Igår, helt otippat träffade jag en kollega. Hon stod och sålde grönsaker. Närodlade grönsaker. Hon har sagt upp sig. Hon har startat eget och beskrev det som att det var det bästa hon gjort. Jag sa att hon var modig som följde sin inre röst och samtidigt som jag sa det fick jag gåshud. Jag var nära att grina för jag kände mig plötsligt så stolt! Stolt över att HON vågade och stolt över att hon gav myndigheten och yrkesidentiteten fingret.
Jag vet egentligen inte vad det är för fel på mig. Majoriteten av min tankeverkamhet på dagarna går ut på att finna vägar som kan ta mig på roligare spår än den jag är inne på. Nu snackar vi enbart jobb. Men det är otroligt vad mycket tid jag lägger ner på att fundera ut strategier, design, budget och allt det där andra som hör till när man vill bli sin egen. Och så kommer hon och säger att hon sagt upp sig och startat eget! Kan det vara så att jag helt enkelt funderar för mycket och agerar för lite? För i ärlighetens namn, hur mycket kan man egentligen fundera, vrida och vända på en sak innan det blir nog. Förmodligen är det rädslan som kickar in vilket är skitkonstigt eftersom jag, när det kommer till att förändra saker i mitt liv, aldrig förr haft problem med det. Och vad är egenligen rädsla för känsla att ha och ens bry sig om? Rädslan hämmar oss bara, den tillför absolut ingenting i våra liv.
Ibland kan jag känna (mycket känslor just nu) att det enda jag är, det är att vara MAMMA. Det finns ingen som JUST NU behöver mig och de som behöver mig i så fall har inte vett att uppskatta det och dessutom får jag knappt betalt för att göra det jag ska. Uruslet och totalt knasigt tänkt, jag vet! Jag har själv svårt att ta kollegor som gnäller över vår låga lön. Vad trodde vi? När det dessutom fikas en hel del på avdelningarna kan jag inte ta gnället på allvar. Men vi formar våra egna liv, ingen annan har satt mitt arsle på min kontorsstol. Tänk er mig vid 55, snacka om en riktigt bitter bitch.
Jag vet varför jag vill vara egen. Jag vill tjäna pengar, vara kreativ och få frihet. Finns det någon därute som läser min lilla blogg som är sin egen. Hur gjorde ni? Varför ville du vara din egen? och Vad är det bästa med att vara egen?
7 kommentarer:
Ja du Anna. Jag är ju inte helt egen då jag kör min egna firma parallellt med mitt "vanliga" jobb. Jag har väl inte vågat fullt ut än men hoppas på sikt kunna göra detta.
Att få jobba med det man brinner är enormt givande även om det inte ger mig enormt mycket pengar.
Således har min lösning hittills varit att köra "dubbelt" MEN jag vet att jag inte kommer att orka detta i längden.
Jag vet många tjejer som vågat starta eget och som haft sina hundår men som nu får skörda. De har haft mycket hjälp av nätverk med kvinnligt företagande och mentorer. Man kan även få bidrag från staten som stöttar detta.
Har du bara en idé och kan lägga fram någon form av marknadsplan så tror att det finns mycket hjälp att få.
Och du är inte bara mamma, du är Anna oxå, glöm aldrig det!
Funderar precis som du just nu. Jag har bestämt att jag ska lämna mitt nuvarande jobb (vilket är sorgligt eftersom jag egentligen trivs och tjänar bra med pengar, men med kass chef...). Kan inte bestämma mig om jag ska våga satsa på en affärsidé som är rätt vild eller ta en ny anställning.
det jag egentligen ville skriva var: lyssna på din inre röst", men eftersom jag inte ens lyckas med det själv... Ibland är det så lätt att vara klok åt andra.
Anna, skulle du vilja maila mig? Skulle vilja bolla en idé med dig. emelie@carpemomentum.nu
Men.. Tack så hjärtligt för din kommentar. Kul att kunna inspirera någon =)
jag kör också parallellt. Funkar bra just nu!
Kan du gå ner i tid så du slipper släppa helt? Tjänstledigt? Hur svårt är det för dig att få nytt jobb om du nu säger upp dig och kör ditt race? vad är det värsta som kan hända? Har du stöd hemifrån?
Men jag tror som du skriver. Att man kan fundera för mycket. Just do it! :-)
Att få vara sin egen är både det värsta och bästa som hänt mig. Friheten att bara tjäna sig själv är oslagbart motivationsdrivande och det kommer man långt med. Det värsta tycker jag är om man behöver anställa personal. Inget är så problemframkallande som att ha personal. Särskilt om man är ett litet företag, där man kanske inte har någon som är beredd att hoppa in om någon skulle bli sjuk.
Men har du en idé du tror på Anna, tveka inte, du kommer ångra dig i resten av ditt liv om du inte tar tag i att förverkliga dina drömmar.
Kram från en hängiven läsare, som tycker det skulle vara väldigt tråkigt om du skulle lägga ner din blogg.
Skicka en kommentar