fredag 28 oktober 2011

Slutar gräva nu

Jag är egentligen ingen person som gräver ner mig för mycket i saker. Oftast handlar det bara om att få lyfta bort skiten som sitter på axlarna för att kunna ta nya tag och se nya lösningar. Jag ger aldrig upp men stannar ibland upp för att reflektera över vad som egentligen händer. Jag tycker det är skönt att få det ur systemet genom att exempelvis skriva en rad på bloggen, prata med min underbare Mr D eller kanske bara springa skiten ur mig. Jag är av den tron att allting blir vad man gör det till. Jag väljer att tycka och känna olika saker i olika situationer och handlar sen därefter. Är livet piss, kommer jag att handla utifrån det. Tycker jag att hela världen är emot mig kommer den att vara det. Är livet som ett ekorrhjul kommer det bara fortsätta snurra samma varv runt, runt, runt tills jag tycker något annat. Det är också därför jag kan bli så jäkla irriterad på mig själv för att jag ibland trillar dit så enkelt. Stressnivån är löjligt låg för tillfället. Nog sagt om det. Jag tror ni fattar vad jag menar. Det är egentligen inte så komplicerat. Dessutom skäms jag ibland för mina känslor eftersom jag är så otroligt lyckligt lottad med att bo i ett rikt land, ha en underbar familj, härliga vänner och må bra. Hur många hade inte gett upp sin vänstra fot för att få byta. Ibland kan jag känna att det faktiskt inte är okej att klaga, jag skapar MITT liv och det är en förmån som inte speciellt många människor har möjlighet att göra på denna vackra jord.

Så idag är det fredag, brafredag! Efter lite mat i magen och pussar på barnen ska jag försöka få till ett litet träningspass med dem. Vilgot var helt med på noterna igår men ville hellre springa än cykla. Vi får helt enkelt ta det som det kommer. Egentligen är det förskola både igår och idag men de ringde igår och berättade att magsjukan härjar och att det var läge att stanna hemma. Otroligt omtänksamt och såklart att vi stannar hemma.
Ha en fin dag allihopa!

2 kommentarer:

Tom Björndal sa...

Hej Anna,

Hittade din blogg via Staffans.
Du har så rätt, vi är otroligt lyckliga som bor här uppe i rika Skandinavien, och 99,9% av våra problem är i-landsproblem.

Jag brukar ibland intala mig själv att "vill du så kan du", inget är omöjligt - vissa saker tar bara lite längre tid :-)

Kämpa på - du är inte ensam om att se mörkare på situationerna än vad dem är... Men att skriva om dem, och reflektera över det, kan ge lite distans till det hela, och plötsligt kanske tyngden lyft från dina axlar.

Ha en superfredag!!

Anna sa...

Tom, Vad kul att du hittade hit. Staffans blogg är så peppande att läsa, jag förstår inte hur han hinne rmed allt och visar verkligen att allt går. Just det att saker faktiskt kan ta tid är något vi alla måste inse. Det är skitsvårt att det gör det bara:)