Igår fick jag ihop 28 min ensamlöpning. Det ni! Vet ni hur långt jag kom på 28 minuter?
5k.
tisdag 4 oktober 2011
Det ni!
Jag har mer och mer börjat läsa mammabloggar och framförallt de som bloggar om sitt tränande mamma liv. Jag känner att jag befinner mig lite i samma sits. Det jag glädjs åt är att vi rör på oss, tränar, svettas och mår bra av det. Det jag inte glädjs åt är att vi hela tiden måste be om ursäkt för att vi gör det. Som om inte vettiga människor fattade att träningen gör oss till piggare och gladare morsor och farsor. Jag tror inte att någon av de mammor jag läser om är en sämre mamma än den mamman som inte tränar. Trots att jag vet att det är så, skriver jag likt förbannat i vissa inlägg att Vilgot och Skorpan minsann har en gladare mamma efter löprundan. Ibland undrar jag hur det har blivit så att vi hela tiden försöker slå knut på oss själva när det kommer till föräldraskap. Jag och Mr D är i alla fall till stor del underhållare av två barn samtdigt som vi försöker vara hyfsade föräldrar. Det är inte alltid det går ihop. Idag gick det i alla fall ganska så bra. Ett stopp på ett lokalt kondis för kanelbullsintag innan tisdagsgympan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag håller med dig till 100%
Jag är SÅ trött på hållningen att man uppfattas som självupptagen om man tränar.
Det är inte så ofta jag hör det längre, men insinuationerna haglar fortfarande.
Och då är jag ju pappa.. Mammor har det ännu värre!
Ja det är sannerligen tråkigt att folk ska uppleva tränande mammor som egoistiska. som att vi bara tänkte på oss själva.. Och en annan sak som jag håller på att bli tokig på är att så många verkar tro att det ALLTID handlar om att gå ner i vikt och komma iform utseendemässigt. Så klart att delvis (eller kanske enbart, sorgligt isf) gör det för många, men definitivt inte för alla! Själv tränar jag för att bli starkare, uthålligare, piggare och gladare. Skulle jag bli snyggare på köpet är det bara en bonus. Kämpa på Anna, du är grym!
Jag har sedan länge slutat försvara mina val. Jag vet att jag blir en bättre mamma om jag får röra på mig. Såklart får man försöka peta in träningen där det stör minst, men ibland måste man få låta sig själv gå först. De handlar inte om att vara självupptagen, det handlar om att inte tappa bort sig själv i hela föräldracirkusen, att fortfarande få ha ett rum som bara är ens eget.
Thomas, Jag hör inte heller det så ofta men det är mer de tränade mammorna och papporna som ska skipppa sitt dåliga samvete.
Andrea, Jo, det är mycket fokus på viktnedgång och snygghet hos många som tränar. Så även för mig men främst är det ju såklart ett sätt för att må bra. Du är skitgrym du också Andrea!!!
Anna, Man ska inte bry sig och det gör jag väl egentligen inte. Jag tycker dock att vi som bloggar om vår träning ska sluta be om ursäkt för att vi älskar att träna och mår bra av det.
Jag har precis idag haft en lång diskussion kring det här att vi mammor som tränar är "egoistiska". Struntprat! Men det är så trist att behöva försvara sig (vilket jag personligen slutat göra dock). Kör på! Och det där med eget, jag drömmer också.... Jag önskar att jag någon gång vågar släppa det trygga helt. Men just nu är inte rätt timing då mannen min dessutom är polis (kan inte försörja hela familjen)
Miss Agda, Det går inte att bry sig. Kul att din man är polis, vi är i samma branch. Kanske tycker han det är roligare..;)
Instämmer i varenda ord som de ovanstående skrivit! Helt rätt, vi ska var lite ego och träna för att vara bra mammor!
Skicka en kommentar