Debuten

Det blev inte 1.40 men det blev 1.42.20 och jag är JÄTTENÖJD!

Oj vad nervös jag var. Jag hade sällskap på tåget av Cykelmygga-Katarina. Vi hade det supertrevligt och tiden upp gick snabbt. I Göteborg träffade jag min bror och hans söta fru för lite lunchande. Efter det bar det iväg till startområdet som jag upplevde som enormt. Dit tog jag en spårvagn från 50-talet med lika gamla konduktörer som var mycket behjälpliga. Jag såg starten och gick sen för att lämna in mina saker. Som sagt det var ett stort område som var fullt av förväntansfulla löpare. Tiden tickade på och pang stod jag redo för start, längst fram i startgrupp 14. Jag försökte ta det lugnt i början men det är ju så svårt att hålla igen. Första milen avverkades på 47.11 och fram till 15k kände jag mig urstark, som att inget skulle stå i min väg. Vid 15k träffades jag av en stor fet vägg. Jag kämpade i 4k till och de tre sista var ett rent helvete och jag har skrivit det innan men det är tur att huvudet kopplar in när kroppen inte vill. Jag låg allt mellan 4.30-5.30 under de sista kilometrarna. När jag sen äntligen kom i mål var jag slut, jag var helt färdig och var tvungen att sitta ner för att inte däcka. Jag hade i alla fall tagit ut mig och gjort mitt bästa.

Jag var inte jätteroad av banan men det beror nog på att jag hade extremt höga förväntnngar på den. Bitvis var det tajt och jag fick använda mina armbågar igen. Kul var att det var folk längs hela banan även om man som jag startade sent.
Det mest negativa var att jag inte fattat att det var så många backar. De tog aldrig slut och sög verkligen musten ur mina ben.

Idag ska dagen ägnas åt mys och lek med Vilgot. Vi ska ut i det fina vädret, fika, leka med sanden och bara ha det skönt.