I lördags blev min fina vän L mamma till en liten gosse. Kärleken till den lille killen höll på att spränga telefonluren när jag pratade med henne idag. Barn är fina och varma. En kram från Vilgot gör min dag. Jag hann få några kramar av honom idag innan han slutligen däckade i sängen sent ikväll. Dagis och spring i benen borde sövt honom tidigare men nyfikenheten och glädjen hindrade honom. Mina kramar imorse fick verka som drivmedel när det var dags för 400 meters intervaller. Kan någon svara mig varför dessa intervaller känns som mördarintervaller. Jag är helt slut efteråt och vill grina när jag avverkat två. I vilket fall som helt genomförde jag alla åtta innan lunch och mådde bra ända in i själen när jag besegrat alla. Slutligen, lite Daniel uppdatering. Jodå, han springer på och jag blir bara mer och mer imponerad. Idag blev det milen på 54 minuter. Han säger själv att han kände sig pigg i benen och att han först vid 8k blev stum. Inte så konstigt. Bra jobbat Mr D.
tisdag 3 augusti 2010
På en kram kommer man långt
I lördags blev min fina vän L mamma till en liten gosse. Kärleken till den lille killen höll på att spränga telefonluren när jag pratade med henne idag. Barn är fina och varma. En kram från Vilgot gör min dag. Jag hann få några kramar av honom idag innan han slutligen däckade i sängen sent ikväll. Dagis och spring i benen borde sövt honom tidigare men nyfikenheten och glädjen hindrade honom. Mina kramar imorse fick verka som drivmedel när det var dags för 400 meters intervaller. Kan någon svara mig varför dessa intervaller känns som mördarintervaller. Jag är helt slut efteråt och vill grina när jag avverkat två. I vilket fall som helt genomförde jag alla åtta innan lunch och mådde bra ända in i själen när jag besegrat alla. Slutligen, lite Daniel uppdatering. Jodå, han springer på och jag blir bara mer och mer imponerad. Idag blev det milen på 54 minuter. Han säger själv att han kände sig pigg i benen och att han först vid 8k blev stum. Inte så konstigt. Bra jobbat Mr D.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilken härlig bild! Och kul att du hittat tillbaka. 400-ingar är ju inte att leka med precis... bra jobbat!!!
Åh vad jag längtar efter 400-ingar, och tusingar och snabbdistans. Alla de där passen som får en att nästan kräkas. Just nu är det bara gravidlufs som gäller för min del. Inte för att jag ska klaga jag är överfylld av lycka över det lilla livet som just nu bor i min kropp, men jag saknar träningen
Kul att du har hittat löpglädjen igen. Jag gillar din blogg men har inte läst sen den tog semester i början av sommaren.
Skicka en kommentar