söndag 8 februari 2009

En jobbig vecka är äntligen slut

Äntligen en stund för mig själv och så lägger jag den på att läsa bloggar och blogga själv!
Men jag behöver stärka mig och mitt inre just nu och vad passar inte bättre än att läsa vad alla bloggat om de senaste dagarna?!

Vilgots magsjuka gick överstyr och han lades in med drop på fredagen, vi låg kvar till lördag. Det har varit hektiska dagar hela veckan och jag har sovit och ätit väldigt lite. Vilgot var så liten och hålögd och hela mitt hjärta värkte när jag såg på honom. En kille som annars sprudlar av energi och som alltid ler var tyst och stilla och orkade inte le tillbaka.

Nu har allt stabiliserats och han har fått tillbaka sin energi och leendet är tillbaka på läpparna. Underbart att det vände så pass snabbt.

Själv vaknade jag efter en god natts sömn med muskelvärk och ett riktigt sockerfall. Jag försökte snabbt få upp blodsockret och bannade mig själv för att jag inte ätit ordentligt. Nu känns allt bra. Vår lilla familj håller på att hämta sig och jag ska tillbaka till jobbet imorgon. Jag längtar efter att hoppa i mina dojjor, ge mig ut i Malmö och rensa alla tankar som samlats på.

Jag hade tänkt springa så mycket i veckan som gick, och som vanligt när det inte blir som man tänkt sig blir man besviken. Det viktigaste är att Vilgot hämtat sig och att det imorgon är en ny vecka som jag kan fylla med hur mycket löpning som helst.

4 kommentarer:

Anna (Orka mera) sa...

Ny vecka nya tag! Skönt att Vilgot hämtat sig. Alltid jobbigt med sjuka barn.

Katarina M-I sa...

Nej, var inte besviken!!
Det här är ju sådant man aldrig kan styra över.
Det kommer ju bli bättre och bättre för varje år. (jag vet, klen tröst NU) Men du har många år framför dig, många skönar år med massa mil löpning!
Skorna står där redo när du är det:)

/Katarina

Lena sa...

Det skär i hjärat när de är sjuka. Det finns inget värre. Skönt att han vände det hela så snabbt! Skorna finns alltid där. De går ju ingenstans utan dig;)

Anna sa...

Anna: Absolut nya tag. Man har ju lite revanchlust i sig nu.

Cykelmygga: Många härliga mil ligger framför mig. Man SKA tänka så och inte grotta ner sig i det som varit. Helt rätt där katarina.

Lena: Det verkar som att Vilgot nu äntligen kan behålla sin mat eller dryck som det är han får. Skönt. Och skorna väntade snällt på mig i morse:)