Ni är grymma!

Sådärja nu är alla måsten över och jag får återigen fokusera på att hitta tid till min favvosysselsättning. Jag har nu insupit en del av de upplevelser från Stockholmmarathon som alla ni underbara bloggare upplevt. Jag måste verkligen uttrycka min enorma glädje över att få ta del av era berättelser.

Anna-Orka mera! sprang på under 3.30 och jag kan inte hitta ord för hur fantastiskt häftigt jag tycker det är. Respekt och helt klart iponerande. Roligt också att hennes man som satte upp träningen för henne inte sa att hon tränade för 3.30 utan för 3.45. Stort grattis till dig Anna.
Fröken Snork sprang på 4.04. Hon ville under 4 och jag vet prrcis hur det känns för förra gången jag sprang, 2007 landade jag på 4.02 och det är irriterande. Men Fröken Snork, 4 minuter hit eller dit vad gör det? Jag tycker att du är skitduktig och jag tycker du ska var jättenöjd med din tid. 42k är långt!
Andréa, vad ska man säga. 3.37! Och på debuten också. För visst var det marathondebut? Jag tycker du är grym som bara går in och visar var skåpet ska stå. Jag vill också....
Sen har vi überstarka drottningen av marathon, Spring Therese. Oj. 2.50 och en femteplats på damsidan. Även om jag aldrig kommer att kunna springa på 2.50 så finns det så mycket klokhet i Spring-Therese och jag är så glad över att du vill dela med sig av det till oss. Man blir bara lycklig!
Även om Tröskelkungen bröt loppet så måste jag säga att det var modigt att våga testa om benen höll. Det kunde ju varit så att det hade gått. Om man inte testar får man ju aldrig veta! Och va fan, det kommer fler marathon.
MarathonJohan sprang på 4.45, inte illa alls. Du ska vara nöjd och njuta av att det är över. Det är en enorm prestation att springa ett marathon.

Jag är jätteavis på er alla som fått uppleva maran. Jag ska anmäla mig i tid till nästa år och då ska inget få komma i vägen. Vill mina vänner gifta sig får de snällt flytta datum. Så är det.
Imorgon är det äntligen måndag. Veckan som gått har bara innehållit 3 dagars löpning, jag har helt enkelt inte hunnit med mer. Nu är som sagt alla åtaganden avklarade. Bröllopet var jättefint, bruden supervacker och jag klarade av mitt uppdrag galant. Jag tömde dock inte baren vilket var lite av ett mål under kvällen men har mått som en prinsessa idag istället. Det var roligare att dansa än att dricka sprit helt enkelt. Jissses vad man blivit gammal:)

Heja, heja, heja

Lycka till alla och ge gärnet. Kom ihåg, alla ska in i mål!

Själv ska jag gå på bröllop, vara toastmadame och äta en underbart god middag i goda vänners sällskap. Efter mitt hedersuppdrag ska jag hitta baren och dricka oförskämt mycket champagne. Imorgon ska jag ut och rasta benen för då kommer jag nog ha lite ångest för att jag tömde baren kvällen innan:)

Heja, heja, heja,heja, heja!!! Ni är überstarka allihop.

Det är uppåt!

Eftersom jag är en människa som känner mycket, tycker mycket och tänker mycket så är det inte helt knasigt att jag idag är positiv, glad, sprallig och full av energi. Att jag dessutom slagit bort alla tankar på trötthet och 20.30 gav mig ut för att springa tusingar är som grädde på moset. Det är najs.

Efter 3k uppjogg blev det 5x1k intervaller med 2min vila. Jag skulle hålla 4.19-tempo men det varierade upp o ner.
1:a 4.19-tempo Jippi!
2.a 4.07-tempo
3:e 4.19-tempo Jippi!
4:e 4.08-tempo
5:e 4.24-tempo
Jag avslutade passet med 3k nerjogg. Totalt 11k idag.

