Jag har verkligen inget att skriva om och har stora funderingar på att lägga ner bloggen men så kommer jag hela tiden på mig själv med att det finns så många fina och härliga människor som jag träffat genom bloggen, som inte bara gett mig råd och dåd utan också visat sig vara riktigt trevliga. Så jag fortsätter nog att blogga ett tag till. Dagens ämne är av en blanda kompott. Jag ska tycka till om hur lama vi är i vårt bloggande och hur dåliga vi är på att läsa det vi läser med kritiska ögon. Men som vanligt gör jag det svårt för mig eftersom jag är tudelad i tänket. Jag vill att det ska vara mer ifrågasättande av det som skrivs på bloggarna. Å andra sida, hur mycket debatt kan det bli kring ett träningspass på milen? Jag har själv svårt för att kritisera det andra skriver på sina bloggar just för attt det är deras ord. Jag behöver inte läsa det, jag behöver inte spy ut mina åsikter på deras bloggar. Ordet är fritt. MEN jag tycker dock att det finns något rosaskimrande över alla inläggskommentarer. Vi försvarar varandra hej vilt och försöker mer eller mindre passa in på varandras profiler. Låter det flummigt? Förmodligen. Mina tankar är inte så sorterade ännu och inlägget borde kanske ha väntat men eftersom jag inte riktigt visste vad inlägget skulle handla om blev det detta.
En annan sak, det här med att hålla en bra kosthållning. Skittråkigt, MEN i min värld lite halvviktigt just nu. Jag har snäppt upp mig ganska så bra och tänker på vad jag stoppar i mig. MEN sen räcker det med att locka kroppen med energi som egentligen bara är skit för att systemet skall krascha. Sockeret kickar in direkt och kroppen börjar automatiskt skrika efter mer. Jag blir trött, sur och mer eller mindre håglös. Mina tankar på att inte förbjuda något börjar nu ändras och jag funderar starkt på att utesluta sockret, i alla fall för en 100-dagars period. Det är ju löjligt så beroende vi i västvärlden är av socker. Sjukt läkigt.
Idag regnar det. Helt okej om ni frågar mig. Jag ska använda mina värdefulla timmar då jag är ensam med Skorpan till att få ner tankar på ett papper, mysa och dricka kaffe. Jag har inte gjort annat än agerat personlig assistent åt Vilgot och hemmafru åt Mr D de senaste dagarna och det står mig upp i halsen. Helt ärligt, hur mycket kan man slå knut på sig själv innan man går ut på balkongen och skriker?!
12 kommentarer:
Bra skrivet Anna! Det där med att det regnar...."gilla läget" brukar jag köra med och det funkar oftast :) Vädret kan vi ändå inte rå på.....
Jaa, du Anna.
Visst är det svårt att vara kritisk och vi svenskar är faktiskt ganska dåliga på att kritisera och således även dåliga på att ta emot kritik, eftersom vi så sällan får det.
Ibland skulle det behövas urladdningar men ofta tror jag (inklusive jag själv) att man då hellre avstår att kommentera om man inte tycker likadant. Och så blir det precis som du skriver lite känsligt då det är en blogg där bloggaren skriver om det den själv tänker och tycker och det är valfritt för dig att läsa eller ej.
På min egen blogg välkomnar jag gärna kritik, bara den inte är under bältet och elak, för jag tror på att man gärna vill utvecklas som person och då kanske främst sina "dåliga" sidor och om aldrig någon påpekar detta så kan man ju inte veta och således inte kunna ändra sig?
Skriv vad du vill i din blogg, det gör jag. Högt eller lågt om träning eller ej - det är variationen och det personliga jag vill läsa om inte bara siffror och skit. Vill jag det kan jag gå in på jogg.se och lusläsa andra träningsdagböcker!
Och gå nu ut och skrik på balkongen! Det kommer att kännas skönt efteråt! Jag har en boxsäck i källaren, den funkar bra den med :-)
KRAM!
