En fråga som jag diskuterade med Mr D i går kväll. Han hävdade att löpning inte är roligt och att majoriteten av vår befolkning håller med honom. Hans poäng är att löpning, per definition, är enformig och tråkig ur nybörjarens perspektiv. Detta är anledningen till att att oinvigda alltid berömmer en löpare med ord som, "gud vad duktig du är". Samma ord används sällan när en fotbollsspelare har tränat 4 ggr under en vecka eftersom de flesta ser det som att utövaren gjort något som denne tycker om. Alltså, väldigt få personer tror att löparen springer för att själva löpningen är underhållande/stimulerande. Moroten är något annat, tex viktminskning eller snygga ben...Jag hävdade såklart motsatsen även om jag inte skulle välja att använda just ordet roligt när jag pratar om löpning.
Roligt är ju ett ganska så innehållslöst ord när det kommer till löpning. Löpning är ju så mycket mer än bara roligt. Jag får ju som Mr D hävdade ofta höra att jag är så duktig som tränar så mycket. Jag måste säga att jag hatar ordet duktig. Man är inte duktig för att man springer 5 dagar i veckan, man är duktig om man niger och säger tack för maten, då är man duktig. Alltför många förknippar löpning med ett måste och detta måste för att uppnå något annat än just tjusningen med att löpträna. De flesta som löptränar i vår omgivning gör det för att gå ner i vikt. En anledning som visserligen kan vara bra för en del men det är absolut ingen anledning om man ska förstå tjusningen med löpträning.
Så åter till överskriften, kan löpning vara roligt? Som sagt roligt är fel ord, löpning är snarare utmanande, utpumpande, adrenalingivande och stärkande. Roligt är det när man har flytet, när benen pinnar på och när det känns som om man kan springa till Kina men även då tycker jag att roligt är ett alldeles för mesigt och innehållsfattigt ord.
Semester tickar på. Vädret är regn men vi njuter ändå. Mr D fick på sig sina Asics Nimbus igår kväll och sprang 4k på slingan. Jag avverkade tröskelintervaller 3x2,7k i 4.30 fart. Kändes tufft i början eftersom alkoholkonsumtionen blev högre än väntat i lördags men allteftersom hjärtat jobbade på släppte segheten.
10 kommentarer:
En ganska klok analys.
Nu när jag börjat med löpning haglar det ord om hur duktig jag är. När jag tränade fotboll var det som du påpekar inte en jävel som sa något.
Men har det något med frågan om det är roligt eller inte att göra?
Utan att anstränga minnet alltför hårt vill jag påstå att jag förtjänade beröm mer när jag slet under fotbollens försäsonger på hala och hårt gropiga grusplaner än nu småjoggandes samtidigt som solandes och lyssnades på musik efter eget önskemål. Löpning är rena rama semestern jämfört med fotbollen.
Jag tror istället det kan handla om att faktiskt komma iväg. Lagidrotten har sina fasta tider och lagkamrater. Man går dit. Helt enkelt. Oavsett man vill eller inte. Ensamsporten löpning däremot kräver en ansträngning. Och kanske är det därför löparen är "duktigt". För att han/hon gör sin runda, trots att lusten inte finns och att ingen skulle märka om man hoppade över ett pass.
Intressant. Nej löpning är ju inte roligt så där så man viker sig dubbel av skratt där mitt i intervallen. Men löpning är så mycket mer. Problemlösande och stressmotverkande långpass. Endorfinkickar. En känsla av styrka och oändlig uthållighet. Tankar. Egentid. Friskluft. Bara helt jäkla underbart. Längtar...
löpning, liksom all annan träning, som utförs när den utför över mjölksyratröskeln är definitivt inte roligt. om man tänker efter är det nog aldrig just roligt (inte annan träning heller) eftersom man inte direkt springer och skrattar hela tiden :) Men det kan vara glädje, endorfiner, lycka och mycket annat. kanske inte just när man är inne på sista milen på ett marathon eller på upploppet på ett millopp, men definitivt efteråt!
I like! hörde ju de där "vad duktig du är" massor med gånger idag, beskrivet i dagens inlägg. Jag upplever det galet eftersom min lunchlöpning absolut inte var något att höja till skyarna. Löpning kan absolut vara roligt, eller snarare upplever man lycka när man är i sitt flow. Riktigt roligt blir det när man har en kompis bredvid sig, som känner flowet exakt samtidigt, och man kan öka och ösa!
