Hemåt

Om några timmar ska jag äntligen flyga söderut igen. Härligt och efterlängtat. Veckan i Stockholm har varit fylld med en massa intressant och rolig information och kunskap. Nu väntar hårdplugg hemma.
Jag har fått till tre träningspass i veckan varav två morgonjoggar. I morse var det till och med behagligt att springa. Klart segt i början men sen lättade det.
Mina funderingar från föregående inlägg kvarstår men med en vetskap om att saker och ting blir vad vi gör de till. Det är ingen mening med att bara fundera på något utan att göra något åt det. Då blir det ju som att ha ett skavsår som aldrig läker. En tanke i taget och för tillfället är min tankeverksamhet mest inriktad på min underbara unge. Och Mr D såklart!

Det här med att vara Svensson

Ibland när jag cyklar till jobbet efter att ha lämnat snyggingen på dagis kan jag få en känsla av att jag befinner mig i ett ekorrhjul. Jag springer runt runt men lyckas aldrig ta mig ut från det förbannade hjulet. Ni kanske känner igen känslan, alla dagar ser likadana ut och kommer se likadana ut. I alla fall känns det så då.

Vi skapar vår tillvaro och väljer fritt hur vi vill leva våra liv. Mina beslut står jag för och har fullt ansvar för min livsväg. Även om det hade varit skönt att få kasta över ansvaret på någon annan så måste vi ju till slut ändå stå till svars för våra val.
Mina val är inget jag kan ändra på, jag vet inte ens om jag hade velat. Jag är ju Anna och jag gör ibland knasiga, ogenomtänkta val men det är ändå mina.

Min vän har sagt upp sig efter ett turbulent möte. Han ville inte längre vara kvar på en arbetsplats vars chefer inte har förtroende för honom. Han har fru, barn och ett hus som han håller på att renovera. Inte den bästa tiden att gå arbetslös men det är att val som han gjort. Jag tycker han är modig som få och beundrar hans integritet. För honom finns inte arbetslöshet, för honom finns bara en oändlig massa möjligheter. Det kommer att bli något riktigt bra av detta, det är jag helt övertygad om. Kan någon så är det han.

Jag kan inte låta bli att i denna situationen fundera på hur jag har valt att leva mitt liv. Det är mycket mer Svensson än vad jag trodde. Å andra sidan är Svensson aldrig fel. Svensson kan vara jäkligt mysigt och tryggt även om det stundtals innebär att man är fast i ekorrhjulet. När det kommer till jobb där mina största funderingar finns, vet jag att jag inte kommer arbeta med det jag gör hela livet, det är jag alldeles för kreativ för. Jag kommer söka nya utmaningar och jag vill skapa något eget. Tills dess lever jag kvar i mitt ekorrhjul med fredagsmys och barnskratt. För det mina vänner, är det allra bästa med Svenssonlivets ekorrhjul, att få vara med Vilgot när han kiknar av skratt.

Långpassöndag

Söndag och min nya söndagssysselsättning är avklarad. 15k i lugn stadig fart. Långpassöndag. Det är längre än jag sprungit på väldigt länge. Benen är slitna efter en vecka fylld med en massa rolig träning. 15k kanske inte är ett så långt långpass men det är ju bara början, om några veckor kommer det bli längre och längre. Jag ska nog ta och ladda ner en bok som jag kan lyssna på när jag är ute och springer de långa passen, jag har ju tiden på mig.

Igår tog jag mig till Bokskogen och sprang 10k i kuperad terräng. Det finns väldigt många backar i Bokskogen men attans vad det är effektivt. Och i fredags gjorde jag en killer-workout som jag hittade inne på Pladuskas blogg. 500 reps heter den. 10 övingar à 10 upprepningar x 5 varv. Hualigen vad grymt effektivt och jobbigt. Passar mig bra, jag som inte gillar träna styrka. Programmet tog en halvtimme men jag orkade bara 400 reps.

