Så otroligt korkat

Jag har sprungit iForm-loppet ikväll i Malmö. Jag valde 5k eftersom mina ben inte var 100% sen loppet i lördags. Dessutom ville jag veta vad jag springer 5k på.

Jag kom till starten ganska sent men hann med 5 min uppvärmning och småprat med de andra tjejerna som jag skulle springa med. Eller i alla fall ha picknick med efteråt. Folk började ställa sig i startfållan 20 minuter innan så det var ganska trångt men jag klämde och trängde in mig ganska långt fram. Jag sprang på, det gick nog lite för fort första kilometern och det satte sina spår. Efter 2k var jag vansinnigt trött. Beror kanske på loppet i lördags också. Jag vet inte riktigt eftersom jag aldrig sprungit lopp så nära varandra. I alla fall. Jag fortsatte på och kilometrarna tickade ner. Det var ganska glest med tjejer så det var inget problem att ta sig fram. Jag malde på och tänkte 2k kvar, 1k kvar osv. Vid ca 400m kvar delade sig banan och jag följde vad jag trodde var 5k markeringen mot MÅL. Tänkte att vi skulle springa ett varv på tallriken innan målgång men det begav sig ut på Baltiska vägen igen och vid 150m kvar började jag ana oråd. Efter ytterligare 100 m fattade jag att jag sprungit fel. Skrek på en funktionär, undrade var fan målet var men fick bara till svar en handpekning och att det låg inne på tallriken. Stängde av klockan med 7 meter kvar till 5k och började gå. Det fanns inget i mig som ville fortsätta tillbaka de 400m in i mål. Det fanns heller ingen kraft i min kropp att fortsätta framåt och springa 5k till. Stor besvikelse. Hur korkad får man lov att bli?

Jag har bara mig själv att skylla. Jag var alldeles för fokuserad på att inte tappa fart och på att ta mig helskinnad i mål och följde bara efter de tjerna som var framför mig. Viljan att springa fort var för stor för att ha koll på allt. Jag känner mig korkan och snuvad på en måltid. Tiden på Garmin med 7m kvar till de slutliga 5k visade 21.54. Men den tiden finns bara på min Garmin, inte på någon officiell sluttid. Där står bara DNF.

Nu är ju kanske inte detta något att hänga läpp för och i ärlighetens namn så har det mesta lagt sig. JAG vet vad JAG springer 5k på nu. Nu har JAG något att utgå ifrån när jag tränar.

Innan jag skriver hejdå för ikväll tänkte jag bjuda på två helsköna bilder från Trelleborgsloppet. Bilderna är lånade från Trelleborgsloppets hemsida.

Kunde man inte fått se okej ut på i alla fall en av bilderna:)

Hej då!

Nya tag

Precis så där känner jag nu. Jag vill ta nya tag och komma under 45 min på milen. Jag har möjlighet redan imorogon då jag ska springa iform-loppet här i Malmö. En möjlighet jag inte kommer att ta. Min kropp kommer inte orka med två lopp i racerfart med två dagars vila. Istället satsar jag på 5k. Det ska jag nog kunna fixa att springa lite snabbt i alla fall. Benen var tunga idag trots att de mått oförskämt bra sedan i lördags. Ikväll ska jag också påbörja min coresatsning. För visst får man väl kalla det satsning om man tänkt köra core tre gånger i veckan?!

Annars är allt bra. Läste i Runners att alkohol bryter ner kroppen. Inget jag tänkte på i lördags kväll men som jag blev smärtsamt medveten om i går. Kände mig som en looooooser. Men vad ska man göra när det bjuds till kräftskiva och serveras fantastiskt gott vitt vin till;)

Trelleborgsloppet

Igår gick det bra, bra mycket bättre än vad jag trodde. Det gick på 45.42 enligt min garmin. Enligt resulatlistorna gick det på 46.10. Var är det vajsing? Nu är jag ju superduper nöjd med en tid på 46.10 som är bra mycket bättre än de tippade 48 min. Och en halvminut hit eller dit kan nog kvitta i långa loppet men det är mysko. Loppet är 10k och går runt i Trelleborg. Det var ett ganska så lättsprunget lopp. Bara en ministigning som ifs kändes rejält i mina ben. Jag tog ut mig helt igår, sista kilometern gick långsammast men med hjälp av en vänlig själs knuff på axel gick det fortare. Det är skönt att veta att det inte fanns någonting mer att ge. Nu vet jag hur snabb jag är och vad jag har att jobba med. Jag vet också att jag måste anmäla mig till ett lopp snart igen.

