I kväll efter passet gjiode jag det. Tankar på snickers och marabou upptog mina tankar på väg till bussen men stoppet på pressbyrån resulterade i en liten påse nötter och torkad frukt istället. Faaan (för 3.e gången i detta inlägg) vad jag är stolt att jag inte tog snickersen istället. Har aldrig varit med om dess like. Jag vet precis varför det är så. Jag är livrädd att jag ska falla tillbaka i gamla vanor och frossa ner mig i en massa choklad så min avhållsamhet varit förgäves. Om ca två månader sitter jag där med min fulla Alladin ask som kommer vara tom någon timme efter. Så är det. Nu ska jag försöka ta mig an utmaning nr. 2 som i mitt tycke är bra mycket svårare än socker. Jag ska skippa det vita mjölet som finns i bröd, pasta och i nygräddade frasiga underbara våfflor. Två månader utan frasiga våfflor klarar jag väl.
Det finns bara ett litet problem med de här utmaningarna som jag så träget ska köra, Anna-Ora mera provar sin bröllopsklänning varje år för att se om hon kommer i den vilket hon såklart gör. Jag vill ju inte behöva utmana mig tre månader varje år för att se till att dragkejan på klänningen går igen. MEN det blir ett senare problem.
Lev väl alla, i morgon bitti hoppas jag kunna springa långpass i ett stålande solsken.
torsdag 7 januari 2010
Fåfängans sömnlöshet
Natten till idag var så sjukt okul som en natt kan vara. För det första låg jag och funderade halva natten på om jag ska klippa mig kort igen eller om jag ska behålla mitt halvt utväxta hår till bröllopet. Och vidare ska jag gå till en frisör och fixa håret och kanske komma till mitt bröllop liknande min mamma i håret? Jag är en enkel tjej och vill vara enkel, inte ha stora uppsättningar och skit. Så jäkla tramsigt men det är sådant som tar upp min tankeverksamhet för tillfället.
När jag slumrat in vaknade Vilgot för andra gången och sen pang ringde klockan och då var det tydligen dags att gå upp. Hur fan kan man ligga sömnlös på grund av ett hårdilemma. Hårdilemmat medförde inte bara sömnbrist utan även ett missat morgonpass i poolen. Ett pass som jag visserligen fick gjort på väg hem från jobbet men morgonpasset är guld för det är verkligen mysigt och ger en bra start på dagen.
I kväll är mina armar mörbultade, de jobbade hårt i vattnet. Jag körde 6x5min med 1 min vila efter 15 min uppjogg. Sista intervallen gick sisådär, jag var ganska så slut och nervarvningen gick lååångsamt. Hem och fixande med mat och nu har jag landat i soffan med min Mr D som inte har vett nog att berätta för mig om det ska vara långt eller kort:)
När jag slumrat in vaknade Vilgot för andra gången och sen pang ringde klockan och då var det tydligen dags att gå upp. Hur fan kan man ligga sömnlös på grund av ett hårdilemma. Hårdilemmat medförde inte bara sömnbrist utan även ett missat morgonpass i poolen. Ett pass som jag visserligen fick gjort på väg hem från jobbet men morgonpasset är guld för det är verkligen mysigt och ger en bra start på dagen.
I kväll är mina armar mörbultade, de jobbade hårt i vattnet. Jag körde 6x5min med 1 min vila efter 15 min uppjogg. Sista intervallen gick sisådär, jag var ganska så slut och nervarvningen gick lååångsamt. Hem och fixande med mat och nu har jag landat i soffan med min Mr D som inte har vett nog att berätta för mig om det ska vara långt eller kort:)
onsdag 6 januari 2010
Nosade på tröskelfart
Igår kväll sprang jag 12k i en bra fart, var uppe och nosade i tröskelfart 2-3 ggr. Underbart. Trots kylan var det många som var ute och rastade sina ben. Det känns som om det är fler och fler människor som trotsar vädret och ger sig ut. Jag tycker mig se en skillnad från andra år. Förr har man alltid hört att folk inte springer under vintern för det är kallt, halt och okul. Sen när våren närmar sig snörar de på sig dojjorna igen. Jag gillar löpartrenden och det känns ju som att den verkligen är här för att stanna. Själv har jag lyssnat på förmaningar om att jag inte ska springa 2 mil i kylan och bla bla bla. Men det är kommentarer från människor som inte springer ens när det är varmt ute så jag tar ganska så lätt på deras visdomsord. På min runda runt Pildamsparken mötte jag Cykelmygg-Katrarina som jag hädanefter kommer kalla racer-Katarina. Hon var ute på ett 90 min pass och höll en riktigt fin fart. Henne vill man inte möta på startlinjen för attans vad snabb hon kommer vara om ett par månader. Bra jobbat tjejen!
