Det blev ju såklart ingen wetvest igår. Alternativet var att jag skulle dragit till kockums igår kväll men jag ville helt enkelt inte. Idag har det ialla fall blivit träning. 10k med rolig och jobbig fartlek. Vinden var både med och mot mig idag och jag har skrivit det innan, Malmö är Malmö.
Det här med fartlek är helt okej. Jag har fått tips av Ingmarie att köra 30,60,90,120,90,60,30 med lika vila och det funkade bra. Jag gillar att ha ett klart scheman och veta att det är 5x1000m eller 3x3000m. Det känns som om jag har mer koll på vad jag gör och hur jag gör det. Det låter lite knäppt men jag tycker om att veta att det kommer vara jobbigt och att det kommer ge snabba ben. Springer jag ett pass som fartlek, ett pass som jag ser som mer eller mindre ett improvisationspass, blir jag lite ängslig över hur jag ska lägga upp det för att få ut det maximala av det. Men det blev bra.
Idag när jag var ute kändes benen så lätta och snabba och även om jag hade ont i baklåret och lovade mig själv att rehabba varenda evig dag var jag som en racerbil:)
Sen kom jag på mig själv med att skrika "för helvete" och hytta med näven åt en bil som inte stannade. Jag kan bli arg så in i bengen på bilister som ser att jag kommer men ändå inte stannar. Föraren såg lite förundrat på mig och min näve.
Men tillbaka till Ingmarie, jag är så glad att jag vågade fråga om hon ville hjälpa mig med träningsupplägg. Det är så skönt att gå och titta på schemat, snöra på mig dojjorna och genomföra. För även om jag springer bara för att jag vill och gillar det så betyder inte det att jag inte kan få vara en löpardiva med egen coach:) Det är precis sån´t en småbarnsmorsa som jag behöver.
9 kommentarer:
Jag håller med! Klart småbarnsmorsor behöver en Coach! Och vilka stjärnor vi har fått:)
Å så mera kolsyra åt oss.
Som småbarnsmorsa håller man på att planera allt i minsta deltaj så det behövs någon som biland planerar något åt en! Vem är Ingmarie - det har jag missat?
kanske får skaffa mig en coach den dag jag blir småbarnsmorsa då :D
Löpardiva is the shit! Kör hårt (eller låt Ingmarie köra hårt med dig)!
Katarina, jag vet, dom är grymma!
Magdalena: Kolla in http://blog.nemonisimors.com/
Andréa, men du har ju stenkoll på det här med löpning och upplägg så det fixar du galant själv.
Anna, det blir nog lite av båda, jag gillar ju att vara min egna slavdrivare också:)
Klart det vore skönt att ha en coach. Att slippa fundera kring vad som är rätt och bara köra. Att veta att man gör framsteg bara man tar sig igenom passet. Nu när man har fixat passet så är det lite så att man får hoppas att man hade planerat rätt.
Löpardiva låter coolt - ett nytt namn för bloggen kanske... ;) Klart du skall ha en egen coach som kan hjälpa till och ge råd, planera träningen och peppa! Jag har också en, men nu börjar jag tvivla på hans trovärdighet med tanke på kommentaren här ovan... ;)
Rosenblom, Även du verkar ha stenkoll på det här med träning med tanke på hur dina lopp gick 2009. Man vet ju aldrig hur kroppen kommer reagera. Jag har ju alltid kört med fart än vad jag gör nu. Snacka om att krypa på väggarna. Å andra sidan sägs det ju att man ska skynda långsamt...
Egirl, Bra förslag, jag har faktiskt funderat på att byta namn. Jag vet ju inte ens om jag gillar marathon längre (tänkte på det senast idag under mitt långpass). Du har ju värsta tränaren hemma vilket är super duper tycker jag. Min kille är gillar inte att springa om det inte är efter en innebandyboll.
Ja det är verkligen super att ha coachen hemma - alltid till hands :) Och roligt för vi får massa mer tid tillsammans när vi nu tränar samtidigt! Tyvärr blir det ju lite ojämtfördelat eftersom han kan ge mig massor av tips och råd men jag kan inte hjälpa honom alls med sådant. Men massage får han i alla fall i de trötta löparbenen titt som tätt och peppa vid tävlingar kan jag också ;)
Skicka en kommentar