Som småbarnsmorsa funderar man ofta över vad man gjorde med all sin tid innan man fick barn. På veckorna slökollade man på tv. På helgen gick man ut och drack vin och på söndagen hade man fullt upp med att ta hand om ett bankande huvud. Nu blir det inte så mycket sklökollande på tv eller partajande. Jag kan inte påstå att jag saknar något av det speciellt mycket. Men jag kan bli lite sur på mig själv eftersom jag inbillar mig att jag har så lite tid över för annat än Vilgot och vår familj. Många skyller sin icketräning på barnen och menar att det inte finns någon tid över. Jag har väl i mångt och mycket bevisat att man visst det kan träna trots att man har småbarn hemma. Allt handlar om prioritering. Man prioriterar bort saker som inte är så viktiga, som att glo på tv. Samtidigt så har jag hållit med om att dygnet har för få timmar och att man alltid är stressad osv. Vad skulle hända om jag i stället hade vänt på det. Tänkt att dygnet har oändligt många timmar och att jag kan göra precis vad jag vill på dessa timmar? Tänk om jag istället för att se det som ett pussel med att få ihop timmar för träning såg alla luckor på dagen istället. Allt handlar om inställning. Det spelar ingen roll vad man gör, allt handlar om instälning. Alla kan, bara man vill det tillräckligt mycket. För egen del ska jag tänka om. Jag ska inte se det som ett pussel, jag ska se det som en massa ledig tid som jag kan fylla med träning.
Ha en härligt regnig söndag.
9 kommentarer:
Bra tänkt! Det är lätt att hamna i det där ekorr-hjulet och se tiden som ett hinder i stället för en möjlighet. Jag är också benägen att tro att vi som har barn är större tidskonstnärer än de utan.... ;-)
Vilken bra inställning! Jag kan över huvudtaget inte lägga mig in i situationen hur man hittar de där luckorna när man har barn, men vill våga hoppas att de finns där den dagen jag själv befinner mig där (vilket jag hoppas att inte är allt för långt i framtiden). Långt handlar det säkert om prioriteringar; och även en positiv inställning. Lycka till!
Gillar detta! Oftast blir det bra när man tänker precis tvärtom :-)
Bra skrivet Anna!
Tror mycket sitter i huvudet ibland. Tänk att dygnet har 48 halvtimmar istället för 24 timmar. Bara det känns bättre :) 30 min effektiv träning kan man komma långt med och använder du en hel timme så har du ändå 46 halvtimmar kvar på dygnet. :)
Instämmer med alla andra! Det finns ju en hel del som är riktigt bra löpare som har både ett och tre barn, jobbar, har hus och gubbe. ;-) Vill man något så finns ochså både kraft och energi att genomföra det. Go for it!
Marre, Tidskonstnärer, det var ett bra ord!
Snorkkis, man behöver väl egentligen inte ha barn för att ha mycket på agendan som stoppar en från träning. Du är ju ett utmärkt exempel på hur man får ihop allt. Med tanke på den mängd löpning du får ihop varje vecka är du ett riktigt bra föredöme för mig.
Staffan, jag har också tänkt på det där. Istället för att se det som man ska så kan man ju vända på det och få en miljon möjligheter.
Daniel, Instämmer helt med dig. Vad är en timme om dagen egentligen. Och dessutom håller vi ju på med den tidseffektivaste idrotten av alla.
Ingmrie, Jag har hyser stor beundran inför dessa mammor som har barn, jobb men som ändå lägger ner minst 10 timmar på träningen varje vecka. Respekt.
Vår generation utför en brottningsmatch som är helt omöjlig att vinna. Man ska vara smal, snygg, framgångsrik, underhålla vänner, ha fritidsaktiviteter, åka på semester flera gånger per år. Jag tror att det stressar dom flesta.
Men när det gäller "livspusslet" så väljer man ju själv hur många bitar det ska innehålla.Det är så många som säger att de inte har tid med aktiviteter, men så ser genomsnittssvensken på TV i mer än två timmar per dag. DumTV mestadels.
Prioritera, lev enkelt och det kommer finnas tid till precis det du vill.
Joel, helt rätt. Vi väljer själva hur vi vill spendera vår tid. Jag är nog lite väl generös mot saker som tar tid och som jag inte ens är intresserad av att lägga tiden på. Dessutom håller jag helt med dig angående stressen i samhället mot att vara smala, framgångsrika och ha en stort socialt umgänge. Hur fan går allt ihop?
Jag tror att grejen är att det inte gör det. Går ihop alltså. Det är en omöjlig ekvation.
Jag har lagt mycket tid på att fundera på det där. Enda jag kan komma fram till, för egen del alltså, är att leva enklare. Vad är "good enough" på jobbet till exempel.
Skicka en kommentar