Ibland blir jag bara så less på att springa. Jag blir less när kraften inte finns och snabbheten är som bortblåst. Vad är problemet?! Benen strejkar, andningen är tung och ändå har jag vilat. Nåja, jag glömmer dagens pass och tar mig an ett nytt i morgon. För er som är intresserade blev det tröselintervaller som hamnade några sekunder över vad de skulle. Tot 12k sprungna idag.
Jag började efter min löptur fundera på om GRUNDKONDITION verkligen finns? Mina vänner som springer ibland brukar prata om att de "trots allt" har en grundkondition. När jag var gravid tränade jag en hel del men hade uppehåll efter födsel i två månader innan jag satte igång igen. Det var verkligen ingen "walk in the park" att sätta igång med löpträningen igen. Jag använde mig av springa 5min, gå 5min. Dessutom har jag hört eller läst någonstans att kondisen dalar efter 4 dagas vila. Kanske är det någon av er som sitter inne med svaret?!
Nu är det dags för kaffe och film. Jag och Mr D har fortfarande semester och det är så najs.
11 kommentarer:
nope, det är en myt. kondition är en färskvara så man kan tyvärr inte leva på gamla meriter :)
Alla pass kan ju tyvärr inte vara lätta men det bra med de tunga passen är ju att man känner sig extra duktig efteråt.. eller kanske inte när jag tänker efter :) menmen, nåt är de säkert bra för!
Intressant fråga; men jag litar på Andréas svar då... hon verkar kunna sånt.
Det som jag också funderat över är löpsteget. Springer man inte på en tid, tappar man ju spänsten i löpsteget... huuu, hemska tanke att varje pass skulle vara sådär tunga som vissa pass kan vara ibland. Att komma sig för att börja springa, från ruta ett liksom, är verkligen en bedrift. Knagglig grundkondition och knaggligt steg; att springa är ingen liten utmaning, trots att det är världens mest naturliga.
Grundkondis finns inte, det är färskvara. Däremot har man nog kvar lite teknik och löptänk så att man har lättare att komma i form än en som aldrig har sprungit. En ren gissning det där sista men jag upplever att även om jag har en LÅÅÅNG brejk så blir jag aldrig så otränad som en som aldrig tränat... typ så :)
Ja, jo, kondis är en färskvara. Men jag tror nog ändå att nervsystemet och muskelminnet kan hjälpa till en hel del efter långa uppehåll. Efter ett längre uppehåll så upplever jag att kroppen "känner igen sig" när jag drar igång igen. Visst tappar man styrka och kondis väldigt snabbt. Men har man (om inte alltför längesedan)varit vältränat så hämtar man upp sig "lättare" än andra. De tror jag iallafall:)
http://svt.se/2.113659/1.1658874/kan_ditt_satt_att_leva_paverka_dina_barns_arvsanlag?lid=puff_1658878&lpos=lasMer
I många år har vi lärt oss att det mesta sitter i generna - hugget i sten och omöjligt att påverka. Striden mellan arv och miljö tycktes avgjord till arvets fördel. Men den nya vetenskapen epigenetik ger en helt annan bild. De orubbliga generna är inte längre ensamma herre på täppan. I själva verket skrivs allt du är med om in i din kropp och fortsätter att forma dig under hela din livstid. Och kanske ärver sedan dina barn och barnbarn spåren av dina upplevelser.Här diskuteras även muskelminne. Som säger även påverkar uthållihgtspretation
Har vet jag faktiskt inte exakt... Men jag har en teori ungefar i spar med Carro och Anna (orka mera); grundkondisen ar en farskvara som man maste uppratthalla hela tiden. Skulle man ha en break pa en manad tex sa skulle man nog kanna sig ratt out of shape. Men jamfor du med nagon som ALDRIG tranat regelbundet forrut sa kommer du formodligen att komma ikapp med din vanliga kondis mycket snabbare an personen som aldrig tranat (baserat pa att han skulle forsoka na samma mal). Kan det vara sa att man har det vilande i sig, atminstone i en liten tid tills grundkondisen slutligen forsvinner helt, om man helt o hallet skulle sluta trana alltsa?
Kondition kan väl på lekmannavis definieras som kroppens möjlighet att transportera ut tillräcklig mängd syre i kroppen för en given arbetsbelastning.
En person med stor lungkapacitet har här ett försprång gentemot den med mindre säckar. Långa muskelfibrer straffar korta osv. Kanske är detta en form av grundkondition.
Jag tror vidare som många andra redan berört att den som tränat och sedan gör ett uppehåll trots allt behåller sin teknik, sitt sätt att andas och förmågan att läsa kroppens signaler.
Så trots att man snabbt tappar flåset så måste nog min åsikt vara ett njaäeventuellt.
Jag tror mer på grundkondis än vad jag är beredd att dissa det men kanske inte i den form som de flesta menar när de pratar om fenomenet.
Det blir sannerligen rörigt när man blandar ihop begreppen. Kondition är något av en färskvara men grundkondition och kondition kan inte vara detsamma.
Kalla det vad ni vill men någon slags grund har varje individ att starta från. Grundkondition är kanske fel ord. Grundkapacitet är snarare ordet. Precis som några ovan är inne på. Grundkapacitet i aktiviteten i fråga. Även om jag aldrig sprungit längre än halvmaran är jag övertygad om att jag skulle fixa maran i hyfsat tempo nu. Däremot skulle jag nog aldrig fixa att simma 200 meter.
2007 fick jag reda på att jag hade något fel på hjärtat och drabbades av träningsförbud i ett halvår. Jag blev frisk och fick förbereda mig i fyra veckor till Stockholm Halvmarathon innan jag åkte på en förkylning veckan innan men lyckades bli frisk till start. Jag tvivlar stark på att jag hade gjort 1.35 då om jag inte hade haft en grund att luta mig mot.
Nä, jag har alltid fått lära mig att kondition är en färskvara, skönt att proffs-Andréa o Co stöder den idén. Min man däremot brukar tillgodoräkna sig sin grundkondition genom tiden som hockeyspelare. Det var bara det att den perioden avslutades för ca 25 år sedan....
Hej alla, bra och intressanta svar. Jag håller med er om att det är en fördel om man sprungit innan och ska göra en omstart till skillnad från en individ som ska starta upp som löpare. Själv vet jag att det krävs en del jobb med att få upp flåset men det skiljer sig säkert från individ till individ.
Och jag tror likso Rosenblom att olika individer har olika grundkapacitet. Det finns en botten för hur dålig kondition man kan få.
Mina celler funkar på ett visst sätt vid en given stimulans och dina på ett annat någon tredje på ett tredje sätt o s v.
Vissa behöver inte mer än den dagliga motion som ett vanligt tjänstemannajobb innebär för att kunna springa milen på 50 minuter.
Andra skulle behöva träna 10 mil i veckan för att någonsin komma i närheten. Så orättvist är det men jag tror i allafall att vi alla har olika "botten". Denna botten beror säkert på hur få mitokondrier per muskelcell och hur dålig kapillärisering som ens kropp ställer in sig emot då man inte ger kroppens träningsstimuli.
Skicka en kommentar