Jag är en rejäl vanemänniska vad gäller löprundor. Jag är helt fast i mina rundor och springer sällan ur ramarna. Men idag när solen sken och mitt leende inte gick att bräcka tog jag ut svängarna lite. Jag sprang samma 12k runda som alltid men istället för att springa på samma sida och korsa vägarna vid samma punkter, valde jag idag andra sidan och korsade ve och fasa vägen på andra ställen. Jag sprang jämte cykelvägen istället för på den. Jag piffade helt enkelt till min runda idag. Märklig människa det där kanske ni tycker. En helt korrekt tanke.
Som sagt 12k utan Garmin men i ett skönt tempo. Bra flyt trots något för hög puls. Härliga människor som flanerde runt och njöt av solen. Det är najs nu.
5 kommentarer:
Haha, jag är likadan! Men man måste få vara lite wild and crazy ibland. Ibland springer jag till och med hela rundan baklänges, men då är jag RIIIKTIGT crazy :)
haha, jag är precis likadan. Någon gång ibland tvingar jag mig att springa rundan baklänges, men det känns aldrig bra :)
En vanemäniska till här. Rundor åt fel håll blir inte alls bra, jätteskumt!
Också likadan! På något sätt känns de vanliga rundorna som om de skulle gå snabbt, och vara kortare än oupptäckta marker. Man vet liksom vad som väntar, och det gillar i alla fall jag. Men hur tråkig är man? Kanske man borde köra andra vägen så att man inte skruvar in sig? Modigt av dig att ta ut svängarna :)
Härligt och lite skönt att veta att man inte är ensam. Undrar egentligen vad det beror på att vi är så fast i våra rundor. Men jag är i alla fall i gott sällskap:)
Skicka en kommentar