Dessa löparpass som man varken vet ut eller in med. När det känns som bäst ska man konservera den känslan och plocka fram den när det som idag inte alls går den vägen som jag vill. Tröskelpass med 3x3k i 4.30-fart var planen och första intervallen gick i 4.28-tempo. Jag hämtade andan i 2 min och sen fortsatte jag med inervall nr 2. En intervall som jag fick slita som den för att klara av. Intervallen gick i 4.27-fart. Efter det la jag av, jag hade inte kunnat springa en meter till i 4.30-fart. Efter lite svordomar, spark i marken så lunkade jag hemåt. Kroppen ville inte ens lunka så efter 1,5k gick jag. Jag genomförde i alla fall lite coreövningar innan jag nöjde mig. Med upp och nerjogg fick ag ihop 10k idag.
Jag antar att det är så här, det går upp och det går ner. Det är klart mycket roligare när det går uppåt! Jag kom föresten ut igår, 8k mitt i ett uppehåll:) Ibland har man tur.
8 kommentarer:
Kanske helgens lopp sitter i kroppen, och det därför var tungt? Och man kan ju inte vara på topp jämt, och har man maxat för så kort tid sedan som helgen är det kanske inte så konstigt. Bra jobbat att du kom ut både i går och idag tycker jag - och du gjorde ju faktiskt 2 av 3 intervaller!
Kan bara hålla med Snorkkis, man kan inte vara på topp jämt!
Usch, vad du e snabb! Du e Intervall-Anna, oavsett.
"Hej, kom igen, alla kan väl a en dålig dag..."
Fröken Snork, helt rätt, loppet satt säkert i och dessutom så är det bara att inse att det inte alltid går som man vill. Ska förska fp revansch idag.
MarathonJohan, å andra sidan vill man ju alltid att det ska gå bra för det är då det är som roligast MEN hur skulle träningen sett ut då och hade man fortfarande varit lika passionerad med det?
Farsan, Så sant, alla har dåliga dagar och dessutom tränar man för att må bra och för att det är roligt.
För det första grattis till ett bra lopp i Laholm. 12 kilometer på 54.23 är lika bra som att springa 10km på 44.49 och halvmaraton på 1.39.20 enligt VDOT skalan så det ser ju bra ut.
Sen är kroppen ingen maskin (tyvärr) utan man får acceptera att den inte alltid klarar den stress man utsätter den för och då får man ställa om så som du nu gjorde. Ditt lopp visade hursomhelst att du åtminstone klarar tröskelfart i 4.36 min/km i den kupering som var i Laholmsloppet.
Jag har för övrigt också anmält mig till Prinsens minne. Hoppas vi syns då. Lena och barnen är som alltid med de också.
Jag tycker det är jätteduktigt att du siktar på så jobbiga pass som 3*3 kilometer. Att då kroppen inte alltid är den dig får man kanske acceptera.
Bra kämpat!
Tröskelkungen, Man får nog helt enkelt bara gilla läget att kroppen inte är med på noterna å andra sidan när den sen väl är det är det en underbar känsla. Kul med prinsens minne, då kanske jag får en glimt av er allihop. Tyvärr är Daniel på svensexa så min hejarklack blir jag utan.
Snabba fötter, Man vill ju väldigt gärna genomföra de där tuffa passen men som du skriver man får helt enkelt inse att det inte alltid funkar och dessutom är det ju inte hela världen. Jag gör ju detta för att det är roligt.
Snipp snapp snut så var sagan slut:)
Så, nu måste jag också köra igång med coren, Transalp är ju bakom mig.
Kram K
Skicka en kommentar