Imorgon är det vila om jag inte får för mig att göra killer-workouten. Måndag-torsdag spenderas i Stockholm och jag hoppas på att hinna med en runda till Hagaparken och Brunnsviken även om mina dagar är långa i klassrummet är långa. Ni har det bra ni som bor i världens vackraste huvudstad.

Kalla det vad fan du vill

I går rasade Vellingeborna över att kommunen ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Barnen ska bo på ett vandrarhem i Vellinge kommun. Man hade möte där invånarna blev informerade om beslutet och på tv kunde man se hur folk skrek om demokrati och att de minsann inte blivit tillfrågade om boendet. Vellinge är en kommun utanför Malmö som vad jag förstår inte tagit emot några flyktingar under åren. Det är också en rik kommun och en av de kommuner som betalar minst skatt i Sverige. Kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman uttalade att vandrarhemmet inte är säkert och att en brandinspektion måste genomgås innan någon flyttar in. Snacka om att försöka greppa ett halmstå.

Följande är hämtat från Sydsvenskan idag:

Kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungman (m) redogör för kommunledningens syn i ett pressmedelande på kommunens hemsida. Han menar att Malmö stad och Attendo skött det hela dåligt.
"Vi kommer därför att undersöka vilka möjligheter vi har för att stoppa denna cirkus - så här får det inte gå till!", sägs det i pressmeddelandet från Vellinge kommun.
Varför är ni så kritiska?– Vi har fått många reaktioner från invånarna i Hököpinge. Många känner sig överkörda. Verksamheten öppnar i morgon och informationen har gått ut med mycket kort varsel, säger Lars-Ingvar Ljungman och fortsätter: – Det är min uppgift som kommunalföreträdare att reagera. Om man vill skapa en bra verksamhet gör man inte så här. Det gör bara att många Hököpingebor vänder taggarna utåt från början.
Är det verkligen ett problem för Vellinge kommun att ett företag hyr platser av ett privat vandrarhem? – Det kommer sannolikt att påverka Vellinge kommun. Vi måste utse gode män (ställföreträdande förmyndare) åt de här barnen. Det är inte något vi brukar hitta helt lätt i vår vanliga verksamhet. – Vi måste också fundera över hur ungdomarna ska erbjudas skolgång. Vi vet inget om ålder eller eller bakgrund. Det blir också ett ansvar.
En del undrar kanske om ert motstånd i verkligheten bottnar i allmän främlingsfientlighet eller ovilja mot invandrare. Vad säger du till dem?– Jag är den första att beklaga att diskussionen blivit så polariserad. Så fort man har synpunkter på den här typen av verksamhet blir man utpekad som rasist. Det finns många redan i Vellinge kommun som har invandrarbakgrund, säger Lars-Ingvar Ljungman.

Idag är man ingen stolt skånebo. Rasism bor överallt. Alla som vet något om Vellinge vet att det inte handlar om något annat än främlinsfientlighet sen kan Lars-Ingvar Ljungman kalla det vad fan han vill.

Vattenlöpning

Igår var det segt som fasiken. Benen ville inte framåt men det ville jag! Tur var det annars hade vi aldrig kommit hem jag och mina ben. Stanna fick jag göra och långsamt gick det men det skiter jag i. 5.40-fart inkl. 2 stopp, totalt 10k. Vad ska man säga. Det finns där inne i mig bara det att jag just nu har lite svårt att plocka fram det. Snabbheten alltså:)

På kvällen blev det SHAPE! Passet var inte lika kul som förra gången men jag har ont i musklerna i dag så någon nytta gjorde det. Och idag då. Efter läming på dagis tog jag mig till Kockumsbadet här i Malmö och körde vattenlöpning i 45 min med 2x10 min intervallträning. Urjobbigt men jätteskönt.

