onsdag 29 juli 2009

Stress av att låta dojjorna vila.

Vi lämnade Laholm idag och är nu åter i storstan. Jag sitter här och bloggar när jag egentligen skulle ha varit ute och sprungit. Men det fanns inget i mig som ville det idag så det gick helt enkelt inte att ta sig ut. Jag har beställt böcker på Adlibris och skulle hämta dom istället men jag var för sent ute så det får bli ett inlägg på bloggen istället. Det finns inget på tv och Mr D tränar.

Några kort på Vilgot delar jag med mig. Jag vet hur jag ska göra med mobilen nu. Det kanske blir lite kort här framöver trots allt.
En fråga, kan ni känna er stressade över att ni inte tränar? Jag måste erkänna att jag känner mig lite stressad över att jag stannat hemma ikväll samtidigt som jag känner att benen är möra och att det verkligen inte finns något i mig som vill ut. Det har väl med Prinsens minne den 15 augusti att göra men va fan jag springer för att det är kul och för att själen mår bra av det. Är det då inte lite halvpatetiskt och tramsigt att bli stressad över något som man för tillfället inte alls känner ett sug efter?!

8 kommentarer:

Löpning & Livet sa...

Vilken sötnos!

Oftast kommer den oplanerade vilan när jag faktiskt behöver den. Visst får man kanske tvinga ut sig ibland, alla pass kan ju inte vara superroliga, men när man känner stor ovilja är det nog ett tecken på att kroppen behöver vila..

Ibland händer såklart oväntade sakar som exampelvis en spontan aktivitet (ej träning) och då brukar jag tänka på den berömda balansen :) Balans mella livets alla delar. Du behövde säkert den här vilan, så bli inte stressad! Tänk ist på hur stark och utvilad du kommer känna dig på nästa pass!

Marre sa...

Jag blir, precis som du, stressad till en början om jag inte tränar men sedan kommer belöningen i form av att jag presterar bättre när dojjorna fått vila. Inget ont som inte har något gott med sig!

Vilken liten gullunge du har med på kort!!!!

Anna (Orka mera) sa...

Vilket gobit!

Visst kan man bli sressad över vila men det är oftast när jag blir "tvingad" att vila, dvs när tiden inte räcker till. NÄr kroppen inte vill antar jag att det är ett tecken på att vilan behövs. Och då försöker jag njuta av den extratid jag får.

Fast jag ska inte låta så klämcheck, den vilan mitt knä orsakar mig gör mig både tokig,stressad, galen, irriterad, vansinnig och arg :)

Petra sa...

Sager som alla andra - vilken sot liten kille! Snygg mossa har han ocksa!:)

Och angaende stress nar man inte springer - jag kanner precis likadant. Typ, har man lite tid over sa ska den tiden ga till traning. Men som sagt, det ar ju SUPERBRA att kroppen sager till! Precis det man behover!

Anna sa...

Andréa, sant som du skriver att kroppen säger ifrån när den vill vila. Det är ju faktiskt fantastiskt. Och så var det det här med balansen...Att finna den varje dag vore en dröm men det skadar inte att försöka att varje dag få balans.

Marre, Det stämmer faktsikt att benen känns mer allerta om det får vila upp sig.

Anna, jag ska väl inte vara den som klagar. Mina ben är hela och jag förstår dig när du skriver att du är tokig,stressad, galen, irriterad, vansinnig och arg över skitknät.

Anna sa...

Petra, Tiden är mitt största motstånd även om jag tycker att jag brukar få till det ganska så bra så är det ju så att det ibland inte går ihop. Vad ska man göra, dygnet har bara 24h. Kan man få önska fler?:)

Anonym sa...

Jag blir alltid grymt stressad av att inte träna om jag vill träna. Alltså, jag menar att om jag är sjuk eller om jag inte hittar barnvakt (läs mormor) eller så, då är det jobbigt. Men om frånvaron av träning är självvald blir jag inte stressad, alltså om jag har tagit mig en vilovecka eller så. Hängde du med? Blev lite krystad text kanske...

Anna sa...

MarathonJohan, Jag hängde med och är nästan med dig. Jag tror att gårdagen mer var att jag inte orkade och var stressad över att jag då skulle missa ett pass bara för att jag inte orkar. Ja du förstår.