Jag har funderat på det här med långpass. Min hjärna snurrar mycket kring just långpass. Vissa älskar långpass och ser det som verklig kvalitetstid med sig själv eller tillsammans med andra. Jag måste erkänna att jag kan bli lite stressad av att sticka ut och springa så länge. Det hänger givetvis ihop med att jag är mamma och att det ibland kan vara svårt att få in i planeringen. Tid finns alltid men man vill ju göra så mycket!
Jag gillar att vara iväg en timme och sen är träningen klar. Det jag egentligen skall skriva är att jag är osäker på om jag VILL springa Stockholm marathon. Givetvis vill jag stå på startlinjen, taggad och adrenalinfylld och det kommer jag vara men jag tycker att 42k är långt. Det är långt att springa och det är långt att träna inför. Idag sprang jag 22k i 5.18-fart. Jag gömde min Garmin under jackan och tittade först på den efter 18k. Jag ville låta benen styra mig fartmässigt. Det blev lite fortare än tänkt men ändå okej tycker jag. Som sällskap hade jag Ingvar Kamprad och Alex Schulman. Tack SR för podversionerna från i somras. Tillsammans med två fina killar tog jag mig igenom mina kilometrar. När jag landade hemma slog det mig, jag har ju hälften kvar! Hur sjutton ska jag palla ett helt marathon. Jag har sprungit två marathon innan men har verkligen glömt att jag faktiskt har tagit mig igenom dom. Idag kändes uppgiften nästan omöjlig.
13 kommentarer:
Shit vad du är duktig. Jag kom bara 17 km och höll på att frysa ihjäl! Tinade ett par timmar härhemma:)
Precis sådär tänkte jag för ett år sedan när jag var helt slut efter 17-18km. Men det gick ju faktiskt rätt bra ändå :) Det är långt till 5:e juni!
just nu är mitt problem att jag inte kan sluta jämföra mig med alla andra (främst bloggare då) som hela tiden lyckas få in mer träning och springer långpass på över 30km och tycker det är hur lätt som helst. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att lyssna till sig själ, sin egen kropp och sin egen kunskap både om sig själv och om träning/kost och jag blir så jäkla arg på mig själv!!
Oj, då det blev ju en halv uppsats det här :) Vad jag egentligen skulle säga att du är grym som sprang just detta pass just idag och som hinner få in såpass mycket kvalitativ och genomtänkt träning trots en liten kille där hemma. Grymt!! :)
(det var skönt att skriva av sig lite)
Katarina, ja men visst var det skit-äckel-bajs-kallt idag. Hade en del alger på mig. Vi var ute med vilgot innan jag drog iväg men det var inget kul att vara ute med honom. Bara grått, kallt och blåsigt. Vi måste få till ett pass ihop snart, jag behöver lite löparinput!
Andréa, Varför glömmer man så fort de saker man gjort och att det faktiskt gick då. Även om du själv har svårt att se det just nu så är du en fantastisk löpare som gång på gång bevisar att du både är snabb, uthållig och kunnig. Men visst, det är svårt att inte jämföra sig med andra i denna världen. Jag gör det själv i vissa perioder och det är så fel för vi är så olika och framförallt VILL olika saker. Nu är det väldigt många som kör på ultralöpning och det är klart att det sätter sina spår men jag vet att det är inget för mig. Kör på som du gör Andréa, jag gillar dig skarpt och blir jätteinspirerad av din blogg.
Säger bara förbannade vind!! Utan den hade det varit mycket behagligare i Malmö idag.
Bra jobbat idag Anna!!! Du är en grym löpar-mamma glöm inte det!!! =) Vi har alla olika förutsättningar på alla plan så kör ditt eget race!
Fick fundera lite på vad det var för alger?? du hade på dig i kommentaren här ovanför. Trodde du hade varit nere i tången på Ribban och kört intervaller ;). Fick mig ett gott skratt när jag insåg att det var ett stavfel ;)
Ja en otroligt imponerande löpar-mamma är du! Och 22 k i det tempot; 10 k till skulle du säkert ha klarat utan problem idag, och då är det bara 10 kvar, som du skulle flyga fram eftersom du laddat energimässigt och vilat innan.
