Igår var det dags för Olgor. När Mr D kom hem skulle jag ha lyssnat på honom och gått o lagt mig. Istället sprang jag till gymmet och sprang olgor. Målet var 3x2k, det blev 2 hela och en halv. Totalt 5k och det var urjobbigt. Pulsen sköt i höjden och jag förbannade mig själv att jag inte lyssnat på min kloke sambo. Totalt fick jag ihop 11k löpning men till priset av muskelvärk, magont, sprängande huvudvärk, aptitbortfall. Mr D var arg oh sa att jag kommer bli sjuk och borde veta bättre. Och ja han har rätt. Med veckan som gått i mig med lite sömn, dåligt energiintag borde jag skitit i det. Men när man har löpardjävulen i sig är det svårt att låta bli.
I morse vaknade jag och gick in på toa och kräktes. Min kropp reagerar så när den inte orkar mer. Men det är tur att kroppen säger ifrån när huvudet lagt av. Nu är det två dagar utan träning och jag ska försöka att inte bli stressad av det för det är det jag blir. Jag blir skitstressad av att inte kunna få springa ihop mina mil varje vecka och tänker bara på hur dålig kondis jag kommer få och på att mina tidsmål spolas ner i toaletten.
Hörs igen på måndag:)
5 kommentarer:
Klokt att lyssna på kroppen, hoppas att du mår bättre snart!
Nej! Hoppas det börjar kännas bättre nu. Kram!
Vad tråkigt att du är sjuk, men det är ju så här livet som småbarnsförälder är. Jag hade sett fram emot att springa med dig i kväll, men eftersom jag är i Malmö två dagar i månaden from nu så kanske vi kan ses nästa gång istället? Krya på dig nu;)
Det är nåt i luften nu?! Usch.. men vi kommer igen!
Anna: Jag borde lyssnat för längesen menn bättre sent än aldrig. tack för värmande ord.
Fröken Snork: Bättre för var dag, ligger lite lågt med träningen just nu.
Lena: Vad kul, då ses vi ju nästa gång:)
Sofy: Vi kommer igen!
Skicka en kommentar