I går fick jag även träffa både Daniel och hans fru Sofie. Två otroligt trevliga människor. Kul att äntilgen ha träffats. Med i bilen till loppet var Katarina. Hon sprang ruggigt snabbt. Stort grattis tjejen. Vann gjorde denna supertrevlig tjej.

Det är nu det drar igång. Tiden fram till nu har bestått av löpning och jag har fått lov att komma igång med bara löpningen. Nu vill jag utvecklas och stärka min kropp så att den håller och kan slå 46 min på milen! Att springa lopp är fantastiskt kul. Hur kunde jag glömma det? Tur att jag ska få göra det igen på tisdag!

Målet inför imorgon

Så här trött ska jag bli imorgon

Tips om ett bra inlägg

Mina tankar kring mat och vikt är minst sagt lite kluvna. Å ena sidan tänker jag på vad jag äter, är medveten om hur jag ser ut och undrar precis som karinnilsson gör i sin blogg om jag är smal, tjock eller mitt emellan. Hur vet man det liksom? Å andra sidan tänker jag FUCK YOU alla ideal och måsten. Jag är jag och jag trivs! med mig själv. Minst sagt kluven.
Gå in och läs hennes funderingar kring detta. Tack Karin för ett bra och tänkvärt inlägg!

Love hurts

Det började för ca två månader sen. Daniel tog upp sitt löpande igen. Då var resultatet på 5k
29 minuter. Igår var resultatet 23.20 minuter. En förbättring med nästan 6 minuter! Självklart är det underbart att han har börjat löpträna och jag hejjar fram honom till ytterdörren inför varje pass. Att han slog mig på 400 meter kan jag köpa. Han har det i sig som den gamle innebandyliraren han är. Nu har vi kommmit överrens om att mötas på 800 meter. Loppet går av stapeln om lite mindre än en månad. Jag är livrädd. Tänk om han spöar mig igen.
Egentligen skulle jag vilja möta honom på milen för jag vet att jag piskar honom på den distansen. Men det vore inte schysst. Fast å andra sidan ska jag göra det nu innan han kan klå mig på distansen. För fortsätter Daniel i denna takten kommer han att bli riktigt giftig om några månader. Love hurts;)

Inte bara snabb...

Räknas man som en riktig löpare om man bara har ett par löparskor? Jag har ALDRIG haft mer än ett par löparskor i taget och jag har ALDRIG ägt ett på racingskor eller lättviktskor (eller vad man väljer att kalla det för). Det var fram till idag. Kolla vilka fina nya orange nya löparpjuks jag har införskaffat. Inte bara blir jag snabb i spåret, jag blir supersnygg också. Hur kan man inte bli snygg med illorange skor med höga strumpor som tillbehör! Vilka blickar jag fick på min runda idag, bara att suga i sig;)

Det var faktiskt så att det var lättare att tänka på tekniken med lätta skor. En helt annan känsla. Varför har jag inte ägt sådana här dojjor innan?

Nu kan jag väl i alla fall räkna mig som en riktig löpare, nu när jag har TVÅ par!

Lite uppskattning

Mördarpasset med 200:ingar och 400:ingar stod på schemat idag igen. Jag var inte alls sugen på det men någonstans ville jag nog ändå genomföra det eftersom jag nu sitter här och skriver om det. Malmö är ju som Malmö är. Blåsigt nästan jämt. Jag lyckades dock fördela passet så jag fick hälften medvind och hälften motvind. Jippi!

Jag kämpar på med min teknik. Jag försöker få till det att springa mer på framfoten och tänka på min hållning och allt det där. Men det är svårt och så fort tankarna far iväg släpper jag tekniken. Idag gick det ganska hyfsat för intervallerna var så pass korta att jag kunde fokusera på tekniken hela tiden.

