Jag är 35 år gammal. Har de finaste ungarna, en underbar Daniel, är frisk och har nära och kära som jag älskar och som älskar mig. Om några veckor ska jag träffa två av mina absoluta närmaste vänner med deras familjer under en hel vecka. Jag ska få prata, skratta och debattera med dessa underbara människor. Jag får dagligen se min son prata och leka med sina vänner. Jag har tak över huvudet, mat i min mage och mår underbart. Allt det har jag. Allt det är jag tacksam för. Igår stötte jag på Herr Död. Han tog ett ungt liv som inte var redo att följa med honom än. Det är oerhört tragiskt när en ung människa går bort. Mina tankar går till hennes nära och kära. Själv hyllar jag livet och människorna i det. Tack för att ni finns, tack för livet.
5 kommentarer:
<3
Ibland är det bra att bli påmind.
Livet är inte rättvist och det verkar som om vi människor regelbundet måste bli påminda...
jag blir det vid varje jobbpass.
KRAM
Man borde nog vara tacksam oftare, ja, faktiskt hela tiden. Dumt att man inte kommer på det i tid. Kramar och varma tankar!
Livet är inte rättvist och det kan vända snabbare än vi fattar är möjligt. Därför kan dessa tack-reflektoner vara ytterst viktiga, eller ÄR ytterst viktiga.
Tack för dina fina ord på min blogg förresten, var ju lite samma ämne också (tacksamhet, inte den tråkiga sidan)
Skicka en kommentar