Måtte djävulen ta min onda ben och stoppa ner dom i en svart sopsäck och skicka dom åt helvete!
Idag när jag var ute och sprang tänkte jag "i med och motgångar". I medgångar leker vi på asfalten och i motgångar strävar vi framåt i tunga gyttjespår. Vi ska aldrig ge upp jag och min kropp. 15 planerade kilometrar blev till 7. Jag tänkte att 7 är ändå godkänt. Är det godkänt för Camp Westman-Lena är det godkänt för mig. Det är som om någon tagit en hammare och drämt den lite här och där på benen. Tunga och eländiga. Jag funderade till och med på om jag hade kunnat gå upp i vikt de senatse veckorna. Men kom fram till att om så var fallet rörde det sig nog bara om 1-2 kilo. Det känns ju som om det satt 10 kg för mycket på mig.
Jag antar att det bara är att mata på. Men alla vet att medgångarna är fan så mycket roligare än motgångarna. I torsdags tyckte jag ändå att det kändes hyfsat. Jag fick till ett bra tröskelpass även om det gick aningens för fort. I går var det vila så benen har inget att klaga över. Visserligen är jag trött som en våt vante men det brukar inte vara sig såhär taskigt. Benen har fått vila och hälen känns helt okej. Men som sagt i med och motgångar ska vi köra kroppen och jag. Ibalnd undrar jag hur jag ens orkat springa halvmaran eller marathon.
Nu är det god natt kl 23.00 en lördagskväll...
7 kommentarer:
Det är konstigt hur dagsformen kan variera. Jag tror det var nåt i luften igår... och så var det sirap överallt på vägarna. Hoppas att lite sömn och vila gör så att formen kommer tillbaka; för den finns ju där!
Låter som du har en liten svacka bara, men efter att ha läst en del i din blogg så anar jag att du snart är tillbaka på banan igen. Låt inte den där lille jävulen med hammaren vinna utan ge han en spark och sopa bort honom från asfalten och kuta vidare :-)
Kämpa på Anna! Du är snart tillbaka igen! :)
Skönt att inte hälen spökar ändå. Du skulle ju också kunna ha en förkylning eller nåt på gång som ställer till det.
Fröken Snork, Jag hoppas sirapen försvunnit tills idag. Jag vill inte fastna i den igen.
Piratfarsan, Han kommer aldrig att få vinna:)
Daniel, Ja det är skönt att hälen är så pass okej att jag kan springa. Man får ju vara lyhörd. Och jag har faktiskt tänkt tanken att det kan vara nåt skit på g. Men sömnbrist, tillbka till vardagen har nog satt sin prägel. Jag hoppas det drar över fort.
Nu kämpar vi på fram till 12 leriga kilometrar! Sen nya mål med platt glatt asfalt:)
Imorgon är en annan dag!
Kram
Katarina, helt rätt. Jag tror det är vardagen som lämnat sitt svtryck, det tar ett tag att landa.
Lustigt hur blä det kan vara ibland. Antagligen mycket vardag som tränger sig på och hur man ätit, druckit och en massa andra faktorer. Skönt att det snabbt är glömt så fort det går bra igen!
Skicka en kommentar