Till slut en tanke. Det finns så många kloka människor i min närhet. Människor vars tankar jag kommer i kontakt med varje dag. De flesta har jag aldrig träffat. Trots det känns det som om jag känner dessa människor så väl. Vissa känner jag igen mig i otroligt mycket, nästan så att det ibland är lite kusligt. Vissa ser jag upp till och drar i mig all deras visdom. Min löpning är egentligen bara en pytteliten del av min blogg. Det finns så många saker som gör det värt att logga in och skriva ett inlägg eller kommentera någon annans inlägg. Tänk att jag inte visste att denna världen fanns till för snart två år sen. Var har jag varit liksom? Vet egentligen inte vad jag vill med dessa rader mer än att på något sätt vis min uppskattning för alla er som bloggar och ger mig intryck som jag tar med mig både i spåret och i livet.

Har du tips?

"Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" av den japanske författaren vars namn jag inte kommer på i denna stund är en bok som jag för tillfället läser. En bok som jag ändå hade ganska höga förväntningar på men som har visat sig vara en ganska så halvtråkig bok. Jag läser mycket och väldigt varierat måste tilläggas. Jag har inga problem med att ha tre böcker igång samtidigt. Det kan vara allt ifrån inspirationsböcker till ekonomi till deckare och chicklitt men även levnadsskildringar och historiska dramer. Det finns egentligen inget jag inte skulle läsa.
Men tillbaka till den japanske författaren. Varför tycker jag då inte om hans bok. Mest tror jag det är för att jag tycker han verkar vara så tråkig. Han skriver, äter och springer. Han tar sig själv på för alldeles stort allvar vilket jag har lite svårt för. Han tillåter sig inte att sväva ut. Han gör inte sin löpning rolig utan känns väldigt statisk i sitt tänkande kring löpningen. Tänk om han kunde utvecklat sin bok så att han verkligen pratade om vad han pratar om när man pratar om löpning;) Nåja, det finns fler böcker på lager. Efter denna kommer "Born to run" vars författare jag inte kommer på just nu att läsas. Vad jag förstår finns det en del av er bloggare som läst den. Ser faktiskt fram emot att få tugga i mig den. Vad jag mer läser just nu?

• PD James FYren
• Hur man startar och kommer i gång med sitt företag
• Om Gud med Jonas Gardell

Har du boktips? Skriv gärna ner dom till mig.

Nervigt

Måndag igen. Det är bara fem dagar kvar sen är det dags för mitt första lopp i år. Komiskt, jag som trodde jag skulle springa en drös med lopp i år. Men det är så det är, man har inte alltid koll på vad som händer. Lite nervig är jag allt. Inte för att jag ska slå någon tid eller så utan mer för att jag vet hur jobbigt det kommer att bli. Jag har ju inte upplevt den där känslan på ett år nu. Det är svårt att ta ut sig lika mycket om man skulle ut och springa milen själv. Jag har som sagt inga tidsmål men det hade varit kul att klara milen på 48 minuter. I lördags blev det tröskel i 20 minuter. Tyvärr blev det en fart som var lite högre än den tänkta. Jag sprang på i 20 minuter med 4.30-fart. Blev förvånad över att jag orkade alla 20 minutrar. En riktigt bra sak med att springa lopp är just det att man tar ut sig och får en tid som jag sen kan utgå ifrån när jag tränar.

I lördags var vi på fest och bodde på ett supermysigt pensionat som heter reunionretreat och ligger i Svinaberga strax utanför Kivik. Jag har börjat älska Österlen och fantiserar om att flytta dit och bo på riktigt. En tanke om en ensam löphelg på Österlen har väckts. Boendet är ju självskrivet. Bara jag, dojjorna och ett underbart landskap. Sommaren är ju inte slut än...

Övrig info: Daniel var ute och sprang i 90 minuter igår! Bra jobbat underbara Daniel, jag är inte bara väldigt imponerad utan också mycket stolt.