Håller med de andra här, och mycket bra skrivet.
Det där med att vara duktig har också irriterat mig ganska länge. Först var mitt svar till sådana kommentarer att det handlar om intresse, inte att vara duktig. Är man intresserad av något, är det inte jobbigt. Tyckte det blev lite tjatigt svar så nu har jag gått över till: Vill man satsa på något måste man våga satsa, och träna hårt. Då har det plötsligt inte något med duktighet att göra.
Vill man vara duktig nån dag, får man väl börja niga då eller nåt.
Väl skrivet! Själv mår jag sällan så bra som under ett träningspass där man hittar flytet och sedan den efterföljande timmen innan endorfinnivån går ner på normal nivå igen. Runners high, fast lightvarianten kanske :) Men det är klart att det ibland kan kännas motigt och jobbigt men det känns alltid roligt att ge sig ut på ett löppass - eller ännu hellre en löptävling - tycker jag!
Rosenblom, Har aldrig sett på fotboll på det sättet. Och visst har du rätt när du skriver att det kanske krävs mer för att komma iväg när man springer än spelar fotboll i ett lag.
Anna, Håller med dig i allt och förstår att du längtar ut i dojjorna.
Andréa, Man mår alltid bra efteråt och även om träning över mjölksyratröskeln är jobbigt så är det på ett konstigt sätt det som för mig är roligast, kanske för att man då får lov att pressa sig och svettas. Men det är svårt att förknippa löpning med något roligt.
Sofy, Håller med dig i allt du skrev. Löpning kan verkligen ge en slags lyckokänsla i kroppen.
Fröken Snork, Gillar hur du svarar ang. din träning för det handlar inte om att vara duktig, det handlar om att göra det man tycker om. Alla behöver inte tycka om löpning, de kanske tycker om något som jag inte gillar kankse styrketräning, frimärkssamling eller vad vet jag. Nu råkar vi ju gilla löpträning en hel del...
MarathonJohan, instämmer helt med dig Johan. Det är inte altid kul men efter en stressig dag fylld med en massa måsten sitter en löprunda som bäst.
word! har också funderat en del på det där med varför jag älskar löpningen så mycket. "alla" tycker ju att det är så tråkigt och gör det mest för att man ska, och för att gå ner i vikt. men inte jag. och jag kan inte komma fram till något bättre än att jag får en så jääävla häftig känsla i kroppen när jag springer som inte dyker upp när jag tränar något annat. det är en helt annan utmaning att springa än att typ styrketräna. jag är helt enkelt lycklig! fast, som andréa skriver, kanske inte när jag springer FÖR hårt, men då blir jag lycklig efteråt istället. :)
det är något extremt tilltalande med att träna något där det bara handlar om dig, din målmedvetenhet och din egen kropp; inga vikter, inga prylar förutom ett par skor. och så är det ju lite coolt att tänka på att jag springer distanser som andra människor tycker är för långt att gå och därför tar bilen... :P
Therese, Precis, det är upp till dig om du tar dig ut eller inte. Ingen sparkar dig i baken eller heja på dig under din tur. Jag känner igen känslan du har när du springer, denn är häftig och man blir som du skriver lycklig.
Mycket intressant diskussion. Jag tror att många, framförallt tjejer, får höra hur duktiga de är när de löptränar. Precis som man får höra att man är duktig när man har matlåda med sig till jobbet... Antagligen för att många ser löpningen som detsamma som ett medlemskap i Viktväktarna. Eller, som Rosenblom nämner, som ett nödvändigt ont som försäsongsträning i andra idrotter.
För mig kan löpning vara helt otroligt roligt. Inte alltid såklart, men ärligt talat vad är det. När man har ett tävlingsmål med sin träning så får man ju acceptera ett visst mått av lidande. Men den första vårrundan, den där dan när allt flyter och du flyger fram över asfalten, när man sätter ett nytt pers. Det är gånger då i alla fall jag tycker att det är riktigt kul.
Bra skrivet Anna förresten, har precis hittat din blogg men den är taggad och jag tittar in igen.
Skicka en kommentar