I sista intervallen hittade mjölksyran mig och benen värkte. Trött men glad ska jag nu ta mig en dusch, något att äta, titta in till Vilgot och sen sova. Imorgon är en ny dag och den är redan full till bredden med en massa måsten så imorgon kanske benen få vila.

Inget att rapportera

Tänk att vardagen kan vara så jäkla fullspäckad. Idag känns det dessutom som om jag aldrig mer kommer att få sova i mitt liv. Jag var i alla fall ute och sprang en runda innan lunch. Ingen garmin så det finns inget att rapportera. Fick nog ihop 8k i alla fall. Jag har känningar på insidan av mitt högra lår. Antar att vilan gjort sitt. Ibland är det inte bra att vila eftersom benen kan bli stela och tråkiga. Jag vet, jag är ganska så neggo idag men alla dagar kan inte vara solskensdagar även om det värmer i hjärtat att det faktiskt är sol ute. Dessutom, om vi ska vara riktigt neggo så hälsade Vilgot knappt på mig när jag skulle hämta honom idag på dagis. Han hängde med de stora barnen och ville väl inte kännas vid morsan:))

Kan inte låta bli att tänka på Christer Björkman när han sjunger "i morgon är en annan dag".

Tillbaka i skorna

Så var det dags att dra igång löpbenen igen. Idag blev det fartpass uppdelat på 6k resp. 4k.
Jag sprang på bra redan från början och tänkte att "jag kör tills jag vill vila". Vilan inträffade efter 6k och det hade gått i 4.41-fart. Efter ett par minuters vila var det dax igen, 4k i 4.42-fart. Lite jogg hem och en runda som landade på totalt 12k.

Måste säga att jag var lite besviken eftersom jag trodde jag skulle hålla längre än 6k men tokvilan och lite partajande på det har väl satt sina spår.

Just nu är det så härligt att läsa alla löparbloggar. Det är många som redan nu är laddade och tankarna snurrar runt i löparskallarna. På lördag ska det springas marathon. Jag ska tänka på alla som brottas mot de onda tankarna varv två på Västerbron och glädjas med de som sprudlar av lycka när de hör folkets jubel längs Stockholms gator. Marathon är party så se till att rocka gärnet!

Vad händer?

Oj vad det har vilats. Bara sådär och helt oplanerat. Jag vet inte om jag kommer springa imorgon heller. Inte för att jag inte vill utan mest för att jag inte orkar. Jag vill ladda batterierna, träffa nära och kära och sova. Jag är inte ens stressad, jag vill bara vila.

Det är nu den riktiga utmaningen börjar...

Jag tycker själv att mitt löparliv och mitt "andra" liv har fungerat bra. Jag har kunnat träna på och det enda som har stoppat mig förutom sjukdomar är min egna vilja och motivation.

I måndags gick allt tillbaka till det som i fortsättningen ska vara det normala. Med detta menar jag att Mr D jobbar 100% och mer, jag jobbar 100% och Vilgot är på dagis. Jag har i min naiva och lite oförstående värld trott att allt bara ska rulla på som vanligt. Nu har det ju inte passerat så många dagar men jag har i alla fall insett att jag varit lite väl naiv. Just nu känns det som det är en smula kaos i mitt liv. Det är fullt ös från tidig morgon tills jag lägger mig. På jobbet är det fullt upp och jag undrar just nu om jag någonsin kommer få ordning på allt.

Det är många nya känslor man tampas med och ställs inför som förälder och detta är inget undantag. Bör man göra si eller bör man göra så. En del av mina medarbetare tittar förfärat på mig när jag säger att jag lämnat Vilgot på dagis när han är 13 månader och att jag dessutom jobbar 100%. Jag ska inte låta mig påverkas men så är det alltid, man bryr sig fast att man säger att man inte gör det. Jag ska jobba på sen så får vi se om det blir 100% eller mindre.