Tror jag förstår hur du tänker. man gillar tanken på att springa långt men långpassen är bara så trista och tar allt för lång tid. Å andra sidan, det visar att du har respekt för sträckan och det är BRA! Långpassen kommer att trappas upp och du kommer att vänja dig. har ett förslag vi kan testa sen. :-)
Det sitter mycket i huvudet. Varje år jag springer göteborgsvarvet fattar jag inte hur jag ska kunna dubbla det till maran. Orkar typ inte ett steg till efter målgång. Men när det väl är dags så funkar det, för då är man inställd mentalt på den längre sträckan. Samma sak när jag rehabade och inte kunde förstå hur man kunde springa mer än 5 minuter, för just då var 5 minuter en evighet. Du är jätteduktig precis som du är och på precis de sträckor du väljer att springa. Man behöver inte springa långt om man inte vill. Lyssna inåt och gör det som känns bäst och som passar bäst i det stora pusslet.
Bra jobbat Anna, långpassen nu är extra utmanade!
I övrigt håller jag med dig. Visst VILL jag springa Stockholm Marathon i juni men sedan har jag sprungit maran 3 gånger och vi får se hur det blir efter det, kanske läge att göra uppehåll och vänta på att suget återvänder och istället försöka bli lite snabbare på kortare distanser? Även om det är fantastiskt på många sätt att springa maran så är inte heller långpassen min favorit, får jag ihop 10st innan maran är jag glad.
Tiden (och lusten) att ge sig och träningslöpa så länge finns inte riktigt...Har ju förstått att sällskap är en del i hemligheten och jag hoppas få med en granne på 30km om två veckor...
Jag har kommit över gränsen där jag gjorde en massa saker för att det var något "man skulle göra". Du vet, hoppa fallskärm, springa marathon, åka till Asien. Nu har jag bestämt mig för att göra det för att det är kul och det tycker jag att du också ska göra. Inte bara du förresten.
Tycker du att det är kul att springa långt så fortsätt och med fyra och en halv månad kvar hinner du lätt känna att du fixar det. Med två maror i bagaget så har du ju rutin. Men tycker du bättre om att springa kortare sträckor så finns det ju andra distanser.
Känn efter om det är roligt att mrathonträna. Annars skit i det. Det är mina två cent.
Fast du, om du fixar ett så långt pass som du gjorde nyss så fixar du lätt en mara! Jag gör knappt några längre pass än 20 km innan maran och det har ju gått hittills (fast jag borde förstås springa lite längre och lite fortare för att få ner mina tider på maran). Du är grym, Anna!
Daniel, Alger, det var faktiskt lite kul. Skrattade gott när jag läsate din kommentar.
Sofie, Det känns ju bara så lååångt. För dig är ju marathondistansen ingenting och det är så häftigt att du mer än väl skulle kunna dra igenom en mara på fm och en på em!
Ingmarie, ja men precis så är det ju. Jag vill springa marathon för jag vill veta vad jag kan springa det på just då men vägen dit känns ibland lite tråkig. Ska bli kul att se vad du har i rockärmen.
Anna, Jag vet! Det är bara jag som kan bestämma vad jag ska göra. Kanske är det tanken på att jag ska vara en marathonlöpare mer än att jag verkligen vill vara det. Jag ska köra på med mitt mratahonmål, det vore dumt att inte göra det. Framtiden får se vad som händer. Just nu är jag alldeles för inriktad på marathon för att inte genomföra det.
Staffan, ja sällskap hade nog gjort en del med motivationen när det kommer till långpass. Nu har jag de två senaste gångerna lyssnat på sommarpratare och det har varit riktigt behagligt att springa tack vare det.
Joel, Ja men du har ju så rätt Joel men du vet, nu har jag ju kommit en bit på vägen. Jag är inte beredd att kasta in handduken än.
Marre, Kan du då aldrig få känslan "hur fasiken ska jag palla det dubbla" Sen vet ju jag att man gör det. I Malmö har jag ju inte en massa trevliga löpare runt mig när jag springer och dessutom finns det ingen som hejjar fram mig. Stockholm marathon är ju så fantastiskt på det sättet. Bara upplevelsen gör ju att man vill springa det. Nej, nu bllev till och med jag taggad att springa det.
Handdukar ska inte kastas in för fort, helt klart.
Jag har upptackt att jag gillar langpassen mer och mer. Intervaller har jag, som du har markt, inte mycket overs for. Men det ar helt klart lite knepigt att fa in dessa langpass ocksa, fast for min del (barnfri och allt som man ar) spelar det ju ingen roll om man ar ute 1 timme eller 2. Det ar val mest att man behover en langre stretch, langre dusch, langre aterhamtning, osv, osv, nar passen blir langre. Tycker det ar skitcoolt att man kan trana sa mycket som du gor med en liten kille. Det galler ju att vara effektiv i alla andra sysslor ocksa sa man kan fa den dar tiden att racka till. Coolt!
Skicka en kommentar