Vilgot och jag innan jag stack iväg ut. Han tycker om att mamma springer och tar ibland på sig mina dojjor och säger att han ska springa. Mysigt. Idag ska jag springa 10k med inslag av löpskolning och stegringslopp sen måste jag göra mina 500 reps för det fanns inte utrymme för dom igår. Hörs!
Vilgot och jag innan jag stack iväg ut. Han tycker om att mamma springer och tar ibland på sig mina dojjor och säger att han ska springa. Mysigt. Idag ska jag springa 10k med inslag av löpskolning och stegringslopp sen måste jag göra mina 500 reps för det fanns inte utrymme för dom igår. Hörs!
söndag 3 januari 2010
Kallt, kallt men friskt och riktigt najs!
Klockan hann bli mörk och kall innan jag fick snörat på mig dojjorna för 2 mils löpning. Inte för att det gjorde så mycket. Jag och Vilgot spenderade halva dagen i Skrylle med sällskap av en sol som strålade på oss. Vi gick 3 kilometer som blev 4 eftersom jag vimsade runt och tog fel väg. Vilgot mutades glatt med russin i 2 kilometrar. Efter rundan blev det lek och sen lunch på restaurangen.
Väl hemma stack jag iväg till Stadium och hittade en löpjacka och vintertights PÅ REA! Salomon, ritigt nöjd med mitt kap.
Med nya kläder och en laddad mp3 spelare kunde jag ju inte misslyckas med mitt långpass. Och vilket pass. Trots kylan och mörkret dansade jag fram i 20k. Jag vet att långpass ska springas lååångsamt tråkigt men ikväll fick benen bestämma och jag fick ihop 20k på 1.46.30. Jag hade verkligen kunnat springa 10k till, i alla fall kändes det så. Fokus på andning, på höften, på tekniken. Baklåret jobbade med mig och visst kändes det lite efter 18k men det är ju ingenting med tanke på hur ont det gjort innan. Jag är nöjd så in i bengen. Nu ska jag sova.
Väl hemma stack jag iväg till Stadium och hittade en löpjacka och vintertights PÅ REA! Salomon, ritigt nöjd med mitt kap.
Med nya kläder och en laddad mp3 spelare kunde jag ju inte misslyckas med mitt långpass. Och vilket pass. Trots kylan och mörkret dansade jag fram i 20k. Jag vet att långpass ska springas lååångsamt tråkigt men ikväll fick benen bestämma och jag fick ihop 20k på 1.46.30. Jag hade verkligen kunnat springa 10k till, i alla fall kändes det så. Fokus på andning, på höften, på tekniken. Baklåret jobbade med mig och visst kändes det lite efter 18k men det är ju ingenting med tanke på hur ont det gjort innan. Jag är nöjd så in i bengen. Nu ska jag sova.
lördag 2 januari 2010
Haka på?
I dag blev det 12 härliga kilometrar med en kropp som nästan höll hela vägen. Jag har märkt att farten kommer om kroppen får vara ifred från det onda. Nästa vecka ska jag köra fartlek, jehaa! För en intervall räv som jag klingar det underbart i öronen och det spritter i hela kroppen.
Egentligen skulle hela passet idag köras i terräng men tiden var knapp så jag fick nöja mig med att halva passet kördes i sanddynor med motvind som en extra treat.
Dagens andra pass bestod av dans med Vilgot. Han är makalös på att dansa och det är extremt befriande att få snurra runt och rocka på vardagsrumsgolvet.
Ikväll äter jag cashewnötter, vindruvor och tittar på Sabrina med Audrey Hepburn. Jag är ordentligt nerkärad i gamla svartvita långfilmer. Imorgon kör jag 20 stenhårda men långsamma kilometrar runt ett kallt men vackert Malmö. Är det någon som läser min blogg och som bor i Malmö är ni välkomna att hänga på.
Egentligen skulle hela passet idag köras i terräng men tiden var knapp så jag fick nöja mig med att halva passet kördes i sanddynor med motvind som en extra treat.
Dagens andra pass bestod av dans med Vilgot. Han är makalös på att dansa och det är extremt befriande att få snurra runt och rocka på vardagsrumsgolvet.
Ikväll äter jag cashewnötter, vindruvor och tittar på Sabrina med Audrey Hepburn. Jag är ordentligt nerkärad i gamla svartvita långfilmer. Imorgon kör jag 20 stenhårda men långsamma kilometrar runt ett kallt men vackert Malmö. Är det någon som läser min blogg och som bor i Malmö är ni välkomna att hänga på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)