Min träning har förändrats sedan Vilgot kom. Jag tycker själv att jag har mer fokus på träningen när det gäller och jag lägger mer tid på kvailtet än kvantitet. Kan jag bara hitta sätt så jag kan fortsätta med detta och springa mellan 5-6 mil i veckan så kommer jag känna mig nöjd. Som sagt, det är nu den riktiga utmaningen börjar.

Tunga ben

8k på tunga ben. Jag är inte alls pigg och glad i benen trots att jag vilat två dagar. Hade ont i baklåret idag så nu är det dags att sätta igång med core igen. Idag blev det plankan efter passet. Ska lägga mig tidigt, Vilgot vaknade 05.00 och sen har det varit fullt ös hela dagen.

Nya mål

Jag sitter och fixar med mina vänners bröllop. Bröllopet som infaller den 30 maj, ja ni vet då det är Stockholm Marathon:). Jag skulle egentligen varit ute och sprungit nu men insåg att tiden håller på att ticka iväg från mig. Vad gör väl en dags vila till innan jag sätter igång och börjar träna mot nya mål. Att inte få springa i Stockholm gör mig en smula ledsen MEN jag ska ju ungefär samtidigt som alla ger sig iväg på sitt marathonäventyr få bevittna när två människor som älskar varandra säger ja till att dela livets alla stunder. Stockholm marathon kommer igen och jag kommer säkert att springa det ett antal gånger till.

Nu när mitt mål, Göteborgsvarvet är över ska jag gneta vidare mot 1.40 på halvmaran och har siktet inställt på Run to the beat i augusti här i Malmö. I Malmö har vi inga backar, det är helt platt. Ska jag lyckas någonstans ska jag lyckas här. Det är kul att springa lopp, det är rent av galet roligt och jag har varit inne på marathon.se för att se om det finns någon roligt lopp att springa redan i veckorna som kommer. Det spritter i benen och allt det onda är bortglömt. Tyvärr hittade jag inget roligt lopp förrän 13 juni. Malmö 10k som går just här i Malmö.

Träningsmässigt ska jag fortsätta med de underbara tröskelpassen och jag ska lägga till backpass. Cykelmygga har lovat tävla med mig uppför Malmborgsbacken. Jag bara längtar ut. Tänk vad lite mål, guidning och en Garmin kan göra för motivationen.

Debuten

Det blev inte 1.40 men det blev 1.42.20 och jag är JÄTTENÖJD!

Oj vad nervös jag var. Jag hade sällskap på tåget av Cykelmygga-Katarina. Vi hade det supertrevligt och tiden upp gick snabbt. I Göteborg träffade jag min bror och hans söta fru för lite lunchande. Efter det bar det iväg till startområdet som jag upplevde som enormt. Dit tog jag en spårvagn från 50-talet med lika gamla konduktörer som var mycket behjälpliga. Jag såg starten och gick sen för att lämna in mina saker. Som sagt det var ett stort område som var fullt av förväntansfulla löpare. Tiden tickade på och pang stod jag redo för start, längst fram i startgrupp 14. Jag försökte ta det lugnt i början men det är ju så svårt att hålla igen. Första milen avverkades på 47.11 och fram till 15k kände jag mig urstark, som att inget skulle stå i min väg. Vid 15k träffades jag av en stor fet vägg. Jag kämpade i 4k till och de tre sista var ett rent helvete och jag har skrivit det innan men det är tur att huvudet kopplar in när kroppen inte vill. Jag låg allt mellan 4.30-5.30 under de sista kilometrarna. När jag sen äntligen kom i mål var jag slut, jag var helt färdig och var tvungen att sitta ner för att inte däcka. Jag hade i alla fall tagit ut mig och gjort mitt bästa.

Jag var inte jätteroad av banan men det beror nog på att jag hade extremt höga förväntnngar på den. Bitvis var det tajt och jag fick använda mina armbågar igen. Kul var att det var folk längs hela banan även om man som jag startade sent.
Det mest negativa var att jag inte fattat att det var så många backar. De tog aldrig slut och sög verkligen musten ur mina ben.