Tidig morgon

Klockan är inte ens sju men jag har varit uppe i över en timme redan. Det är en vacker morgon och förhoppningsvis kommer dagen ge oss lite sol. Eftersom det inte blir någon tävling idag ska jag försöka köra ett lite tuffare pass. Antingen blir det 20 minuters tröskel eller bara ös i en mil.
Bokskogen lockar men det tar rysligt lång tid om jag ska köra fram och tillbaka. I eftermiddag kör vi till Kivik på 30-års fest. Det är temafest så jag ska se lite karibisk ut. Har köpt en massa färgglada accessoarer till min klänning. Det blir nog bra. Får se om jag kan få till några bilder. Jag är lite dålig på att lägga ut bilder på mig själv. De flesta vet ju hur jag ser ut ändå:)
Ha en härlig dag!

Yes

Så blev det då äntligen torsdag. Dagen jag har längtat efter ända sedan igår!!!!!
Varför då då? Jo, för idag ska jag springa igen, kuta rundor och hejja på alla andra trevliga löpare jag möter. Just det, varför hejar inte folk på varandra i stora stöder? I Laholm, staden i mitt hjärta hälsar man ALLTID på varandra i spåret. Och då menar jag ALLTID! I Malmö hälsar man ALDRIG på någon. Om man inte känner personen i fråga och det händer tyvärr inte så ofta.
Jag kommer anmäla mig till Trelleborgsloppet i kväll. Hade jag bara kunna , hade jag gjort det nu. Det får vara slut med sjukdomarm och dåliga ursäkter, nu ska jag kuta lopp. Hörs!

Så in i helvetes tråkigt

Onsdag idag. Inte ett löpsteg sedan söndagens 90 minuter. Jag har varit dålig, igen. Ont i halsen och annat elände, man kallar det väl förskylning. Tankarna går till en chef Mr D hade förr. Hon hade sagt att hon inte förstod sig på vuxna människor som var sjuka. Hon trodde helt enkelt inte på att vuxna människor kunde bli sjuka. Vet inte vad det blev av den chefen.
Hon skulle kunna komma hem till mig och dricka en kopp kaffe så kunde jag förklara att man visst det kan bli sjuk, att man kan bli sjuk ofta och att det är så in i helvetes tråkigt. Muttrar och surar och tänker på cykelmygg- Katarinas inlägg. Bra inlägg, precis vad jag behöver läsa dagar som dessa. Upp med hakan och blicken framåt. Imorgon kan jag med största sannolikhet springa så smått igen. Men den planerade tävlingen på lördag får utebli. Muttrar lite igen men inser sen att det faktiskt går en tävling i Trelleborg den 28:e. Om man skulle ta och springa den...

Feminist javisst!

I går var det fest kan ni tro! Tjoho vilket party jag hade. Mannen och sonen somnade i varsin ända av lägenheten och jag blev lämnad till min ensamhet. Gillar att vara själv men igår var det ingen hit. Så istället för att tycka synd om mig själv drog jag på mig dojjorna kl20.30 och stack ut i ösregnet. Efter 500 meter var jag genomblöt och skorna plaskade. Men det var satans gött att springa 10k i ösregn. Skönt för själen. Och jo, Daniel blev magsjuk han också.

Idag blev det 90 minuters löpning. Som sällskap hade jag Anna Carrfors Bråkenhielm i öronen. Det är andra gången jag hör på hennes sommarprogram och kommer med största säkerhet höra det igen. En kvinna som numer finns på min idollista över kvinnor jag respekterar, ser upp till och vill vara. Jag behövde få lite jävlarannama i mig så hon fick göra mig sällskap idag. Blev boostad för en tid framöver. Jag har precis som hon redogör för i sitt program varit motståndare till kvotering och ansett att det handlar om könlös prestation. Sedan ett par år tillbaka är jag både feminist och förespråkare för kvoterining. Anna verkar vara en skön tjej som inte behöver vara manlig i sitt ledarskap. Det gillar jag. Jag gillar människor som är modiga och inte alltid går rakt i ledet. Dessutom gillar jag att höra kvinnor prata med och uppmuntra andra kvinnor. Vi ska ta hand om varandra tjejer, uppenbarligen gör ju ingen annan det. Det var nog allt ni står ut med att läsa i propargandaväg idag. Lev väl!

