Vårruset

Efter att ha slagit mig fram med armbågar och bortfösningar kom jag så äntligen i mål. 5 hårda kilometrar som jag ville ösa gärnet på. Det var svårt att komma loss i början men efter ca 1k släppte det. Har fortfarande svårt att förstå varför man måste stå längst fram om man ändå bara ska gå och vara i vägen. Jag har nog aldrig sprungit så aggressivt som jag gjorde och jag fick vekligen använda lite handkraft för att komma fram. Efter 2k tittade jag på klockan och upptäckte att min aggressiva löpning lett till att Garmin stängt av sig. Jag kunde se min snittfart men det var allt. Buhuuu, nu fick jag nöja mig med att se på måltavlans sluttid och eftersom allt var segt i starten så blev det ju inte en rättvis tid. Men skitsamma, jag är nöjd ändå. Jag sprnag på 22.11, i alla fall visade klockan i mål det. Jag antar att det egentligen är en lite snabbare tid men jag är som sagt nöjd ändå. Jag tog i alla fall ut mig och hade inte kunnat springa snabbare idag.

Jag var helt knasigt trött den sista kilometern, så trött att det gjorde ont överallt men då är det bra att plocka fram det fruktade pannbenet. Oj vad skönt att ha det i bakfickan.

Min vän L som sprang i samma lag som jag sprang på fina 23.47. Hon har varit borta från löpningen i ca ett år men satte igång igen för bara en månad sen. Bra jobbat min vän!!!

Efter slitet blev det picknick men den var i ärlighetens namn inte så mycket att ha. Det var i alla fall gott med mat. Nu är det ny ladd inför morgondagens träning.