Varför känns det som om tiden springer ifrån mig? Jag har aldrig upplevt att tiden går så fort som just nu. Jag har funderat och kommit fram till att jag med min graviditet krympt min tid. Jag är inte uppe lika länge på kvällarna, jag orkar helt enkelt inte. Därför får jag ju heller inte så mycket tid. Mina träningspass är inte alls lika många per vecka och jag väljer att lägga dem i samband med lunch eller tidig kväll för att orka med. Innan graviditet tränade jag allt som oftast när alla andra låg och degade i soffan och jag upplevde att kvällen var dubbelt så lång som den är nu. Det infinner sig en viss tillfredsställelse när man kliver ut från porten 20.00 och sticker iväg på ett pass i sina dojjor. Gatorna blir ens egna och det är lugnt och skönt ute. Jag har alltid tyckt bättre om att springa på kvällarna, jag har mer energi och känner ett större lugn över att genonmföra passet. Det finns inget annat som stör. Speciellt sedan Vilgot kom. Han ligger och sover när jag svettas som mest och det kan jag få göra i lugn och ro. Jag har fullt av planer i mitt huvud redan nu, tre månader innan den nya bebisen ska komma. Planer på hur min träning kommer se ut, vilka tidsmål jag har och lite funderingar på vilket lopp som ska få vara det som sätter ramarna om framtiden som löpar-Anna. Det är triggande och lugnande för mig. Mr D undrade häromdagen varför jag ska förändra världen (min) när jag är gravid. Men sanningen är den att jag är alltför rastlös för att bara vara gravid även om jag tycker att jag kunnat släppa taget om livet lite mer denna gången. Frihetskänslan är viktig för mig och en graviditet innebär att fokus landar på något helt annat än Anna. Det är bara att acceptera och tänka framåt.
Ett långt inlägg om tankar som fastnat och idag ville ut. Ha en bra dag alla.
4 kommentarer:
Tack för att du delar med dig. Och tackar, planer och ideér är lika viktiga och motiverande som att faktiskt förverkliga dem.
Det där var väl inget långt inlägg Anna? Var sak har sin tid och saker förändras över tid vilket väl är tur! Och vad vore vi alla utan våra planer?
"We are all born as infinitely creative beings. As children we tend to think of the future as a clean sheet of paper upon which we can write our own stories. The possibilities seem endless, and we are energized by the promise of discovery and the sheer pleasure of living immersed in so much potential. But as we grow up, become adults, and are educated about our “limitations,” many of us unfortunately adapt an extremely constricted view about what is possible."
...fortsätt skriv din egen framtid Anna!
Kramar Katarina
Sofie, Ja har man inga tankar om hur man vill ha saker och ting och vad man vill göra blir det liksom inte av. Allt som man planerar kanske inte blir som man tänkt sig men lite blir det i alla fall.
Staffan, nej det kanske det inte var. Men det är lite upp o ner i tankeflödet just nu. Ena dagen solsken, andra dagen åskmoln. Skönt att få er allt som surrar. Och kul att någon läser:)
Katarina, Jag ska, jag lovar. Kram!
Skicka en kommentar