Korta intervaller

Igår blev det korta intervaller. Jag trotsade tröttheten och satte på mig dojjorna strax efter åtta på kvällen. Perfekt löparväder. Regnet hade precis dragit förbi och det var svalt i luften. Ni vet hur gott det doftar och hur pigg man blir när man kliver utanför dörren efter ett sådant regn. Bästa löparvädret om ni frågar mig. Efter 15 minuters uppjogg tog jag mig an 2x200m + 1x400m med lika lång joggvila mellan varje intervall och så upprepade jag detta 4 gånger. När man ser det på papper ser det inte mycket ut för världen men satan vad jobbigt det var. Min kropp och framförallt mina ben var möra sedan dagen innan och redan efter första omgången var jag slut. Men ibland gå det ändå. Jag skruvade upp volymen och lät benen jobba. Jag avslutade med 15 min nerjogg. Ett bra pass som är mer än vad det ser ut att vara. Som småbarnsmorsa var det extra viktigt att jag kom ut igår och fick springa av mig efter en dag i kräklandet. Jag vet ärligt talat inte vad jag hade gjort om jag inte haft löpningen att luta mig mot i stunder som dessa.

Lite körigt

Det är lite körigt i vårt hem just nu. Vilgot har har magsjuka. Han har kräkts ner allt som går att kräka ner. Tack gode gud! för att tvättmaskinen är uppfunnen!!! Just nu ligger han och sover på soffan. Skönt för magen och den lilla kroppen. Det är inte lätt att vara två år gammal och ha magsjuka.

Min egna magsjuka gick över snabbt, igår var jag ute och sprang i 60 minuter. Visst kände jag att energin inte var 100% men det är ändå förvånandsvärt vad min kropp hämtar sig bra. Ikväll hoppas jag få till lite korta intervaller. Och så håller jag tummarna att det ska vara lite mer spring i benen hos Vilgot imorgon.

Lite extra go i bagaget

Med kommentarerna från förra inlägget med mig i bagaget har jag luskat reda på ett antal tävlingar som kommer framöver. Det bästa vore antagligen att bara anmäla sig till dessa. Förmodligen är det precis vad jag behöver. Få upp lite adrenalin, träffa folk, njuta av nervositeten och loppet. Ja, ni vet känna lite puls. Idag har det dock inte blivit någon löpning. Igår blev jag magsjuk eller vad man nu ska kalla det. Jag spydde i alla fall ett antal gånger och däckade till sist i sägen efter midnatt. Helt obegripligt. Jag tror att det var på grund av att jag ätit dåligt och hade lågt blodsocker men vet inte. Nu mår jag i alla fall bra men tänkte att det nog är bättre att vänta med löpningen tills imorgon. Jag har tänkt ta mig vidare på Mr Daniel´s schema. 4 veckor med nytt upplägg. Härligt. Snart ska jag jag även ta itu med det som är mindre kul, bålstabiliteten. Kan någon svara mig på varför det är så satans trist att träna bålen?!

Tänka om

Jag kan inte hjälpa att undra vad det ska bli av mig. I löpväg menar jag. För tillfället springer jag dag efter dag men vissa vilodagar. Allt går fint och jag känner att motivationen växer och växer för var dag. Det är helt plötsligt roligt att kuta igen! Men så idag, under vilan mellan mina tusingar började jag fundera på vad det ska bli av mig och min löpning. Innan har jag alltid haft mål med min löpning, i alla fall de senaste åren. Nu har jag inget mål med min löpning. Jag vet inte vad eller när jag ska springa något lopp. Jag har inget direkt sug iefter det och det beror nog på att jag inte tycker att jag är tillräckligt snabb för ett lopp. På ett lopp vill man ju persa. Eller vill man det? Visst måste man väl kunna springa lopp, vara nöjd, kunna njuta av sin prestation trots att man inte riktigt är i form för det. Ska form egentligen spela någon roll när man springer för att det är avkopplande, kul och triggande? Formen förändras ju så snabbt. En förskylning så är man helt plötsligt back. Kanske borde man tänka om och se på lopp utan prestationspress. För ärligt talat, tänk om jag aldrig känner mig i form för att springa ett lopp eller att jag aldrig känner att jag kan slå mitt pb på halvmaran. Fy vad trsit. Tänk så mycket roligt jag går miste om då.