Jag kan verkligen varmt rekommendera vattenlöpning. Benen blir inte utslitna och man kan träna på sin teknik samtidigt som man faktiskt får upp pulsen rejält. Vattenlöpning är toppen om man är gravid. Jag kunde varken springa eller simma på grund av smärtor i ryggen under min graviditet men vattenlöpningen var super. Jag lånar väst på kockums men man kan köpa egna. Det är många som är intresserade av vad man syssla med i vattnet. I dag var det en äldre dam som ville veta vad jag höll på med. Jag fick henne inte att testa idag men vem vet, nästa gång kanske vi kör vattenlöpning ihop!

Igång med grundträningen

Nu är jag igång med Ingmaries träningsschema. I går blev det 8k inkl. stegringslopp och löpskolning. Jag hade ont i kroppen efteråt. Jag är inte van vid att träna kroppen på annat sätt än att springa framåt:) Men det kommer bli bra det här, jag känner det. Jag är motiverad till tusen och längtar efter att få bocka av passen. I kväll, om jag har lite tur så hinner jag till SATS och kan köra lite SHAPE. Innan dess ska jag dra av 10k i lugn härlig fart. Även om jag vill springa fort så insåg jag igår att snabbheten är borta och att jag nu mer eller mindre får börja om från noll. Men det är väl det grundträningen handlar om. Börja lugnt och sakta jobba upp kilometrarna i kroppen för att sen lägga på snabbheten. Jag har mycket att se fram emot och ska när tid finnes leta upp lopp i vår som jag kan tagga till inför.

Ute är det grått och trist, typiskt Malmöväder om hösten. Jag illar hösten men lite sol hade inte varit fel. Men varför lägga energi på sådant vi inte kan styra! Jag har ju en massa roligt att se fram emot. Just nu kollar jag och Mr D på resor till New York. Vi måste ju på honneymoon!!! Jag har aldrig varit i NY och blir sprallig bara av tanken på att jag snart (eller nästan snart) ska få sätta min fot där. Någon som har ett bra hotelltips i närheten av SoHo?

Från grått till gult.

Igår hade jag en skitdag. En skitdag för jag kände mig ful, fet och totalt ointressant, ja till och med lite misslyckad. En av löpningens mest positiva sidor är att man kan gå från att vara gråmulen till att bli en stålande sol på bara 45 minuter! I min kurs som jag läser har vi tillsammans pratat om ångest och deprissioner och om att man idag hellre medicinerar sig än tar tag i sina demoner. Ångest är ett så starkt och farligt ord för många. Ångest vill vi helst sopa under mattan eller gömma långt inne i garderoben. I stället för att se ångest som en drivkraft ser vi istället ångest som något hämmande. Mina svarta stunder går nästan alltid över bara genom att jag får gråta eller får sticka ut och springa en stund. Jag har aldrig mått dåligt en längre period och jag har aldrig behövt medicinera mig. Jag kommer alltid bära med mig det psykoterapeuten sa till oss på kursen, hon sa att ångest är något positivt, något som driver oss framåt och som vi inte ska vara rädda för. Alla mår skit ibland, så är det. Jag är glad att jag funnit löpningen som en andningsventil. Jag säger inte att löpning är lösningen för alla men många skulle nog må bra av att röka och dricka mindre, äta bättre och träna lite mer. Tyvärr är det mer okej i Sverige att leva mindre hälsosamt i form av stress, tv-tittande, för mycket fredagsmys i form av vin, godis etc än att lägga tid på träning. Speciellt om man är småbarnsmorsa. Jag fick senast för en vecka höra hur omöjligt det kommer att bli för mig om vi får ett barn till. Det kommer inte finnas någon tid över för träning. Jag ville av artighet inte säga att det visst kommer att gå. Jag ville inte säga att det handlar om instälning och om att vilja. Och jag ville inte säga att det handlar om en strävan efter att må bra och att jag faktiskt tyckte lite synd om dom.


Nu måste jag sätta igång med pluggandet. Hörs!