Det här med att gifta sig är ju inte alls självklart. Två personer kan leva tillsammans ett helt liv utan att ha någon önskan om att gifta sig. Själv har jag aldrig riktigt vetat vad jag vill. Jag hade ingen dröm om bröllop när jag var liten, har aldrig fantiserat om ett storslaget bröllop i vuxen ålder. Mina tankar om bröllop har dock förändrats under åren. Först var jag för liten för att bry mig, sen blev jag för tuff för att vilja och slutligen när jag passerat 30 ställde jag mig snällt i kön av kvinnor som inte-säger-nej-till-en-ring-på-det-vänstra-ringfingret. Jag och Daniel (som Mr D heter) har hängt ihop i snart 11 år utan att vara gifta och jag hade faktiskt slutat tro att det skulle bli ett frieri. Men var sak tar sin tid, så även ett frieri.
Nu efter snart 11 år ska vi om en månad säga ja till varandra. En gammal och väldigt vis kollega frågade mig varför vi gifter oss efter så lång tid. Jag hade inget bra svar att ge honom förutom att livet blir lite mer praktiskt men i ärlighetens namn, man kan leva utan att livet behöver vara lite mer praktiskt. Och för att jag älskar Daniel såklart men man behöver ju inte gifta sig bara för att man älskar någon. Jag har funderat en del på hans fråga utan att berätta det för Daniel. Daniel skämtar ibland och säger att han är helt säker på att jag inte kommer säga nej på den stora frågan för jag vill gifta mig alldeles för mycket:) Hmmm i sådana lägen är det är tur att jag spöar honom med hästlängder i löpning. Det är väl klart som fasiken att jag vill gifta mig med dig Daniel mer än med bröllopet. Sorry darling men så är det, fullt så knasig är jag inte.
Men varför ska vi gifta oss då?
Men herregud jag vill dela hela mitt liv med dig Daniel, ta vara på varje sekund av oss. Jag vill FIRA vår kärlek med alla våra underbara vänner och våra fantastiska familjer. Vi två ska inte bli ETT, vi ska fortfarande vara två men med vetskapen om att när det gäller då är det du och jag mot resten. Dessutom ska det bli riktigt KUL att gifta sig, klä sig fint, pussa på dig Mr Snyggo och få dansa ända till soluppgången. Och om vi tycker det är riktigt kul kan vi alltid göra om det igen om några år för vem har sagt att man bara får gifta sig en gång?
11 kommentarer:
Åh vad fint! All kärlek är alltid fin, men de här raderna var extra fina(och gav mig tårar i ögonen):
"Vi två ska inte bli ETT, vi ska fortfarande vara två men med vetskapen om att när det gäller då är det du och jag mot resten."
F*n vad sant och rätt!! Ditt inlägg gjorde mig glad och nu måste sprida den känslan vidare genom att krama lite extra på Mr r!(som redan har friat, men inget officiellt bröllopsdatum är bestämt ännu.. ;)
Jättefint skrivet! Spelar ingen roll hur länge man varit tillsammans, vi hade varit tillsammans i 12 år innan vi gjorde slag i saken 2005 och det är en riktig höjdare, det blir en extra dimension som man sedan lever på länge!
Ni har något fantastiskt att se fram emot, hoppas såklart ni får en fin dag!!
Verkligen fint inlägg. Jag känner igen mig i din beskrivning. Speciellt av resan dit...jag har heller aldrig varit särskilt inne på hela bröllopsgrejen som barn och sen varit för tuff och nu vet jag inte
Hoppas du får ett underbart bröllop
Fint skrivet!! Passa på att verkligen ta vara på tiden ni har framför er nu. Att gifta sig är något av det häftigaste man kan göra så försök att slappna av och bara njut även om det finns mycket praktiskt att tänka på ;).
Det tog 11år innan vi gifte oss och det är aldrig för sent.
Önskar er ett riktigt lyckat bröllop!!
Så fint beskrivet och precis som egirl fastnade jag för de där raderna om att ni fortfarande kommer vara två. För så är det ju!
jag har heller aldrig drömt om brölopp eller närt någon speceill önskan om giftemål, men samtidigt skulle det ju som du säger faktiskt vara rätt kul. jag gillar ju att ha på mig fina klänningar liksom :)
just nu känns ett brölopp rätt långt bort, men man vet aldrig vad som väntar runt hörnet :)
För oss var det inga praktiska eller formella skäl till att gifta oss. Vi ville göra något kul och personligen tycker jag att det är ett statement, att vi hör ihop lite extra. Livet är inte direkt annorlunda men visst känns det som att vi knutit oss närmare varandra.
Mina vänner, det låter som om jag har massor att se fram emot. Kärlek är vackert rätt och slätt!
Snyft vad fint!!! Jag och min man gjorde en Arlanda-vigsel bara med barnen som vittnen. Det kändes helt rätt för oss, sedan hade vi en hejdundrande fest för nära och kära när vi kom hem från vår kärlekssemester. Just ja, vi drog iväg på honey moon själva också, en långhelg till Paris. Mmmmmm, nu känns det så där varmt i magen och hjärtat. <3
Vad vacker skrivet! Kärleken är!
Och så är det ganska lätt när man kan kalla sin respektive för "min man".
Ah vad fint skrivet! Det ar nagot mycket speciellt med att gifta sig - helt underbart, romantiskt och heligt. Det forandrar ju inte det dagliga livet egentligen men i det stora hela sa ar det jattestort och det ar dar skillnaden ligger! Och jag tror tammetusan att jag alskar min man mer nu an i ogift tillstand. Jag och min man var tillsammans i 14 ar innan vi gifte oss - vi var ocksa valdigt redo da:)
Hoppas du far en underbar dag - du kommer att vara sa vacker!
Vad härligt skrivet Anna! Det kommer att bli ett magiskt bröllop.Och ni kommer att leva ett långt liv ihop. Ang. alla dina funderingar tror jag du gör helt rätt. Stanna i det.Låt det vara. Jagar man svaret så kommer det inte. Låt det komma till dig i stället.För det gör det.
Skicka en kommentar