Idag ska dagen ägnas åt mys och lek med Vilgot. Vi ska ut i det fina vädret, fika, leka med sanden och bara ha det skönt.

Alla ska in i mål!

Jag målar och målar och målar på allt jag kan hitta som jag tycker behöver ny färg. Vilgot skolas in sista dagen idag och jag har ju hur mycket tid som helst att bränna. Jag inte van vid att ha tid bara sådär en vanlig fredag. Tankarna har börjat vandar iväg och jag har börjat känna mig lite rastlös i kroppen. Imorgon är det Göteborgsvarvet. Vad hände med alla månaderna som man hade på sig, alla veckor som man räknat ner? Imorgon är det dags, jag är peppad och ser fram emot att möta folkets jubel:)) Jag har i alla fall hört att stämingen är på topp längs den blå linjen och vädret imorgon ska bli super. Jag kan för tillfället inte tänka mig någon annanstans jag skulle vilja spendera min lördag på.

NU KÖR VI JÄRNET, ALLA SKA IN I MÅL!!!

Supportrar

Jag har precis varit ute och sprungit 8k eller nå´t. Snuvan är borta, det är inget som stoppar mig längre. Jag har vilat från löpningen i tre dagar och benen var stela. Jag tror att det beror på att jag just inte rört på mig.
På lördag smäller det. Jag ser så mycket fram emot att få springa på gatorna i Göteborg. Mina två störtsta supportrar, Vilgot och Mr D kommer tyvärr inte vara med mig. Jag ska ladda på varvståget upp till Göteborg med en massa andra ivriga löpare istället.
Jag är i startgrupp 14! och får inte starta förrän kl. 15.35. Men så är det. Min bror och hans fru bor i Göteborg, de får heja på mig och vara snälla att hänga med mig lite innan start.

Nej jag är väl inte neggo?!

Jag hade ju bestämt mig för att köra en positiv månad som egentligen aldrig skulle ta slut. Jag skulle vända allt negativt till positivt och ta hand och vårda det jag har. Månaden är nu slut och jag har väl egentligen inte blivit positivare. Frågar man nära och kära skulle de nog säga att jag just nu är Miss Negativ. Jag är orolig för lördag eftersom jag inte mår 100%, snuvan är ihärdig. Jag kan låta gnällig och neggo och borde fokusera på att alstra positiv energi men det går sådär. Sen är jag så uttråkad på mitt jobb och är besviken på mig själv med hur jag handskas med det faktum att jag stannar kvar och inte lyfter på häcken och gör något annat. Just nu känner jag mig fastklistrad vid stolen och totalt outmanad mentalt och känslomässigt. Det är trist för kroppen skriker efter att få utmanas och jobba hårt även utanför löpbanan. Nåja, Vilgot verkar stortrivas på dagis, han strålar varje morgon när vi går innanför dörrarna till dagis. Det värmer i mitt hjärta för nästa vecka kör jag 100% på jobbet igen.

Söndag

Söndagkväll, veckans tråkigaste kväll. MEN det är underbart väder och själen mår bra så jag ska inte klaga. Slutresultat från Lundaloppet blev 45.48 och en 24:e plats. Något att slå nästa år.

Igår var jag och Mr D på Bloom och åt en fem rätters avsmakningsmeny med vinpaket till. Inte illa. Magiskt god mat och vin som jag aldrig smakat förr. Härlig avslutning på en härlig dag.

Idag är det lite snuvigt, antar att jag fått en släng av Vilgots baciller. Det är svårt att hålla sig borta från alla dessa rykande färska baciller som bara letar efter nya mottagare. Jag tänker inte bry mig, jag tänker inte tänka tanken ens.

