torsdag 27 maj 2010

Lite ditten och datten

När det går emot och inget blir som man tänkt sig kan man välja att antingen lägga sig ner och skita i allt eller ta tag i det och komma igen. Jag skriver inte bara om löpning, jag skriver om livet. Precis som alla har jag haft motgångar i livet och precis som andra har jag många gånger hellre velat skita i allt och bara gå vidare men hur det än är och hur det än verkar vara så väljer jag alltid den långa vägen. Den vägen som innebär att man inte ger upp.
Det kanske ger mig en omväg men vad gör det om det tar lite längre tid? I lördags ville inte kroppen springa, mycket på grund av att det inte står rätt till med den men även på grund av en massiv stress för att få ihop allt. Min hemtenta som bara blev ett magplask (jag skickade in fel fil och blev underkänd trots att jag suttit sena kvällar och fått ihop en bra hemtenta som nu är helt värdelös). Jag vet att jag just nu bollar med mig själv väldigt nära gränsen för vad min kropp och knopp fixar men jag vet också att jag är ganska så stryktålig.
Jag känner mig inte alls på något sett som en looser för att jag bröt loppet i lördags. Efter några tårar innan taxin kom och hämtade upp mig och två andra kom jag snabbt fram till att det var ett mycket klokt beslut som jag nu är stolt över att ha fattat. Jag är ingen superwoman med hemliga krafter, jag är Anna, en vanligt tjej som gillar att springa.

Idag var jag ute och sprang/gick i 40 minuter. 5 min gång varvat med 5 min löpning i lågt tempo. Helt okej och det enda jag ska sysselsätta mig med just nu. Precis som i lördags blev jag trött av löpningen och fick hög puls. Jag har definitivt något i kroppen men idag var det ändå skönt att vara ute. Kom på när jag sprang runt Pildammarna att jag befann mig i Malmös Central Park. En superfin park, full med liv och människor som njuter av att vara ute, av varandra och att plåga sig runt runt runt i sina löparskor.
På lördag är det dags för bröllop i Ystad, fina vänner ska gifta sig och jag och Mr D ska få ro om varandra. Nästa lördag ska jag upp till Stockholm och träffa bästa H, heja fram alla er som ska springa maran, käka middag, snacka skit och dricka rosé. Längtar!

Och om ni undrar hur det kommer gå med hemtentan. En ny tenta är ute och ska in om en vecka, denna gången skickar jag rätt fil.

8 kommentarer:

anneliten sa...

"If at first you don´t succeed, dust yourself off and try again..." Det är en av mina favorittexter, skriven av Timbaland och framförd av Aaliyah. Tänker på den texten när jag läser det du skriver. Jag tycker det är så befirande med bloggar som inte bara handlar om lyckade löppass - för så är inte livet. Tack för att du delar med dig.

Löpning & Livet sa...

det är just för att du inte bara skriver om det som är bra som jag gillar dig och din blogg. och jag beundrar dig verkligen för att du tog det där beslutet och för att du är klok nog att låta kroppen få tid på sig. styrkekram!

Ingmarie sa...

Söta Anna. Du är så klok som lyssnar på din kropp och din magkänsla. Det kommer en dag när det vänder. Allt hänger samman som du vet. Kanske är det stressen som gör att din kropp inte vill? Det kan ju med vara tvärtom...Visst har du varit hos läkare? (Eller skulle du?)Njut av helgen och av att ändå kunna resa till Stockholm och vara med dina vänner. Det är nog en av världens bästa mediciner det! .-)

Anna sa...

Anneliten, Fina och stora ord som jag suger i mig. Och tack själv.

Andréa, Tack fina Andréa

Ingmarie, Doktorn ska jag till den 8 juni så jag får vänta ett tag. Jag ska njuta i fulla drag. Det ska bli riktigt kul att få stå och heja på alla duktiga löpare nästa helg.

Anna (Orka mera) sa...

Kloka tankar, kloka ord. Lyssna på kroppen, ge den tid. Du kommer tillbaka!

Jenny sa...

Du är klok som lyssnar på kroppen! Jag instämmer med de andra här att din blogg är så härlig just för att du delar med dig av sådant som inte alltid är så roligt också! Starkt jobbat!

Marre sa...

Du är underbar, Anna! Tack för att du delar av dig, inte bara av medgång utan också motgång. Livet är en berg-och-dalbana. Hoppas du snart börjar må bättre, men tills vidare, ta det lugnt och bara försök hitta tillbaka. Kram vännen!

Anna sa...

Anna, ja tillbaka ska jag, susa fram och snabbt ska det gå!

Jenny, Ja, vad ska man göra. Det går ju inte bra just nu men snart vänder det!

Marre, kram på dig tillbaka, du fick till ett smajl på mina läppar:)