Förstår exakt vad du menar. Tänk om livet vore som i löparbloggarna, då vore allt perfekt och inga problem skulle finnas, och fred på jorden etc...
Jag tror många mörkar en del (är inte själv oskyldig), och ibland kan man mellan raderna ana att personen kanske inte alls är sådär lycklig eller duktig som han/hon framställer sig, men det är ändå alltid enbart glättiga kommentarer på bloggen, aldrig nån som ifrågasätter eller undrar. Konflikträdsla kanske?
Jo du har nog lite rätt. Själv är jag lite för lat och lite för konflikträdd så när jag inte håller med låter jag bara bli att säga nåt. Oftast iallafall, ibland kan jag inte hålla mig :)
Gillar din blogg och ditt sätt att skriva. Det känns ärligt och genuint!
jag gillar ifrågasättanden. men det är himla svårt. man måste göra det på ett pedagogiskt och bra sätt och det är svårt. det jag tycker är svårt är att det är så lätt tycka att bara för att man har olika åsikter om en sak så kan man inte vara "vänner". just den grejen är svår och det kan få mig att hålla snattran ibland.
Jenny, så sant och idag blev det kuta av i regnet.
Eva, Jag är själv alldelses för mesig för det finns en del att tycka till om i cybervärlden. Tack o lov blev det inget skrik idag men det är ju några dagar kvar till helgen:)
Maagnus, säkert en stor portion konflikträdsla för alla vill ju vara omtyckta. Det är så vi fungerar, i alla fall majoriteten här på jorden.
Andréa, som sagt jag är inte så tuff själv.
Mammaspring, tack fina du!
Träningsglädje, Precis på pricken sant det där med vänner. Det börjar redan i dagisåldern kan jag tala om. Skitsvårt helt enkelt. Man behöver ju inte tycka likadant bara för att man tycker om varandra. Dessutom blir det ju bra mycket intressantare fikastunder tillsammans om man kan diskutera.
Tycker själv att många bloggar är för rosaskimrande för att kännas äkta. Din blogg känns äkta och det gillar jag.
När det gäller kommentarer som är mer kritiska tycker jag det är svårt. Jag är rädd för att tonen ska bli fel och missuppfattas. Det är ju inte säkert det blir dialog av en kommentar, utan det kan bli bara tyst. Och man ser ju inte reaktionerna, som man gör om man ser varandra i ett samtal. Därav min försiktighet trots att jag ibland kritiserar lite. Nu blev det långt...
Hoppas verkligen inte du lägger ner bloggen Anna!!
Mycket bra är redan sagt och visst blir det ibland lite väl mycket positivism och klämkäcka kommentarer för ingenting i bloggvärlden men det är ju ett knepigt forum för att framföra kritik som Eva också skriver, det är en sak att inte hålla med eller att ogilla en text, en annan att aktivt skriva om det, om det är svårt att kritisera över telefon så blir det ännu svårare via blogg när man får noll respons på hur budskapet tas emot.
Säkerligen mörkar alla lite från och till, även jag. Det har nog att göra med att man inte riktigt har bestämt sig för var gränsen går mellan personlig och privat för sin egen blogg! Alla har sina ryggsäckar, på en del är dragkedjan vidöppen, i del flesta fall bara på glänt!!
Mys på du i höstrusket och träna som du känner för och lämna över barnen med bestämd hand till maken när han kommer hem idag :) och ge dig ut och spring en tur!
jag var kritisk kring crossfit-sm i början av veckan - jäklar vilket liv det blev... Det är ibland svårt med ifrågasättande för ofta så kan det uppfattas som personlig kritik, även om den var skriven som nyfiket undrande - man uppfattar nyanser olika. Det gör mig trött, och att man hellre låter bli att kommentera än att ta fajten vid de tillfällena man skulle kunnat. Inte så ofta de diskussionerna blir till - lite som du säger - vilken debatt kan det bli av milpass - men i andra sammanhang kan det ju komma frågetecken.
Skicka en kommentar