Lundaloppet

Så var det avklarat. Jag hade fjärilar i magen och hade nog lite prestationsångest över de 10 km som jag skulle ge mig på. Men sen pang bom så har man passerat mållinjen, allt är över och man strålar av lycka. Mr D och Vilgot var med som supportrar. Vilgot den lille stackaren är helt slut för han har inte velat sova på hela dagen och kanske inte heller riktigt getts chansen.

Jag sprang i mål på 45.50, i alla fall säger min Garmin så. Jag ska kolla av vad den officiella sluttiden blev lite senare. Måste säga att jag är nöjd med tiden. Första 5 gick lite för fort och vid 6 km var jag helt slut. Dessutom var det en backe som lutade svagt uppåt i mer än 1km som jag inte riktigt hade räknat med. på något vis orkar man ju ändå och det är det som gör det så kul att springa lopp och jag hoppas kunna fortsätta hela sommaren med att springa lite smålopp här och där.

Ha en fin lördagskväll, det ska i alla fall jag ha.

kl. 04.20

Oj vad tidigt vår lille sötnos vaknade idag och oj vad tidigt jag fick gå upp. 04.20 var klockan och det var bara att palla sig upp. Vilgot är förkyld så han sover dåligt. Jag ville sova länge idag, i alla fall till 07 nu när jag ska springa och allt. MEN så vaknar man och går upp ändå.

Vädret är underbart, regnet har försvunnnit och solen lyser åter på vår himmel. Jag har fjärilar i magen och funderar på vilket tempo jag ska försöka ha idag. Visst borde jag väl klara milen på 47 min nu. Jag har sprungit på 47.20 i år men har inte direkt testat slå det. Nåja, vi får se. Det enda jag vet är att det kommer göra ont men det är väl det som är tjusningen eller?

Mjölksyra

Inte alls kul idag. Jag skulle göra 4x2k i tröskelfart. Jag gjorde 2k uppjogg och därefter 3x2k i
4.29-fart, 4.28-fart, 4.33-fart. Jag hade mjölksyra i benen på slutet. Jag passade på sista och joggade 1k hem. Det är milen på lördag och jag ska vila kroppen imorgon. Milen är det sista tuffa passet innan Gtb varvet. Har fortfarande ingen koll på vilken fart jag pallar i 21k.

Vilgot har blivit förkyld IGEN!!! Han har börjat dagis i veckan och Mr D som skolar in honom har berättat att Vilgot pussat många snoriga barn under veckan vilket i och för sig är mysigt men lite oroväckande för mig.

Det ska bli både skönt och tråkigt när Gtb varvet är förbi, jag slipper oroa mig för halsont och annat skit men jag har ju avverkat mitt mål som jag satt upp för flera månader sen. Det kommer inte bli något Kph Marathon, jag har funderat och mina ben är inte redo, mitt huvud är inte redo och jag pallar helt enkelt inte.

Bra dag

Det blev inga tröskelintervaller idag. Dels ville jag inte träna idag men sen var min kropp lite trött. Det är ju en dag imorgon också och vilken tröskeldag det kommer att bli! Idag har jag jobbat, städat, shoppat kläder till bröllopet 30 maj och ätit chokolate chip kakor. Med eller utan träning så har det varit en riktigt bra dag.

Rock n´roll löpning

Det var med lite tunga ben som jag gav mig ut i Malmö ikväll. 18k skulle avverkas. Jag bestämde mig att från början köra på ganska bra eftersom jag ville testa vad mina ben gick för. Det blev en runda fylld med en massa glädje iform av ork som jag inte vet var den kom ifrån. Trots en del motvindar (jag valde fel håll på Ribban och Vä Hamnen, Katarina vet vad jag snackar om) blev det en snittid på 4.55k/min och en medelpuls 165 samt maxpuls 172. Jag känner mig stark och nöjd med min runda. Jag kom i mål efter 18k och hade då sprungit de sista tre i ett snabbare tempo än de andra etapperna. Nu ska jag sova, hörs imorgon.