Vem har sagt...

Vem har sagt att man inte kan vara rock n´roll och löpnörd på samma gång. Kolla in denna brudens blogg, Dirtdiva. Kan det bli hårdare än så? I like!

Att ta med sig

Nu när semestern är över och vardagen har kickat in kan jag inte låta bli att tänka på vad jag kan ta med mig från våra fem veckor. Jag vill inte gå runt och skrota, gnälla eller stressa. Jag vill inte att våra fem veckor av total avslappning ska vara ogjorda. Vissa saker har börjat ta form och vissa är fortfarande stora frågetecken. Saker som att springa utan mål i skogen, sova middag, sträckläsa en bok, dricka ett glas vin mitt i veckan, äta långa frukostar, åka Sverige runt och hälsa på underbara vänner är saker jag tar med mig. Listan kan göras lång. Tänk att bara få träna tillsammans med Daniel, han och jag, något som vi inte gjort sen Vilgot kom till oss.

I sommar har jag haft många långa och givande diskussioner med våra vänner. Jag har ställt frågor och fått svar. Jag har funderat och luskat. Några glasklara svar om livet har vi inte kommit fram till men vem vill veta svaret på allt. Den största sanningen jag har kommit fram till är att jag också kan.

På en kram kommer man långt

I lördags blev min fina vän L mamma till en liten gosse. Kärleken till den lille killen höll på att spränga telefonluren när jag pratade med henne idag. Barn är fina och varma. En kram från Vilgot gör min dag. Jag hann få några kramar av honom idag innan han slutligen däckade i sängen sent ikväll. Dagis och spring i benen borde sövt honom tidigare men nyfikenheten och glädjen hindrade honom. Mina kramar imorse fick verka som drivmedel när det var dags för 400 meters intervaller. Kan någon svara mig varför dessa intervaller känns som mördarintervaller. Jag är helt slut efteråt och vill grina när jag avverkat två. I vilket fall som helt genomförde jag alla åtta innan lunch och mådde bra ända in i själen när jag besegrat alla. Slutligen, lite Daniel uppdatering. Jodå, han springer på och jag blir bara mer och mer imponerad. Idag blev det milen på 54 minuter. Han säger själv att han kände sig pigg i benen och att han först vid 8k blev stum. Inte så konstigt. Bra jobbat Mr D.

So far + POSE tips tack!

So far so good eller vad är det man säger? Fem veckor på samma schema börjar ge resultat och jag ska ge det en vecka till innan jag går vidare i mitt träningsprogram från Mr Daniels bok.
Min fem veckor har sett ut så här:
mån: 60 min distans i lätt tempo
tis: 10 min i lätt tempo, 8x400 meter i repetiotionstempo med 400m i lätt tempo, avslut 10 min lätt tempo
ons: som på måndagen eller vila
tor: 30-45 min i lätt tempo samt 6-8 strides (20-30 sek) m 1 min vila mellan
fre: 15 min lätt tempo, 4x1200m i intervallfart med 4 min i lätt tempo, avslut 15 min i lätt tempo
lör: som på torsdagen eller vila
sön: långpass i lätt tempo 60-90 min

Jag tycker själv att jag grejat träningen väldigt bra dessa fem veckor. Oftast har jag hoppat över träningen på onsdagen och lördagen. Det finns inga tider att skryta om och jag har kört enbart på tid och inte på distans. Fartpassen har fått gå efter Garmin men det är det enda.
Fast igår fuskade jag. Jag kunde inte hålla tillbaka mig igår, dumt nog! Körde på i 5.11-fart trots att det skulle vara lätt löpning i 90 minuter utan farthållare. Det var bara så svårt att hålla igen!

Det här med POSE tekniken, funkar den och vilka fördelar finns det med den? Jag har varit inne och kollat nätet lite och är en smula intresserad. Några tips?