Vårruset

Efter att ha slagit mig fram med armbågar och bortfösningar kom jag så äntligen i mål. 5 hårda kilometrar som jag ville ösa gärnet på. Det var svårt att komma loss i början men efter ca 1k släppte det. Har fortfarande svårt att förstå varför man måste stå längst fram om man ändå bara ska gå och vara i vägen. Jag har nog aldrig sprungit så aggressivt som jag gjorde och jag fick vekligen använda lite handkraft för att komma fram. Efter 2k tittade jag på klockan och upptäckte att min aggressiva löpning lett till att Garmin stängt av sig. Jag kunde se min snittfart men det var allt. Buhuuu, nu fick jag nöja mig med att se på måltavlans sluttid och eftersom allt var segt i starten så blev det ju inte en rättvis tid. Men skitsamma, jag är nöjd ändå. Jag sprnag på 22.11, i alla fall visade klockan i mål det. Jag antar att det egentligen är en lite snabbare tid men jag är som sagt nöjd ändå. Jag tog i alla fall ut mig och hade inte kunnat springa snabbare idag.

Jag var helt knasigt trött den sista kilometern, så trött att det gjorde ont överallt men då är det bra att plocka fram det fruktade pannbenet. Oj vad skönt att ha det i bakfickan.

Min vän L som sprang i samma lag som jag sprang på fina 23.47. Hon har varit borta från löpningen i ca ett år men satte igång igen för bara en månad sen. Bra jobbat min vän!!!

Efter slitet blev det picknick men den var i ärlighetens namn inte så mycket att ha. Det var i alla fall gott med mat. Nu är det ny ladd inför morgondagens träning.

Sista spurten

Det börjar bibbla sig i magen och tankarna skenar iväg. Det enda jag tänker på just nu är mina sista pass inför Gtb varvet. Nu är det spurten inför 16 maj som gäller. Veckan ska fyllas av en pass som ska göra mig snabb in i det sista. Antingen blir jag snabbare eller så blir jag tröttare:) Ikväll är det vårruset och jag ska pinna på så gott det går. Resten av veckan se ut så här:

tisdag: 18k i bra fart
onsdag: Tröskelpass
torsdag: 12k lugnt
fredag: VILA
lördag Lundaloppet 10k, för att kolla var jag ligger fartmässigt
söndag 12k lugnt

Veckan som följer sen blir det lite "ludidulllöpning" och sen PANG BOOM CRASCH kör jag gärnet mot en så bra tid som möjligt på varvet.

Oh boy vilken helg

Så är man tillbaka i Malmö. Helgen spenderades i Stockholm. Min vän ska gifta sig samma dag som Stockholm Marathon går av stapln och igår var det dax för möhippa! I fredags packade jag och ett par vänner in oss i en bil och tog oss till Stockholm. Innan vi stack iväg hann jag men nöd och näppe få in ett löppass. Det blev samma tröskelpass som tidigare i veckan, dock med lägre fart än passet innan i veckan. Men jag var stressad och en smula hungrig så jag tror att det berodde lite på det. Jag fick i hop 9k totalt.

På lördagsmorgon gick jag upp innan klockan ringde och gav mig ut på Stockholms gator. Stockholm är fint och det var underbart att få springa i staden igen. 10k i lugn 5.30-fart. Snabb dusch och sen iväg för att överraska bruden. Dagen och kvällen blev fantastiskt bra. Hon anade inget. Kvällen avslutades med megaskrål/sång på en karaokebar vid Odenplan. Hysteriskt roligt. Vi kom i säng sent, väldigt mycket senare än vad jag trodde. 5 timmar senare var vi på väg mot skåneland igen. Nu är jag trött och skulle egentligen ha avverkat 18k i bra fart men ställer in. Jag planerar köra det passet på tisdag. Det blir det sista långa passet innan Gtb varvet. Ibland är det värt att sabba en träning för en massa kärlek med underbara vänner.